blogGearGear reviews

HMG Unbound review

HMG Unbound review

  • Great design
  • Water tight
  • Lots of pockets
  • Frame and comfortable hip belt
  • Robust – will last a lifetime

On first look the unbound looks like every other UL pack released in the last couple of years. And in some ways it is a copy of smaller cottage bag forms. A way for HMG to stay relevant in a fast changing market. HMG have always made great, robust, ultralight backpacks. I bought my first HMG pack in 2010 – The Windrider 4400 70L white backpack. The Windrider has been the standard for over a decade and often copied design. Today however, the Windrider feels its age. It’s a great pack, and my first Windrider is still the backpack I use the most. I would also say that the Windrider or similar packs like the Southwest, junction and porter are still the packs I recommend most. Their versatility for different uses, their robustness, comfort and useability just makes them damn good multipurpose backpacks that most people will never regret. With that said, The overall market has clearly been trending towards smaller, lighter “long distance” ultralight packs.

Standard features of the new breed: Bottom pocket, large front pocket, large side pockets, with/without hipbelt and frame, and shoulder strap pockets (which the unbound doesn’t have). In other words, the minimalistic designs of the early UL movement have been getting replaced and outdone by highly technical, complex bags with one specific goal: To make it through a long hike with minimal fuss and maximal comfort. Classic minimal, multifunction packs that would last a lifetime, i e the Windrider, just weren’t the sexy new kid on the block anymore. They look and feel their age. A near 20 year design with minimal updates. I think the current Hyperlite mountain gear Windrider could be summed up as Version 1.5. 

Older, OG UL Hikers use and still love the classic multipurpose design of the Windriders. But the new hipster class hikers, the ones giving themselves trail names, (For reference mine is “Just Ken”) using pronouns in their bios,  and bringing more electronics than a Best buy, needed something more. they needed sexy! This is where the unbound comes in. Sexy as hell, lots of pockets and do dads, even the new standard bottom pocket. Hyperlite didn’t just copy UL packs from the smaller, sexier, new brands, they made the new segment their own. The unbound is so good, that it looks like all the packs the Unbound is inspired by, are in fact the inspired. The unbound is simply put, one of the best designed UL long distance packs on the market. 

Light, at just 879g for white 55L or 975g for black, it’s not the lightest 55 Liter pack, but it certainly compares nicely in the segment. And like all Hyperlite mountain gear backpacks, the extra weight is worth it in the form of robustness and comfort. Unlike most other packs, the unbound sews its webbing on the outside of the pack, which allows for all the extra pockets, features and doodads, while still allowing for the bag to be taped and sealed. (Most backpacks use a flat felled seam) The outside webbing also allows for a simple daisy chain to be sewn into the seam itself. Simple, effective. The large front pocket is divided into two sections, a large main pocket, and a smaller “Kangaroo” pocket. Again, simple and effective. The bottom pocket does what it’s supposed to and for me atleast: it’s the comfort of the Unbound that separates it from the rest of the packs in this genre. This pack feels great, even with heavier loads.

Compared to something like the Zpacks Arc-blast – which to me has always been the standard – pen-ultimate ultralight 55L backpack. I would say the Unbound looks better IMO, and with heavier loads a more comfortable backpack. But I would give overall comfort for lighter loads to the Arc-blast as well as better back ventilation. Though the arc-blast starts to break down with heavier, or awkward loads as the frame doesn’t do much. There are of course a multitude of lightweight backpacks that I can compare the Unbound to, but I will keep this review simple and the comparison to the Arc-blast as the arc-blast is a well known, very light 55 Liter pack that most people will know how they look and feel at this point.

Back to the Unbound, Sweaty back syndrome is still a thing with this pack, but let’s be honest, if you’re calling yourself “elf on the trail” with Zeek, Zerk pronouns, sweaty back is the least of your problems. With that said, sweaty backs is like condensation in a tent. It’s there, no matter what you do, it can’t be avoided but can be mitigated. The Unbound through and through looks and feels like an HMG pack. The quality is sharp, the design near perfect. function and use superb. It’s everything you want in a 55 liter long distance backpack, with nothing you don’t. So it’s not made in a little basement in Maine. It’s Not made in China either. And judging by how massive certain brands have become in the UL market, brands that very specifically make their original or copied designs in Asia. It’s obvious the market could care less where the products are made, for reference, HMG built factories in Mexico, where the unbound is produced.

Biggest complaints about the Unbound? No shoulder strap pockets and I think the hip-belt pockets are a bit on the small side. Granted, a lot of the Unbounds competitors don’t bother with hip-belt pockets, but still, they could be bigger. Also, as it’s a pack designed for a very specific purpose, it’s not a pack that I would personally have as my goto pack. I need a bigger pack that has a bit more flexibility in it’s useage. Hence, why the 70L Windrider is my preferred one pack to rule them all.

Hyperlite mountain gear is a company known for making robust, if not basic lightweight equipment. But premium in its use and functionality. There is nothing basic about the unbound packs. They are high quality, modern ultralight backpacks with a very specific market in mind: The gear nerd who likes to walk long distances with weekly resupplies, live in a tent for six months and call themselves “Trail fart!

You can purchase the Backpack at my shop in the EU at Backpackinglight.dk or in sweden at Backpackinglight.se

blogGearGear listGoing LighterPurpose

Breaking Boundaries: Ginas Quest for the South Pole Speed Record

Today, we’re thrilled to introduce you to Gina Johansen, a remarkable Swedish explorer embarking on a journey that pushes the boundaries of human endurance. Join us as we delve into Gina’s extraordinary quest for the South Pole speed record.

Gina’s journey is a testament to the indomitable spirit of adventure that drives us all. From her humble beginnings in the world of horseback riding to her daring expeditions across frozen landscapes, Gina’s story is one of resilience, determination, and unwavering passion for exploration.

Now, Gina sets her sights on the ultimate challenge: skiing 1130 km alone across the icy expanse of Antarctica to claim the female speed record. Facing treacherous conditions, biting winds, and unforgiving terrain, Gina’s preparation and courage shine through as she prepares to tackle this monumental feat. Additionally, Gina reached out to us at Backpackinglight seeking support to make her expedition even lighter and faster.

Join us as we follow Gina’s journey every step of the way, from her meticulous preparation to the exhilarating moments on the ice. Together, let’s champion the spirit of exploration and celebrate the extraordinary achievements of adventurers like Gina Johansen.

“My goal is to ski under 31 days to set the new women’s speed record”

Tell us about yourself, who are you?

-I’m Gina, a 32-year-old Swedish adrenaline junkie with a lifelong passion for pushing boundaries. My journey began amidst the thundering hooves of horses, but it was at 19 when I traded the stables for the sunny shores of Sydney, immersing myself in the world of thoroughbred horse racing. Over eight exhilarating years, my love for the outdoors blossomed, leading me to discover the thrill of trail running and embark on a 2700 km cycling odyssey along Australia’s rugged east coast.

In 2018, I embarked on an adventure that would forever alter the course of my life. Skiing solo from Nordkapp to Jäckvik in Sweden, a grueling journey spanning 60 days and roughly 1000 km, I found myself thrust into a world of icy challenges and breathtaking vistas. Before that fateful expedition, I had never strapped on a pair of skis, slept in a winter tent, or ventured north of Stockholm. Since then, I’ve traded the bustling streets of Sydney for the tranquility of Honningsvåg, Finnmark, a quaint village nestled just 30 km south of Nordkapp.

From traversing the length of Norway to braving the frigid waters of Lake Baikal alone in the heart of winter, covering 700 km in a bone-chilling 15 days, my thirst for adventure knows no bounds.

Gina makes her own insulated insoles to make the shoes warmer.

You have a challenge ahead of you, tell us about it?

Fast forward to today, and I find myself on the precipice of my most audacious adventure yet: a solo and unsupported expedition to the South Pole. My mission? To reclaim the female speed record by traversing the icy expanse of Antarctica, a daunting 1130 km journey across the planet’s most inhospitable continent.

Facing uphill battles every step of the way, the South Pole sits at a dizzying altitude of 2835 meters, with temperatures plummeting to a bone-chilling -35°C, and winds whipping up to a staggering -70°C. With a daily caloric intake ranging between 4500 to 6100 calories, I’ll burn through an astonishing 7000 to 10,000 calories each day. Antarctica offers little respite for the weary traveler – it’s a stark white desert devoid of landmarks, where the only guide is the compass needle and the only scenery a vast expanse of snow and sky.

So, what drives me to undertake such an extraordinary challenge? It’s the thrill of testing my limits, the satisfaction of pushing past what’s considered impossible. I want to inspire others to chase their dreams, to step outside the confines of the ordinary and embrace the unknown.

How are you preparing?

Preparation is key. Alongside rigorous training regimens encompassing strength training, endurance sessions on the skierg, skiing, and trail running, I’ve devoted countless hours to securing partnerships to finance the expedition. With the journey to Antarctica alone costing approximately US $85,000, every detail must be meticulously planned. From obtaining permits for a solo expedition to Antarctica to ensuring I have the requisite experience, the road to the South Pole is paved with challenges, but I’m ready to tackle them head-on.

Would you like to share details about your equipment, packing lists, etc.? Any items you consider particularly important?

With a speed record in my sights, every gram counts. While a typical sled load weighs around 100 kg, my goal is to pare it down to a lean 60 kg, including provisions for the entire journey. Opting for Nnn bindings over traditional BC to save weight, my gear lineup includes shell clothing, a face mask for protection against the biting cold, a satellite phone, and an inreach for communication with the outside world. Every piece of equipment is carefully selected for its lightweight design and durability, with products from Nitecore leading the charge.

Given Antarctica’s arid conditions, down insulation is a must for its lightweight warmth, while a power bank and solar panel provide a lifeline of energy under the midnight sun, ensuring I stay powered up throughout the expedition.

To sustain her power needs, Gina relies on a Nitecore Summit 20000, one of the market’s lightest power banks with a built-in heating system that ensures the battery continues to deliver power even in extreme cold temperatures.

-And that’s just a glimpse into the world of preparation and anticipation as I gear up for the journey of a lifetime.

Some tips you want to give to our readers on how to handle the cold if it’s really chilly?

Sure- here are some tips on how to handle the cold: Avoid sweating by ensuring proper ventilation and adapting accordingly. One can quickly become overheated, especially when pulling a sled. Wearing netting against the body to wick moisture away from the skin is also a very helpful tip. In the tent, having a Nalgene bottle with hot water is very useful to have in the sleeping bag to warm up a bit or to warm hands while cooking. However, it’s important to be mindful not to let water leak into the sleeping bag. Remember that clothes should not be too tight-fitting, and the same goes for ski boots. If they’re too tight, it will be cold, so you often need to go up one or two sizes, the same applies to outerwear.

We’re thrilled that Gina reached out to us, and we’re excited to see her bring the record home to Sweden. We’ll continue to keep you updated on her adventures.

Feel free to support the expedition via WOMEN SPEED RECORD TO THE SOUTH POLE – SPONSOR.ME or Sponsor a kilometer | Gina Johansen . All support is invaluable.

You can follow Gina on social media, where she shares her adventures and preparations:

blogGear reviews

Jemtlander Pullpac 8L – The incredible pulk

The Jemtlander PullPac is an ultralight pulka for those who normally carry a pack on their back and who also want to be able to pull their rucksack (or bag) behind them when the conditions are suitable. The design of the chassis is adapted to normal-width backpacks in the 60-90 liter range that do not have overly wide side pockets. In steep and/or difficult terrain, it is a great advantage to be able to take the rucksack including the sled on the back.

A complete Jemtlander Pullpac 8L consists of a sled chassis with 3 pack straps, a pull belt and a complete pull line with carabiners and built-in suspension. (NOTE! Backpack or bag not included in Pullpac!)

External dimensions: Pullpac 8L is 77 cm long and approx. 45 cm wide at the bow. The width is more flexible along the sides, up to approx. 60 cm, and adapts to the width of the pack. Fits pack volumes of approx. 60-90 litres
Material: HDPE (High Density Polyethylene) which is UV protected. The material has a thickness of 1 mm

Weight

PullPak 8L sled chassis only 0.70 kg

3 packing straps 0.10 kg

Pull belt 0.20 kg

Pull rope 0.20 kg

Total weight 1.20 kg

Our thoughts:

Jörgen Johansson, wrote many years ago about a lightweight Pulka he made for an ultralight trek through Sarek nation park, he called that converted pulka “the Ultimate Rulk”. Great story of his trek and how he used the pulk. Basically long 5000 word story condensed to a few lines here: He sawed off the back of a traditional orange pulk and strapped it to his backpack so that he could alternate from having the backpack on which is needed through certain areas where there is no trail. To being able to pull it on his pulk without having to change any configuration on the sled itself. So ladies and gentlemen, I present to you the new, improved and excellent “incredible Rulk”. 

What can I say about this Pulk? It is the perfect winter UL pulk. As the Incredible rulk, you strap this onto your pack and you then can use your pulk as both a sled and protection on your pack in backpack mode. Everything you need is included, no trying to pussle together anything to get the Pullpak to work. I’ve tried it on multiple packs without issue. From a simple 55 liter UL backpack to a 100L Ymer from Klättermusen. It’s perfection in it’s simplicity. 

Pullpac with the Osprey Aether pro strapped on – ken and dog on way out?

Weight:

In totalt with everything you need: 1,20 kilos

So light I could almost see myself trying this on a summer hike when I need more gear with me. Might be worth trying to pull it behind me on open mountain ranges in the summer. Not saying it would work, but I am certainly curious. 

In this picture here, this is how it comes packed. Small and light.

Included: 

Sled that form to just about any backpack for a nice tight fit. All the straps needed to form it and strap it to your pack and all the ropes and hipbelt needed to pull it behind you. 

Conclusion:

There are a lot of sleds out there for winter hiking, but most of them all have the same negatives: They become a real pain in the ass when there is no trail. Heavy, cumbersome and large, a traditional winter backpacking sled can be downright dangerous when their is no trail. This is where the PullPac comes into play – at just 800 grams for the led itself, it allows for quick conversion from sled to backpack in those un-taimed trails. Obviously there are a few drawbacks to having such a pulk solution, but the main one being that because you are limited to the size of your pack, and UL kit is needed for best results. With a traditional sled you can pack everything including all the additional comforts you might want with you. However, with that said, you can fit a 100 liter pack on this thing, so, not sure how much of a limiting factor that is. 

All in all, I really like the PullPak, and will be a Pulk that I use for all my winter hikes where I won’t be on a trail. Where there is a trail, than I think my massive pulk with dogs and/or snowmobile pulling is a better solution. Jokes aside, the Pullpak is a fantastic addition to the UL hikers kit and you won’t be dissapointed. 

Plus: 

  • Ultralight
  • Functional design and use
  • Everything needed is included
  • Easy to use and master
  • Fits most backpacks

Minus:

  • Not fun going downhill. No stabilizer means the Pullpac eats your heels. So best practice to use as backpack going downhill
  • Limited size – so no bringing the kitchen sink

The Pullpac can be bought in Europe through – https://backpackinglight.se/varumarken/jemtlander/jemtlander-pullpac-8l

Review by Kenneth Shaw

Gear reviews

This will be my go to footwear for the majority of my trips! Linn tests the Altra Olympus 5 Hike Mid GTX for women.

I would guess that over 95% of all online equipment reviews come from men. At Backpackinglight, we will be providing more opportunities for women to test and contribute here throughout the year. We would love to have more female reviews on items you have purchased from us. Please feel free to email us at info@backpackinglight.se or use #backpackinglightse and let’s help each other find the right gear. Here is the outdoor enthusiast Linn review of the Altra Olympus Hike Mid GTX:

About a month ago, @backpackinglight.se posted a message seeking a female test pilot to evaluate Altras @altrarunning new Olympus Hike Mid GTX for women.

I usually never express interest through similar posts because I always approach them with the wonderfully positive attitude that “they will choose someone else anyway” or “I never win anything anyway.” But then a DM from @backpackinglight.se arrived, and my initial feeling was overwhelming joy. Then, it turned into “damn it, they will never work for my knee” (for those who don’t know, I have dislocated my right knee numerous times and had even more surgeries). I had convinced myself that the only thing that works for my knee, when it comes to hiking with a backpack, is heavy boots like my Meindl Island.

But I was wrong. Altras Olympus Hike Mid GTX is simply incredibly comfortable, whether I hike without a backpack or with one (a ten-mile hike with a 20 kg backpack was no problem). They are really stable with excellent grip despite their low weight, and it feels like walking in a pair of sneakers with cloud-like cushioning rather than boots. This is probably due to the Vibram sole design and the comfortably wide toe box.

Altras Olympus Hike Mid GTX is simply incredibly comfortable, whether I hike without a backpack or with one (a ten-mile hike with a 20 kg backpack was no problem). They are really stable with excellent grip despite their low weight, and it feels like walking in a pair of sneakers with cloud-like cushioning rather than boots. This is probably due to the Vibram sole design and the comfortably wide toe box.

I have hiked over 50 km in my Olympus since I received them, and they have performed exceptionally well on any surface. During my trip to the Ovik Mountains with my sister, we walked through soaking wet bogs, and I can confirm that the boots are waterproof since my feet (unlike my sister’s 🥲😂) remained dry throughout the hike.

They don’t replace my Meindls because I prefer higher shafts for extremely wet hikes like the one in the Ovik Mountains (as I mentioned, they kept me dry, but I wouldn’t have needed to worry about where I stepped if I had worn my Meindls), and I still find a sense of (probably unfounded) security in the stiffness of my Meindls. However, my Olympus will be my go-to footwear for the majority of my trips; I love them. And I wear them casually too—fashion is not my thing.

Thank you for giving me the opportunity to test this fantastic boot, @backpackinglight.se 🥾💚

Features

  • Weight: 15 oz / 436 g
  • Midsole: Compression Molded EVA
  • Outsole: Vibram® Megagrip
  • Cushion: Max
  • Stack Height: 33 mm
  • Upper: GORE-TEX PRODUCT

Feel free to leave a comment:

backpackingenlightened equipmentessentialsGoing Lighterkids

Vandra lätt med små barn.

Karl-Johan Piehl, van fjällfarare och tillika författaren bakom böcker såsom Sarek National Park Guide och Sarek Vandring, löpning & klättring med lättviktspackning delar här sina erfarenheter efter en Sarekvandring med barn, 6 och 8 år gamla. Det här är hans story.

Sommaren 2022 begav jag mig genom Sarek i 10 dagar med mina barn, då 6 och 8 år gamla. Två vänner följde med oss på turen och vandringen blev fantastiskt lyckad. Barnen är fjällvana, gillar att gå och har tillbringat mycket tid i fjällen under hela sin uppväxt. Efter att vi sommaren 2021 gjort ett stort antal toppturer i Härjedalsfjällen hade barnen visat sig vara redo för längre turer med mer komplexa inslag såsom Sarek ofta bjuder på. Den största utmaningen var nog inte för barnen, utan för mig som vuxen att göra en bra planering. Barnen stortrivs på fjället, och livet är enkelt där. Vikten på ryggsäcken är en begränsande faktor för hur länge vi klarar vara ute. Här följer aspekter kring hur jag resonerat.

hhhh
Karl Johan med familj i Bierikvarasj

Förutsättningar jag ville få till för en lyckad tur

  • Storslagen miljö som lämnar intryck.
  • Barnen ska känna sig starka och kompetenta på fjället. Därför ska de bära så lite packning som möjligt, helst inget.
  • Inga hungriga barn, de ska ha välplanerad mat de kan äta i adekvat mängd.
  • Vi ska ha bra utrustning och kläder anpassade för kalla temperaturer, vind, väta och dåligt väder.
  • Barnens kläder ska lämna utrymme för lite slarv med väta och smuts.
  • Tidsschemat för turen ska ha goda marginaler.
  • Barnen ska ha så fria vingar som möjligt, dvs uppmuntras ta egna beslut, styra tempo och inte radiostyras av en vuxen.
  • Jag bär så lite som möjligt.
En tarp i dcf fungerar som ett vind och regnskydd vid pauser och vid tältlägret. Tarpen på bild är från svenska Skalmo Gear

Packning

  • 6åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2kg.
  • 8åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2.2kg.
  • Jag bar en ryggsäck som vägde cirka 35kg, fick dock avlastning av en vän första 3 dagarna på turen. Maten vägde 25kg, övriga grejer cirka 10kg.

Fritt fram att räkna på vad som hänt med ryggsäcksvikter här ovan om vi använt mer traditionell fjällpackning, låt säga 10-15kg var i basvikt (exklusive mat).

Övre Rapadalen

Klädsystem för mig som vuxen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, löptights, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, dunjacka, syntetdunjacka, mössa, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: ett par ullstrumpor.

Klädsystem för barnen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, tunna softshellbyxor, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, tjock syntetdunjacka, fleecetröja, mössa, myggnät, montagehandskar, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: två par ullstrumpor, ett par syntetkallingar, ett par extra softshellbyxor. Fryspåsar att ha i skorna vid läger.

Varje detalj i klädsystemen har jag valt ut efter bästa förmåga för att vara så lätt som möjligt men ändå fylla sin funktion. I stort sett ser valen liknande ut för mig som vuxen som för barnen, undantaget att de fick kraftigare regnbyxor, mer extrakläder och tjockare förstärkningsplagg än mig. Till barn är det dock betydligt svårare att hitta bra lättviktsprodukter. Mycket av deras klädsystem köptes i slutänden från gneis.se som är bland de bästa tillverkarna jag kunnat hitta för barnfriluftskläder. Själv väljer jag ofta kläder från bland andra Rab, Salomon, OMM, Enlightened equipment, inov8, patagonia, mountain hardware mm. Ofta kläder för löpning.

Underkläder, och även barnens byxor fick jag tvätta ett par gånger längs vägen och sedan torka i armhålan eftersom utemiljön inte bjöd på torkmöjligheter.

Sovsystem

  • Tält: zpack triplex. Inköpt specifikt för turen och numera mitt enda tält. Det finns flera saker som kan göras bättre vad gäller design och slittålighet, men samtidigt så är det ett fullt fungerande 3p-fjälltält som väger 700 gram. Det är svårt att konkurrera med.
  • Varsin vuxensovsäck fyllda med 3-400gram 800+FP dun. Barnen har inte egna sovsäckar då jag har flera sen tidigare.
  • 2st 3mm cellplastliggunderlag från skalmo kombinerat med 2 st therm-a-rest uberlight
  • 1st therm-a-rest neoair
  • Vi sover med thermobyxor, syntetdunjacka, mössa och strumpor på
Kartläsning

Ryggsäckar

Barnen hade varsin 16l ryggsäck från vaude som väger in på cirka 300 gram. Min ryggsäck är en 10 år gammal 75l ryggsäck som en kompis sytt till mig i x-pack. Den rymde maten, övrig utrustning fick fästas utanpå initialt.

Övrig utrustning

Stavar till mig och barnen, microspikes till mig och barnen, Garmin inreach, tarp från skalmo för raster och läger, drybags för kläder och sovsäckar, första hjälpen, myggmedel, hygienartiklar, lagningsgrejer, solkräm, kondenstrasa, telefon, klocka, kameror, powerbanks, laddkablar, betalkort, läsplatta, karta och kompass.

Mat

Enskilt viktigaste posten att lyckas med. Jag räknade på hur mycket energi barnen behövde och kom fram till cirka 2500-2700kcal per dygn. Månaderna innan avresa torkade jag mat hemma som barnen fick prova. Mycket inspiration från boken “Snabblagat på tur” av Eric Tornblad. All mat portionsförpackades i ziplockpåsar, var livsmedel för sig. Exempelvis torkade köttbullar, skinka, fetaost, ketchup, oliver, rivna morötter, ost, pasta, tonfisk, köttfärssås mm. Köpte även med en större mängd godis, chips, varm choklad, nyponsoppa, dextrosol, sportdryck, kakor mm. I slutänden hade vi med oss cirka 2.5kg mat med låg vattenhalt per dygn för oss tre, och det var mitt i prick.

Eftersom all mat var förberedd för att endast behöva tillsättas kokande vatten behövde vi inget kök för avancerad matlagning. Min to-go-brännare Soto windmaster med tillhörande 650ml toaks titankastrull och 550 gram gas räckte gott och väl för oss i 10 dagar. Maten åt vi ur findus soppskålar med titanskedar. Utöver det hade vi plastmuggar för varm dryck, och vattenflaskor för vatten.

Camp med Ahkka bakom

För mycket packning

Vi saknade inga grejer under turen, men vissa saker kunde göras bättre. Barnen ligger dåligt på uppblåsbara liggunderlag. Ofta fungerade liggunderlaget som täcke istället – eller bara utfyllnadsmaterial i tältet. Framöver blir det bara cellplatstliggunderlag, 10-15mm tjockt. Barnen hade inte behövt fleecetröjor, myggnät eller solglasögon. Eventuellt hade även microspikes kunnat lämnats hemma, de är dock sköna att ha i svåra vad och i blöt blockterräng. 8 av 10 dagar hade vi lätt regn, kalla temperaturer och ibland vind. Mitt eget klädsystem var jag trygg med sen innan, men barnen fick prova sina – vilka fungerade bra. För kortare fjällturer med god väderprognos hade vi kunnat skala bort en del.

Vad

Det finns många olika aspekter kring att passera vattendrag. Vi gick genom Sarek i början av Juli och startade vår vandring direkt efter den värsta snösmältningen var klar. Det innebar att vi de första två dagarna hade mer vatten än normalt. Barnen är dock vana i terräng och kunde stabilt korsa de flesta vattendrag utan hjälp av vuxen. De växte under turen och upplevde sig ha god kontroll. Jag gick oftast strax nedströms och samtidigt som dem som extra säkerhet. Över de kraftigaste vattendragen höll de mig i handen, vilket nog inte var nödvändigt. Två vattendrag bar jag dem över. Som vuxen tror jag det är nödvändigt att vara van vid vad för att göra adekvata bedömningar kring vad som är lämpligt eller inte om man ska göra såna här turer. Snöbryggor över bäckar höll vi oss borta från, det är alldeles för farligt.

Vad i Rouhtesvagge

Dagsetapper

För oss är 10-15km per dag lagom dagsetapp, det går dem gladeligen. Barnen och jag har förmåga att gå betydligt längre än så i obanad terräng, men vi ville ha gott om tid för lek, utforskande och sidoutflykter.

Ekonomi

Vår Sarektur med utgångspunkt från Stockholm kostade hutlösa summor pengar. Tågbiljetter 5.5k, bussresor cirka 2.5k, båt och övernattning 4,5k och vi gjorde även ett helikopterlyft upp på fjället för 5.2k för att få en enklare och roligare start för barnen. Utöver detta tillkom utrustning som barnen visserligen kan använda hemmavid också – men en hel del är i mina ögon väl lyxigt för hemmabruk. Som tur är hade jag mycket av utrustningen sen tidigare. För en del kanske det är normalt att två veckors semester kostar 25-30k. Men det går inte att påstå att det är billigt att ta familjen till Sarek. För mig som ensamstående förälder med ett normalt jobb är det prioriteringar som gäller för att en sån här resa ska vara görbar. Hyra stuga med dagsturer från Härjedalen kan ge en fin och betydligt billigare fjällsemester, men inte lika storslagen natur!

Hjälpmedel för turplanering

För dig som är intresserad av Sarek på egen hand eller med barnen vill jag tipsa om min sarekguidebok som bland annat säljs på backpackinglight.se: Sarek: vandring, löpning och klättring med lättviktspackning. Där finns detaljerade färdvägar i Sareks dalgångar, och jag vågar påstå att det inte någon annanstans finns mer precisa eller omfattande ruttbeskrivningar för Sareks högalpina områden än de jag redogör för i min bok. Utöver det så finns även all utrustning beskrivet här ovan nedbrutet i detaljer som kan leda dig till korrekta och konkreta val av lämplig utrustning.

backpackingblogcampingDestinationsGoing Lighter

Ett slitsamt jävla äventyr! Samuel Leaben Rosén berättar om sina 5 Bandet turer!

Avnjuta lite fräscha skoterspår i början på Kungsleden.

Det finns flera olika sätt att förbereda sig inför Vita eller Gröna Bandet. En del dissekerar varje söm i sin packning, planerar matdepåer och väger varje pinal som ska med. Andra packar det man har och det som får plats i ryggsäcken, skippar mat depåerna och bara ger sig ut, utan att tänka så mycket på vad grejerna väger. Samuel Leaben Rosén har varken en packlista, eller något lättviktstält att stoltsera med. Under sina 5 turer genom den Skandinaviska fjällkedjan har han bara vägt sin ryggsäck en gång och då vägde den ca 30 kg, utan mat, dvs 15-20 kg mer än många andra som vi har intervjuat och vandrat samma sträcka. Med facit i hand så är denna story kanske inget som hör hemma på varken Backpackinglight.se eller Ultralight and Comfortable eller någon annan lättviktsblogg för den delen. Men när jag intervjuade Samuel så slog det mig att vi alla är olika. En del har varken tid, ekonomin eller intresset att nörda ned sig för att sen kitta upp sig med de lättaste prylarna. Om jag går till mig själv så var det först när jag fick testa lättare utrustning som jag förstod det stora värdet i det och hur mycket det faktiskt maximerade min totala vandringsupplevelse. Jag hade inga problem att bära på 30 kg men det tog på och jag var ofta helt tömd på energi när jag kom fram till lägerplatsen efter ett pars mil vandring. Men att göra det i 130 mil, kräver yx-pannben och en vilja utöver det vanliga, något som jag inte skulle råda någon att göra. I slutet på denna artikel kommer jag försöka förklara fördelarna men att minska ned sin bärvikt och vad som händer när man bantar från 30kg till 15 kg, inte bara att du rör dig smidigare utan faktiskt försöka påvisa den “ränta på ränta” effekt som faktiskt uppstår. Fram tills dess, här är Magnus egna story:

Kul att du vill vara med, berätta för läsarna, Vem är 5-bandsmannen Samuel Leaben Rosen?

-Tänker på det ibland och jag vet inte riktigt. En småcharmig karlslok i 40-årsåldern utan högt flygande planer eller stora ambitioner, kanske. Nåt sånt hade jag förmodligen skrivit på en eventuell tinder profil. -Om någon tycker jag är mer, mindre eller något annat, måhända att de har rätt. Jag varken vet eller bryr mig. 5-Bands mannen. Det är förmodligen aldrig någon som kallat mig det, inte ens jag själv. 5-sekunders mannen har jag väl hört några gånger, det är förvisso en helt annan historia. Det som drivit mig att trampa och skida genom vår svenska fjällvärd är mestadels slumpen. Att jag dessutom för ungefär 5 år sedan inte har ett heltidsarbete utan drängar runt som en kommunal timvikarie har gett mig både tid och frihet att göra lite vad jag vill.

Hellre stå på en sten och spela ball än att sitta på den och böla.

Berätta om dina turer?

-Första gången skedde genom att en god kamrat föreslog att vi skulle köra Gröna bandet ihop. Jag tänkte väl då: -Visst, varför inte! Att min kamrat sedan fick förhinder att hänga med, det där med att livet kommer emellan, stoppade inte mig. Som jag skrev innan så har inte jag riktigt samma liv, åtaganden eller ansvar. Jag var fortfarande inställd på att dra iväg och hade sett till att inte knyta upp mig, lova bort mig eller planerat in något annat. Så efter att kräva skjuts till Grövelsjön av tidigare nämnd kamrat så gav jag mig iväg.

-Andra gången hade min kamrat lyckats pussla och planera bättre i sitt ansvarsfulla och upptagna leverne att han kunde hänga med. Vi hade ju sagt att vi skulle göra detta tillsammans och det var något både han och jag ville göra. Så vi fick vårat äventyr, ett år försenat men tillsammans.


-Tredje gången och första vita. Det går ju att göra det på skidor också, undra om jag klarar av det? Det går säkert att fundera över och komma fram till ett realistiskt svar. Eller, så kör jag bara och ser om det går, och det gjorde det!

-Fjärde gången och andra skidturen. Två gröna, två vita. Det låter bra, det är viktigt med balans.

-Femte gången och tredje gröna. Via fejjangruppen eller hemsidan blev jag varse att det introducerades en special patch för de som gjort det fem gånger. Jag kunde inte låta bli att tänka: Den patchen vill jag ha, och så blev det också.

Ett par trötta skidfötter. Detta var dagen innan jag besökte Alko i Kilpisjärvi. Något senare infann sig ett vansinne av smärta kryddat med brännvin. Detta ledde till att jag drog min mora och knivade upp mina pjäxor för att få lite tåutrymme. Fick fixa dem med en uppskuren drybag på kvällen för att slippa få in snö i dem, rätt val.

Vad är det som driver dig till alla dessa långturer?

-Det var ju såklart någonting som fick mig att fastna för slitiga långturer under och efter den där första vandringen. Grunden i utmaningen är något som är väldigt tilltalande för mig i sin enkelhet. Ta dig därifrån till dit och gör det för egen maskin. -Fan så skönt. Det är givetvis jobbigt, jävligt och jävligt jobbig! Men att varje dag veta exakt vad som ska göras. Det ska gås eller glidas, beroende på årstid. Denna ljuva enkelhet! Att det dessutom innebär att jag får vara ute och uppleva naturen och allt hon har att bjuda på. Jag upplever henne som mer sträng än öm. Om någon undrar.

Början på slutet någonstans i Norge.


Berätta om dina Bandet minnen?

-Finns några att välja på. De som har berört mig mest är möten med främlingar som hjälper en, så häng med och minns dem med mig:

Första Gröna Bandet turen.

-Oerfaren och småvilsen i Jämtlands-vischan och det smyger sig upp någon gammal Toyotahistoria (kan ha fel här, är inte så bra på bilar) längst vägen. I den sitter en vithårig farbror och undrar om jag ska förbi bystugan. Jag saknade vetskap om både bystuga och farbror, så jag svarade väl något i stil med: Ehh,… Ok! -Det var så jag träffade Stig för första gången. Ett väldigt bra möte och ett minne jag ska vårda lika ömt som en skål fylld till bredden med nymjölkad mjölk.

Under Gröna Bandet nr 2 så finns det en som jag ibland tänker på.

-En man vi träffade i Valsjöbyns lokala bodega. Vi var därinne för att handla något vi behövde men mestadels unn vi ville ha. Vi frågar expediten om det måhända går att köpa piprensare, vilket tyvärr inte gick. Efter några minuters scrollande i butikens hyllor så dyker mannen upp. Med sig har han en påse piprensare och erbjuder oss dem. Utan att be om något i ersättning. Den här mannen har alltså överhört vår förfrågan, åkt hem för att hämta piprensarna och sedan tillbaka för att skänka dem till oss. Bara för att vara snäll. Vackrare än alla utsikter sammanslagna.

Första skidturen.

Ett ganska kargt välkomnande till Jämtland denna gång. Strax efter Helags så stormar det på ordentligt vilket leder till en bortblåst skida. Så efter en slitig fjälltur till fots in i Vålådalen. Skidlös, skitsur och ledsen stannar jag kvar över natten efter att ha pratat med tjejen som kan ha varit sportchef. På förmiddagen så har sportchefen blivit påverkad av mitt slitna anlete och ledsna hundögon. Hon har funnit i sig hjärta, viljan att hjälpa mig fortsätta på mitt äventyr genom att iordningställa en hyrskida åt mig. Så rart så jag blir nästan tårögd.

Senare samma skidtur kom jag till Raukasjö och hade då pulktrubbel istället. Återigen med detta slitna anlete och ledsna hundögon fick jag hjälp av Tommy att ordna pulkans underrede. Väldigt snäll man, gubbsträng men snäll.

Vid en finländsk autiotupa, fast i Finland. Jävla Covid.

Andra skidturen.

En tur som gick bra, bortsett från allt covid-kaos som världen drogs med. Jag träffade Kent i Rötviken. Jag gillar Rötviken för att det heter just Rötviken, men vem gör inte det? Jag gillar Kent för att han är skön. En klassisk urstockholmare, kört taxi och nu sadlat om till att arrendera camping.

Den sista färden. Eller den senaste i alla fall.

-Efter att ha traskat genom Tärnaby, denna gång på väg söderut. Här har jag slängt upp tältet på någon form av vändplats avsedd för skogsmaskiner, längst med en grusväg, då en kvinnlig bilist plötsligt stannar till och undrar om jag är ute och “grönabandar”, vilket jag var. Efter några tips om tältplatser och allmänna trevligheter undrar damen om jag behöver något. Jag tänker, varför inte, jag kan väl lika väl fråga. Du har ingen sprit kanske? -Undrar jag. Nej tyvärr, svarar hon. Men hon har knappt hunnit avsluta svaret innan hon utbrister: -Nej, vänta! Efter ett kort rotande i bilen har hon lyckats trolla fram en flaska Baileys som hon glatt avvarar. En trevlig och oväntad present!

Någon halvkilometer från Sälkastugan kunde jag sitta vid tältet och glo på andra fjällfräsare. Lite ensamhetens sällskap. Det sällskap jag gillar.

Hur ser din packning ut och hur förbereder du dig inför en långtur?

-Jag är ganska oplanerad vad gällande packning, vilket leder till att jag ofta bär en ganska tung ryggsäck. Har en snigelmentalitet, är tung och långsam då jag bär hela huset på ryggen. Man måste ju vara redo för vad som kommer! Det är dessutom ofta mat och onyttigheter som väger mest och det kan jag alltid äta upp om jag vill bära lättare. Utöver allt som är nödvändigt. Mat, tält, sovsäck, liggunderlag, kök, ombyten etc. så tycker jag det är väldigt skönt att ha med lurar till telefonen så jag kan lyssna på musik ibland. Någon typ av rast sko är något som jag gillar att ha med, är det inte vinter och snö så använder jag en badsko från Lidl och är det skidåkning så har jag en bivy boot.

-En pissflaska är heller inte så dumt, särskilt på vintern. Finns säkert många som håller med mig och kan känna igen sig. De där gångerna vi legat i våra tält, pissnödiga, sura och våndats av en fruktansvärt stark ovilja att ge oss ut i rugget utanför den skyddande tältduken. En pissflaska löser de problemen, i alla fall för den penisbärande delen av befolkningen. Vet inte om det finns andra lösningar.

En uppgiven en efter 500 m uppför Jakobshöjden. Vad i helvete har jag gett mig in på? Om jag inte missminner mig, var det något åt det hållet jag tänkte.

-Efter att ha bestämt att jag ska iväg någonstans så går jag några dagar och tänker mig att jag är ute. Då är det lätt för mig att visualisera vad jag vill ha med mig. Kommer jag på någonting utöver grunderna så lägger jag det på minnet, sen kvällen innan jag ska dra så slänger jag ihop det jag tänkt mig.

-Jag har bara vägt min packning en gång. För att jag vet att den alltid kommer vara så onödigt tung, så jag vill inte veta. Lite som när en drar sig för att öppna en faktura som kommer vara smärtsamt för plånboken.

Den gången jag vägde den var på sista bandetturen, när jag kom ner till Abisko. Så från Kilpisjärvi till Abisko, vilket tog en dryg vecka. Då vägde den 28kg. Så några kilon över 30 gissar jag att den väger vid start.

Jag skickade ut depåer under den första Vita Bandet turen. De andra gångerna har jag handlat längst vägen. Då har det blivit vid Åre, Gäddede, Klimpfjäll, Valsjöbyn, Tärnaby, Hemavan, Ammarnäs, Jäkkvik och Abisko. Beroende på vilken väg jag tog och om jag behövde fylla på. Har föredragit detta eftersom jag då med säkerhet vet att inget kommer försvinna med posten.

Nyshoppat unn från Klimpfjäll avnjuts i tralligt väder och gott sällskap.

Utöver det har det inte funnits minsta skam att rota igenom efterlämningar i de fjällstugor som besökts. Eller att unna sig en frukostbuffé om den möjligheten funnits.

Några nya turer inplanerade?

-Absolut. Jag kommer dra iväg på något mer av en rekreations tur i juli/augusti. Har inte bestämt riktigt var, men blir till fjälls i alla fall. Och tänkte då ta med min packning till er på Backpackinglight.se så får ni kitta upp mig med lättare prylar, så ska jag skriva sen om skillnaden.

Med detta så vill jag tacka för din medverkan Samuel och ser fram emot att göra dig lättare till din nästa tur!

Från 30 till 15 kg

Har som sagt lovat att hjälpa Samuel att gå ned i bärvikt till sitt kommande äventyr är att minska hans bärvikt från 30 kg till ca 15 kg. Så en spännande fortsättning följer! I Nedan bild har jag beskrivit vad som händer när du avlastar ryggen med 15 kg och vilka fördelar det ger. Fler tips och motiv till att vandra lättare hittar du här: 5 lätta tips.

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Kom gärna med kommentarer eller frågor. Mvh

Marcus 

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mina förberedelser inför Pacific Crest Trail- Vi träffar David Stillman

När kylan får klockorna att stanna, när solens strålar inte längre når upp över talltopparna. Tidpunkten på året då hundratals traktorförare varje morgon går upp för att hålla Norrlands tusentals mil vägar körbara. Vi pratar om Januari 2022, och livet liksom längtar efter ljuspunkter. Ken har redan gjort något åt saken och tagit första bästa flyg till Gran Canaria för att vandra, medan jag sitter ensam på Backpackinglights kundtjänst och drömmer om kommande äventyr efter att ha intervjuat Peter Bergström. Peter hade sommaren -21 vandrat Gröna bandet fram och tillbaka, en sk. Jojo vandring. Jojo, tänker jag, det skulle man ha gjort, när telefonen plötsligt ringer…

Pacific Crest Trail

En man som presenterar sig som David Stillman ringer och berättar att han skulle behöva hjälp med utrustning. Pacific Crest Trail väntade och jag fick uppdrag att optimera hans utrustning inför den kommande vandringen. Precis vad jag behövde!

Pacific Crest trail (PCT) är en 426 mil lång vandringsled som löper mellan Mexikanska gränsen i söder, till Canada i norr. genom öken, bergskedjor, strömmande älvar, höga höjder, snö, is och allt däremellan. David vandrade en del av PCT nu i somras och jag fick nu under hösten möjligheten att ställa några frågor om äventyret.

Hur förbereder man sig för PCT?

-Det finns gånger man kan chansa lite och det skulle fungera ändå, men att förbereda sig för en långvandring i vildmarken är inte en sådan gång, säger David och fortsätter. Just Pacific Crest Trail eller ”PCT” som den kort heter, är en extra lång långvandring, vilket gör den än mindre lämplig för chansningar. Här är man ”on Your own, säger David.

-Vid något tillfälle tänkte jag att det kan väl inte krävas så mycket annan utrustning än den jag redan har d.v.s. en klassisk svensk setup med Lundhagskängor och Fjällräven ryggsäck men efter en del research så landar man ändå i att försöka minimera vikten när det blir långt. Det blir i slutändan likväl än avvägning av hög komfort i själva vandringen dvs låg vikt eller hög komfort i nattlägret dvs hög vikt och det är väldigt individuellt vart den gränsen går. 

Efter en del avvägningar med arbetsgivare och familj blev startdatumet den 13:e juni. -Vid den tidpunkten startar man inte vid mexikanska gränsen, det blir helt enkelt för varmt för en blek nordbo som jag, tillägger David. -Jag valde därför att starta i Walkers pass, dvs i höjd med Ridgecrest.

-Tidpunkten gav mig dessbättre lite mer tid för att finslipa på planering och inköp av utrustning samt komma i bra form. Här var gänget på Backpackinglight.se i Umeå till stor hjälp. Vi bollade olika alternativ och landade i ett par avgörande vitala utrustningar som fungerade bra.

Berätta om din utrustning, vilka prylar var du mer eller mindre nöjd med?

-Valet på ryggsäck blev en Gossamer 60L. När jag fick hem den såg den väldigt liten ut och det såg helt omöjligt ut att få ner dom saker som jag hade på listan men dom väl tilltagna meshfickorna gjorde ett bra jobb och efter ett tag får man in en bra packningsrutin. T.o.m. den stora björnburken som var obligatorisk i norra Kalifornien gick att få in under locket…men det var tajt.

Ett annat bra val var vandringsskorna, för kängor går bort, menar David. – De är för tunga och torkar väldigt långsamt efter ett vad. -Så det är s.k. trail runners som gäller. Mitt val föll på Altra’s Lone Peak. För oss med bred tåbas är de helt underbara.  Gott om utrymme att vicka på tårna och skönt när man går i branta nedförsbackar. Otroligt lätta dessutom. En nackdel om man väger över snittet kan vara att man kan ”gå igenom” när man går på kantiga, spetsiga stenpartier.

-Med en ny rygga och nya skor så kunde den viktiga förberedelsen på allvar starta. Vid varje tillfälle åkte rygga och skor med och på helgerna så var det alltid ett längre pass inplanerat. Först med nätta 6–7 kg i ryggan och senare i schemat med ca 15 kg. Det kan faktiskt vara svårt att hitta tunga små saker som går ner i en ryggsäck så man tar vad man har. I mitt fall kom diverse utrustning från garaget väl tillhanda såsom skruvdragare, batterier och tänger.

David fortsätter: -Mitt Triangia kök var heller aldrig aktuellt och istället blev det en investering i en Soto Windmaster med inbyggd tändare samt en titanpanna Toaks 900 ml. Fungerade fantastiskt bra!

-En sak som skiljer sig från en svenska vandring är vattenkvaliteten och vattentillgången så möjlighet att filtrera vattnet är ett måste. Ha med dig ett vattenfilter. Sawyer squeeze gjorde jobbet för mig.

Istället för att bära på vatten så tog David med sig en Cnoc Vattenbehållare samt vattenfilter.

En av de tyngre investeringarna rent ekonomiskt som David gjorde var ett nytt tält. -Zpacks har genomgående väl genomtänkta, lätta och stryktålig utrustning att erbjuda. Själva tältvalet gick till Altaplex. Nu snackar vi om ett tält under ett halvt kilo!  Det är ett en persons tält men man får in mycket av utrustningen om man är normalstor. Det kändes aldrig klaustrofobiskt, tillägger David.

På listan av inköp som David ångrar finns Zpacks belt pouch och wallet: – Jag hade front pouch’en i midjebältet men det satt aldrig riktigt bra och jag var nära att glömma den flera gånger efter raster.

-En annan detalj som aldrig kom till användning, var gaiters. Visst kom det in nått gruskorn nu och då men det funkade bra utan och funkar det utan, så finns det helt enkelt ingen anledning att släpa på dom. 

-I öknen så varierar temperaturerna kraftigt mellan dag och natt. Det är även blåsigt många dagar och då är en liten smidig regnjacka en bra detalj även fast risken för regn i princip är minimal i den här delen av PCT. OMM’s Halo Smock är ultralätt och kom väl till användning.

-När väl äventyret startade kände jag mig trygg med min utrustning och fysik men det är också lite beroende hur man är lagd när det gäller förberedelser och tillgänglig budget. Visst skulle man rent teoretiskt kunna gå med skandinavisk uppsättning men det är något jag inte skulle rekommendera. Men faktum är att det skulle vara väldigt kreddigt och det skulle dra till sig en mängd frågor och intresse.

-Väl ute i vildmarken är det mycket det mentala och inställning som avgör ändå, förutom förberedelserna. Under en längre vandring så kommer det dippar, så är det. I mitt fall slog höjdsjukan till. Först lite diskret men sen mer allvarligt och i dessa miljöer är det en sån typ av chansning man inte vill laborera med för mycket. Efter inrådan från läkare så hoppade jag av vid Toloume Meadows. Det dog en ung holländska i maj förra året under sin PCT vandring, just pga höjdsjuka och jag ville inte hamna i en situation där jag tog dumma beslut och äventyrade min hälsa ännu mer.

-I slutändan blev det ett fantastiskt äventyr med massor av nya intryck. Det är ett härligt gäng där ute och tillsammans med de underbara vyerna så är det helt oslagbart häftigt.

Innan vi avslutar vill David passa på att tacka och lyfta fram Peter Bergström, Tomas Säll och Thomas Vincent.

Ett urval från Davids Packning kommer här:

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Lämna gärna en kommentar. Mvh Marcus

backpack with dogblogcampingDestinationsGear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Bysen vilar ut.
Jonas och Bysen

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Kattas ryggsäck: Osprey Ariel Pro

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Framme i Treriksröset!

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

Berätta om vandringen

Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig. 

Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet. 

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det? 

Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig. 

Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra. 

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig. 

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm? 

När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex. 

Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt. 

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen. 

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂 

-Har du några fler spännande turer på gång? 

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr. 

 -Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare? 

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis. 

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen. 

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.  

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter. 

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur? 

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn. 

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg. 

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular  495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse  Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck  Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre upplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot +2 till -6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Tips på utrustning som både funkat för mig och flertalet långdistans vandrare som jag hjälpt:

Liggunderlag

Sea to summit etherlight XT är det skönaste underlaget för dig som är lite tyngre som jag, och sover på sidan. Thermarest X-Lite NXT är för dig som vill ha det bästa sett till vikt och värme. Den nya NXT modellen prasslar mindre än föregångaren och är både ett varmare och lättare liggunderlag än Sea to summit. Oavsett vilket du väljer som kommer du bli nöjd.

Sovsäck/Quilt

Funktionen för en sovsäck eller en quilt är betydligt enklare än för många andra grejer så här finns det många varumärken som gör jobbet. Se till att du har en bra dunkvalitet, att dunet är rds certifierat och du utgår från sovlösningens Comfort temperatur och inte limit. Skulle jag välja en quilt för tre säsongsbruk så är det en wide Enlightened Equipment Revelation -6.

Kök

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 230 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kokkärl har jag oftast något kärl från Gramjakt eller Toaks.

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 800 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer. Här är några tält som jag tycker om:

Skalmo The Mid: Ett rymligt lätt och störtsäkert tält för 1 person och kan byggas ut till ett 2 p genom att byta innertält (som du köper separat) Sover jag själv i det så är det ett palats. En stor fördel är att det tillverkas här i Sverige, nackdelen är kanske priset, Men du får det du betalar för. Kräver en stav på 160 cm.

Durston X-Mid Har kanske varit det mest hypade lättviktstältet senaste åren. Ett stabilt och ultralätt som genom sin unika design skapar ett gott utrymme. Tål höga vindar och har många nöjda användare runt om i världen. Kräver två vandringstavar eller

Big Agnes Copper spur Ett fristående tält som jag tycker är enormt trivsamt att bo i med sin höga höjd, smarta öppningar och smarta detaljer. Finns i flera storlekar från 1 p till 5p och betydligt lättare alternativ för plånboken än DCF tälten.

Hilleberg Anaris En klassiker som håller år efter år. Kanske inte det lättaste på marknaden men ett av de mest pålitliga 2p tälten på marknaden. Perfekt tält för dig som går med vandringsstavar eftersom tältet kräver två pinnar för uppsättning. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energi effekt bli som att minska ca 7 kg i packvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi lätta trailskor för både honom och henne. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Vill du ha en högre och varmare sko så skulle jag kolla på en Joe Nimble Wondertoes i läder. Väger endast 380 gram och går lättare att torka än Gore tex och kommer hålla bättre.

Har du problem med tåskav så är mitt tips att vandra i ett par Injinji tåstrumpor.

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Jag använder ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav.

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås undantag till denna regel, exempelvis ryggsäckar från Hyperlite Mountain , en favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men krisar det och du tvingas bära mer än din egen utrustning så kommer den palla det.  

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en HMG Unbound 55 L på 975 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  090-186850. Välkommen till vår butik i Umeå på Förrådsvägen 22 eller vår webbshop som du hittar här. 

blogGoing Lighterminimalismsarekultralight backpacking

Vandra i Sarek med lättviktspackning.

Vi träffar Sarekkännaren och författaren Karl Johan Piehl som skrivit boken Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning

Karl Johan Piehl

För drygt 15 år sedan gjorde Karl Johan sin första fjällvandring i Jotunheimen och gjorde alla tänkbara fel med planering och utrustning, Karl Johan beskriver:

Vi lånade ett tält som var av samma typ du köper i matbutiken för 300kr. Det regnade rakt igenom och med lite vind liknade tältet en vacumpåse. För att hålla hög hygien hade jag bland annat packat ett rent set kallingar, t-shirts och strumpor i bomull för var dag. Vandringen gick över Besseggen, Glittertind och Galdöpiggen och avslutades med magsjuka efter att ha druckit av vattnet nedan fjällstationen i Spiterstulen. Trots nybörjarmissarna blev turen fantastisk och fjällen gjorde verkligen intryck. Efter denna tur påbörjades evolutionen till hur jag idag gör mina fjällturer. Från 35kg på ryggen till så lite som sju kilo för att korsa Sarek.

Sedan dess har Karl Johan lagt stora delar av fritiden i bergen, som vandrare, löpare och framförallt klättrare.

Åren innan jag fick barn så åkte jag nästan varje helg både sommar och vinter till olika klätterdestinationer, ofta Norge eller Bohuslän, och semestern spenderades i Alperna och/eller i Sarek. Nu är jag oftast hemma med barnen på helgerna, men som tur är gillar de också fjällen och vi spenderar flera veckor per år i fjällen.

“Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon

Karl-Johan är fortfarande aktiv i Sarek, och har efter att han skrev sin första Sarekguidebok besökt fler områden och ytterligare cirka 30 toppar som finns med i hans nya bok: “Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning”:

Från början var det min dåvarande partner som föreslog att vi skulle skriva var sin bok. Även andra personer har föreslagit att jag skulle skriva om Sarek eftersom de vet att jag har god kännedom om terrängen i området. Jag har gjort ett stort antal turer i Sarek varav ett flertal i områden jag inte kunnat läsa om tidigare och ansåg jag mig ha material till en guidebok som bidrar med nåt nytt och som sänker tröskeln för att uppleva Sarek – för alla. Jag ville göra en guidebok som är enhetlig och endast  baserar sig på förstahandsinformation. Framförallt toppturer och topptraverser i Sarek har jag själv upplevt att det är svårt att hitta detaljerad information om. Kanske är det för att många av de bergstraverser som jag, och andra, gör idag inte var möjliga för andra än elitidrottare förr, då alla bar på traditionell vandringsutrustning. Idag är läget helt annat och det finns otroligt spektakulära bergsturer att göra i Sarek som kan passa de flesta som gör rätt förberedelser, även nybörjare i friluftslivet. Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon. Trots att en stor andel av alla fjällvandrare har möjlighet att göra bergsturer så ligger stora delar av Sareks massiv nästintill orört. Jag tror inte på tyst kunskap och har haft som mål att förmedla hur man går tillväga för att uppleva detta unika på ett smart sätt. 

När Karl Johan beskriver responsen från boken så har det uteslutande varit positiv sådan:

Det är jätteskoj, Jag tvekade länge för att ge ut en bok eftersom det var läskigt att bli offentlig på det viset. Det är flera personer som berättat att boken gett nya insikter och ändrat hela deras grundsyn på hur man kan röra sig i fjällen. Det känns jättekul eftersom jag själv känner att jag har fått många bitar på plats som möjliggjort ganska krävande fjällturer – för en vanlig  medelålders gubbe som mig. Och detta har jag försökt förmedla i boken, utöver ruttbeskrivningarna.

I sin bok om att uppleva Sarek lyfter Karl Johan fram packlistor och ger förslag på flera fina fina rutter med magnifika vyer. Nedan visar visas ett smakprov från hans bok, en vacker vandringsrutt mellan Gasskatjåhkkå och Skarjatjåhkkå:

När vi frågar Johan om tre generella tips så kommer svaren snabbt:

  1. -Gå med lättviktspackning. Detaljerna i packningen bildar helheten.
  2. -Fysisk träning inför fjällturen.
  3. -Bra matplanering, ta med rätt mängd.

Ovanstående tips är mina viktigaste för en givande fjälltur, och de tre tipsen utmynnar i samma mål: att fjällfärden känns enkel – du får access till att uppleva max utifrån dina personliga förutsättningar. Energin kan brännas på att uppleva fjället snarare än att transportera utrustning, säger Karl Johan.

Vill du inspireras mer av Karl Johans turer, få förslag på packning, mat och mycket mer så finns boken att köpa på Backpackinglinght.se. Beställ boken här

If you want a english version of the book Sarek check here

Marcus Falck

The White and Green Ribbon

Meet Paolo Peralta- A New Yorker skiing the 1300 km White Ribbon.

Paolo Peralta skiing the White ribbon- 2021.

Tell us about you? Who is Paolo Peralta?

-I’m 26 and grew up in the concrete jungle of New York City. Having a Swedish mom, being a Swedish citizen and speaking the language got me to move here 6 years ago for college. Always loved nature but wasn’t great at camping/hiking, signed up to Fjäll & Vildmarksledarlinjen at Malungs Folkhögskola not even knowing what a Fjäll was. After 2 years there I worked 4 season at STF Ritsem where I got my equipment dialed in I grew my skills and got used to being alone in the mountains. Came for school, stayed for the Fjäll!

You completed the White Ribbon 2021. How did you come up with that?

I fell in love with Nordic Ski Touring on my first ever winter trip in 2016 and knew this is what I wanted to focus my outdoors career on. Met a lot of people doing Vita and Gröna bandet in Ritsem over the years including best trip-mate Paul Loss.  Vita Bandet always seemed like a safe starting point for getting experience for real expeditions, I’d like to ski to the South Pole some day and every bit of experience with equipment and my own body I can get before then will help.

Photo: Paolo Peralta

Tell us about the The White Ribbon. How was the adventure?

What an AWFUL winter 2021 was, barely even counts as winter.  Weather is always a huge factor, but even more so last year. After 2 weeks of cold I had rain, sleet and temperatures rarely below -5C for the next 6 weeks which made for wet clothes, slow progress, low morale and negated many of my equipment choices. 

I had a day where I fought for 8 hours and only gained 8km because the snow was so bad, stuck to the sled and skis like cement, needed to be scraped off every 500m. And my boots were full of water that day to top it off, I had sunk to the thighs in slush while crossing a marsh, took 4 days to dry out the boot liners which is why I carry a spare set of liners now.

But it wasn’t always awful, with the warm temperatures and being a person who runs very hot I think I hold the record for most time spent shirtless on Vita Bandet. The highpoint of the the 89 days my Vita Band lasted was when I had 5 days from Kvikkjokk to Ritsem on an abbreviated Padjelantaled. Didn’t see a single cloud or feel a gust of wind the whole time, it was mid April with long days and I skied in my underwear until I ran out of sunscreen. And I didn’t use a tent for those 5 days, slept in the open every night, would just take off my boots, crawl into my sleeping bag and eat dinner looking at the evening sky fade into stars

In front: A lighter Paris pulk with a Rab pulk bag in the bottom. In the back Pablos pulk with a Rab polar bedding on top. Photo: Paolo Peralta

Any gear you want to put a spotlight on?

One thing that worked amazingly was my kitchen set up, I have 0 complaints about it and the only changes I’m making to it are swapping out the plywood I used for a base with a sheet of carbon fiber for weight savings and changing the aluminum windscreen to .2mm titanium foil for durability. Also, my down booties, will never go on a winter trip without them again.

On a long trip like this an Arctic bedding bag is a game changer, you save 20-30 minutes a day and it’s wonderful not having to fiddle with straps, stuffing a sleeping bag into a stuff sack and inflating/deflating pads. But commercially available ones are not waterproof and not even wet snow proof. I had a nightmare of a time when the rain was at its worst, sleeping in a damp down bag for 3 days isn’t fun at all. I’m hoping to have finished some prototypes of an improved bedding bag that will keep out a modern Scandinavian winter out for testing next winter.

Hands: I used 3 gloves this trip: Thick Hestra mittens for -15C or colder, GWS fleece gloves for -10C to +10C and synthetic liner gloves for when I was in camp and needed to handle small items. But this system didn’t work well for the slushy snow and rain. Since then I have started using Showa 282 gloves for wet weather and they are fantastic. Carrying 4 pairs of gloves might seem like overkill, depending on the weather changing daily over the course of a few months, it might actually not be variety enough. 

If you where about to skii the White Ribbon again, what would you do different?

Beeline through Jämtland until Hotagsfjällen. Helags was great but going via Storlien cost me 2 weeks of struggling through forests with deep snow and seldom a snow mobile track to ease the going.

I’d want to make things more interesting, start on New Years Day at Treriksröset or something like that, get to see some more aurora, enjoy the cold and dark hopefully. 

And bring a frying pan for January/February, there’s so much time spent in the tent then that you might as well spend it cooking real food; pancakes, hashbrowns, quesadillas  and meatballs would have been a treat. 


Pablos tips fore future White Ribbonears?

You don’t need as much fuel as you think.

You don’t need as much food as you think but you can never have enough diversity in snacks.
Bring the comfort items along at the start, you’ll have lots of tent time and will enjoy the chair/book/kindle and you can always send them home when they days grow long and you spend less time awake in camp.

Other than extra socks don’t bring more clothes than you can wear all at once.

Good prescription glacier glasses are worth the money, lived in my Julbo sunglasses the last month of the trip except when going indoors. Invest in a dehydrator, make your own meals and try them all before you head out.

While weight isn’t as critical as in summer, you will feel the difference between 20kg and 40kg when going uphill, try to save weight where you can.

Ease of access to stuff you know you’ll need during the day is huge, make it so you don’t have to dig through your sled to find stuff you use every day. 

Packing list

Starting set up: 

Base Weight 28kg

https://lighterpack.com/r/169rsn

Finish Line set up: 

Base Weight 20kg

https://lighterpack.com/r/lqy88x

Instagram

https://www.instagram.com/expat_vagabond_adventures/

Gear Video

backpack with dogbackpackingDestinationsGearGear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Foto: Elisabeth Hägglund

Berätta, vilka är ni? 

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå. 

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam. 

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Foto: Elisabeth Hägglund

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund? 

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen. 

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss. 

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika. 

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra! 

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen. 

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något. 

Foto: Elisabeth Hägglund

 Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då? 

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er,  fyllde ni på längs vägen? 

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ? 

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

backpackingblogminimalismThe White and Green Ribbon

Lets talk about @Mywalkabout; Peter Bergström

In previous articles you have got acquainted with former White/Green Ribbon participants and everyone seems to have different stories and unique experiences from their tours. One man who possesses a truckload of experience from longer hikes is Peter Bergström who walked the Green Ribbon in 2021. When Peter arrived at Treriksröset (where many others usually celebrate their finish), he decided to walk the same way back, a hike of almost 260O km!? Peter is also the record holder with most (five) completed Green Ribbons.

First of all, tell us about you?

-I am simply a lucky retiree! I have a healthy body and have the opportunity to retire early (at 62). I was also “lucky” to be laid off from my job, which meant that I got 2 years’ salary as a “plaster on the wounds”. This has meant that I have had the time and the financial opportunity to walk a lot. I have two grown-up children, and my son has also been on PCT.

You have a record in the VG Ribbon, tell me about it?  Was it decided beforehand that you would turn around and go back?

It wasn’t 100% decided from the beginning, but I planned for it. For example, the depot package (my only one, which was sent to Abisko) was prepared with new shoes, new Rocky socks, warmer clothes, etc. But somewhere along the way north, the idea matured and in the end, it felt obvious that would turn around and go back. As a true yoyo, I chose to go almost the same way back (which was part of the challenge).

You walk alone for a very long time, how Is that?

I enjoy walking alone, especially In Sweden where it is relatively easy to hike. I can decide my own habits. When I’m going to get up, take a break or if I want to hike crazy far one day. The longest trail I walked was 72 km in one day. But I appreciate meetings with other hikers, cabin hosts and people I simply meet on the tour. I’ll take the time to stay and hang out. I simply don’t feel stressed (as many people think). Meeting people is almost the greatest benefit of a hike. For example, heading south, there was strong wind for 3 days up at Helags. Then I went to Lina Hallebratt instead and had a great time there.

Peter Bergström and Lina Hallebratt

Do you have any more exciting tours going on?

-The Appalchian Trail is exciting. I hope to start this trail in February 2022. Of course I’m going to go all the way!

Your best tips to future VG-ribboneers?

-Trying hard to get the base weight down pays off. The hike will be more pleasant and easier. The load on the body is less. You don’t have to “chase grams.” If you can get the base weight down to 7-8 kg, you have come a long way. You don’t have to buy expensive “stuff”. It is enough that you simply do not include so much. Clothes are something that many people bring too much of.

Sleeping Bag

-Looking at comfort temperature can fool you a lot. If you walk far, are wet and tired (and the sleeping bag may be damp!) that combo temperature is often completely inadequate. Autumn and spring are the perfect time to test outdoors how much you freeze. It is enough to sleep on the balcony or in the garden. Have a thermometer with you so you know how cold it is. The chosen sleeping solution should work so you sleep well at minus 5. Which sleeping solution you choose is extremely individual.

Shoes

-Problems with feet are a painful and common cause to break. In 2021, it was a clear trend that more people chose to hike with trailrunners, something I really recommend. A lot of energy should be put into finding suitable shoes (in the right size). Many appreciate Altra’s shoes, the Altra Lone peak 5 seems to have significantly better durability than other Lone peak. Then you have to go, the more and longer, the better. Sometimes so far that it’s over one’s “comfort distance.” After 20-25 km, things can happen to your feet that you never experience during shorter training rounds. During the Green Ribbon hike, you should be extremely careful and take care of the smallest blow, immediately (even if it is only 1 km left to the tent site / accommodation). And wet feet! Nothing to be afraid of. Rocky goretex socks solve that problem. Highly recommended!

Food

-Many people are afraid that food will not be enough. And bring way too much. I shopped in regular supermarkets afterwards and didn’t have to donate (or send food home). If you choose to send depot boxes, do not send all the food. Only things that are expensive and hard to buy along the way, like freeze-dried. Drying yourself and packing depot boxes is time consuming, so start on time. Or shopping along the way, works great. You can buy exactly what you want, right now. Super tip: Billy’s Pan pizza (eaten cold as a sandwich).

-Any things in your equipment that you are extra satisfied with or equipment that you will replace or supplement with for the next tour?


-I am extremely pleased with my equipment. But it has taken time and many miles of hiking to choose the one that suits me.
The only miss I made was not to send warmer mittens up in the pit box to Abisko. It was a heat wave when I got up and warm goa mittens weren’t really what I was thinking about…
My DCF backpack from Superior Wildernes designs was great, needed neither rain cover nor liner, everything was dry no matter how much it rained. And the total volume of about 43 L was quite sufficient.
The tent, Plexamide from Zpack I was very pleased with (apart from the zipper opening).
Going forward will get a poncho (probably in DCF). To use in heavy, prolonged rain. Whatever you choose for rainwear, they don’t stay dry.

If you want to follow Peter, check out the Instagram account: https://www.instagram.com/mywalkabout.se/

Peters Packlist:

https://lighterpack.com/r/gnsnr4

Where to buy ultralight backpacking gear:

http://www.backpackinglight.dk



The White and Green Ribbon

Making memories together

Katrin and Elva Petersson, mother and daughter (14 years old) performed the Green Ribbon (1300 km) together in the summer of -21.

Tell me a little bit about you

-We, mother and daughter, Katrin and Elva Petersson (14 years old) are very fond of enjoying adventures together, especially in the mountains. There have been a couple of long hikes last summer holidays where we have been out for several weeks at a time, most recently for 11 weeks. It’s something special to be out for a long time, hard to find words for it but it does very good on the inside, empowering and so we have so much fun together out there. 

You made the green ribbon together for the first time in the summer of -21. How was it? 

-It was absolutely the funniest thing we’ve ever done together, me and my daughter. It was insanely challenging with the heatwave day and night for at least a week and then the blizzard on what lasted at least as long where everything was basically wet. For several hours we walked our way through knee-deep marshes and we chose a lot of unedited trails where it was horribly exciting at times when we found bear poos, absolutely amazingly strengthening in every way, just everything!

How did you prepare? 

-We walk a lot in everyday life as both me and my daughter grew up without a car. Just before the Green Ribbon we walked for 1 1/2 years, 2 hours was weekday morning to school & work in all weathers. On weekends we often took a trip in the forest at home on a trail that is 10 km. A couple of weeks before the start, we stepped up and walked with the gasket/ weight. both on the weekend tours and on the everyday walks. For example, I came to work every morning with my backpack filled with 6-8 L of water.

-The mental preparation and the challenge it will be I was confident with, from our previous long trips and certainly also that out there our routines, day rhythm and small chores fall into place quite quickly. 

Rapadalen, view from Skierfe in Sarek

Do you have any more exciting tours ahead? 

-At the time of writing, it is exactly 1 month since we got to the finish line on our Green Ribbon, out there on our day no 65 and it has not been a single day since we came home without sharing lovely memories and challenging strengthening memories here at home which has contributed to us now having thoughts of going the Green Ribbon again. The next Band will then start from the north, (we started from the south this year) and we plan to explore new hiking trails along the band and visit favorite places again such as Skierfe in Sarek that we have climbed now 3 years in a row. The most beautiful place I know!  Would also like to explore the Norwegian mountains a little more, as well as cross Sarek National Park and visit the caves of little Vadvetjåkka National Park.


What if you were to give any advice to future Ribbon mountaineers? 

-If you are already a hiker and have been to the mountains before, you really just have to put one foot in front of the other and welcome the weather you are offered. A hefty dose of stubbornness and purposefulness is a great advantage while being able to enjoy right here and now in everything you are offered. It’s out there between the start and the finish that all the nice things are created. Before the band, the best tip is to go as much as you can everyday. I strongly believe in a good basic condition and walking in all environments, forest, asphalt etc. it is so much more than hiking trails out there. Get your shoes in properly, really properly! (We recommend light trail shoes) practice with the packing as well, several miles and pack with you absolutely ONLY the most necessary! It is the food that is heaviest so send up depots that you pick up along the trail. You’ll also pass a couple of grocery stores.

Out packing


Highlight equipment that you recommend?

 -I am very happy with the equipment we have, like to stay warm while the backpack is light. I am very fond of equipment that can be used in several different ways, for example we set up our tent with the Fizan trekking poles, use hair clips as washing clips for the laundry that get to dry at the back of the backpack etc. when we hike. All to make the gasket as small and light as possible. I myself am small and light in the body and then it is extra important that the packing is easy, not only to make it as enjoyable as possible, but simply for a long walk to be possible.   Some absolute favorites in the equipment are: Altra Lone Peak trail shoes, love them, both me and the daughter have had these on all our hikes and have Altra even everyday.  Are also very fond of our backpacks, Hyperlite Mountaingear, 45 L, holds all the little you need and is very comfortable to carry.  

Any things there that you want to replace for the next tour?  I’m very happy with everything, but for the next long hike we might invest in a new tent. Our current tent Tarptent stratosphire 1 with solid inner tent, (a one-man tent that we slept really well in together in weather and wind on all previous mountain tours) but which now after 135 mountain nights has been worn in the zippers. The daughter has also become bigger since our first mountain tour so we may invest in something bigger and even lighter in weight.  

If anyone want to follow your journey forward?
Please follow us on instagram @make.memories.together 

Packing list : https://lighterpack.com/r/1xsvvu

Recommended Gear. At Backpackinglight.se you can find recommended equipment for the White and green Ribbon

backpackingblogThe White and Green Ribbontrip planningultralight

1300 km over the Swedish Mountains. Torkel Ideström gives us the facts about the The White and Green Ribbon

In 1997, The swedish newsmagazine Expressen noticed a rather unusual achievement. An achievement that later founded the idea for which became Fjällfararna’s White & Green Ribbon.  During the expedition “Sweden Around -97”, Torkel and Annica Ideström made their own way around the country’s borders. The tour started at Treriksröset, with skis to Grövelsjön, and then switched to cycling to Svinesundsbron for the start of the Blue ribbon of the Sea paddles (HBB). In Haparanda, the mode of travel was again changed to bicycle to close the circle at Treriksröset. Since HBB has been an accepted challenge for many years, Torkel and Annika felt natural to manifest an equivalent challange for the mountain range. Then with two different variants, one each for winter and summer respectively. The White and Green Robbon was founded.

Today, the Ideström couple live in a house in the small mountain village Östra Vålådalen in Jämtland. From here they now run the White and Green Ribbon and annually inspire more and more people to go on long expeditions. It feels natural to start our series of articles about the White and Green Ribbon here, meeting the adventurer behind the adventure; Torkel Ideström:

Torkel Ideström

What’s the White and Green Ribbon (WGR)?

 -The idea behind the ribbons is that you can make your own way from Grövelsjön in the south to Treriksröset in the north, or vice versa, a distance of about 1300 km through our Scandinavian mountain chain. The journey shall be carried out without a long stop and without outside assistance. The tour can be carried out all year round. The color of the bands indicates the season in which the tour was conducted. We try to draw attention to the fact that all hikers should respect and consider the environment, nature and culture they travel through. It’s an approach when you’re going to execute the band.

Are there any rules?

 It is important to point out that WGR is not a competition. There are no times that you have to keep as long as the tour is carried out in a succession, without breaks. In order to avoid excessively strict rules, there are no restrictions on modes of travel, except that you should pass west of a number of places (see map below) and that you are not allowed to travel motorized. The use of dogs, kite, is allowed but will be registered as such variant. This is so that certain comparisons can be made and that it is also easier to draw experience from a particular mode of travel.

Can anyone do it?

-The challenge requires both physical and mental strength, as well as a healthy “public conscience” and safety mindset. At the same time, it is up to each mountaineer to complete the tour entirely based on their own circumstances, which means that those who complete the tour get a fantastic experience for the rest of their lives. Our youngest participant who has passed the band is 11 years old and the oldest is 73 years old. However, the severity should not be underestimated.

Tell us about the 2021 season?

-It has been a fantastic year, when many people chose to stay in Sweden because of the pandemic. Provided the perfect opportunity to complete a real adventure and a great experience at home. Admittedly a bit messy with accommodation in cottages and crossings across borders on, but which most people still took with peace. An adaptation on our VGB’s part was to approve Abisko as a start or finish place, as the possibility of reaching Treriksröset was considered too tough as you could not enter either Finland or Norway. For 2022, however, order has been restored. The Treriksröset is and remains our outpost to the north.

What does the future look like?

-One of the goals has been to establish The Ribbons as a real outdoor classic, which it has really become. Interest in long-distance tours looks to be growing steadily and is just right in time for a sustainable transition. The great adventure is on our own home mountains. Long all-inclusive flights don’t have to be our biggest dream. In order to further facilitate the Bands and strengthen the local, Svante Sundelin at VGB’s assignment has made a large compilation of so-called ” verified pit stops” that will be posted on the Banden website shortly. We have also headhunted Sara Wänseth, former CEO of SOG (Swedish Outdoor Group). First and foremost, she will now be project manager for FJÄLLTRÄFFEN in Grövelsjön this spring. More information will be provided about the ;). Sara’s going to “just” ski her White Band this winter, too. We have been telling you for some time that we are going to introduce the possibility of making the Bands in STAGES. The idea now is also that it will be in RELAY form. Well, it might be a little while. The technical challenge, and therefore the economic challenge of putting this into a functional platform, is not small. So work is underway to find funding and as soon as we solve it, the initiative starts.


Do you have any tips for those who are going to walk the green ribbon?


Do your homework! This is an expedition, so prepare by finding out the facts, gaining experience and training. Then the mental preparation also comes along, which is crucial if you are to succeed. 
 
· Think about the importance of weight! The tour is about. 1,300 km and approx. 20,000 meters in height. Weight makes a difference. Do what you can with the budget you have. Since this year we have a collaboration with Backpackinglight.se that fits as a hand in the glove. Relevant lightweight equipment and professional know-how needed to implement in a fun, safe and responsible manner. 
 
·  Have air in the schedule for spontaneous whims. A meeting might be well worth spending extra time on. Many have made a friend for life or met their love during their turn.
 
· Thoughtful depots are good, but not always necessary. It is possible to shop along the way and thus support local shops. This also opens up to change your luck in the meantime, as you are not locked to certain depots.
 
·  Let the body get used to it. Add shorter day lengths at the beginning. Most people who break do it in the first part. Healing out an overwork during the tour rarely succeeds. The body’s hardness increases over time, as does the ability to absorb food.
 
·  A couple of bonus tips – dishcloth to condensation in the tent and a “quick” (light, sound-dried) towel is great!

And to those who are going to take turns the white ribbon?

-(The above, the tips for the Green Ribbon, of course also apply to the White Ribbon)

-Bring a retaining wax. Do not only trust your skins, in case of strong cold they can let go. A green cold wax can also keep the clatter away from the skis when nothing else helps.

Moisture barrier in the boots. Thin wool or synthetic stocking closest to the foot, then (ordinary) freezer bag, over it a warmer wool sock. Most often it is the moisture from the inside that soaks down the boots – and wet, icy boots in the morning are no hit. Alternatively, boots with loose lining e.g. Lundhags Guide Expedition, where you can change.

-Thin hooded windbreaker. Then the shell jacket can mostly be in the sled. Protection of the face. Find a good system of goggles and face mask that doesn’t leave the nose or cheekbones alone. In addition to the obvious danger of ostracized, when this works well you become less stressed.

Fun Facts about the WGR

RECORD YEAR 2021 In the current year 2021, the following “Band record” has been broken:

Number of notifications GR: 93 pcs (approx. 60 pcs 2020)  

Number of GR completed: 71 pcs (40 pcs 2020)

Fastest on foot:  Simon Österlin La Mont, 22 days (21 days 7 hours and 38 minutes. 6.5 hours faster than previous record) Gröv-Treriksröset.  

Fastest cycling/running: Jörgen Johansson, 16 days, Grövelsjön-Abisko.

Youngest:  Karl Nordborg, 11 years old (with his father), 65 days, Grövelsjön-Treriksröset  

Farthest: Peter Bergström 63 years, 76 days, Gröv-Trer-Gröv. 1,500 miles. – “yo-yo hike”  

Most GR: Peter Bergström, total – with this summer’s “yo-yo” – 5 times Gröna Band.  

Most Bands:  Lina Hallebratt, 7 times (6 Vita, 1 Green, of which 2 pcs in winter 2021’s yo-yo expedition). Lina has twice been named ADVENTURER OF THE YEAR for her tours of the White and Green Ribbon.

Lina Hallebratt has most bands, six white and one green.

Number of nationalities of approved “Bandare”: Germany, Finland, Denmark, Switzerland, England, Netherlands, Czech Republic, Greenland, USA, Austria, France, Sweden.

Completely a total of 265 approved Green Bands have now been implemented (in 2011-2021), of which 38% were women and 62% men, aged 11 to approx. 73 years old. For the White Ribbon the corresponding statistics are 81 approved bands (2010-2021), of which 32% are women and 68% are men. Of the notifications received to Green Ribbon is estimated approx. 65-70% complete the tour in its entirety and the mountainfarer has received his diploma. The corresponding figure for the White Ribbon is slightly lower and is about 60–65%.  

Recommended gear

At Backpackinglight.se you ca read more about recommended lightweight and robust gear that will hold through out the long hike. What has been used before and so on. Also, all future participants on WGR get a rebate code if they need to upgrade some gear. Have a look here

Booking, more info

For more information about the WGR, please visit their webbpage: https://www.vitagronabandet.se/en-GB

/Marcus Falck

Nordisk Passion three
blogGear reviews

Review: Nordisk Passion Three Sleeping bag. Finally one that fits me perfect!

Marcus Falck, Backpacking Light

Too hot, too cold, too small, too narrow, too short or too heavy. When you are closer to 2 meters long, a pair of size 47s to feet, it is no wonder that many sleeping bags feel too cramped at the bottom. The feet usually have to fold to fit and the legs are joined together like a mermaid. If you are going to turn in your sleeping bag, you feel like a worm slithering around. If itches on the nose, it is easier to rub it against the sleeping mat than to force the arm wedged into the bag. I’m sure more people will recognize themselves in this and who later started looking towards using a Quilt instead of a sleeping bag. But despite nightmare nights in sleeping bags, I still like the feeling of being surrounded by a warm sleeping bag, the feeling of being more protected and having a soft material that protects against the slightly more aspirations of the sleeping mat. So far, not many sleeping bags have made it through this. I like Sierra Designs Cloud just for the open top, even the Spark models from Sea to Summit I sleep comfortable in.

During my trip to Hattfjelldal and Kittelfjäll, I chose a sleeping bag that perhaps some recognize under its previous brand “Yeti”, fewer under its new name “Y by Nordisk”. Already have a love for the Nordic tents in the lightweight segment. Telemark, Lofoten, Oppland and Halland are of high class and have many satisfied owners here in Sweden, but what are their sleeping bags like? Nordisk has in recent years developed a number of different series of sleeping bags. All down sacks are produced here in Europe, in Germany more precisely and their lighter Y series, which characterizes their heritage “Yeti” guarantees down is of the utmost class and durability. Crystal down is European goose down from traceable birds. As long as it feels much better! But besides sustainability, why should I choose a Y by Nordisk over any other supplier? It’s a little more expensive than its competitors, but does it really keep its promises?

The answer is obvious: Nordic passion Three is one of the most comfortable sleeping bags in relation to its weight that I have slept in. My 47s can be stretched upwards, legs can be kept apart, it is flexible but also keeps warm as promised.  I don’t get sweaty when the temperature goes up in the morning and I feel like it releases my body condence in a very good way.  During the week I was out, the night temperature changed between 4-10 degrees and I never felt like I was getting cold, or sweaty. What I also like is the full length of the zipper that makes entry and exit easier. On the warmer evenings, I can have the zipper more open. Nordic passion three has a comfort that according to the manufacturer is at 7 degrees but would say that you can easily sleep with this bag at 4-5 degrees, if you do not very cold off. So I would easily attribute this sack as a three-season sleeping bag.  Just make sure you don’t have sleeping mats with an R value below 3.  I myself slept on a Sea to Summet Etherlight Xt with an R value of 3.2. A very good combination to my Passion Three where my total weight for “sleep” landed at about 1 kg.

Weight and volume

On backpackinglight.se  there is Nordisk Passion three in three sizes. Medium: 470 grams, large 530 grams and xl of 560 grams.  Packed, the sleeping bag does not take up much space in the backpack, 27 times 14 cm makes it extremely ultra compact. Just make sure you have it packed up during the tour and take it out as soon as you pitch the tent.  You also get a larger storage bag that the down rests better in that you can use when storing the bag at home.

Other sleeping bags from Nordisk: If you are going to sleep in colder temperatures, there is also Nordisk Passion five with a comfort of -2 and a weight of fine 700-800 grams depending on size. The Nordic Balance 400, 600  and  Phantom 440  are two lighter 3-season options for your wallet. These weigh a little more but are at least as comfortable as the Passion series. If you have hyper-light requirements, you should take a look at one of the world’s lightest sleeping bags from Nordisk:  Nordisk Fever Ultra at incredibly low 240 grams and 900+cuin Nothing for cold mountain nights but popular by the participants in the world’s toughest ultra race.

Overall impression Nordisk Passion:

Plus:

Extremely light,

Comfortable and spacious sleeping bag.

Warm, sleep effortlessly down to the limit temperature.

Sustainable: Produced in Europe by fine goose down from traceable birds.

Breathe well and have a full length zipper so you can easily get in and out.

minus:

Nothing I can think of. As usual when it comes to sleeping bags in this class. Be careful with the zipper so that you do not damage the fabric. It’s easy to happen!

The price is a little higher than many other sleeping bags in the same comfort class. But on the other hand, it costs less on the environment when produced in Europe and is made of traceable goose down. We want many more to test this sleeping bag, so use the code: Nordisk20  at the checkout and you will get 20% on all down sleeping bags from Nordisk. And please let us know what you think! You can use the on checkout at  Backpackinglight.se.  .

Spec: Nordisk Passion Three XL

  • Full-length YKK zipper
  • H-Box construction
  • breathable and water repellent fabric
  • ultracompact
  • the market’s finest down quality

Facts

  • Sleeping bag type: 3 seasons
  • temperature
  • Comfort: 7 °C
  • Limit: 3 °C
  • Extreme: -10 °C
  • Tested according to European standard EN 13537

Measurements

  • size
  • Length: 235 cm
  • Body Size: 205 cm
  • Axelbredd: 83 cm
  • Fotbredd: 54 cm
  • weight
  • Weight: 560 g
  • Diameter: 14 cm
  • Length: 27 cm

Material

  • shall
  • Name: Light nylon
  • Composition: 100% nylon
  • Color: Navy blue
  • lining
  • Name: Light nylon
  • Composition: 100% nylon
  • Color: Dark Blue/Black
  • stuffing
  • Namn: Crystal down
  • Type: 95/5 800+ European white goose down
  • Blandningsförhållande: 95/5
  • Fyllkraft (EU): 800+ cuin
  • Fyllkraft (USA): 870+ cuin

Nordic Passion Three is purchased from Backpackinglight.dk

blogGear reviews

Test: Granit Gear Crown2 60l

Marcus Falck, Backpackinglight.se, Juli 2021

At the height of the summer, the long-planned fishing and hiking trip to Hattfjälldal in Norway, on to Kittelfjäll I had with both haspel and fly fishing stuff, wading boots and a lot of different fishing gear.  When I’m going fishing in new waters, I want different rods and baits to test my way through. “What if the fish swims on the surface and only takes night dragonflies and dry, or stands deep and chops on spoon strokes”. I want to be ready for any scenario. Normally I like to wear light but have no problem wearing a little heavier if I must. I was first in the choice between a Sierra design Flex capacitor or Osprey Aether Pro, both with frame, and which I know can handle heavier loads and have comfortable and proven carrying systems.  But since I have already walked with these, the choice fell on a newcomer in the range; Granit Gear Crown2 60 litres.  The total weight of Crown2 in size Long with head, back plate and hip belt is: 1116 grams. Here are my thoughts on it:

Overall impression

The narrower hip belt and shoulder straps are reminiscent of HMG’s backpacks and the different back section with a plastic plate supported by a reddish foam on my back made me curious. Can this seemingly slightly less robust backpack even work for my needs!? Now in retrospect, I don’t regret the choice. Granit Gear Crown2 60  sits very nicely on the back, around the hip and shoulders.  You do not need a wider hip-belt or a more developed aluminum frame to carry up to 15 kg-16kg. This backpack proves it. The roller top opening under the head allows you to compress the gasket and provides a good water repellent function. But the thinner material with 100 D nylon on top and 210 D nylon at the bottom still makes me choose the safe for the unsafe and use a waterproof pack liner in the backpack.

The compression straps on the lid and sides make the backpack versatile and usable for different pack volumes. For shorter day trips from base camp, I was able to scale down my backpack by removing the head (73 grams), lap belt (186 grams), and getting down a bit under the kilo in weight. If you wanted to scale it down even more, you can also remove the back plate, (172 grams) but I chose to keep it. It was warm outside and the hollow back plate with its patterns provided some ventilation.  The larger mesh pocket in the middle I used to store coffee, rubbish and later also to have some lighter fishing gear in. my two rods and their rollers. The deep side pockets combined with the compression straps on the sides worked well to attach the fishing rods to. Note that I only use split rods, not telescopes . Having said that, there must be compression straps in the middle or on the upper part of the backpack because my rods stand out a bit.

The volume then, 60 liters plus 5 liters in the cylinder heads was perfectly ok for a week’s tour. Between the roller top opening and the head, I was also able to store my wading pants and further stretch the pack volume at the height. Instead of classic 2 kg wading shoes, I use a pair of worn foppa slippers of about 250 grams that give a completely ok attachment to stones and sand. They dry quickly and I can even use them as camp slippers. These can easily be attached to the outside of the backpack. On the lap belt there are also 2 pockets of about 0.5 liters each, good for putting small picks in, such as my snuff box.  Finally, there is also the possibility to put a fluid system along the back of the inside, but I did not test this.

On the lap belt, the Granit Gear Crown 60 has a smart adjustable function where you can customize its range. The middle part of the lap belt can be adjusted with Velcro and then easily threaded back behind the tail cushion. I see this as a big plus that you can adapt your lap belt to sit comfortably regardless of hip size. This means that the backpack is suitable for both men and women with different hip ranges. Still, there is a Granit Gear Crown2, custom made for women with more S shaped shoulder straps. You can read more about it  here. The  chest buckle can also be adjusted upside down. I see these adjustable features of The Crown2 as a big plus and something that I wish more backpack manufacturers would follow.

Another feature is that the head can be used as a chest/waist belt. Perfect for those who want access to more equipment, such as a camera or binoculars at your fingertips. You only need two carabiner hooks to attach it to the front of the backpack.

What about the lifting capacity? I tried using the backpack with different volumes and weights in it. Up to 15-16 kg, the backpack does very well, but when you go up to 18-20 kg, the lap belt begins to feel against the hip and the backpack loses its comfortable posture and balance. So would recommend not to carry more than 15 kg in this, i.e. in line with what the manufacturer writes.

Plus: Lightweight, comfortable comfort and balanced backpack up to 15 kg. Granit Gear Crown 2 is a smart backpack that you can adjust the hip belt range, chest buckle position and packing bag volume through smart compression straps and roll top opening. It works well as a hiking/fishing backpack where you can use the top as a Waist/Chest bag, or as many will prefer: slimmed down, completely without a head. The overall rating in general is very good.

Minus: The thin mesh fabric on the back plate feels completely unnecessary. You walk with the feeling that it’s going to break at any moment. Many of Ospreys lighter backpacks have a similar mesh fabric but there is a clearer distance between the bag and the mesh mesh, there is not here. So I just don’t understand the feature of this!?

Buy your Granit Gear Crown2 on Backpackinglight.dk

Other gear in my backpack I would like to put a spotlight on

Sleepling bag: Nordisk Passion Three 560 gram, fantastic warm, light and comfortable sleeping bag! I will use it more!

Sleeping mat: Sea to Summit ether light XT 630 gram, There are lighter sleeping mats, but they’re not as comfortable as this.

Pillow: Klymit Pillow X-large 91 gram, Likes big pillows, this one was really nice but a little too cold! Solved it by threading the sleeping bag over the pillow.

Warm pants: Omm Mountain Raid: 300 gram. Incredibly comfortable, warm and light trousers to wear in the evenings.

Rainjacket: OMM Halo Smock: 95 gram. Used it both against wind, rain and mosquitoes and weighs almost nothing. Great clothes!

Rainskirt Ritsem Regnkjol: 40 gram. Left the rain pants at home and didn’t have to put on and off. Extremely functional!

Kitchen: MSR Pocketrocket with gas: 190 gram. reliable and good kitchen!

Foodpood: Sarek 12 liter. Why haven’t I had a foodpod before? I’m going to use this again!

Mosquitoannorack I don’t know where I bought this but, some gas station I guess. I couldn’t have made this trip without you! thanks!

backpackingblogcampingGear reviewsultralight

Chapter 2: Navigational Mastery in Winter Conditions

Getting around snowy landscapes in winter requires more than just adventure; it needs the right tools for safe and effective travel. This chapter looks at navigating cold areas using modern technology and traditional methods. It’s for everyone, from experienced backpackers improving their winter camping techniques to beginners wanting to try their first cold adventures. Whether you want to learn how to use digital navigation apps better or strengthen your skills with a map and compass, it’s important to know how these tools work together for a successful winter experience.

In this section, you will learn different ways to combine digital and traditional navigation tools in winter. You will learn to use GPS devices and smartphone apps while managing their battery life to stay connected in cold weather. You will also learn how to read physical maps and use compasses as reliable backup options when technology fails. This chapter provides helpful tips and advice to prepare you for confidently exploring winter landscapes, making you skilled in using modern tools and traditional navigation methods.

Digital Navigation and Power Management

Digital tools for navigation have changed how we explore the outdoors, especially in winter. Knowing how to use these tools well is important for staying safe and having fun while traveling through snowy areas.

Modern navigation apps on smartphones and GPS devices help you find your way, especially when the weather is bad or trails are covered in snow. These tools provide live information that helps you make smart choices about your route. Clear maps and the ability to find your exact location reduce the chance of getting lost.

However, just opening an app is not enough. You need to know how these tools work and their limits to use them fully. Learning to mark locations, zoom in on maps, and use maps offline are valuable skills. Understanding the land and how to read digital maps makes traveling safer and more enjoyable.

You also need to think about how winter weather can affect these devices. Cold temperatures can quickly drain batteries, so keeping your devices warm and checking battery levels often is important. A good tip is to keep your device in a pocket near your body to use your warmth to save battery. Lowering the screen brightness and closing unneeded apps can also help save power.

It’s crucial to have backup options if your device runs out of power. Carrying portable chargers or extra batteries can be a lifesaver when your main power source fails. Investing in strong backup power sources for cold conditions is a smart choice. Some modern portable chargers, like solar ones, are good for longer trips.

It’s important to prepare for problems, such as device breaking, when using technology. Having more than one way to navigate is key. A smartphone is useful, but using it with a GPS device can make your navigation stronger. Each has its strengths; smartphones are user-friendly, while GPS devices are generally tougher and last longer on batteries.

Safe navigation means thinking beyond just getting by. It’s about combining digital skills with practical readiness—balancing technology with traditional outdoor knowledge. Managing power is one part of this balance, showing how important it is to be self-sufficient in wild places where help might not be close.

Also, knowing your navigation tools before you go out, rather than during your adventure, helps you feel confident and prepared. Spend time practicing with these devices in safe places to learn their features and functions.

Lastly, remember that technology is always changing. Updating your software and maps is part of using your devices well, so you have the latest information. Many navigation apps now have updates and alerts from other users, giving you extra insights and warnings to help you make better decisions on your journey.

Outdoor Navigation Apps

  1. AllTrails
    • Features: Extensive database of trails, user reviews, GPS tracking, and offline maps.
    • Good for: Hiking and trail finding.
  2. Gaia GPS
    • Features: Detailed topographic maps, offline capabilities, and route planning.
    • Good for: Backcountry navigation and outdoor activities.
  3. Komoot
    • Features: Custom route planning for hiking, biking, and mountain biking, along with offline maps.
    • Good for: Adventure planning and discovering new routes.
  4. MapMyRun/MapMyHike
    • Features: Track workouts, plan routes, and access a community of users.
    • Good for: Fitness-oriented outdoor activities.
  5. ViewRanger
    • Features: Topographic maps, offline access, route planning, and augmented reality features.
    • Good for: Hiking, biking, and outdoor exploration.
  6. Outdoor GPS
    • Features: Customizable maps, offline navigation, and various outdoor activities.
    • Good for: General outdoor navigation.
  7. Locus Map
    • Features: Offline maps, route planning, and tracking for various outdoor activities.
    • Good for: Detailed navigation and mapping.
  8. BackCountry Navigator
    • Features: Extensive maps for offline use, GPS tracking, and customizable routes.
    • Good for: Backcountry navigation and detailed mapping.
  9. Wikiloc
    • Features: Community-generated trails, offline maps, and GPS tracking.
    • Good for: Finding and sharing trails in various outdoor activities.
  10. Google Maps
    • Features: While primarily for road navigation, it can show hiking trails and paths.
    • Good for: General navigation and exploratory hiking.
  11. Topo GPS

Analog Skills: Map Reading and Compass Use

Learning to navigate in winter is very important for anyone exploring the outdoors. While modern tools have changed how we explore, traditional skills like using maps and compasses are still very reliable. These old methods are especially useful when traveling in snowy areas where electronic devices can fail.

First, physical maps are very helpful when technology doesn’t work. In cold weather, electronic devices often malfunction; batteries can die suddenly, or GPS signals can get lost in clouds or remote areas. Physical maps don’t need electronics. They are always available. If you are in a snowstorm and your GPS stops working, a map will still guide you. Holding a map lets you see your route, mark important points, and understand the area, helping you stay oriented when gadgets fail. This connection to the environment helps you feel secure, knowing you have a tool that works without technology.

Also, learning to read a map is more than just finding locations. It helps you understand the land and dangers—important for anyone going into winter wilderness. Knowing how to read contour lines and terrain features prepares adventurers for what to expect. For example, spotting a steep area on a map can warn hikers about potential avalanche risks or tough climbs, allowing them to change their route to stay safe. Learning this skill helps you think ahead and make better choices.

Compasses are also essential. These tools do not need batteries or satellites and are crucial for adventures away from digital resources. They provide direction, helping explorers find north even when visibility is poor, such as during fog or snow. While a GPS shows your exact location, a compass encourages you to be aware of your surroundings, helping you figure out directions based on what you see. This skill boosts your confidence and understanding of the situation during unpredictable winter travel.

Using a compass with a map greatly improves your navigation skills. Together, they help you accurately determine where you are and where to go. This combination makes navigation easier, turning old skills into a valuable and intuitive way to move through nature. Mastering these tools builds a connection with the environment and allows explorers to rely on their skills instead of just technology.

Additionally, winter weather often changes quickly. Snow can hide familiar landmarks. Knowing how to use traditional navigation methods is important during these times. It helps with unexpected tech failures and makes the exploration experience richer. Adventurers who mix these basic skills with digital tools are better equipped to enjoy their surroundings fully. The excitement of an adventure is not just about reaching a destination; it’s also about the journey and the stories created along the way.

How to Use a Map

  1. Understand the Map:
    • Look at the map key (legend) to understand symbols and colors (e.g., rivers, roads, trails).
    • Identify the scale, which shows you how distances on the map relate to real-life distances.
  2. Orient the Map:
    • Hold the map flat and turn it so that the physical features (mountains, rivers) match those in your surroundings. North on the map should face the same direction as North in the real world.
  3. Identify Your Location:
    • Find recognizable landmarks on the map that you can see around you (like a lake, road, or mountain).
    • Use these landmarks to pinpoint where you are on the map.

How to Use a Compass

  1. Hold the Compass Level:
    • Keep the compass flat at waist level, away from metal objects (like watches or phones) that can affect its accuracy.
  2. Locate North:
    • The compass needle will automatically align itself with the Earth’s magnetic field, pointing to Magnetic North. Look for the end of the needle that usually points to “N.”
  3. Find Your Direction:
    • Turn the compass dial until the “N” on the dial aligns with the north needle (make sure your feet are pointed the direction you want to go).
    • Note the degree reading where the direction you want to travel is indicated on the compass dial.

Navigate Using Both

  1. Set Your Bearing:
    • Decide where you want to go and find the direction on the map. Use the compass to get the bearing (direction) to that point.
  2. Follow the Bearing:
    • Move in the direction of the bearing you set. Keep the traveling direction aligned with the compass needle as you walk.
    • Regularly check your position on the map to ensure you’re still on track.
  3. Re-orient and Check:
    • Periodically stop and check both your map and compass to ensure you remain on course.

Summary

  • Map: Understand symbols, orient it to the real world, and identify your location.
  • Compass: Hold it level, find north, determine your bearing, and follow it to your destination.

With practice, using a map and compass becomes easier and can be rewarding for outdoor adventures!

Weather Adaptation Techniques

Tracking and adjusting to winter weather is important for anyone going into the wilderness, whether an experienced backpacker or new to lightweight camping. Knowing how to check and react to weather changes is key to having a safe and enjoyable trip. One of the easiest ways to stay updated is by using weather apps and websites.

Weather apps give real-time updates that help you make good choices outdoors. Most apps show current forecasts, including temperature, rain, and wind speed, which are all important for planning your winter activities. Features like hourly forecasts and severe weather alerts are especially useful. They help you prepare for sudden changes so you can decide whether to continue hiking or find shelter. Websites like NOAA or the Weather Channel also provide helpful information, especially when planning a longer trip in less accessible areas.

In addition to using digital tools, you can learn a lot from nature. Observing natural signs can help you understand what the weather might do. For example, a sudden drop in temperature, changes in wind, or animal behavior can indicate that the weather is about to change. Birds fly lower before storms, and increased humidity might mean snow is coming. Knowing these signs is helpful when technology isn’t unavailable or you’re out of service range.

Planning based on reliable weather forecasts is also important for staying safe in winter. Using technology and traditional methods gives you a stronger approach to navigation and planning. Before you go out, check the latest weather reports to make any necessary adjustments to your plans. If heavy snow or a storm is expected, changing your route or postponing your trip might be better. Always have a backup plan and know where to find shelter if the weather worsens. By adjusting to the weather, you protect yourself and keep a positive mindset, preventing unexpected changes from ruining your experience.

Building resilience to weather changes is essential for staying comfortable and happy during outdoor activities. Winter weather can be unpredictable, and developing mental and physical strength allows you to enjoy your trip, no matter what happens. Simple actions, like dressing in layers, carrying waterproof gear, and having warm drinks available, can make a big difference in your comfort. Staying flexible with your plans and being mindful also help you cope with changes. Accept that bad weather is part of winter and see it as a challenge rather than a setback. This positive attitude boosts your morale when things don’t go as planned.

As we deal with winter weather challenges, it’s clear that combining technology with traditional weather awareness and adaptability maximizes your chances of enjoying winter activities. Using real-time digital updates and observing nature gives you the information needed to make smart decisions. By adjusting your plans based on accurate forecasts, you ensure safety while also keeping your adventures flexible.

Avalanche Awareness and Terrain Understanding

Navigating snowy areas in winter requires understanding the challenges of the landscape and weather, especially avalanches. Identifying different types of terrain is essential for choosing safer paths. For example, knowing the differences between simple, challenging, and complex terrains can help assess avalanche risks.

The Avalanche Terrain Exposure Scale (ATES), created by organizations like Parks Canada, provides useful information. Simple terrains, which have gentle slopes or are forested, usually have lower avalanche risks. But even in these areas, there can be hidden dangers, so awareness is necessary. On the other hand, challenging terrains have clear paths for avalanches, making it important to be aware and skilled in finding safe routes. Using ATES helps outdoor enthusiasts match their skills to the terrain they plan to cross.

Another important factor for safe winter travel is recognizing avalanches’ environmental risks. Key signs to look for include the snowpack’s stability, the slope’s angle, and recent weather changes like heavy snow or warming temperatures, which can make conditions unstable. Understanding these factors helps predict and avoid high-risk areas, reducing the chances of triggering an avalanche.

In addition to recognizing terrain and avalanche risks, safety gear is crucial. If you’re skiing or even using a snowmobile, items that can save your life include an avalanche transceiver, probe, and shovel, which are tools that help find and rescue buried friends quickly. Wearing an avalanche airbag can improve survival by keeping you on top of moving snow. It’s important to not only carry these tools but also to know how to use them properly. Training in using this equipment is essential for responding well under pressure.

Continuous learning about avalanches is important for making smart choices in backcountry travel. Organizations like the American Institute for Avalanche Research and Education (AIARE) stress the need for structured courses. These programs teach participants about snow, decision-making, and rescue skills. AIARE studies show that students who take avalanche education courses tend to adopt better safety practices in the field.

While technology provides useful tools for navigation, it should support rather than replace traditional skills like reading maps and using a compass. These skills are especially important when digital devices fail due to cold or technical issues. Building these skills enhances the ability to accurately understand terrain features and make informed decisions without relying on electronic devices.

Summary and Reflections

Using digital and traditional tools to navigate winter environments can improve safety and enjoyment. This chapter discussed the benefits of modern navigation apps and GPS devices, which give real-time information and accurate location tracking. Adventurers can reduce risks from poor visibility and harsh conditions by learning to use these tools well. It’s also important to prepare for battery issues in cold weather, as having extra chargers or batteries can be very helpful. Additionally, skills like reading maps and using a compass are valuable, especially when electronic devices stop working. Knowing about the landscape, marking key points, and practicing with a compass helps with navigation and strengthens your connection to nature.

Combining new technology with traditional skills provides a complete way to navigate in winter. Staying updated on software changes and getting insights from community experiences helps outdoor enthusiasts have the latest information. However, it’s also important to practice basic skills in safe areas. This mix of digital tools and traditional methods prepares hikers to handle any challenges in winter environments. Whether you’re a seasoned backpacker improving your abilities or a beginner going on your first snowy trip, this balanced approach guarantees a more enjoyable and safer outdoor experience.

Reference List

All, B. F. (2024, November 8). Bikepacking Navigation: Smartphone vs. GPS Device (do you really need one?) | Bikepacking For All. Bikepacking for All. http://bikepackingforall.com/bikepacking-navigation-smartphone-vs-gps-device/

Avalanche Terrain Education – Beacon Guidebooks. (2023, December 29). Beacon Guidebooks. https://beaconguidebooks.com/education/?srsltid=AfmBOoq_6MqGYVXyquB-BLlZk7xOCqE2dELuT6VJ1alVgd2mmKTDUiJ2

Benton, H. (2024, February 6). Staying Safe: Human Factors and Avalanche Education. Backcountry Magazine. https://backcountrymagazine.com/stories/staying-safe-human-factors-and-avalanche-education/

Brave, D. (2024, January 13). Beyond GPS: The Importance of Traditional Land Navigation Techniques. Medium. https://medium.com/@josh.castillon/beyond-gps-the-importance-of-traditional-land-navigation-techniques-551580995236

Nations, U. (2023, January 20). Can technology help us adapt to climate change? We the Peoples. https://medium.com/we-the-peoples/can-technology-help-us-adapt-to-climate-change-ddd06264b07e

The Case for Traditional Navigation. (2019, March 21). Scott Turner Hikes. https://scottturnerhikes.net/2019/03/21/the-case-for-traditional-navigation/

Torkington, S. (2023, February). 3 ways technology is helping the world adapt to climate change. World Economic Forum. https://www.weforum.org/stories/2023/02/technology-climate-change-adaptation/

Werner, P. (2013, August 20). GPS Device or Smartphone App Navigation? SectionHiker.com. https://sectionhiker.com/reader-poll-gps-device-or-smartphone-app-navigation/

backpackingcampingessentialsGoing LighterThe art of winter camping

Introduction: Mastering the Art of Ultralight Winter Camping

As many of you may know, or perhaps not. Probably, the majority of my hiking trips are in the winter. A combination of skis, snowmobile and snowshoes, I love being in the outdoors during the winter months. Especially once the shit parts of late October to January are over, and there is a nice layer of ice and snow covering everything. These are the months when the sun is out a little longer, and the beautiful landscapes of northern Sweden can be explored to their fullest. I have finally decided to sit down and start writing a series on ultralight winter hiking, or at least as light as one dares in -30 degree weather and still be alive and comfortable.

In this definitive 5-part blog series on ultralight winter camping, a time to explore the beauty and serenity of winter landscapes without being weighed down by excess gear. Whether you’re a seasoned backpacker looking to refine your skills or a budding adventurer eager to experience the freedom of ultralight packing, this series is designed to provide you with the essential knowledge and insights needed for a successful and safe expedition.

Releasing twice weekly, each installment will delve into critical aspects of ultralight winter camping, guiding you step-by-step through the essentials. We begin our journey focusing on Safety and Planning, covering the different components of trip preparation and risk management in harsh winter conditions. This foundational knowledge sets the stage for successfully exploring some of the world’s most magnificent snowscapes.

The series proceeds to tackle the necessities of Tents and Bivies, where you’ll learn how to choose the lightest, most effective shelter options to protect you from the elements while maximizing mobility. Following this, we’ll explore the complexities of Clothing Layering for Hiking and Camp, offering strategies to balance warmth, comfort, and weight efficiently.

In our fourth installment, attention turns to Sleeping Systems, where we’ll uncover the secrets of staying warm at night with minimal gear, examining the best sleeping bags, quilts, and mats for ultralight adventurers. Finally, we address an often underestimated aspect of outdoor survival: Nutrition on the Trail. You’ll discover how to fuel your body with high-energy, light, and effective nutrition.

Join us as we embark on this exciting journey of discovery and practical know-how, empowering you to confidently venture into pristine winter wilderness with the assurance that comes from thorough preparation and smart strategies. Whether traversing familiar trails or pioneering new routes, our series has the insights you need to thrive in the cold while embracing the ethos of ultralight winter camping. Stay tuned, and get ready to unleash the explorer within!

backpackingDurston gearGear listGröna Bandetminimalism

Matthias and Johannas Inspiring Journey on Gröna Bandet

Mattias Glöckler and Johanna Andersson, outdoor enthusiasts at heart, embarked on the epic challenge of hiking the Gröna Bandet—a 1,300-kilometer trail spanning the rugged and picturesque landscapes of Sweden. As passionate lovers of the outdoors, this dynamic duo sought not just adventure but a deeper connection with nature, armed with a mix of ultralight gear, determination, and a shared vision of exploration.

Through their story, they reveal the trials, triumphs, and insights gained during their journey, inspiring others to take the leap into nature’s embrace.

Who Are Matthias and Johanna?

“We are two people who live for the outdoors,” they say, their love for hiking evident in every detail of their adventure. Years ago, they moved closer to nature to make it a more integral part of their daily lives.

Mattias describes himself as the “gear nerd,” obsessing over weights and measurements during trip planning, while Johanna is the bold explorer who constantly pushes their boundaries, seeking new horizons. Together, they form a perfect balance of precision and passion.

Challenges on the Trail

One of their most significant hurdles came before the hike even began: their beloved dog, Ali, couldn’t join them due to health issues. “It was tough leaving him behind,” they admit, though knowing Ali was pampered by family brought some comfort.

Yet, the trail brought its fair share of trials—grueling weather, unexpected detours, and even a memorable thunderstorm after a 30-kilometer trek. “We had to push through, sometimes asking ourselves why we were doing this,” they recall. But instead of succumbing to doubts, they reframed those moments: “How awesome are we for even attempting this?”

Unforgettable Highlights

For Matthias and Johanna, the northernmost stretch—from Treriksröset to Abisko—was nothing short of magical. It was their first time hiking north of Abisko, and the Nordkalottleden Trail showcased nature’s splendor at its finest.

“With perfect weather, stunning views, and the thrill of starting our adventure, it was an incredible experience,” they share. The freedom and serenity of the Arctic landscape left an indelible mark on their hearts.

Preparation and Gear

While both are active in daily life, their physical preparation for the hike was straightforward: focusing on flexibility and strengthening their knees and backs. Mentally, they set clear expectations, reminding themselves that not every day would be perfect. Writing down their motivations helped solidify their resolve when the going got tough.

Smart Weight Management

The couple was highly conscious of their pack weight during the hike. Mattias had a base weight of 7.8 kg, while Johanna’s was approximately 6.5 kg. To keep the load light, they shared essential gear like cooking equipment and the tent.

Despite their meticulous packing, the total weight fluctuated depending on the distance between resupply points. The first section, from Treriksröset to Abisko, was the heaviest. During this stretch, Mattias carried about 15 kg, and Johanna carried 11 kg, including food and gas for seven days.

Their focus on weight management proved to be a key factor in ensuring a more comfortable and manageable hike.

Key gear highlights included:

Their tent: Durston X-Mid pro 2.

Interestingly, they found they didn’t need certain items, like mosquito repellent. Their combination of long-sleeved hoodies and mosquito nets sufficed, leading them to gift the repellent to fellow hikers.

Living and Thriving on the Trail

Handling food and water was a mix of pre-planning and adaptability. They sent supply boxes ahead but often relied on small local stores, favoring fresh options over freeze-dried meals. Creative snacks like “tunnbrödsrullar” (soft flatbread with cream cheese and sausage) became staples.

For water, their BeFree filter and Evernew water bags ensured they stayed hydrated, especially during stretches with limited access.

Lessons Learned

This wasn’t their first attempt at Gröna Bandet. A previous injury forced them to stop, but the experience taught them valuable lessons about packing light and focusing on enjoyment over perfection.

Their advice for aspiring hikers? “Prepare for the unexpected. Plans will change, and that’s okay. Embrace spontaneity and let the adventure guide you.”

The Magic of the Trail

Long-distance hiking brings more than physical challenges; it offers profound emotional and spiritual rewards. For Matthias and Johanna, the Swedish wilderness became a source of inspiration and connection—not only with nature but also with the kind and welcoming people they met along the way.

“The fjells have a way of bringing out the best in people,” they reflect. “We met so many joyful individuals with amazing stories. These encounters, combined with the stunning landscapes, often made us pinch ourselves—was this real?”

A Final Word of Encouragement

For anyone considering Gröna Bandet or similar long-distance trails, Matthias and Johanna’s message is simple: “Make it enjoyable. Slow down, savor the experience, and let the trail surprise you.”

Whether it’s indulging in a hot meal at a mountain hut, taking a scenic detour, or simply soaking in the views, every moment adds to the richness of the journey.

Their story reminds us that adventure isn’t just about reaching the destination; it’s about embracing the journey—rain, thunder, and all.

So, pack your gear, step outside, and discover your own adventure. Who knows what stories you’ll bring back?

What is Gröna Bandet?

Gröna Bandet is Sweden’s ultimate long-distance hiking adventure, spanning roughly 1,300 kilometers from Treriksröset in the north to Grövelsjön in the south. Unlike traditional trails, you design your own route, making it a unique and personal challenge through Sweden’s stunning wilderness.

Want to learn more or start planning your journey? Visit www.vitagronabandet.se for all the details, including tips, route planning, and more.

Subscribe to our newsletter for even more travel stories, tips, and tricks for lightweight hiking! Sign up here (Link: https://mailchi.mp/backpackinglight.se/backpacking-light-signupulcomfort)

backpackingcampingGear reviewsultralightultralight backpacking

Lundhags Padje Light 60L Review: A Minimalist Backpack with Maximum Performance

_____________________________________________________________

  • Lightweight design
  • Ample storage options
  • Made with eco-friendly materials
  • Durable construction

The Lundhags Padje Light 60L is a lightweight hiking pack designed for hikers and backpackers seeking a balance between capacity and weight reduction. This backpack gear review examines its key features, performance, and suitability for various outdoor activities.

Materials and Durability

Lundhags didn’t cut any corners with the Padje Light. They’ve gone for recycled polyester and fabrics that get the bluesign® stamp of approval. These materials not only reduce the environmental impact but also offer high performance on the trail.

In terms of durability, this ultralight backpack features 210D fabric, which is lightweight yet resistant to abrasion and tearing. During testing and real-world use, I found that the fabric demonstrated excellent resilience under typical hiking conditions. And from what I’ve seen, if you treat it right, this pack could be your hiking buddy for years.

Weight and Capacity

At just 1100grams, the Padje Light comfortably meets ultralight backpack standards without compromising on storage space. Its 60L volume provides ample room for extended trip essentials, from camping gear to clothing and provisions.

The roll-top closure and external stretch pockets provide convenient organization options, adding flexibility when extra storage is needed. The large front stretch pocket is great for stashing items like a rain jacket or snacks for easy access, while the side pockets are perfectly sized for water bottles. For longer hikes, I appreciated the pack’s ability to expand slightly, which offers the flexibility to adjust my load depending on the trip’s requirements.

Roll top closure on the Padje light

Comfort and Fit

The backpack prioritizes user comfort through its thoughtfully designed suspension system. By focusing on balanced weight distribution between the back and hips, it aims to reduce fatigue during extended treks. The designers have struck a careful balance with the shoulder straps and hip belt, providing sufficient padding for support without adding excessive bulk or weight.

One of the pack’s standout features is its adaptability to different body types. With an adjustable torso length, hikers can customize the fit to their individual needs. The well-ventilated back panel adds another layer of comfort, helping to manage moisture and heat during strenuous hikes.

I am largely positive to this pack, as it’s very comfortable, even on longer journeys. However, we have had some users complain about how the frame sticks up way past their heads, which is often a problem for shorter people.

The padje light has an excellent frame and adjustable shoulder straps to fit just about everybody

Weather Resistance

The Lundhags Padje Light 60L is pretty solid when it comes to keeping your stuff dry. They’ve used recycled polyester and gave it a water-repellent coating. Plus, there’s this PU layer that adds extra protection. So basically, your gear should stay dry in a light shower or even a moderate rain.

That said, it’s not totally waterproof. If you’re caught in a downpour, you might want to throw on a rain cover or use a waterproof liner inside.

Cons of the Lundhags Padje Light 60L

  • Limited external access: While those stretchy front and side pockets are great for quick-grab items, getting to stuff in the main compartment can be a bit of a pain. There’s only the roll-top to work with. And this can make it inconvenient to retrieve items stored deep in the pack, especially when you’re on the move.
  • Not ideal for heavy loads: This pack is not built for carrying extremely heavy loads. So, if you’re planning a long trek with lots of gear or bringing along heavy stuff like serious camera equipment, you might find its structure insufficient for support. I would say the limit is around 15 kilos. However, we have had a few long-distance hikers say they have gone up to 20kilos without major issues.
  • No Hipbelt pockets: I think for a concrete complaint, this would be it for me. I love hipbelt pockets and this pack doesn’t have them. I use the Skalmo hipbelt pocket which works great on this pack!

No hipbelt pocket!

Is the Lundhags Padje Light 60L Worth the Investment?

The value of the Lundhags Padje Light 60L largely depends on your individual hiking needs and preferences. This pack is worth considering for those seeking a minimalist, eco-friendly backpack with multi-day capacity and durability. While its price might make you think twice, the potential weight savings and long-term reliability could justify the investment.

Interested in seeing for yourself? You can grab a Lundhags Padje Light 60L from https://www.backpackinglight.se.

backpackingblogbookGearGear reviews

Ultralight and comfortable: A no bullsh*t guide to ultralight hiking – Updated for 2024

I finally found the original manuscript of the book I wrote in 2015 and released it on Amazon. My original goal was to do yearly book updates, but I found it wasn’t really necessary. So I never did; with that, the manuscript got lost in the endless depths of my hard drive. Well, I did the unimaginable and searched in my Google Docs for it, and voila, here we are.

After finding the manuscript, I reviewed the original Amazon reviews. There were very few complaints about the book, but the complaints that did come were about grammar and spelling; a few people thought it needed more vinegar. In any case, I updated the book with a few more chapters, rewrote big portions of the book for clarity, and even took Ultralight Hiking into the future with the use of an AI assistant bot; that really doesn’t help at all.

This newly re-released book is also now available for Paperback as well!

Here is a sales pitch excerpt from our AI-Asshole bot:

THE AI REVOLUTION

Preface and sales pitch by AI

Introduction to “Ultralight and Comfortable: A no bullshit guide to ultralight hiking.

Welcome, fellow adventurers! Are you tired of those impossibly fit, perpetually chipper ultralight hikers flaunting their fancy gear and chiseled abs? Well, grab a snack (or three) and settle in because this book will flip that narrative on its head! Meet Ken: an adventurous soul who’s slightly overweight, proudly middle-aged, and has mastered the art of hiking while carrying the emotional baggage of every failed venture imaginable. With decades of hiking experience under his slightly sagging belt, Ken is ready to lead you on a comically bumpy journey to discover just how much “light” really means—and why it might not be for you.

Sales Pitch

Are you ready to venture into the great outdoors, only to find that your motivation is the only thing lighter than your gear? Join Ken as he guides you through the wild world of ultralight hiking with his unique blend of sarcasm, self-deprecation, and gentle mockery of those who genuinely know what they’re doing. You’ll learn how to pack your entire kitchen—yes, including that spork you never use!—and lug it up a mountain while questioning your life choices.

“Ultralight and Comfortable” isn’t just a hiking guide; it’s a love letter to anyone who’s ever looked at a trail map and promptly decided that jerking off was a better option. With Ken’s wisdom (and questionable choices), you’ll discover the joys of hiking with a slightly lighter load than necessary, a few too many snacks, and the unmistakable sound of your knees creaking.

So, if you’re ready to embrace your inner couch potato in the great outdoors, put down that fitness magazine, grab this book, and let Ken remind you that life’s too short to take yourself too seriously. After all, what’s the point of being light on your feet if you can’t enjoy a big meal afterward?

Then because this practice was so successful, I asked the AI Bot asshole to make me a cool cover art for my new would-be best-seller. I told the asshole it had to be cool and show the joys of hiking as this is what the little bitch gave me.

Buy the book today as Paperback

Or as kindle: