Category: Going Lighter

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

Berätta om vandringen

Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig. 

Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet. 

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det? 

Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig. 

Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra. 

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig. 

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm? 

När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex. 

Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt. 

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen. 

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂 

-Har du några fler spännande turer på gång? 

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr. 

 -Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare? 

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis. 

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen. 

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.  

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter. 

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur? 

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn. 

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg. 

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular  495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse  Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck  Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre vandringsupplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot 2-6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 300 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kärl har jag oftast något kärl från Toaks eller de aningen robustare Evernew kärlen i ryggsäcken. 

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 900 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Till senaste turen valde jag ett Big Agnes Tiger Wall (TW) på 980 gram, ett palats för en person där jag får plats med ryggsäcken inuti tältet och en hel del annat om jag skulle vilja. Samma sak med Nordisk Telemark 2 på ca 1 kg som jag gärna sover själv i på mina fjällturer. Skulle jag på förhand veta att att jag kommer dela tält med någon skulle jag kanske valt ett Big Agnes Copper spur 2 istället som är aningen längre än TW2 och är helt fristående tält. I ett Copper spur kan jag ligga på rygg utan att ta i fötterna i myggnätet just pga av längden av innertältet. Är du över 185-190 cm så finns risk att du kommer du pilla med tårna i myggnätet både på ett Tiger Wall 2 och ett Nordiskt Halland 2 (om du sover 2 personer i det)  Är du under 185 cm eller sover enbart på sidan så kommer du inte störas av det. Hilleberg Anaris, är ett tält för dig som vandrar med stavar men rymligheten i innertältet är ok med 120 cm bredd och 220 långt. Ett budgetalternativ kan vara Gossamer Gear The two eller Lanshan 2 pro, nte lika robusta tält som Hilleberg men har många nöjda användare ändå. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer.

Tre exempel på utrustning och dess sammantagna vikten enligt 343 metoden  Ska du sova två i tältet så kan du halvera vikten för tältet i din uträkning. 

Ryggsäckar:Sara Rapa 45 literUla Circuit 68 liter och Osprey Aether pro 70 liter
Liggunderlag.Termarest Uberlite, Thertmarest XthermSea to Summit Etherlight xt
Stav: Fizan Ul trekkig pole (se nedan) 
Sovsäckar:Rab Mythic UltraThermarest VesperSierra Design Cloud 800
SkyddSix Moon design Gatewood capeMsr Freelite 1Tarptent Double rainbow 2 p. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energieffekt bli som att minska ca 7 kg i packningsvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi Altra Lone Peak 5 och 6 för både honom och henne. 
Vill du förhindra att vatten kommer in i skorna när det regnar, köp till ett par gaiters. Ska du gå över myrar eller blötmark, komplettera med ett par Rocky Gore Tex strumpor. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak 6 är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Använder jag stavar till mitt tipi tält och vill ha en stabil lösning på kalfjället så har jag med mig ett par justerbara stavar med ett lockings system, Exempelvis ett par Fizan FR3. Vill jag ha de lättaste stavarna på marknaden för en veckas vandring så går jag med ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav. Glöm bara inte att ta med ett par Trekking Pole straps om du behöver koppla ihop stavarna.  

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås många undantag till denna regel, exempelvis  Sierra Design Flex Capacitor och ryggsäckar från Hyperlite Mountain Gear, två favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men kriser där du tvingas bära mer än din egen utrustning kan uppstå. 

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en Windrider 55 l på 907 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. En annan ryggsäckar som jag rekommenderar är Sierra Design Flex Capacitor (Finns upp till 75 liter) Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  073 909 5897. Välkommen till vår webbshop som du hittar här. 

blogGoing Lighterminimalismsarekultralight backpacking

Vandra i Sarek med lättviktspackning.

Vi träffar Sarekkännaren och författaren Karl Johan Piehl som skrivit boken Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning

Karl Johan Piehl

För drygt 15 år sedan gjorde Karl Johan sin första fjällvandring i Jotunheimen och gjorde alla tänkbara fel med planering och utrustning, Karl Johan beskriver:

Vi lånade ett tält som var av samma typ du köper i matbutiken för 300kr. Det regnade rakt igenom och med lite vind liknade tältet en vacumpåse. För att hålla hög hygien hade jag bland annat packat ett rent set kallingar, t-shirts och strumpor i bomull för var dag. Vandringen gick över Besseggen, Glittertind och Galdöpiggen och avslutades med magsjuka efter att ha druckit av vattnet nedan fjällstationen i Spiterstulen. Trots nybörjarmissarna blev turen fantastisk och fjällen gjorde verkligen intryck. Efter denna tur påbörjades evolutionen till hur jag idag gör mina fjällturer. Från 35kg på ryggen till så lite som sju kilo för att korsa Sarek.

Sedan dess har Karl Johan lagt stora delar av fritiden i bergen, som vandrare, löpare och framförallt klättrare.

Åren innan jag fick barn så åkte jag nästan varje helg både sommar och vinter till olika klätterdestinationer, ofta Norge eller Bohuslän, och semestern spenderades i Alperna och/eller i Sarek. Nu är jag oftast hemma med barnen på helgerna, men som tur är gillar de också fjällen och vi spenderar flera veckor per år i fjällen.

“Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon

Karl-Johan är fortfarande aktiv i Sarek, och har efter att han skrev sin första Sarekguidebok besökt fler områden och ytterligare cirka 30 toppar som finns med i hans nya bok: “Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning”:

Från början var det min dåvarande partner som föreslog att vi skulle skriva var sin bok. Även andra personer har föreslagit att jag skulle skriva om Sarek eftersom de vet att jag har god kännedom om terrängen i området. Jag har gjort ett stort antal turer i Sarek varav ett flertal i områden jag inte kunnat läsa om tidigare och ansåg jag mig ha material till en guidebok som bidrar med nåt nytt och som sänker tröskeln för att uppleva Sarek – för alla. Jag ville göra en guidebok som är enhetlig och endast  baserar sig på förstahandsinformation. Framförallt toppturer och topptraverser i Sarek har jag själv upplevt att det är svårt att hitta detaljerad information om. Kanske är det för att många av de bergstraverser som jag, och andra, gör idag inte var möjliga för andra än elitidrottare förr, då alla bar på traditionell vandringsutrustning. Idag är läget helt annat och det finns otroligt spektakulära bergsturer att göra i Sarek som kan passa de flesta som gör rätt förberedelser, även nybörjare i friluftslivet. Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon. Trots att en stor andel av alla fjällvandrare har möjlighet att göra bergsturer så ligger stora delar av Sareks massiv nästintill orört. Jag tror inte på tyst kunskap och har haft som mål att förmedla hur man går tillväga för att uppleva detta unika på ett smart sätt. 

När Karl Johan beskriver responsen från boken så har det uteslutande varit positiv sådan:

Det är jätteskoj, Jag tvekade länge för att ge ut en bok eftersom det var läskigt att bli offentlig på det viset. Det är flera personer som berättat att boken gett nya insikter och ändrat hela deras grundsyn på hur man kan röra sig i fjällen. Det känns jättekul eftersom jag själv känner att jag har fått många bitar på plats som möjliggjort ganska krävande fjällturer – för en vanlig  medelålders gubbe som mig. Och detta har jag försökt förmedla i boken, utöver ruttbeskrivningarna.

I sin bok om att uppleva Sarek lyfter Karl Johan fram packlistor och ger förslag på flera fina fina rutter med magnifika vyer. Nedan visar visas ett smakprov från hans bok, en vacker vandringsrutt mellan Gasskatjåhkkå och Skarjatjåhkkå:

När vi frågar Johan om tre generella tips så kommer svaren snabbt:

  1. -Gå med lättviktspackning. Detaljerna i packningen bildar helheten.
  2. -Fysisk träning inför fjällturen.
  3. -Bra matplanering, ta med rätt mängd.

Ovanstående tips är mina viktigaste för en givande fjälltur, och de tre tipsen utmynnar i samma mål: att fjällfärden känns enkel – du får access till att uppleva max utifrån dina personliga förutsättningar. Energin kan brännas på att uppleva fjället snarare än att transportera utrustning, säger Karl Johan.

Vill du inspireras mer av Karl Johans turer, få förslag på packning, mat och mycket mer så finns boken att köpa på Backpackinglinght.se. Beställ boken här

If you want a english version of the book Sarek check here

Marcus Falck

backpack with dogbackpackingDestinationsGearGear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Foto: Elisabeth Hägglund

Berätta, vilka är ni? 

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå. 

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam. 

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Foto: Elisabeth Hägglund

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund? 

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen. 

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss. 

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika. 

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra! 

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen. 

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något. 

Foto: Elisabeth Hägglund

 Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då? 

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er,  fyllde ni på längs vägen? 

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ? 

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

blogGearGear reviewsGoing Lighter

Osprey Levity: A review

My thoughts: 

The Osprey Levity is one of the lightest 60 liter backpacks on the market. At just 900 grams, it really does push some boundaries on lightness. There are of course lighter packs, but I would argue as far as overall comfort is concerned, the Osprey Levity is top class. Atleast up to about 10 kilos. I also wouldn’t consider it the most robust or highest quality pack, but certainly, weight to comfort it’s a great pack. It has a nice aluminum frame that, much like many of the Osprey packs, creates a nice distance between one’s back and the pack itself. Which means a less sweaty back. It also sits really nice when walking and the balance of the pack is fantastic. It sits really, really nicely. 

Weight: 

On our scales the Osprey Levity 60 Liter pack Large weighs just under 900 grams. Which, is certainly light for a 60 liter, aluminum frame pack. Osprey was able to achieve such a lightweight by using a lighter pack material, a much lighter aluminum frame and removed hipbelt pockets and so on. 

Construction:

While the Osprey Levity feels like it will fall apart after a few miles, the truth is that it’s a rather robust backpack. I have been using mine for many hikes over the last couple of years, as I like to abuse my equipment as a right of passage. I can say that the Osprey levity has so far held up just fine to all kinds of natural and unnatural abuse.

Fit:

Unlike many of the Osprey packs, the back panel can’t be adjusted, so it’s important to buy a proper size pack from the start. These packs come in small/medium/Large and hipbelt should fit just about anybody. I won’t give a size guide here, as you can find that further down on this page, but it’s just something to think about. While the back panel can’t be adjusted it does have load lifters that allows for a bit more adjustability of the pack.

Dislikes:

There is not a whole lot that I don’t like with this pack, but I can name two. 1. I don’t really like the hipbelt – with heavier weight, anything above 10kg the belt starts to dig deep into my hips. Causing bruising and overall discomfort. This is a rather normal problem for me with a lot of packs that I use, but that doesn’t mean I like it. I would like to see a thicker, fatter hipbelt with removable hipbelt pockets. 2. Osprey doesn’t seem to like packs that can stand on their own. So you will always have to find something to balance the Levity on when it’s not on your back.

Plus: 

  • Very light 60 Liter pack (70 with external pockets)
  • Comfortable pack
  • Great overall design
  • Robust for what it is
  • Nice aluminum frame
  • Well placed load lifters

Minus:

  • Not a huge fan of hipbelt
  • Would like hipbelt pockets
  • Option of removable top lock would be nic

Review by Kenneth Shaw

backpackingblogcampingGearGoing Lighter

What is tent comfort?

I follow a lot of different groups on facebook, and one comment I am always surprised to read is when someone of say 180cm or less is saying a tent that I personally use and think works just fine is “Too small”. An example of this is a comment I recently received on my article “My favorite solo tents” about the Hilleberg Enan. I was a bit surprised when the comment was basically “I’m 170cm and i think the Enan is too small”. So this led me to start thinking about the concept of tent comfort. 

How can someone like myself at 190cm think the Enan is just fine and actually rather comfortable, while somebody at 170cm think it’s too small. I have a lot of theories on this, but I have kind of landed on one in particular: Tall people in general have to learn to like smaller tents. A tall person knows and in some cases actually likes their body squeezing against the inner tent. I know for example on the Enan I really like that I can mush my pillow into one side and kind of squeeze my head in there between the inner and pillow. I like it because it holds my pillow in place allowing me to fold the pillow a few times, to create height for my head for when I sleep. This means that I don’t get back pain while I sleep on my side as my head is elevated. 

I also know that having your bag mush on an inner tent is no issue at all, it doesn’t cause you to get wet from condensation, or your bag to get wet, or from some kind of chain reaction that will result in death. The bigger issue is if you are mushing against the outer tent – that should be avoided. In the Enan my head, squeezed against the inner tent, does of course touch the inner tent, but not the outer. No part of my body is even close to the outer. Which means I don’t have any issues with condensation showers. However in some single walled tents, like most zpacks tents, my feet or head, or both are mushed against the outer, leading always to a very uncomfortable and wet night.

Shorter people on the other hand never have to deal with issues of touching inner and outer tents. So the idea that a strand of hair is touching the inner tent will lead to one feeling that a tent is “too small”. We can make arguments that a tent is not as big as another tent, or that you feel a tent is small. But just because one can’t set up a lawn chair and do jumping jacks in a  tent doesn’t mean a tent is “too small”. It just means you prefer a larger tent. 

I think this is an important factor to take into consideration when buying a tent. At no time should you be terrified if some part of your body is touching the inner (there are exceptions to this – such as with the Nordisk tents where the inner is literally touching the outer). More important factors to take into consideration are: is my body touching the outer, is the tent big enough for what I want, is the tent too big where I can’t find anywhere to pitch, is the tent easy or hard to pitch, Trekking poles or not and so on. 

Anyway, just a quick thought on tent sizing and how to think about it!

backpackingblogGoing Lighterultralight backpacking

Going lighter Step 1: Jot it down

Going lighter:

There are many reasons to go lighter, but the most important reason is of course to have a more enjoyable time out in nature. Don’t believe me ? Grab a backpack, pack it with 30kilos and climb your nearest hill or mountain. Now, do the same thing with only 5 kilos in your pack. Which is a more enjoyable experience? My money is on the 5 kilos. Now with that said, it’s easy to cut back weight so much that camp is no longer enjoyable. Say, you replace your spoon with your fingers, you don’t bother with a proper tent, toilet paper is for losers and so on. While it’s possible to be ultra minimalist light, it’s probably not desired or safe for most backpackers.

So what should be your goal as a backpacker? To me, it’s the joy of both the hike and the camp. It’s about the climb and the descent. In other words, it’s about the experience and the joy of the journey itself. If your not loving the hike, whats the point?

Getting started:

Knowing your gear and your needs is probably the most important aspect of your backpacking life. This is regardless of weight or goals. If you don’t know what’s in your pack, then why bring it? In skydiving, every skydiver is expected to pack their own parachute, the process of folding, loading and preparing, this way, the skydiver knows exactly what’s in his pack when he launches himself from a perfectly good flying craft thousands of meters above sea level. I believe the same dedication should be used when packing a backpack for an outdoor adventure. If not more so, after all, the results of a poorly packed backpack could be potentially as bad as a poorly packed parachute.

In my view, the single most important part of hiking and or trekking is packing your backpack. Knowing exactly whats in your pack, right down to the amount of grams every item takes. This means creating a proper journal for your gear. However you choose to document your gear, whether in an excel sheet, word document, on your smartphone or in a paper journal, is completely up to you. We prefer services like lighterpack.com that is a highly configurable, easy to use, free service to document and share a gear list.

Your first purchase:

Start your transition by purchasing a proper digital kitchen scale, than, with deligence start weighing your biggest items first and jot them down in your journal. In excel, your list might look something like this:

The big three

1. Tent – Hilleberg Akto – 1,6kilos

2. Backpack – Fjällräven Abisko – 2,4kilos

3. Sleepingbag – Cheap synthetic summer bag – 1,4kilos

4. Sleeping pad -Exped Synmat – 560grams

Total of big three: 5,96 kilos

Of course you would probably want to add brand of tent and so on, but you get the general idea. For reasons perhaps more apparent later, it’s better to jot everything down digitally in lighterpacks or excel as this will allow you to move around, change, reorganize your gear much easier.

Now, after you jot down your big three, move of to the rest of your kit. We like to organize our list in the following categories:

1. The big three (tent, backpack, sleep system)

2. Hydration and cooking

3. Clothing in backpack

4. Personal item (washing, first aid, teeth care, hygene)

5. Electronics (camera, battery pack, tripod, batteries, smartphone, ipad, computer)

6. Extras (stuff that doesn’t fit in the other categories)

7. Clothing worn (while backpacking)

Once all your items are indexed, weighed and categorized it’s much easier to make educated decisions, rather than just guestimations. You will know exactly what is in your pack, what purpose it may or may not serve and the weight of each item. From here you can place your focus on your heaviest items, which tend to be the big three (tent, backpack and sleep system).

 

In case you guys haven’t noticed yet I am actually very active on Youtube! So don’t forget to subscribe there!

youtube

backpackingblogcampingGoing Lighter

A lighter kind of philosophy

As I came up over the ridge I couldn’t help but feel that maybe, just maybe, ultralight is not always the perfect solution for every backpacking trip. I stood there, wet, tired and miserable. I had just hiked 15 kilometers on a cold rainy afternoon along the Laugavegur trail in Southern Iceland. The trail stretches roughly 75 kilometers from the north in Landmannalaugar down to the south in Skogar. I made my journey in mid June a week after the trail had just been opened for the season. Snow was still prevalent along this part of the trail from Landmannalaugar to Hrafntinnusker. I flew in from Stockholm to Reykjavik and arrived around 9 in the morning. From there it was about a 4 hour bus drive along thin gravel roads, streams and an endless view of mountains and volcanic ash.

After 12 hours of traveling I just wanted to move, I needed to get out and walk and even though I arrived at Landmannalaugar at 4 in the evening, I made the decision to just walk. I couldn’t be bothered by the massive rainfall or the awesome hot springs. I pulled out my rain jacket, adjusted my backpack and made my way.

I arrived at that ridge after about 4 hours of hiking in wet, cold snow feeling like shit. Sure the first hour was a blast, but the rest, not so much. I just wanted to get somewhere warm and pitch my tarp for the night. When I reached that ridge overlooking the campsite the only thought that came to mind was “fuck”. My shitty day is turning out to be only worse, what I wouldn’t give for a 4 season, two layer tent, a thick winter sleeping mat and bag. Perhaps even a warm bed and shower. I looked over at the cabin walked in and requested a bed for the night. Of course I wasn’t alone here, all the beds were taken. I resigned and accepted the fact that tarp it would be.

When I stood there looking over the campsite, dread creeping in on the knowledge that I would now have to walk from the warm cabin down to the campsite about 100 meters away, cold and wet, walking in knee high snow in my mesh trail runners, knowing all too well that my night was about to be much worse than my day. I was unprepared for a winter hike, the thought that I would be hiking in knee high snow in the middle of June simply didn’t occur to me. While I tend to plan well, and pack warm. A tarp, trail runners and a torso pad with a summer quilt are not always the best choices for a winter hike. To make matters worse the campsite was placed at the bottom of a deep valley with no trees or wind shields in place. The wind was screaming down the snowy mountain side.

After a while I was finally able to set up my tarp in the volcanic ash, placed out my torso pad on my plastic trash bag ground floor and in the end, I was longing for that warm bed. The feeling of dread overtook me later on when I was really warm in my bag and had to get out, walk that 100 meters with frozen shoes on because I had to take a raging piss.

The moment of change

It was in that moment lying in my warm sleeping bag, knowing I would have to get up, get clothed and put those freezing cold shoes on and hike 100 meters in that snow in the middle of the night just to take a piss, that my love for ultralight backpacking and hiking altogether started to dwindle. This is how backpacking works, it tests us mentally and physically on all levels. This first days are always the worst. 

When I crawled back into my sleeping bag, wet and miserable I started to re-think how I would like to tackle these situations in the future. I started to wonder if the entire trail would be like this or if it’s just here, at the northern end of the trail. In any case I started to write down what changes I wanted to make to my gear. What worked what didn’t and so on. I wanted to find a good compromise of weight and comfort as well as usability in all situations. I found that while my general backpacking weight is very light, a base weight on this trip of about 2.5 kilos (5.5lbs), it was lacking in overall comfort and safety for surprise conditions. When I started to write everything down I found that I made certain compromises that were simply not necessary: I could easily hold the same weight with more comfort and safety without crossing the threshold to “stupid light”.

Some of the bigger changes I had to make was to my torso pad and sleeping mat (I carry both a blow up wide torso pad and an evazote sleeping mat) these together weighed about 500 grams. I also had to re-think my trailrunners. Not necessarily changing from trails runners to boots, more changing to a different form of trail runners.

Why not boots? Well, to be honest that first day I was longing for a pair of nice warm boots, longing for the comfort and warmth boots can obtain in cold, wet climates. Then I made my way into that first hut at Hrafntinnusker and saw that everybody’s shoes and feet were wet and cold. The only difference is that my shoes would be dry in the morning while everybody else will have to put hot warm feet into wet cold boots that would stay wet and cold the entire trip. On top of that I really like when my feet get hot in trail runners that I just plow through some cold water and voila! Cooled down and ready to go. What I wanted to change in my shoes was the sturdiness, I was sick and tired of stubbing my toe along the trail and it hurting like hell afterwards because my trail runners are the equivalent of walking barefoot as far as how much protection they give.

I was also looking at perhaps changing my tarp to a more traditional tent – heavier of course than what I have, but still keep me within my 3 for 3 goal, the 3 for 3 I talk about extensively in my book Ultralight and comfortable. It’s basically your biggest three items under 3 kilos. (Tent, sleep system and backpack)

I also started to re-think just what my goals where, the truth is, backpacking is not a black and white equation. I can’t give you all the answers and what will work for you specifically. I am constantly trying out new variations along new trails. I personally don’t like hikes longer than 14 days, you might like month long trails. More power to you. I also at this moment in my life have zero ambition to climb mount Everest or hike the entirety of the Appalachian trail.

In the end

My gear choices worked very well, but what had me thinking was that I had left very little margin for error. As I stated earlier, I am quite good at planning my trips, and forseable problems that might occur. I had even understood that there would be snow along the northern section of the trail. But for some reason it seemed to have slipped my planning. It turned out that the rest of the trail was more what I planned for, and I had a great time.

I did start to re-think my packing though, and it’s quite easy to go stupid light, and it’s something I still do from time to time and it’s usually in conjunction with arrogance. Sometimes I just take certain situations for granted because I am too comfortable with my own experience and skill. While it’s good to have knowledge and skill, it’s no crutch for making stupid decisions.

A thought

With that said, I want to propose a different approach to the ultralight movement, or at least my own movement of the Ultralight and comfortable variation. Just as the heavy miserable community or traditional backpacking community obsesses about “ruggedness, survivor, name brand” and so on. The ultralight community has a tendency to go overboard on the “ultralight, superlight, grams, ounces”. We spend so much time obsessing about weight, that somewhere along the lines we have to lift our eyes a bit and realize that different hikers have different goals. I would also like to suggest that lighter is not always more comfortable. Sometimes a backpack that weighs 1.3 kilo with a sturdy frame, hip belt and good carrying capacity is a much better choice than the 300 gram Ikea bag sewn into a backpack – for any purpose.

So we have to find a good medium, maybe we still have to obsess about the weight, but we have to take into consideration comfort, distance of hike and of course the goals of the hiker. When I made that trip in Iceland I couldn’t help but stare at everybody and think “those poor bastards, they simply have no clue”. I can only assume that everybody looked at me at thought “wow, that guy is simply amazing with his ultralight gear.. Looks like he is flying over the terrain”.

backpackingblogcampingfjällräven classicfjällräven classic 2018

Fjällräven classic 2018 – A gear guide and list

I recently posted a videon on my youtube channel of the different gear I would probably bring with me on the Fjällräven classic this year if I were to do it. (I am not.. I’m doing the TGOChallenge, A couple of winter hikes, Zambia, and Jämtlandsfjäll).. This would however be some of the gear I would pack for the trip – granted i would use the HMG Windrider 4400 and not the ULA Circuit, also A few other changes I would make. This was kind of a budget run-down of gear selections that most people could make.

Reasoning behind the gear choices: 

Northern Sweden is a tricky area to plan “super ultralight” for, and honestly I don’t do Super ultralight. I do ultralight and comfortable (Notice the Helinox chair? yes, the 500grams are worth it for me). The reason for Northern Sweden being a little heavier and warmer is because it could be rain for days, followed by snow, then to sunshine. You could place your tent on snow and ice – which I have done during the classic, and the winds could just blow ice cold wind down from the mountains. With that, I usually try to plan for most of what I will encounter. I have done that trail several times with and without bug nets, with and without any real rain gear, with and without a proper sleeping pad, bag or tent. I suggest aiming for warmth and comfort at the lightest weight possible.

Here is another issue to think about – all my gear is heavier than yours even if we have the exact same gear. This is because I have to buy large and wide for everything 🙂

Also, keep in mind there are a few major ascents and descents – so don’t pack more than 8-10 kilos in your bag and bring walking sticks. I have seen countless heavy-miserables (the hikers with 20+ kilos) with broken feet, legs and bodies after three or four days along the classic) You will be given food in two day intervals and you don’t need to carry water as it’s everywhere.

Use lightweight mesh trail shoes with Superfeet insoles. Boots will kill you on this trail as there are quite a few water crossing and wading. Once your boots get wet, your trip is ruined. Trail shoes love water – and dry quickly.

Hope this little guide and packing list help you in your Fjällräven classic planning!

Most of this gear can be purchased in Europe at Http://www.backpackinglight.dk or in sweden http://www.backpackinglight.se

Item Ounces Grams
Packing  
Packing Pod L 1.6 45
Packing Pod S 1.3 37
Hmg Stuff Sack Pillow 1.4 40
Ula Circuilt 34.6 980
Shelter
Ti Tent Pegs 3.5 98
Tarptent Stratospire 1 W/ Solid 37 1050
Helinix Zero Chair 17.3 490
Sleep
As Tucas Sestrals Poncho 26.1 740
Xtherm 20.5 580
Cooking
Sea To Summit Long Spoon Ti 0.4 12
Sea To Summit Sink 4.6 130
Soto Amicus 2.8 79
Toaks 700ml W Lid And Case 3.5 99
Zefa Water Bottle 3.5 98
Clothing
Mld Waterproof Gloves 1.6 46
Wp 200g Pants 6.1 174
Wp 200g Shirt 8.1 229
Headnet 0.9 26
Haglofs Green Wind Jacket 2.3 65
Patagonia Alpine Rain Shell 6.4 181
Soft Shell Rain Pants 6.7 190
Haglifs Lim Puffy Jacket 6.7 191
Other
Murla Knife 0.7 20
Ul Teeth Care 3.1 89
Iphone 6s Plus Ink Case 9.9 282
Thermarest Repair Kit 0.5 14
First Aid Kit 3.1 89
Usb Cables 0.8 24
Globalstar 8.5 240
20100 Anker Battery Pack 16.2 460
Amazon Kindle 7.4 209
Gopro Hero 5 W/3-way 9.7 275
Sony Rx100 IV 8.2 232
Consumables
Butane Cannister Small 7.1 202
Toilet Papper 5.3 150
Coffee 3.5 100
Total 280.9 7966
GearGear listGoing LighterUncategorized

Starting your backpacking life

I have a friend who is starting to get interested in backpacking, we went on a short trip last year and had a great time despite the fact that we melted each-others shoes and almost burned down our hut. Anyway, to say his backpacking skills were limited is an understatement, and his gear was pretty bad as well. All things considered it wasn’t really his thing. But the experience kept with him and he’s starting to book different trips for backpacking and so on. With that he also wants suggestions on gear – this is when I realize that I’m better at writing generalizations than actual gear suggestions based on user experience.

So I’m having to really think about this a bit as I want him to have good gear that will last a while, be easy to use, comfortable and light. I want him to avoid the regular failings of every newcomer to the backpacking experience. The one that starts with the visit to the local gear shop, asking the salespeople what gear to buy and leaving with no money and a shit load of useless gear that will be phased out with experience.

To start I have to look at my local market: What is possible for him to buy in our area. Being we are in Sweden it’s not the easiest to buy “ultralight gear” without it costing and arm and leg (with import fees and shipping). Also, one of the pleasures of shopping is seeing, feeling and experiencing. So in this sense the local gear shop is an excellent place to start for a newbie. It’s not just a question of staring at a picture and making a purchasing choice.

I wrote in an earlier article that I didn’t think that “Ultralight” might be the best choice for every backpacker, and I still hold that to be true. I think staying true to the ultralight idea requires a steady knowledge of a specific climate. (why ultralight tends to work very well along major trails like the Appalachian and PCT but much less so in brooks range alaska and Northern Sweden, where temperatures and weather can be highly unpredictable). With that said I do think that striving after minimal weight should be the focus for just about anybody. Why buy a backpack that holds 70 liters and weighs 3 kilos when you can purchase a backpack that can hold 70 liters and weighs just 900grams. The former is just a stupid choice regardless of where one might hike.

The same can be said for a tent, sleeping bag and sleeping matt as well. Ultralight in the regard of sleeping under a cuben tarp and no ground floor is perfectly acceptable in warmer more predictable climates and trails. 300 grams and your done. Or you can choose a two man Hilleberg beast that weighs 3kilos. While the Hilleberg might be perfect for two people during a winter trip, it serves no real purpose in the summer months. However something like a Mountain laurel designs Trailstar with an inner tent might be the best of all worlds. Total weighing under 1 kilo, large enough for two people and can withstand just about any weather that is thrown it’s way.

DSCF4248-2
The Hilleberg enan is a fun, fast tent big enough for most users. Expensive but will definately hold for the long run.

 

dsc07830
The MLD duomid is a large tent that weighs around 600 grams. With an innertent duomid becomes the ultimate 1kilo dubble wall tent.

This kind of reasoning should be applied to gear purchases. I know it’s an awesome experience walking into  a gear shop and buying all the coolest gadgets, and perhaps you should buy them so that you can get a better understanding of what you actually need. But, if your more like my friend, who will probably make the initial investments but never keep the same kind of interest that I have, than buying the right gear from the very beginning will help you and (him) keep the interest longer by making those first crucial hikes an enjoyable experience.

In this exercise I will put up several gear solutions in table form and total weight. One is the traditional solution, the middle column is for “lightweight in gear shops” solution and the third is the optimal lightweight solution for any newbie that won’t cost significant sums of money. You can start splurging on cuben fibre gear once the interest has become big enough to justify that kind of investment.

 

Gear choices:
Traditional weight grams lbs. Lightweight gearshop weight kilo lbs. Cheap(ish) preffered lightweight weight grams lbs.
Backpack Backpack Backpack
Fjällräven Kajka 75liter 3.6 7.92 Granite gear V.C 0.98 2.156 HMG Sidewinder 4400 70liter 0.980 2.156
tent tent tent
Hilleberg Nallo 3 6.6 Hileberg Enan 1.2 2.64 MLD Trailstar + inner 0.98 2.156
sleeping bag sleeping bag sleeping bag
Fjällräven Sarek 3 season 1.3 2.86 Mountain hardware hyperlamina spark 0.65 1.43 Mountain hardware hyperlamina spark 0.65 1.43
Sleeping mat Sleeping mat Sleeping mat
Exped down 9 1.2 2.64 Thermarest xlite regular 0.38 0.836 Small Thermarest xLite 0.23 0.506
Total big three: 9.1 20.02 3.21 7.062 2.840 6.248

 

It is possible to get a lighter tent and even cheaper tent than the Hilleberg Enan in a gear shop. I just put in the Enan because out of gearshop tents available the Enan is my preferred tent. Expensive but great. However the Mountain laurel designs Duomid or Trailstar with an inner-tent is atleast in my own reasoning the best all around solution for comfort, weight and durability. This I have as my choices in the “prefered gear list” column. The difference between gearshop and prefered is the fact that prefered will probably have to be special ordered directly from the producers websites while the gearhop is usually gear easily found in most gearshops.

Also, there are certainly lighter and warmer sleeping bags than the Hyperlamina spark, but for a good three-season lightweight sleeping bag that is cheap, the hyperlamina is hard to beat.

All these gear choices are chosen for the solo adventurer in three season hiking in all-around temeratures and climates. Meaning that this solution will work just as well on the pacific coast trail as it would in northern sweden.

A good rule of thumb when purchasing gear for the first time is the 3 for 3 concept. The three biggest pieces of gear: tent, sleep system and backpack for a total under 3 kilos. The lightweight gear shop solution crosses the threshold by 200 grams, but I think that’s ok all things considered.