Category: camping

backpackingblogcampingDestinationsGoing Lighter

Ett slitsamt jävla äventyr! Samuel Leaben Rosén berättar om sina 5 Bandet turer!

Avnjuta lite fräscha skoterspår i början på Kungsleden.

Det finns flera olika sätt att förbereda sig inför Vita eller Gröna Bandet. En del dissekerar varje söm i sin packning, planerar matdepåer och väger varje pinal som ska med. Andra packar det man har och det som får plats i ryggsäcken, skippar mat depåerna och bara ger sig ut, utan att tänka så mycket på vad grejerna väger. Samuel Leaben Rosén har varken en packlista, eller något lättviktstält att stoltsera med. Under sina 5 turer genom den Skandinaviska fjällkedjan har han bara vägt sin ryggsäck en gång och då vägde den ca 30 kg, utan mat, dvs 15-20 kg mer än många andra som vi har intervjuat och vandrat samma sträcka. Med facit i hand så är denna story kanske inget som hör hemma på varken Backpackinglight.se eller Ultralight and Comfortable eller någon annan lättviktsblogg för den delen. Men när jag intervjuade Samuel så slog det mig att vi alla är olika. En del har varken tid, ekonomin eller intresset att nörda ned sig för att sen kitta upp sig med de lättaste prylarna. Om jag går till mig själv så var det först när jag fick testa lättare utrustning som jag förstod det stora värdet i det och hur mycket det faktiskt maximerade min totala vandringsupplevelse. Jag hade inga problem att bära på 30 kg men det tog på och jag var ofta helt tömd på energi när jag kom fram till lägerplatsen efter ett pars mil vandring. Men att göra det i 130 mil, kräver yx-pannben och en vilja utöver det vanliga, något som jag inte skulle råda någon att göra. I slutet på denna artikel kommer jag försöka förklara fördelarna men att minska ned sin bärvikt och vad som händer när man bantar från 30kg till 15 kg, inte bara att du rör dig smidigare utan faktiskt försöka påvisa den “ränta på ränta” effekt som faktiskt uppstår. Fram tills dess, här är Magnus egna story:

Kul att du vill vara med, berätta för läsarna, Vem är 5-bandsmannen Samuel Leaben Rosen?

-Tänker på det ibland och jag vet inte riktigt. En småcharmig karlslok i 40-årsåldern utan högt flygande planer eller stora ambitioner, kanske. Nåt sånt hade jag förmodligen skrivit på en eventuell tinder profil. -Om någon tycker jag är mer, mindre eller något annat, måhända att de har rätt. Jag varken vet eller bryr mig. 5-Bands mannen. Det är förmodligen aldrig någon som kallat mig det, inte ens jag själv. 5-sekunders mannen har jag väl hört några gånger, det är förvisso en helt annan historia. Det som drivit mig att trampa och skida genom vår svenska fjällvärd är mestadels slumpen. Att jag dessutom för ungefär 5 år sedan inte har ett heltidsarbete utan drängar runt som en kommunal timvikarie har gett mig både tid och frihet att göra lite vad jag vill.

Hellre stå på en sten och spela ball än att sitta på den och böla.

Berätta om dina turer?

-Första gången skedde genom att en god kamrat föreslog att vi skulle köra Gröna bandet ihop. Jag tänkte väl då: -Visst, varför inte! Att min kamrat sedan fick förhinder att hänga med, det där med att livet kommer emellan, stoppade inte mig. Som jag skrev innan så har inte jag riktigt samma liv, åtaganden eller ansvar. Jag var fortfarande inställd på att dra iväg och hade sett till att inte knyta upp mig, lova bort mig eller planerat in något annat. Så efter att kräva skjuts till Grövelsjön av tidigare nämnd kamrat så gav jag mig iväg.

-Andra gången hade min kamrat lyckats pussla och planera bättre i sitt ansvarsfulla och upptagna leverne att han kunde hänga med. Vi hade ju sagt att vi skulle göra detta tillsammans och det var något både han och jag ville göra. Så vi fick vårat äventyr, ett år försenat men tillsammans.


-Tredje gången och första vita. Det går ju att göra det på skidor också, undra om jag klarar av det? Det går säkert att fundera över och komma fram till ett realistiskt svar. Eller, så kör jag bara och ser om det går, och det gjorde det!

-Fjärde gången och andra skidturen. Två gröna, två vita. Det låter bra, det är viktigt med balans.

-Femte gången och tredje gröna. Via fejjangruppen eller hemsidan blev jag varse att det introducerades en special patch för de som gjort det fem gånger. Jag kunde inte låta bli att tänka: Den patchen vill jag ha, och så blev det också.

Ett par trötta skidfötter. Detta var dagen innan jag besökte Alko i Kilpisjärvi. Något senare infann sig ett vansinne av smärta kryddat med brännvin. Detta ledde till att jag drog min mora och knivade upp mina pjäxor för att få lite tåutrymme. Fick fixa dem med en uppskuren drybag på kvällen för att slippa få in snö i dem, rätt val.

Vad är det som driver dig till alla dessa långturer?

-Det var ju såklart någonting som fick mig att fastna för slitiga långturer under och efter den där första vandringen. Grunden i utmaningen är något som är väldigt tilltalande för mig i sin enkelhet. Ta dig därifrån till dit och gör det för egen maskin. -Fan så skönt. Det är givetvis jobbigt, jävligt och jävligt jobbig! Men att varje dag veta exakt vad som ska göras. Det ska gås eller glidas, beroende på årstid. Denna ljuva enkelhet! Att det dessutom innebär att jag får vara ute och uppleva naturen och allt hon har att bjuda på. Jag upplever henne som mer sträng än öm. Om någon undrar.

Början på slutet någonstans i Norge.


Berätta om dina Bandet minnen?

-Finns några att välja på. De som har berört mig mest är möten med främlingar som hjälper en, så häng med och minns dem med mig:

Första Gröna Bandet turen.

-Oerfaren och småvilsen i Jämtlands-vischan och det smyger sig upp någon gammal Toyotahistoria (kan ha fel här, är inte så bra på bilar) längst vägen. I den sitter en vithårig farbror och undrar om jag ska förbi bystugan. Jag saknade vetskap om både bystuga och farbror, så jag svarade väl något i stil med: Ehh,… Ok! -Det var så jag träffade Stig för första gången. Ett väldigt bra möte och ett minne jag ska vårda lika ömt som en skål fylld till bredden med nymjölkad mjölk.

Under Gröna Bandet nr 2 så finns det en som jag ibland tänker på.

-En man vi träffade i Valsjöbyns lokala bodega. Vi var därinne för att handla något vi behövde men mestadels unn vi ville ha. Vi frågar expediten om det måhända går att köpa piprensare, vilket tyvärr inte gick. Efter några minuters scrollande i butikens hyllor så dyker mannen upp. Med sig har han en påse piprensare och erbjuder oss dem. Utan att be om något i ersättning. Den här mannen har alltså överhört vår förfrågan, åkt hem för att hämta piprensarna och sedan tillbaka för att skänka dem till oss. Bara för att vara snäll. Vackrare än alla utsikter sammanslagna.

Första skidturen.

Ett ganska kargt välkomnande till Jämtland denna gång. Strax efter Helags så stormar det på ordentligt vilket leder till en bortblåst skida. Så efter en slitig fjälltur till fots in i Vålådalen. Skidlös, skitsur och ledsen stannar jag kvar över natten efter att ha pratat med tjejen som kan ha varit sportchef. På förmiddagen så har sportchefen blivit påverkad av mitt slitna anlete och ledsna hundögon. Hon har funnit i sig hjärta, viljan att hjälpa mig fortsätta på mitt äventyr genom att iordningställa en hyrskida åt mig. Så rart så jag blir nästan tårögd.

Senare samma skidtur kom jag till Raukasjö och hade då pulktrubbel istället. Återigen med detta slitna anlete och ledsna hundögon fick jag hjälp av Tommy att ordna pulkans underrede. Väldigt snäll man, gubbsträng men snäll.

Vid en finländsk autiotupa, fast i Finland. Jävla Covid.

Andra skidturen.

En tur som gick bra, bortsett från allt covid-kaos som världen drogs med. Jag träffade Kent i Rötviken. Jag gillar Rötviken för att det heter just Rötviken, men vem gör inte det? Jag gillar Kent för att han är skön. En klassisk urstockholmare, kört taxi och nu sadlat om till att arrendera camping.

Den sista färden. Eller den senaste i alla fall.

-Efter att ha traskat genom Tärnaby, denna gång på väg söderut. Här har jag slängt upp tältet på någon form av vändplats avsedd för skogsmaskiner, längst med en grusväg, då en kvinnlig bilist plötsligt stannar till och undrar om jag är ute och “grönabandar”, vilket jag var. Efter några tips om tältplatser och allmänna trevligheter undrar damen om jag behöver något. Jag tänker, varför inte, jag kan väl lika väl fråga. Du har ingen sprit kanske? -Undrar jag. Nej tyvärr, svarar hon. Men hon har knappt hunnit avsluta svaret innan hon utbrister: -Nej, vänta! Efter ett kort rotande i bilen har hon lyckats trolla fram en flaska Baileys som hon glatt avvarar. En trevlig och oväntad present!

Någon halvkilometer från Sälkastugan kunde jag sitta vid tältet och glo på andra fjällfräsare. Lite ensamhetens sällskap. Det sällskap jag gillar.

Hur ser din packning ut och hur förbereder du dig inför en långtur?

-Jag är ganska oplanerad vad gällande packning, vilket leder till att jag ofta bär en ganska tung ryggsäck. Har en snigelmentalitet, är tung och långsam då jag bär hela huset på ryggen. Man måste ju vara redo för vad som kommer! Det är dessutom ofta mat och onyttigheter som väger mest och det kan jag alltid äta upp om jag vill bära lättare. Utöver allt som är nödvändigt. Mat, tält, sovsäck, liggunderlag, kök, ombyten etc. så tycker jag det är väldigt skönt att ha med lurar till telefonen så jag kan lyssna på musik ibland. Någon typ av rast sko är något som jag gillar att ha med, är det inte vinter och snö så använder jag en badsko från Lidl och är det skidåkning så har jag en bivy boot.

-En pissflaska är heller inte så dumt, särskilt på vintern. Finns säkert många som håller med mig och kan känna igen sig. De där gångerna vi legat i våra tält, pissnödiga, sura och våndats av en fruktansvärt stark ovilja att ge oss ut i rugget utanför den skyddande tältduken. En pissflaska löser de problemen, i alla fall för den penisbärande delen av befolkningen. Vet inte om det finns andra lösningar.

En uppgiven en efter 500 m uppför Jakobshöjden. Vad i helvete har jag gett mig in på? Om jag inte missminner mig, var det något åt det hållet jag tänkte.

-Efter att ha bestämt att jag ska iväg någonstans så går jag några dagar och tänker mig att jag är ute. Då är det lätt för mig att visualisera vad jag vill ha med mig. Kommer jag på någonting utöver grunderna så lägger jag det på minnet, sen kvällen innan jag ska dra så slänger jag ihop det jag tänkt mig.

-Jag har bara vägt min packning en gång. För att jag vet att den alltid kommer vara så onödigt tung, så jag vill inte veta. Lite som när en drar sig för att öppna en faktura som kommer vara smärtsamt för plånboken.

Den gången jag vägde den var på sista bandetturen, när jag kom ner till Abisko. Så från Kilpisjärvi till Abisko, vilket tog en dryg vecka. Då vägde den 28kg. Så några kilon över 30 gissar jag att den väger vid start.

Jag skickade ut depåer under den första Vita Bandet turen. De andra gångerna har jag handlat längst vägen. Då har det blivit vid Åre, Gäddede, Klimpfjäll, Valsjöbyn, Tärnaby, Hemavan, Ammarnäs, Jäkkvik och Abisko. Beroende på vilken väg jag tog och om jag behövde fylla på. Har föredragit detta eftersom jag då med säkerhet vet att inget kommer försvinna med posten.

Nyshoppat unn från Klimpfjäll avnjuts i tralligt väder och gott sällskap.

Utöver det har det inte funnits minsta skam att rota igenom efterlämningar i de fjällstugor som besökts. Eller att unna sig en frukostbuffé om den möjligheten funnits.

Några nya turer inplanerade?

-Absolut. Jag kommer dra iväg på något mer av en rekreations tur i juli/augusti. Har inte bestämt riktigt var, men blir till fjälls i alla fall. Och tänkte då ta med min packning till er på Backpackinglight.se så får ni kitta upp mig med lättare prylar, så ska jag skriva sen om skillnaden.

Med detta så vill jag tacka för din medverkan Samuel och ser fram emot att göra dig lättare till din nästa tur!

Från 30 till 15 kg

Har som sagt lovat att hjälpa Samuel att gå ned i bärvikt till sitt kommande äventyr är att minska hans bärvikt från 30 kg till ca 15 kg. Så en spännande fortsättning följer! I Nedan bild har jag beskrivit vad som händer när du avlastar ryggen med 15 kg och vilka fördelar det ger. Fler tips och motiv till att vandra lättare hittar du här: 5 lätta tips.

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Kom gärna med kommentarer eller frågor. Mvh

Marcus 

backpack with dogblogcampingDestinationsGear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Bysen vilar ut.
Jonas och Bysen

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Kattas ryggsäck: Osprey Ariel Pro

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Framme i Treriksröset!

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre vandringsupplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot 2-6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 300 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kärl har jag oftast något kärl från Toaks eller de aningen robustare Evernew kärlen i ryggsäcken. 

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 900 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Till senaste turen valde jag ett Big Agnes Tiger Wall (TW) på 980 gram, ett palats för en person där jag får plats med ryggsäcken inuti tältet och en hel del annat om jag skulle vilja. Samma sak med Nordisk Telemark 2 på ca 1 kg som jag gärna sover själv i på mina fjällturer. Skulle jag på förhand veta att att jag kommer dela tält med någon skulle jag kanske valt ett Big Agnes Copper spur 2 istället som är aningen längre än TW2 och är helt fristående tält. I ett Copper spur kan jag ligga på rygg utan att ta i fötterna i myggnätet just pga av längden av innertältet. Är du över 185-190 cm så finns risk att du kommer du pilla med tårna i myggnätet både på ett Tiger Wall 2 och ett Nordiskt Halland 2 (om du sover 2 personer i det)  Är du under 185 cm eller sover enbart på sidan så kommer du inte störas av det. Hilleberg Anaris, är ett tält för dig som vandrar med stavar men rymligheten i innertältet är ok med 120 cm bredd och 220 långt. Ett budgetalternativ kan vara Gossamer Gear The two eller Lanshan 2 pro, nte lika robusta tält som Hilleberg men har många nöjda användare ändå. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer.

Tre exempel på utrustning och dess sammantagna vikten enligt 343 metoden  Ska du sova två i tältet så kan du halvera vikten för tältet i din uträkning. 

Ryggsäckar:Sara Rapa 45 literUla Circuit 68 liter och Osprey Aether pro 70 liter
Liggunderlag.Termarest Uberlite, Thertmarest XthermSea to Summit Etherlight xt
Stav: Fizan Ul trekkig pole (se nedan) 
Sovsäckar:Rab Mythic UltraThermarest VesperSierra Design Cloud 800
SkyddSix Moon design Gatewood capeMsr Freelite 1Tarptent Double rainbow 2 p. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energieffekt bli som att minska ca 7 kg i packningsvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi Altra Lone Peak 5 och 6 för både honom och henne. 
Vill du förhindra att vatten kommer in i skorna när det regnar, köp till ett par gaiters. Ska du gå över myrar eller blötmark, komplettera med ett par Rocky Gore Tex strumpor. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak 6 är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Använder jag stavar till mitt tipi tält och vill ha en stabil lösning på kalfjället så har jag med mig ett par justerbara stavar med ett lockings system, Exempelvis ett par Fizan FR3. Vill jag ha de lättaste stavarna på marknaden för en veckas vandring så går jag med ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav. Glöm bara inte att ta med ett par Trekking Pole straps om du behöver koppla ihop stavarna.  

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås många undantag till denna regel, exempelvis  Sierra Design Flex Capacitor och ryggsäckar från Hyperlite Mountain Gear, två favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men kriser där du tvingas bära mer än din egen utrustning kan uppstå. 

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en Windrider 55 l på 907 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. En annan ryggsäckar som jag rekommenderar är Sierra Design Flex Capacitor (Finns upp till 75 liter) Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  073 909 5897. Välkommen till vår webbshop som du hittar här. 

backpackingblogcampingenlightened equipmentGear

My packing list for a week in mountains

I recently went on a week long hiking and fishing trip in Northern Norway and Sweden. Total walking distance about 100 kilometers, and because I would be fly fishing I needed some extra gear with me like Wading pants and wading shoes (Crocs). I also had my dog with me and she slept nicely next to me in my tent on the Sarek 3mm EVA pad and my RAB synthetic jacket as her blanket to keep her warm. I will write more about my trip and the gear I used as well as publish a few videos on Youtube, but for now here is my full list with links to gear as well as quick info about the items I liked the most or surprised me the most.

Total weight:

The Big three:

I opted for comfort here and let me tell you, I never slept so good as I did on this trip, so the extra grams was worth it in the end. The Q-core is great. Very warm and plush, robust for my dog as well. Most comfortable sleeping pad I ever slept on. Highly recommend it for anyone who is looking for better sleep in the mountains. The EE Revelation has been my goto quilt for nearly a decade now, as always it performs as expected. Light, warm and comfortable.

The Osprey Aether Pro 70L – normally I opt for a HMG pack, but I wanted to give this one a try, I stripped off a few grams by getting rid of the toplock and one of the pockets. With the HMG pack I normally get bruised hips as the belt is very thin and I sweat like a pig as the HMG fits a little too tight against my back. I certainly didn’t have any of those problems with the Aether pro 70. Incredibly well fitting backpack and will be my goto pack for heavier loads. I am retiring my beloved HMG windrider 70. The aether is simply in a different class as far as comfort and carrying is concerned.

Sarek gear The Mid. and Inner. We had several different tents with us on this trip, I choose the mid as I love the space and weight of it, and after having used it in some seriously heavy storms, I trust the performance of it in the mountains. On one night in Norway the wind came in heavy gusts at around 17 mp/s – which is very very heavy for summertime winds. One of the tents we had with us snapped and Marcus came and camped out with me and Anna in the Mid. The Mid held it’s own, and other than the noise, I slept fairly well and certainly confident in the tent.

RAB Xenon synthetic jacket – Excellent lightweight synthetic jacket. I have been using this jacket for all my 3 season hikes this year as well as in town. I have nothing bad to say about the Xenon jacket. Simply a great, and great looking jacket at an excellent price. Sarek rain skirt – does exactly what it’s supposed to do at very little weight. Really nice not having to take off my pack everytime I want to put my skirt on.

Full list and links here:

backpackingcamping

Why you freeze in your sleeping bag

I have a little secret to share: I know a thing or two about sleeping bags and keeping warm. Might come as a shock I know, and it’s not to toot my own horn, but simply a statement of fact. Here is the secret to finding the perfect sleeping bag that will keep you as warm as the promised comfort temp rating: it’s the sleeping mat. (This article is mainly for 3 season hiking, same rules apply for winter camping, but there it’s also a question of certain techniques)

In my own experience and in my years of being in the outdoor industry with my own gear shop, 9 times out of 10 (I would say 10 of 10, but I always leave a little margin of error) when you are cold despite your bag being warmer (comfort temp) than the outside temp, it’s your sleeping pad. Yes I know you don’t feel cold from underneath, no doubt your sleeping mat has a high R-value, yes I understand you have all kinds of clothing and extra layers on. It’s still more than likely your sleeping mat, or it could be you bought a bag advertising it’s Limit temp (the temp you will freeze your ass off at) as it’s bag name. Example is the Haglöfs down LIM +1. A +10 bag marketed at a +1 temp. Just an example, though most companies market their bags this way. Limit temp, is simply put, where you will be so cold your teeth will clatter. Buy your bag at the comfort temp, not the limit. 

With that said, if you buy your bag at the stated comfort temp, and you freeze despite the outside weather being warmer than the comfort rating of the bag, it’s your sleeping mat. There are many reasons for this, but the simple truth is that rating a sleeping mat is considerably more difficult than the more standardized rating of sleeping bags. Most comfort temps on most sleeping bags are fairly well measured, while sleeping mats can and do vary wildly. In my experience most thicker sleeping mats (air filled not cell plast) all get cold around +3 celsius. Once the temperature starts to drop, these pads start to get cold: regardless of r-rating. I think this might have something to do with how different companies measure their r-value. I’m not sure how it’s done, but it rarely matches up to reality. The exception being the Thermarest mats that all hold up quite well in colder temperatures. (Thermarest xTherm and xLite hold up to stated r-values).

I’m sure someone out there is going to tell me I have no idea what I’m talking about, and that sleeping mats are 100% accurate in their ratings. But alas, I’m not talking to you. I’m talking to everyone else that is freezing in their sleeping bags despite buying the thickest, most expensive bag on the planet. I know, because I’ve been there. Daily I have customers who call or write describing the exact same issue. Most of them have barely a thought on what they have for sleeping mats. My first response and question is always “what sleeping mat do you have?”. Don’t get me wrong, I’m more than happy to sell great, ultralight sleeping bags, but I don’t care for returns because of freezing customers. 

So what is my standard advice? Try putting a cheap cell foam pad on top of your current sleeping mat first – on top not underneath your sleeping pad. If you are still freezing, try a different sleeping mat, perhaps an xtherm. If you have tried different sleeping mats, then start looking at the bag. Check the comfort temp of your bag, actual temperature where you are at (temps on apps are often taken in cities or towns where temps are higher). There can of course be other issues with your bag such as down clumping – make sure your sleeping bag is properly “fluffed” and that the down hasn’t shifted into clumps. Another issue is a sleeping bag that is too small, which means you squeeze too hard against the sides, not leaving any room for the insulation to leave insulate. 

But at the end of the day, 9 out of 10 instances of people freezing outdoors in their “warm” sleeping bag, is due to a cold sleeping mat. 

backpackingcampingGearGear reviewshammock camping

Kammok Mantis UL: An ultralight hammock kit

My first impression of the Kommok Mantis Ul when I got it in the mail was “Did they forget something? What is this wizardry” My Hammock of choice over the years has either been the Warbonnet ridgerunner or Henney hammock. Both are fantastic hammock systems that don’t weigh too much, but do take up some volume in my backpack. The Kammok Mantis is considerably smaller than either of the previous mentioned hammocks. The entire Kammok Mantis UL system is about the same size as just ridgerunner or just the Hennessy hammock minus tarp and pegs. Not much larger than a 1 liter Nalgene bottle. Keep in mind the Kammok Mantis UL is a complete system – you don’t have to buy anything else (well underquilt or sleeping mat). Tree huggers, Hammock, tent pegs, mosquito net and all guylines and stuff sacks needed. 

Setup: 

The Kommok mantis has a rather unique solution for it’s tree huggers, I can’t really explain in words, but kind of a ladder system that you feed into itself, rather intuitive and fast to use. Once the tree huggers are wrapped around a tree, you simply hook the hammock into the ladder system using a supplied carabiner, stake out the two hammock spreading guylines and your done with the hammock. The Tarp you simply pull tight the guylines, hook it into itself and use the supplied linelocks to tighten the tarp. Easy peasy. While not as easy to setup as the Hennessy Hammock, it’s not far off and on top of that weighs less that 500 grams that of the Hennesy explorer.

Weight:

On our scales the Kammok Mantis UL weighs just 1029 grams – with everything included in the weight. On top of this, it takes very little space in a backpack. One of hte lightest if not the lightest complete hammock system on the market. Atleast one meant for full sized humans. 

Size:

I am 190cm and 94 kilos. I find the Mantis UL to be a great size, I think I am on the limit though, and perhaps someone a little taller might want to look elsewhere. But certainly for anyone 190cm or under, the Mantis is a great size. I also find the Tarp to be a great size as well. On the Hennessy Hammocks, they often have a asym tarp that barely covers the hammock and just barely useable for anything other than light rain. The Mantis UL tarp is more of a flat tarp that covers the entire hammock and even leaves room over if you want to have a little camp in the rain. 

Overall impression:

It’s hard not to like the Kammok mantis UL. By pure chance I took it into the shop, but found that it’s such a high quality product that it’s going to stay in the shop for years to come. The mantis UL is the lightest complete hammock system in our shop and one of the lightest on the market. There are of course lighter hammocks, but usually a bit small, and weight starts to add up once you add a tarp, bug net, tree huggers, stuff sacks so on and so forth. I am also a huge fan of how easy the hammock is to setup, I’m not much a of knot guy, so I will gladly take linelocks and carabiners any day as it makes the Mantis idiot proof.. .. more or less. 

Plus: 

  • Very light system
  • Intuitive design and functions
  • Very small pack volume
  • Easy to setup
  • Nice size hammock and tarp
  • Full zip bugnet 

Minus: 

Review by Kenneth Shaw

backpackingblogcampingGearGear reviews

Soto Windmaster: A long-term review

My thoughts
I have been using the Soto Windmaster almost exclusively for over 2 years. Through Sarek, Padjelantaleden, Kungsleden, Island, Scotland and more. I have never needed a windshield and the Windmaster has never failed me. I have used it with dozens of different pots and pans without fail. Simply put, in my opinion the Soto windmaster is the single best stove on the market for pretty much any boil water and simple cooking needs. It is fast, efficient, lightweight and dependable. Even in high winds it is effecient and fast, rarely losing any of it’s performance. If there is one thing I think is a negative it’s that when I bought my Windmaster the tri-flex was included as well as the 4-flex. However, they have opted to sell those seperately now, which means that if you want the lightest most compact solution – the 3-flex. That must be purchased seperately. With that said, the 4-flex is an excellent, robust pot holder. I just prefer the tri-flex. 

Sizing
I am not too interested in physical diameter and height and so on. Instead I am interested if it fits in a single pot with gas tube. The soto windmaster fits nicely in pretty much all pots 600ml and more (with gas tube). This was always what was so convenient with the Jetboil kits – everything fit nicely in one pot. The difference between this and a jetboil are considerable – the Jetboil is not great in high winds, locked to one pot and in general considerably heavier than the Windmaster.

Weight
With the included 4-flex pot holder, the Windmaster weighs about 80 grams in total. Keep in mind, this is with a pezo lighter and no need for a windshield. So by any standards: Light.

Performance
This is where the Soto windmaster really stands out. For a long-time the Windmaster stood alone on it’s peak as the best performing stove on the market. Now it can be argued that the MSR Pocket rocket DLX shares the title. In anycase, whether it’s cold, windy or sunny: The Windmaster performaces with excellence. To show off to my friends on hiking trips it’s not usual for me to setup and cook my food in hard blowing winds while they all stand hovered around rocks and backpacks trying to cook their own food – only for the windmaster to be faster and more efficient. It really is remarkable. This of course also means that a can of Butane is going to last much longer with the Windmaster than pretty much anything else. 

Conclusion
The Windmaster is my favorite stove. Nothing really compares. There are lighter and smaller stoves – but once you add in the fact that you have to have both a windscreen and lighter, the Windmaster usually wins the weight war as well. The Windmaster is the “Ron Swanson” of stoves. Simple, effective and very high quality. 

Pros

  • Fast and efficient
  • Very good performance in high winds
  • Light
  • Small
  • Reliable

Cons

  • Tri-flex pot holder sold seperately

Review by Kenneth Shaw 17 February 2021

To buy the windmaster in europe check out https://backpackinglight.se/varumarken/soto/soto-windmaster-micro-regulator-stove

Video comparison

backpackingblogcampingGearGear reviews

Nordisk Lofoten ULW 2: A review

When I first reviewed Nordisk Lofoten a few years ago at the outdoor show in Munich, I couldn’t understand what it would be good for. Far too small for a tent, I wrote about it then that you might have it as a dog tent. Then I got some requests from customers who wanted to buy it, so I brought it home. Still, I wasn’t so keen to test it myself. Why should I? I don’t hate myself enough for that. I am 190cm tall and 95 kilos large. This tent barely accommodates a dog … or so I thought.

Then I brought home the Nordisk Lofoten ULW2 and tested it. First in the showroom then out in the wild. If I see it as a tent, well, then I think there are tents that are both bigger and better for most uses. But if I think “Bivy sack”, then we’re talking. Basically lighter than any waterproof bivy bag on the market, as well as with good ventilation and relatively good comfort compared to a standard Bivy bag. Beyond that, it is double walled, so you don’t get too much condensation in the tent or on yourself.

After sleeping in the Nordic Lofoten ULW 2 under various circumstances just over 6 nights from rain, sun and even snow, I can say that it is actually quite okay. I can also say that it is quite fun to use. I like the “big” awning, and its small footprint on the ground. One of the first nights I slept in it I couldn’t find a good spot to pitch the tent, it was raining and in the forest there was simply nowhere that a standard tent would fit. Then I found an extremely small area, basically the size of my body. In 5 minutes, the tent was set up, under two trees, near a beaver hole. Fun! No other tent I would be able to pitch in such a place with.

Then another night I woke up in the middle of the night because it was snowing and the whole tent sucked in on me, but shook the tent a few times and fell back asleep

The tent is small, no doubt about it. Both my feet and head Mush the inner tent, it was not easy to get in and out and trying to put on and off clothes in the tent was not so easy. Not to mention sitting in the tent and blowing up my sleeping mat and getting everything in order for bed. Basically things you want to do when it rains. But, I did it. And you can’t do that in a bivy bag. Sleeping in it is actually quite nice – you feel like a little sneaky spy hiding. It has good floor surface and a large pocket where you can have some things in.

Now I’m just talking about what it’s like to have the Nordisk lofoten as a standard tent, I don’t run mountain marathons for which it is really made. As a tent, I think it works well! And it’s something I will use more often when I don’t want to carry hiking poles.

Plus:

– Extremely small pack size. Does not take much room in the backpack
– Light weight
– Double walled bivy
– Good floor surface
– Large awning
– Easy to set up
– Fun to use
– Low condensation
– The best Bivy bag

Negative:

– Extremely small living space
– Not two-man tent
– Can hardly be counted as a tent

Specs

Weight: 500 grams

Material: 7d sil-nylon

Size: tiny

The Nordisk lofoten can be purchased in Europe at Https://www.backpackinglight.se

backpackingblogcampingGearGoing Lighter

What is tent comfort?

I follow a lot of different groups on facebook, and one comment I am always surprised to read is when someone of say 180cm or less is saying a tent that I personally use and think works just fine is “Too small”. An example of this is a comment I recently received on my article “My favorite solo tents” about the Hilleberg Enan. I was a bit surprised when the comment was basically “I’m 170cm and i think the Enan is too small”. So this led me to start thinking about the concept of tent comfort. 

How can someone like myself at 190cm think the Enan is just fine and actually rather comfortable, while somebody at 170cm think it’s too small. I have a lot of theories on this, but I have kind of landed on one in particular: Tall people in general have to learn to like smaller tents. A tall person knows and in some cases actually likes their body squeezing against the inner tent. I know for example on the Enan I really like that I can mush my pillow into one side and kind of squeeze my head in there between the inner and pillow. I like it because it holds my pillow in place allowing me to fold the pillow a few times, to create height for my head for when I sleep. This means that I don’t get back pain while I sleep on my side as my head is elevated. 

I also know that having your bag mush on an inner tent is no issue at all, it doesn’t cause you to get wet from condensation, or your bag to get wet, or from some kind of chain reaction that will result in death. The bigger issue is if you are mushing against the outer tent – that should be avoided. In the Enan my head, squeezed against the inner tent, does of course touch the inner tent, but not the outer. No part of my body is even close to the outer. Which means I don’t have any issues with condensation showers. However in some single walled tents, like most zpacks tents, my feet or head, or both are mushed against the outer, leading always to a very uncomfortable and wet night.

Shorter people on the other hand never have to deal with issues of touching inner and outer tents. So the idea that a strand of hair is touching the inner tent will lead to one feeling that a tent is “too small”. We can make arguments that a tent is not as big as another tent, or that you feel a tent is small. But just because one can’t set up a lawn chair and do jumping jacks in a  tent doesn’t mean a tent is “too small”. It just means you prefer a larger tent. 

I think this is an important factor to take into consideration when buying a tent. At no time should you be terrified if some part of your body is touching the inner (there are exceptions to this – such as with the Nordisk tents where the inner is literally touching the outer). More important factors to take into consideration are: is my body touching the outer, is the tent big enough for what I want, is the tent too big where I can’t find anywhere to pitch, is the tent easy or hard to pitch, Trekking poles or not and so on. 

Anyway, just a quick thought on tent sizing and how to think about it!

backpackingblogcampingGearGear reviews

My favourite solo tents for 2020

Choosing a tent is always difficult. There is no such thing as the “Perfect” solo tent for all uses. My uses for the most part are rather specific. I want a tent that I can use both in the forest and above tree-line. Can stay comfortably in them for at-least two weeks in a go, fast and easy to setup, maximum weight of 1kg, fits nicely inside my backpack, has full bug protection and is built for somebody like myself that is 190cm tall. There are of course a lot of tents I have left out here, but not necessarily because I think they are terrible, but often because I just don’t like them as much as I like these tents that I mention. 

With that said, I test dozens of tents every year, so I never really get a chance to fall in love with a specific tent. I have to use them, abuse them, then move on to the next one. SO the tents I do mention here are ones I have used a lot and are the tents that I myself reach for when I am going on hikes for myself. 

1. Tarptent Stratospire – at 990 grams the Stratospire takes the proverbial cake for me. It’s massive inner space and vestibules, excellent above tree line performance, total cool factor. To me the Strotospire is as near a perfect solo tent as one can get. 

The positives:

– Big , there is no solo tent even close to the shear size of this tent.

– Stable above tree-line

– Double walled

– Dual entry, exit

– Two big vestibules

The negatives

– it’s big. Almost too big for a solo tent. Finding camp spots in forest or campgrounds can be a real problem because of how big it is. In my guestimation it’s the size of two Hilleberg enans side by side.

– It can be tricky to setup. Even after having set mine up hundreds of times over the years, I still find it a pain to setup. at-least 8 tent pegs are needed, a good internal understanding of geometry, and patience. 

The Stratospire 1 can be purchased in Sweden at: https://backpackinglight.se/talt/1-personstalt/tarptent-stratospire-1

In Europe at: https://backpackinglight.dk/tents/one-person-tent/tarptent-stratospire-1

2. Lightheart gear Solong 6 – As far as most liveable space, the Solong 6 is in a league of its own. This tent is designed with tall people in mind. it’s big, its light and it’s a fun tent to use. I have several tents I use and love but don’t have listed here for different reason. But one feature on any tent that I love is a big awning – the MLD Trailstar has the biggest, an open tarp is quite nice and the Tramplite shelter are all excellent tents with an awning. But the Solong 6 is the only “proper” tent with a nice big awning built in. With dual entries, a big liveable area and a massive awning, I just love this tent. This is a tent that you don’t really mind having to hunker down in for a long rain spell. 

The solong 6 is also a relatively easy tent to pitch, but does require some practice as the trekking poles are setup on the inside of the inner-tent which is somewhat unusual. 

The positives:

– Big and light

– Excellent awning function

– Double entry & exit

– Packs down small

Some negatives

– requires 6 tent pegs, two trekking poles, an awning pole and between the two trekking poles a PVC pipe.. 

– I don’t really like the concept of having to buy a “basic tent” and then to purchase all the add ons. I wish companies, even small cottage companies would just sell a complete tent with everything I need to pitch and enjoy. Lightheart gear take this to a new level with basically everything being extra. 

– Not sure I love the tent setup procedure. Would like to see a more optimised guy-line solution for the four corners. Not sure how much that PVC pipe is actually needed or if it could be scrapped in leu of a different solution. Like two poles and no PVC, or two poles and a simple strut that is sewn in place. 

The Lightheart gear Solong6 can be purchased in Sweden: https://backpackinglight.se/talt/lightheart-gear-solong-6

In Europe at: https://backpackinglight.dk/tents/lightheart-gear-solong-6

3. Hilleberg Enan – I don’t always want to bring trekking poles, in fact I find more and more that I am moving away from trekking poles and opting to instead have my hands free for camera gear and so forth. If I’m not bringing my trekking poles, than a trekking pole tent is a rather pointless venture for me. So with this, I bring the Hilleberg enan. Mine weighs in at 960 grams (Kerlon 600). That is complete with tent pole and add an extra 50 grams for 6 TI pegs. That is a lightweight, small packsize tent that is actually quite comfortable for someone of my height. 

It also saves me weight by allowing me to leave my trekking poles at home – which together weigh around 350 grams. There is not a lot I don’t like about the Enan – it’s light, roomy, comfortable, double walled, easy to setup and fits in tight spots. I even love the fact that I can push my sleeping mat all the way to the top of one end and mush my pillow into place inside the inner tent. This is great for when I want to situp and read a bit, or at-least have my head raised. It’s the tightness of the tent that creates supreme comfort. 

Positives:

– Top quality

– I love the yellow inner-tent – the comfort it gives is indescribable

– No trekking poles needed

– Can withstand just about anything the mountains throw at it

So what don’t I like: 

– It takes 6 tent pegs for a good setup. I would have like to see this cut down to 2 like the Tarptent Moment DW. 

– While I love the tightness of the tent, I don’t really like getting caught in bad weather with it. Because of the tightness – in bad weather every tent shrinks (psychologically speaking), and the Enan just because a hassle with the size and condensation in bad weather. 

The Hilleberg Enan can be purchased in Sweden: https://backpackinglight.se/talt/hilleberg-enan-rod

In Europe at: https://backpackinglight.dk/tents/hilleberg-enan-red

4. Tarptent Notch – Everything I like with the enan I can copy and paste for the Notch, with the added bonus of it being lighter and easier to setup. With the notch you just need 4 pegs and two trekking poles and your done. The Notch has also great ventilation, double vestibules and entry/exits. The Notch is simply a superb solo tent. They even make this beast in an even lighter DCF version weighing just around 550 grams. That’s a double walled tent. The standard notch has a total weight with solid inner at around 770 grams. Perhaps the main drawback of the Notch is that the actual sleeping area of the inner tent is a rather tight fit. Cozy as some people might describe it. Where the Enan makes use of a little bigger inner-tent and one vestibule, the Notch cuts back on the inner-tent and instead makes room with two vestibules. I’m not sure which of the two I prefer. 

Some pluses:

– Fast and easy setup

– Great weight at just 770 g for standard, 550 g for DCF

– Great ventilation

The negatives:

– small inner-tent

– can get drafty in certain situations 

The Tarptent Notch can be purchased in Sweden: https://backpackinglight.se/varumarken/tarptent/tarptent-notch

In Europe at: https://backpackinglight.dk/brands/tarptent/tarptent-notch

5. Sierra designs High route FL – I get the question, often, If I could only choose one tent what would it be. This is such a difficult question for me because I am not limited to just one, so I can choose the one tent that best matches the situation I am likely to find myself in. With that said, one tent that usually passes everything I want or need to do is the High route FL. I love this tent, as easy to pitch as a pyramid tent, can be pitched with both inner and outer tent together, can easily remove the inner, comes complete seam sealed with tent pegs, big enough for me, and can withstand just about anything nature can throw at it. Granted the 2020 model is a little smaller and doesn’t have the dual entry & exits, it is considerably lighter than the previous model. 

There is a lot of talk about the x-mid by Durston, for me the High route is a more useable tent. The x-mid is just too small for my needs, the high route is just right. I also find it an easier tent to pitch and more flexible. (Though still testing the x-mid, and I can say it might be just right for your own needs) What I liked most on the Lightheart gear Solong6 is the big awning, the High route has two of them. It is also the cheapest of all the tents that I rank as my favourite solo tents. 

Some positives:

– Fast and easy setup

– Big, roomy tent – even the updated version

– Lightweight at under 800 grams

– Two vestibules that easily convert to Awnings

Some negatives:

– I think it sucks they got rid of the two entry and exits.. Ok, admittedly I rarely used both at the sametime, but the flexibility of it was nice. 

– Not sure I dig the color scheme so much. It works, but I kind of miss the red they had on the earlier model 

– The actual vestibule space is tight – I usually try to pitch with awning for more room

The Sierra designs High route FL can be purchased in Sweden: https://backpackinglight.se/talt/1-personstalt/sierra-designs-high-route-fl-1-talt

In Europe: https://backpackinglight.dk/tents/one-person-tent/sierra-designs-high-route-fl-1-tent