Category: sarek

backpackingenlightened equipmentessentialsGoing Lighterkids

Vandra lätt med små barn.

Karl-Johan Piehl, van fjällfarare och tillika författaren bakom böcker såsom Sarek National Park Guide och Sarek Vandring, löpning & klättring med lättviktspackning delar här sina erfarenheter efter en Sarekvandring med barn, 6 och 8 år gamla. Det här är hans story.

Sommaren 2022 begav jag mig genom Sarek i 10 dagar med mina barn, då 6 och 8 år gamla. Två vänner följde med oss på turen och vandringen blev fantastiskt lyckad. Barnen är fjällvana, gillar att gå och har tillbringat mycket tid i fjällen under hela sin uppväxt. Efter att vi sommaren 2021 gjort ett stort antal toppturer i Härjedalsfjällen hade barnen visat sig vara redo för längre turer med mer komplexa inslag såsom Sarek ofta bjuder på. Den största utmaningen var nog inte för barnen, utan för mig som vuxen att göra en bra planering. Barnen stortrivs på fjället, och livet är enkelt där. Vikten på ryggsäcken är en begränsande faktor för hur länge vi klarar vara ute. Här följer aspekter kring hur jag resonerat.

hhhh
Karl Johan med familj i Bierikvarasj

Förutsättningar jag ville få till för en lyckad tur

  • Storslagen miljö som lämnar intryck.
  • Barnen ska känna sig starka och kompetenta på fjället. Därför ska de bära så lite packning som möjligt, helst inget.
  • Inga hungriga barn, de ska ha välplanerad mat de kan äta i adekvat mängd.
  • Vi ska ha bra utrustning och kläder anpassade för kalla temperaturer, vind, väta och dåligt väder.
  • Barnens kläder ska lämna utrymme för lite slarv med väta och smuts.
  • Tidsschemat för turen ska ha goda marginaler.
  • Barnen ska ha så fria vingar som möjligt, dvs uppmuntras ta egna beslut, styra tempo och inte radiostyras av en vuxen.
  • Jag bär så lite som möjligt.
En tarp i dcf fungerar som ett vind och regnskydd vid pauser och vid tältlägret. Tarpen på bild är från svenska Skalmo Gear

Packning

  • 6åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2kg.
  • 8åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2.2kg.
  • Jag bar en ryggsäck som vägde cirka 35kg, fick dock avlastning av en vän första 3 dagarna på turen. Maten vägde 25kg, övriga grejer cirka 10kg.

Fritt fram att räkna på vad som hänt med ryggsäcksvikter här ovan om vi använt mer traditionell fjällpackning, låt säga 10-15kg var i basvikt (exklusive mat).

Övre Rapadalen

Klädsystem för mig som vuxen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, löptights, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, dunjacka, syntetdunjacka, mössa, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: ett par ullstrumpor.

Klädsystem för barnen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, tunna softshellbyxor, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, tjock syntetdunjacka, fleecetröja, mössa, myggnät, montagehandskar, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: två par ullstrumpor, ett par syntetkallingar, ett par extra softshellbyxor. Fryspåsar att ha i skorna vid läger.

Varje detalj i klädsystemen har jag valt ut efter bästa förmåga för att vara så lätt som möjligt men ändå fylla sin funktion. I stort sett ser valen liknande ut för mig som vuxen som för barnen, undantaget att de fick kraftigare regnbyxor, mer extrakläder och tjockare förstärkningsplagg än mig. Till barn är det dock betydligt svårare att hitta bra lättviktsprodukter. Mycket av deras klädsystem köptes i slutänden från gneis.se som är bland de bästa tillverkarna jag kunnat hitta för barnfriluftskläder. Själv väljer jag ofta kläder från bland andra Rab, Salomon, OMM, Enlightened equipment, inov8, patagonia, mountain hardware mm. Ofta kläder för löpning.

Underkläder, och även barnens byxor fick jag tvätta ett par gånger längs vägen och sedan torka i armhålan eftersom utemiljön inte bjöd på torkmöjligheter.

Sovsystem

  • Tält: zpack triplex. Inköpt specifikt för turen och numera mitt enda tält. Det finns flera saker som kan göras bättre vad gäller design och slittålighet, men samtidigt så är det ett fullt fungerande 3p-fjälltält som väger 700 gram. Det är svårt att konkurrera med.
  • Varsin vuxensovsäck fyllda med 3-400gram 800+FP dun. Barnen har inte egna sovsäckar då jag har flera sen tidigare.
  • 2st 3mm cellplastliggunderlag från skalmo kombinerat med 2 st therm-a-rest uberlight
  • 1st therm-a-rest neoair
  • Vi sover med thermobyxor, syntetdunjacka, mössa och strumpor på
Kartläsning

Ryggsäckar

Barnen hade varsin 16l ryggsäck från vaude som väger in på cirka 300 gram. Min ryggsäck är en 10 år gammal 75l ryggsäck som en kompis sytt till mig i x-pack. Den rymde maten, övrig utrustning fick fästas utanpå initialt.

Övrig utrustning

Stavar till mig och barnen, microspikes till mig och barnen, Garmin inreach, tarp från skalmo för raster och läger, drybags för kläder och sovsäckar, första hjälpen, myggmedel, hygienartiklar, lagningsgrejer, solkräm, kondenstrasa, telefon, klocka, kameror, powerbanks, laddkablar, betalkort, läsplatta, karta och kompass.

Mat

Enskilt viktigaste posten att lyckas med. Jag räknade på hur mycket energi barnen behövde och kom fram till cirka 2500-2700kcal per dygn. Månaderna innan avresa torkade jag mat hemma som barnen fick prova. Mycket inspiration från boken “Snabblagat på tur” av Eric Tornblad. All mat portionsförpackades i ziplockpåsar, var livsmedel för sig. Exempelvis torkade köttbullar, skinka, fetaost, ketchup, oliver, rivna morötter, ost, pasta, tonfisk, köttfärssås mm. Köpte även med en större mängd godis, chips, varm choklad, nyponsoppa, dextrosol, sportdryck, kakor mm. I slutänden hade vi med oss cirka 2.5kg mat med låg vattenhalt per dygn för oss tre, och det var mitt i prick.

Eftersom all mat var förberedd för att endast behöva tillsättas kokande vatten behövde vi inget kök för avancerad matlagning. Min to-go-brännare Soto windmaster med tillhörande 650ml toaks titankastrull och 550 gram gas räckte gott och väl för oss i 10 dagar. Maten åt vi ur findus soppskålar med titanskedar. Utöver det hade vi plastmuggar för varm dryck, och vattenflaskor för vatten.

Camp med Ahkka bakom

För mycket packning

Vi saknade inga grejer under turen, men vissa saker kunde göras bättre. Barnen ligger dåligt på uppblåsbara liggunderlag. Ofta fungerade liggunderlaget som täcke istället – eller bara utfyllnadsmaterial i tältet. Framöver blir det bara cellplatstliggunderlag, 10-15mm tjockt. Barnen hade inte behövt fleecetröjor, myggnät eller solglasögon. Eventuellt hade även microspikes kunnat lämnats hemma, de är dock sköna att ha i svåra vad och i blöt blockterräng. 8 av 10 dagar hade vi lätt regn, kalla temperaturer och ibland vind. Mitt eget klädsystem var jag trygg med sen innan, men barnen fick prova sina – vilka fungerade bra. För kortare fjällturer med god väderprognos hade vi kunnat skala bort en del.

Vad

Det finns många olika aspekter kring att passera vattendrag. Vi gick genom Sarek i början av Juli och startade vår vandring direkt efter den värsta snösmältningen var klar. Det innebar att vi de första två dagarna hade mer vatten än normalt. Barnen är dock vana i terräng och kunde stabilt korsa de flesta vattendrag utan hjälp av vuxen. De växte under turen och upplevde sig ha god kontroll. Jag gick oftast strax nedströms och samtidigt som dem som extra säkerhet. Över de kraftigaste vattendragen höll de mig i handen, vilket nog inte var nödvändigt. Två vattendrag bar jag dem över. Som vuxen tror jag det är nödvändigt att vara van vid vad för att göra adekvata bedömningar kring vad som är lämpligt eller inte om man ska göra såna här turer. Snöbryggor över bäckar höll vi oss borta från, det är alldeles för farligt.

Vad i Rouhtesvagge

Dagsetapper

För oss är 10-15km per dag lagom dagsetapp, det går dem gladeligen. Barnen och jag har förmåga att gå betydligt längre än så i obanad terräng, men vi ville ha gott om tid för lek, utforskande och sidoutflykter.

Ekonomi

Vår Sarektur med utgångspunkt från Stockholm kostade hutlösa summor pengar. Tågbiljetter 5.5k, bussresor cirka 2.5k, båt och övernattning 4,5k och vi gjorde även ett helikopterlyft upp på fjället för 5.2k för att få en enklare och roligare start för barnen. Utöver detta tillkom utrustning som barnen visserligen kan använda hemmavid också – men en hel del är i mina ögon väl lyxigt för hemmabruk. Som tur är hade jag mycket av utrustningen sen tidigare. För en del kanske det är normalt att två veckors semester kostar 25-30k. Men det går inte att påstå att det är billigt att ta familjen till Sarek. För mig som ensamstående förälder med ett normalt jobb är det prioriteringar som gäller för att en sån här resa ska vara görbar. Hyra stuga med dagsturer från Härjedalen kan ge en fin och betydligt billigare fjällsemester, men inte lika storslagen natur!

Hjälpmedel för turplanering

För dig som är intresserad av Sarek på egen hand eller med barnen vill jag tipsa om min sarekguidebok som bland annat säljs på backpackinglight.se: Sarek: vandring, löpning och klättring med lättviktspackning. Där finns detaljerade färdvägar i Sareks dalgångar, och jag vågar påstå att det inte någon annanstans finns mer precisa eller omfattande ruttbeskrivningar för Sareks högalpina områden än de jag redogör för i min bok. Utöver det så finns även all utrustning beskrivet här ovan nedbrutet i detaljer som kan leda dig till korrekta och konkreta val av lämplig utrustning.

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

Berätta om vandringen

Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig. 

Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet. 

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det? 

Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig. 

Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra. 

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig. 

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm? 

När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex. 

Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt. 

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen. 

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂 

-Har du några fler spännande turer på gång? 

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr. 

 -Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare? 

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis. 

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen. 

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.  

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter. 

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur? 

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn. 

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg. 

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular  495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse  Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck  Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

blogGoing Lighterminimalismsarekultralight backpacking

Vandra i Sarek med lättviktspackning.

Vi träffar Sarekkännaren och författaren Karl Johan Piehl som skrivit boken Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning

Karl Johan Piehl

För drygt 15 år sedan gjorde Karl Johan sin första fjällvandring i Jotunheimen och gjorde alla tänkbara fel med planering och utrustning, Karl Johan beskriver:

Vi lånade ett tält som var av samma typ du köper i matbutiken för 300kr. Det regnade rakt igenom och med lite vind liknade tältet en vacumpåse. För att hålla hög hygien hade jag bland annat packat ett rent set kallingar, t-shirts och strumpor i bomull för var dag. Vandringen gick över Besseggen, Glittertind och Galdöpiggen och avslutades med magsjuka efter att ha druckit av vattnet nedan fjällstationen i Spiterstulen. Trots nybörjarmissarna blev turen fantastisk och fjällen gjorde verkligen intryck. Efter denna tur påbörjades evolutionen till hur jag idag gör mina fjällturer. Från 35kg på ryggen till så lite som sju kilo för att korsa Sarek.

Sedan dess har Karl Johan lagt stora delar av fritiden i bergen, som vandrare, löpare och framförallt klättrare.

Åren innan jag fick barn så åkte jag nästan varje helg både sommar och vinter till olika klätterdestinationer, ofta Norge eller Bohuslän, och semestern spenderades i Alperna och/eller i Sarek. Nu är jag oftast hemma med barnen på helgerna, men som tur är gillar de också fjällen och vi spenderar flera veckor per år i fjällen.

“Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon

Karl-Johan är fortfarande aktiv i Sarek, och har efter att han skrev sin första Sarekguidebok besökt fler områden och ytterligare cirka 30 toppar som finns med i hans nya bok: “Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning”:

Från början var det min dåvarande partner som föreslog att vi skulle skriva var sin bok. Även andra personer har föreslagit att jag skulle skriva om Sarek eftersom de vet att jag har god kännedom om terrängen i området. Jag har gjort ett stort antal turer i Sarek varav ett flertal i områden jag inte kunnat läsa om tidigare och ansåg jag mig ha material till en guidebok som bidrar med nåt nytt och som sänker tröskeln för att uppleva Sarek – för alla. Jag ville göra en guidebok som är enhetlig och endast  baserar sig på förstahandsinformation. Framförallt toppturer och topptraverser i Sarek har jag själv upplevt att det är svårt att hitta detaljerad information om. Kanske är det för att många av de bergstraverser som jag, och andra, gör idag inte var möjliga för andra än elitidrottare förr, då alla bar på traditionell vandringsutrustning. Idag är läget helt annat och det finns otroligt spektakulära bergsturer att göra i Sarek som kan passa de flesta som gör rätt förberedelser, även nybörjare i friluftslivet. Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon. Trots att en stor andel av alla fjällvandrare har möjlighet att göra bergsturer så ligger stora delar av Sareks massiv nästintill orört. Jag tror inte på tyst kunskap och har haft som mål att förmedla hur man går tillväga för att uppleva detta unika på ett smart sätt. 

När Karl Johan beskriver responsen från boken så har det uteslutande varit positiv sådan:

Det är jätteskoj, Jag tvekade länge för att ge ut en bok eftersom det var läskigt att bli offentlig på det viset. Det är flera personer som berättat att boken gett nya insikter och ändrat hela deras grundsyn på hur man kan röra sig i fjällen. Det känns jättekul eftersom jag själv känner att jag har fått många bitar på plats som möjliggjort ganska krävande fjällturer – för en vanlig  medelålders gubbe som mig. Och detta har jag försökt förmedla i boken, utöver ruttbeskrivningarna.

I sin bok om att uppleva Sarek lyfter Karl Johan fram packlistor och ger förslag på flera fina fina rutter med magnifika vyer. Nedan visar visas ett smakprov från hans bok, en vacker vandringsrutt mellan Gasskatjåhkkå och Skarjatjåhkkå:

När vi frågar Johan om tre generella tips så kommer svaren snabbt:

  1. -Gå med lättviktspackning. Detaljerna i packningen bildar helheten.
  2. -Fysisk träning inför fjällturen.
  3. -Bra matplanering, ta med rätt mängd.

Ovanstående tips är mina viktigaste för en givande fjälltur, och de tre tipsen utmynnar i samma mål: att fjällfärden känns enkel – du får access till att uppleva max utifrån dina personliga förutsättningar. Energin kan brännas på att uppleva fjället snarare än att transportera utrustning, säger Karl Johan.

Vill du inspireras mer av Karl Johans turer, få förslag på packning, mat och mycket mer så finns boken att köpa på Backpackinglinght.se. Beställ boken här

If you want a english version of the book Sarek check here

Marcus Falck

backpack with dogbackpackingDestinationsGearGear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Foto: Elisabeth Hägglund

Berätta, vilka är ni? 

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå. 

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam. 

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Foto: Elisabeth Hägglund

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund? 

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen. 

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss. 

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika. 

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra! 

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen. 

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något. 

Foto: Elisabeth Hägglund

 Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då? 

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er,  fyllde ni på längs vägen? 

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ? 

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

backpackingblogcampingDestinationssarek

Sarek national park 2017 part 3

The journey continues! I setup camp in Snavvavagge and in this video I make the trek down into Rapadalen and end the night near Aktse cottage after an incredible walk along Rapadalen and ride a boat in Rapadalen with the incredible beauty of Nammatj beckoning adventurers into the vastness that is Sarek.

I look at these videos, and I can’t help but be inspired, certainly not by the videos, but by the journey itself, the memories of it all.

backpackingblogGearsarekVideo

Sarek national park in Video part 1

So I finally got around to editing some of my Sarek video from july, I’m not really sure the direction I want to take the films.. should they be long, with long melodic segments of nature and so on, or do I cut it down like I did here to show what I want to show then move on? It’s one of those issues I have with video really.. What is it I want to show? Do I talk, do I not talk? Let me know what you think and I will keep it in mind for the next videos.

blogLandscape photographyPhotographysarek

Sarek i Bilder (in pictures) – Part 1

My schedule is filled at the moment while trying to get Backpackinglight.se up and running. So instead of a long trail report, I will post some pictures! More pictures coming soon.

DSC06408
Mukka Stugan is a small little emergency cottage that while offers a nice place to eat lunch while it’s raining, has unfortuantely become a trash can for hikers who can’t be bothered to bring their trash with them.

DSC06344

The Trailstar by the glacier river.

DSC06368
13 kilos for a 9 day trip – fully safe and secure with a fishing pole and satellite phone to boot. My packing is watertight, I’m set for far below zero temperatures if needed.

DSC06267DSC06388DSC06411DSC06541

Dinner!

DSC06478
Taking a coffee and candy break while drying out my shoes.

DSC06492
It looks like hell, but believe me, this is some of the best aspects of wearing trailshoes in the wild. When my feet get hot I can just go trudging through some cold water. No blisters, no pain, no problems! Trailshoes are a luxury few have yet discovered.

DSC06515

Down by Rapadalen – Amazing

DSC06546
If only Ron would let me sell his MLD gear! The yellow trailstar is probably the single most beautiful tent build today. An incredibly light and well performing piece of kit.

DSC06882
My Fizan poles and HMG windrider 4400 after a week in Sarek. Both performed incredibly well – so good in fact that I will be supplying both at backpackinglight.se. These are simply the best products available for their intended purpose.

backpackingblogRunningsarekvegan

How running has changed my backpacking

Last year I made a 7 day trip through Iceland, north to south through some incredible countryside and even meeting up and joining the Laugavegur trail for 5 days. It was a lovely trip and I had about 10 kilos of gear and food with me for the excursion. The hike at times was tough, or atleast one or two days of the journey was tough, all in all, on a scale of 1-10 for difficulty I would rank it around a 5. A great trail for anyone who is properly prepared. There are however two major inclines (major..) on day one while leaving Landmannalaugar and day 5 between Porsmark and Skogar. These two inclines kicked my ass in every possible way. The last day I was so tired on the incline between porsmark and skogar that I thought I would die. If memory serves me the total incline was around 900-1000 meters. I thought at the time, that considering the circumstances (climbing a 1000meter cliff with backpack on), that I did quite well. It wasn’t until I did my recent trip through Sarek national park in Northern Sweden, that I realized the truth behind my Iceland trip.

DSC06548.jpg

Let me paint a little picture here. Hard wind, rain, knee high swamp for hours on end, daily 500-1000 meter inclines and declines, waist high wading and to top it all off – no trails. Complete wild and a 13kilo backpack. That was my most recent trip to the Sarek national park in Northern sweden, a few hundred kilometers north of the arctic circle. This trip was demanding in every possible sense of the word. On my gear, physique and psychology. But I didn’t feel it. My body was such a well oiled machine for this trip that I literally felt as if I could turn around and do it again without any problems. I didn’t have any of the normal knee, back or lung issues. And on the last day I was afraid to tell my traveling companion just how damn good I felt (after a 1300 meter incline with my backpack on) because I didn’t want him to think I was doing the “manly” thing of bragging about how cool I am I could carry my backpack up a hill. (like many of the heavy miserables that like to brag about how much weight they can carry)

DSC06368.jpg

My body was functioning better than it ever has on a backpacking trip, this was on minimal sleep and a deprivation diet. Honestly, no matter how much food I pack and eat I still run a deficit on these kinds of trips. The changes this year compared to last year, and the relatively easier Laugavegur trail? My running and diet changes I made late last year. Since going full vegan and running I have lost around 22 lbs (10 kilos) off my body, that’s 10 kilos my legs don’t have to carry when backpacking and the insane amount of carbs I eat on the diet fuels me like nothing else. My running has improved my cardio exponentially, when last year I could barely make the last incline on the Laugavegur trail, this year I did that same 0-1000 meter climb on several occasions and felt damn good.

 

While my backpacking trip wasn’t full vegan, in fact I snuck in some powdered milk to my breakfast and cheese on the last day at the hotel.. Oh and I did make the mistake of eating a sausage, it had always been the mainstay of my backpacking trips – the reward at the end of the day kind of thing. Only to realize my taste buds have changed, and what once tasted like gods hands massaging my tongue, now tasted like salted dead pig and had the effects you would expect on my daily shitting habits. With that said, I don’t beat myself up about it, I am always working towards long term health goals and benefits, and I can’t kill myself everytime I make a slip up. Beside, being a bitch to other people about their habits is probably the worst thing to do to get converts.

DSC06344

Anyway, last year after laugavegur I was satisfied, ready to hang up my boots for a while a relax. Much like a traditional hiker who normally takes a year off between longer hikes, I felt much the same. Now, the only thing I want to do is get out again. My body, feet and soul feel perfect after my last trip and I can only credit my diet and training habits.

 

DSC06840-Pano

 

backpackingplanningsarektrip planningultralight backpacking

Planning for a walk across Sarek

It’s time for me to start committing to this years (2017!?!) trips.. While I have a couple of smaller 4-5 day trips coming up, winter adventure and a week in the USA. The big trip coming up for me this year is a trek across, perhaps zig zagging through Sarek here in northern Sweden above the arctic circle. Often called Europes last wilderness area… Don’t know if that is true but in any case I really love hiking these northern regions of Sweden.

I like to buy my tickets early to wherever I plan on hiking. In this case I plan on buying my tickets during the week. By doing this I am mentally committing to a trip. Most the time if somebody wants to join along, its no problem to buy tickets for them later on. It also gives me something to look forward to.

 

DSC07830

When

I am looking at making this trek towards the end of July and through the beginning of August. I will be leaving Stockholm on the 27th of July and ending around the 7th or 8th of august. I am choosing these dates more for logistical reasons than anything else – I have a wedding to attend in Umeå (northern Sweden) on August 12th and I suspect my wife would prefer I joined her for that wedding. Coming late July also has the added benefit of being a littler drier… hopefully. This area is known for being wet, cold and it’s not usual to be snowing even in August.

Getting there:

I will be starting by Stora Sjöfallet – the northern section of Sarek national park. I was originally planning on starting in Ritsem but decided to save that for another trip. So my planning is a little ”spartan” at the moment as the official timetable isn’t released yet. But it’s all good, I’m fairly confident in my knowledge of Sweden and getting around. I will be flying into Gällivare with Nextjet.se from Stockholm and arrive at around 11.45. The bus line 93 to Stora Sjöfallet goes once a day at 8.55 in the morning. That means a night in Gällivare which gives me time to walk into town and buy Gas or Alcohol for my stove depending on which I bring. No matter if I decide to change my start to Ritsem or not, it’s the same plans and bus so I can still buy my plane ticket to Gällivare and book my hotel for the night.

How far:

I am looking at being away 9-13 days, I want to keep flexibility as an option as I don’t really feel like walking 40 kilometers a day. This trip I plan to keep my mileage rather small, somewhere between 10-20 a day as I want to make time to zig zag, climb mountains, take photos and cook nice meals. A slow, lovely walk through Europes last wild land. Total I am looking at moving about 100 -130 kilometers during this trip. It really depends on where I decide to start.

Where to start:

I want to walk north to south. No real reason for this, but I guess it’s a psychological thing. In either case I will start in either Stora sjöfallet or Ritsem. The bus line is the same 93 from Gällivare. I either hop of the bus at Stora sjöfallet at 11.00 or at Ritsem 13.05. It’s really a case of how long I want to sit on a bus and what I want to see. The important part is making all the preparations around.

Bus line 93 from Gällivare timetable http://www.ltnbd.se/tidtabeller/31/0/

The Trek:

While still unclear exactly where I want to start, I do know where I want to finish. Kvikkjokk in the southern part of Sarek national park. I also know that the bus from Kvikkjokk leaves once a day at 9.00 in the morning. But perhaps this will change as we start getting closer.

In any case my preliminary trek looks something like this starting in Stora sjöfallet (on the right) or Ritsem on the left.

Here with a start in Store sjöfallet

And ending in Kvikkjokk

This particular trek is about 110 kilometers. If I start in Ritsem and cross over my trek will be about 130 kilometers. While this could easily be done in just a few days, I really have no rush here.

Getting home

To be honest I don’t stress too much about getting home. With my trek ending in Kvikkjokk I know there is one bus that leaves everyday at 9.00 in the morning from the kvikkjokk church. Though this could change and maybe there will be another bus later in the day during the high season.

The actual timetable http://www.ltnbd.se/timetables/61/0/ – bus line 47 to Jokkmokk or 94 to Murjek train station and from there I will be taking the train to Umeå.

5.20 for bus 47 to Jokkmokk or 9.00 to Murjek…

Gear and supplies

10 days of food and gas/alcohol. I like to eat three times a day and have snacks in between. I don’t mind cold breakfast but I will still boil water for coffee. My food usually averages 650-750 grams a day for everything. One small gas canister should be adequate, but I will bring two as I plan on doing some proper meal cooking for a book project I’m working on.

Full preliminary gear list:

Item Ounces Grams
Packing
Hmg Sidewinder 4400 34.2 970
Red 2l Pack Bag 0.7 21
Red 4l Pack Bag 0.9 25
Green Pack Sack 4l 1.1 30
Shelter
Hilleberg Enan 38  1100
Ti Tent Pegs 3.5 98
Sleep
Thermarest Pump 2.6 73
Montbell Ul Pillow 2.6 73
Enlightened Equipment Quilt 22.9 650
Xlite Thermarest 15.6 443
Cooking
Sea To Summit Long Spoon Ti 0.4 12
Sawyer Water Filter W/ Bag 3.4 96
Jetboil Ti Sol 8.6 245
Clothing
Mld Waterproof Gloves 1.6 46
Haglofs Green Wind Jacket 2.3 65
Headnet 0.9 26
As Tucas Red Beanie 1.8 52
Grey Patagontia Shirt 4.8 137
Haglifs Lim Puffy Jacket 6.7 191
Wp 200g Pants 6.1 174
Ula Silnylon Rain Skirt 3.1 87
Patagonia Alpine Rain Shell 6.4 181
Other
Murla Knife 0.7 20
Ul Teeth Care 3.1 89
Iphone 6s Plus Ink Case 9.9 282
13000 Battery Pack 12.3 348
First Aid Kit 3.1 89
Usb Cables 0.8 24
Ul Tripod 3.1 88
Thermarest Repair Kit 0.5 14
Msr Towel 1.2 35
Delorme Inreach (rent) 7.1 200
Fuji X-t1 Body 16.1 456
Fuji 18-55 11 311
Fuji Samyang 12mm 10.4 294
Fuji Battery 1.6 46
Fuji Battery 1.6 46
Fuji Battery 1.6 46
Worn
Aklima Hoody Wool 13.3 377
As Lucas Ul Pants 2.3 64
Haglofs Grey Zip Hiking Pants 10.8 307
Bd Distance Carbon Sticks Pair 12.8 363
Merrell Allout Terra Trail Shoes Pair 23.5 665
Suunto Ambit 2.8 78
Fleece Mittens Bula 2.5 70
Consumables
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Toilet Papper 5.3 150
Coffee 3.5 100
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Food For A Day 26.5 750
Butane Cannister Small 7.1 202
Butane Cannister Small 7.1 202
Total ex consumables 253.1 7183
Total 514.6 14587

As you can see it’s a bit heavier than my normal trips. There are different reasons for this – one is a heavier camera. Two, a heavier backpack as I plan to use the HMG Sidewinder 4400 and a lot more food. Also a different tent. But in all honesty, the weight difference on the whole is minimal.

An example of this is my MLD Duomid. If we look past the size and comfort ratio we can compare the actual weight gained and or saved

MLD Duomid with stuff sack 753grams
Tyveks Groundsheet 130grams

No innertent. Total weight savings comes out to about 200 grams if I bring my Duomid instead of Enan.

Where I lose the most weight in on my backpack, going with full rain gear instead of just a poncho/groundsheet and bringing my full camera gear instead of the sony RX100. I could of course change my mind on any of these choices by the time I take off…

15894562_1636878956606718_2471117077046148580_n

Want to join me?

Drop me a line – you see the plans, times and dates here and if your coming from outside of Sweden I can help with a bit of the planning as well. I always love backpacking with like minded adventurers. I will be carrying a little heavier gear as I am working on a few book projects, so I won’t be crushing 40 kilometers a day and instead around 15-20 with a few day treks to mountain tops to take photographs.