Category: Going Lighter

backpacking enlightened equipment essentials Going Lighter kids

Vandra lätt med små barn.

marcusbackpackinglightse on April 18, 2023

Karl-Johan Piehl, van fjällfarare och tillika författaren bakom böcker såsom Sarek National Park Guide och Sarek – Vandring, löpning & klättring med lättviktspackning delar här sina erfarenheter efter en Sarekvandring med barn, 6 och 8 år gamla. Det här är hans story.

Sommaren 2022 begav jag mig genom Sarek i 10 dagar med mina barn, då 6 och 8 år gamla. Två vänner följde med oss på turen och vandringen blev fantastiskt lyckad. Barnen är fjällvana, gillar att gå och har tillbringat mycket tid i fjällen under hela sin uppväxt. Efter att vi sommaren 2021 gjort ett stort antal toppturer i Härjedalsfjällen hade barnen visat sig vara redo för längre turer med mer komplexa inslag såsom Sarek ofta bjuder på. Den största utmaningen var nog inte för barnen, utan för mig som vuxen att göra en bra planering. Barnen stortrivs på fjället, och livet är enkelt där. Vikten på ryggsäcken är en begränsande faktor för hur länge vi klarar vara ute. Här följer aspekter kring hur jag resonerat.

hhhh — Karl Johan med familj i Bierikvarasj

Förutsättningar jag ville få till för en lyckad tur

Storslagen miljö som lämnar intryck.
Barnen ska känna sig starka och kompetenta på fjället. Därför ska de bära så lite packning som möjligt, helst inget.
Inga hungriga barn, de ska ha välplanerad mat de kan äta i adekvat mängd.
Vi ska ha bra utrustning och kläder anpassade för kalla temperaturer, vind, väta och dåligt väder.
Barnens kläder ska lämna utrymme för lite slarv med väta och smuts.
Tidsschemat för turen ska ha goda marginaler.
Barnen ska ha så fria vingar som möjligt, dvs uppmuntras ta egna beslut, styra tempo och inte radiostyras av en vuxen.
Jag bär så lite som möjligt.

En tarp i dcf fungerar som ett vind och regnskydd vid pauser och vid tältlägret. Tarpen på bild är från svenska Skalmo Gear

Packning

6åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2kg.
8åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2.2kg.
Jag bar en ryggsäck som vägde cirka 35kg, fick dock avlastning av en vän första 3 dagarna på turen. Maten vägde 25kg, övriga grejer cirka 10kg.

Fritt fram att räkna på vad som hänt med ryggsäcksvikter här ovan om vi använt mer traditionell fjällpackning, låt säga 10-15kg var i basvikt (exklusive mat).

Klädsystem för mig som vuxen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, löptights, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, dunjacka, syntetdunjacka, mössa, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: ett par ullstrumpor.

Klädsystem för barnen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, tunna softshellbyxor, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, tjock syntetdunjacka, fleecetröja, mössa, myggnät, montagehandskar, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: två par ullstrumpor, ett par syntetkallingar, ett par extra softshellbyxor. Fryspåsar att ha i skorna vid läger.

Varje detalj i klädsystemen har jag valt ut efter bästa förmåga för att vara så lätt som möjligt men ändå fylla sin funktion. I stort sett ser valen liknande ut för mig som vuxen som för barnen, undantaget att de fick kraftigare regnbyxor, mer extrakläder och tjockare förstärkningsplagg än mig. Till barn är det dock betydligt svårare att hitta bra lättviktsprodukter. Mycket av deras klädsystem köptes i slutänden från gneis.se som är bland de bästa tillverkarna jag kunnat hitta för barnfriluftskläder. Själv väljer jag ofta kläder från bland andra Rab, Salomon, OMM, Enlightened equipment, inov8, patagonia, mountain hardware mm. Ofta kläder för löpning.

Underkläder, och även barnens byxor fick jag tvätta ett par gånger längs vägen och sedan torka i armhålan eftersom utemiljön inte bjöd på torkmöjligheter.

Sovsystem

Tält: zpack triplex. Inköpt specifikt för turen och numera mitt enda tält. Det finns flera saker som kan göras bättre vad gäller design och slittålighet, men samtidigt så är det ett fullt fungerande 3p-fjälltält som väger 700 gram. Det är svårt att konkurrera med.
Varsin vuxensovsäck fyllda med 3-400gram 800+FP dun. Barnen har inte egna sovsäckar då jag har flera sen tidigare.
2st 3mm cellplastliggunderlag från skalmo kombinerat med 2 st therm-a-rest uberlight
1st therm-a-rest neoair
Vi sover med thermobyxor, syntetdunjacka, mössa och strumpor på

Ryggsäckar

Barnen hade varsin 16l ryggsäck från vaude som väger in på cirka 300 gram. Min ryggsäck är en 10 år gammal 75l ryggsäck som en kompis sytt till mig i x-pack. Den rymde maten, övrig utrustning fick fästas utanpå initialt.

Övrig utrustning

Stavar till mig och barnen, microspikes till mig och barnen, Garmin inreach, tarp från skalmo för raster och läger, drybags för kläder och sovsäckar, första hjälpen, myggmedel, hygienartiklar, lagningsgrejer, solkräm, kondenstrasa, telefon, klocka, kameror, powerbanks, laddkablar, betalkort, läsplatta, karta och kompass.

Mat

Enskilt viktigaste posten att lyckas med. Jag räknade på hur mycket energi barnen behövde och kom fram till cirka 2500-2700kcal per dygn. Månaderna innan avresa torkade jag mat hemma som barnen fick prova. Mycket inspiration från boken “Snabblagat på tur” av Eric Tornblad. All mat portionsförpackades i ziplockpåsar, var livsmedel för sig. Exempelvis torkade köttbullar, skinka, fetaost, ketchup, oliver, rivna morötter, ost, pasta, tonfisk, köttfärssås mm. Köpte även med en större mängd godis, chips, varm choklad, nyponsoppa, dextrosol, sportdryck, kakor mm. I slutänden hade vi med oss cirka 2.5kg mat med låg vattenhalt per dygn för oss tre, och det var mitt i prick.

Eftersom all mat var förberedd för att endast behöva tillsättas kokande vatten behövde vi inget kök för avancerad matlagning. Min to-go-brännare Soto windmaster med tillhörande 650ml toaks titankastrull och 550 gram gas räckte gott och väl för oss i 10 dagar. Maten åt vi ur findus soppskålar med titanskedar. Utöver det hade vi plastmuggar för varm dryck, och vattenflaskor för vatten.

För mycket packning

Vi saknade inga grejer under turen, men vissa saker kunde göras bättre. Barnen ligger dåligt på uppblåsbara liggunderlag. Ofta fungerade liggunderlaget som täcke istället – eller bara utfyllnadsmaterial i tältet. Framöver blir det bara cellplatstliggunderlag, 10-15mm tjockt. Barnen hade inte behövt fleecetröjor, myggnät eller solglasögon. Eventuellt hade även microspikes kunnat lämnats hemma, de är dock sköna att ha i svåra vad och i blöt blockterräng. 8 av 10 dagar hade vi lätt regn, kalla temperaturer och ibland vind. Mitt eget klädsystem var jag trygg med sen innan, men barnen fick prova sina – vilka fungerade bra. För kortare fjällturer med god väderprognos hade vi kunnat skala bort en del.

Vad

Det finns många olika aspekter kring att passera vattendrag. Vi gick genom Sarek i början av Juli och startade vår vandring direkt efter den värsta snösmältningen var klar. Det innebar att vi de första två dagarna hade mer vatten än normalt. Barnen är dock vana i terräng och kunde stabilt korsa de flesta vattendrag utan hjälp av vuxen. De växte under turen och upplevde sig ha god kontroll. Jag gick oftast strax nedströms och samtidigt som dem som extra säkerhet. Över de kraftigaste vattendragen höll de mig i handen, vilket nog inte var nödvändigt. Två vattendrag bar jag dem över. Som vuxen tror jag det är nödvändigt att vara van vid vad för att göra adekvata bedömningar kring vad som är lämpligt eller inte om man ska göra såna här turer. Snöbryggor över bäckar höll vi oss borta från, det är alldeles för farligt.

Dagsetapper

För oss är 10-15km per dag lagom dagsetapp, det går dem gladeligen. Barnen och jag har förmåga att gå betydligt längre än så i obanad terräng, men vi ville ha gott om tid för lek, utforskande och sidoutflykter.

Ekonomi

Vår Sarektur med utgångspunkt från Stockholm kostade hutlösa summor pengar. Tågbiljetter 5.5k, bussresor cirka 2.5k, båt och övernattning 4,5k och vi gjorde även ett helikopterlyft upp på fjället för 5.2k för att få en enklare och roligare start för barnen. Utöver detta tillkom utrustning som barnen visserligen kan använda hemmavid också – men en hel del är i mina ögon väl lyxigt för hemmabruk. Som tur är hade jag mycket av utrustningen sen tidigare. För en del kanske det är normalt att två veckors semester kostar 25-30k. Men det går inte att påstå att det är billigt att ta familjen till Sarek. För mig som ensamstående förälder med ett normalt jobb är det prioriteringar som gäller för att en sån här resa ska vara görbar. Hyra stuga med dagsturer från Härjedalen kan ge en fin och betydligt billigare fjällsemester, men inte lika storslagen natur!

Hjälpmedel för turplanering

För dig som är intresserad av Sarek på egen hand eller med barnen vill jag tipsa om min sarekguidebok som bland annat säljs på backpackinglight.se: Sarek: vandring, löpning och klättring med lättviktspackning. Där finns detaljerade färdvägar i Sareks dalgångar, och jag vågar påstå att det inte någon annanstans finns mer precisa eller omfattande ruttbeskrivningar för Sareks högalpina områden än de jag redogör för i min bok. Utöver det så finns även all utrustning beskrivet här ovan nedbrutet i detaljer som kan leda dig till korrekta och konkreta val av lämplig utrustning.

backpacking blog camping Destinations Going Lighter

Ett slitsamt jävla äventyr! Samuel Leaben Rosén berättar om sina 5 Bandet turer!

Kenneth Shaw on February 28, 2023

*Avnjuta lite fräscha skoterspår i början på Kungsleden.*

Det finns flera olika sätt att förbereda sig inför Vita eller Gröna Bandet. En del dissekerar varje söm i sin packning, planerar matdepåer och väger varje pinal som ska med. Andra packar det man har och det som får plats i ryggsäcken, skippar mat depåerna och bara ger sig ut, utan att tänka så mycket på vad grejerna väger. Samuel Leaben Rosén har varken en packlista, eller något lättviktstält att stoltsera med. Under sina 5 turer genom den Skandinaviska fjällkedjan har han bara vägt sin ryggsäck en gång och då vägde den ca 30 kg, utan mat, dvs 15-20 kg mer än många andra som vi har intervjuat och vandrat samma sträcka. Med facit i hand så är denna story kanske inget som hör hemma på varken Backpackinglight.se eller Ultralight and Comfortable eller någon annan lättviktsblogg för den delen. Men när jag intervjuade Samuel så slog det mig att vi alla är olika. En del har varken tid, ekonomin eller intresset att nörda ned sig för att sen kitta upp sig med de lättaste prylarna. Om jag går till mig själv så var det först när jag fick testa lättare utrustning som jag förstod det stora värdet i det och hur mycket det faktiskt maximerade min totala vandringsupplevelse. Jag hade inga problem att bära på 30 kg men det tog på och jag var ofta helt tömd på energi när jag kom fram till lägerplatsen efter ett pars mil vandring. Men att göra det i 130 mil, kräver yx-pannben och en vilja utöver det vanliga, något som jag inte skulle råda någon att göra. I slutet på denna artikel kommer jag försöka förklara fördelarna men att minska ned sin bärvikt och vad som händer när man bantar från 30kg till 15 kg, inte bara att du rör dig smidigare utan faktiskt försöka påvisa den “ränta på ränta” effekt som faktiskt uppstår. Fram tills dess, här är Magnus egna story:

Kul att du vill vara med, berätta för läsarna, Vem är 5-bandsmannen Samuel Leaben Rosen?

-Tänker på det ibland och jag vet inte riktigt. En småcharmig karlslok i 40-årsåldern utan högt flygande planer eller stora ambitioner, kanske. Nåt sånt hade jag förmodligen skrivit på en eventuell tinder profil. -Om någon tycker jag är mer, mindre eller något annat, måhända att de har rätt. Jag varken vet eller bryr mig. 5-Bands mannen. Det är förmodligen aldrig någon som kallat mig det, inte ens jag själv. 5-sekunders mannen har jag väl hört några gånger, det är förvisso en helt annan historia. Det som drivit mig att trampa och skida genom vår svenska fjällvärd är mestadels slumpen. Att jag dessutom för ungefär 5 år sedan inte har ett heltidsarbete utan drängar runt som en kommunal timvikarie har gett mig både tid och frihet att göra lite vad jag vill.

*Hellre stå på en sten och spela ball än att sitta på den och böla.*

–Berätta om dina turer?

-Första gången skedde genom att en god kamrat föreslog att vi skulle köra Gröna bandet ihop. Jag tänkte väl då: -Visst, varför inte! Att min kamrat sedan fick förhinder att hänga med, det där med att livet kommer emellan, stoppade inte mig. Som jag skrev innan så har inte jag riktigt samma liv, åtaganden eller ansvar. Jag var fortfarande inställd på att dra iväg och hade sett till att inte knyta upp mig, lova bort mig eller planerat in något annat. Så efter att kräva skjuts till Grövelsjön av tidigare nämnd kamrat så gav jag mig iväg.

-Andra gången hade min kamrat lyckats pussla och planera bättre i sitt ansvarsfulla och upptagna leverne att han kunde hänga med. Vi hade ju sagt att vi skulle göra detta tillsammans och det var något både han och jag ville göra. Så vi fick vårat äventyr, ett år försenat men tillsammans.

-Tredje gången och första vita. Det går ju att göra det på skidor också, undra om jag klarar av det? Det går säkert att fundera över och komma fram till ett realistiskt svar. Eller, så kör jag bara och ser om det går, och det gjorde det!

-Fjärde gången och andra skidturen. Två gröna, två vita. Det låter bra, det är viktigt med balans.

-Femte gången och tredje gröna. Via fejjangruppen eller hemsidan blev jag varse att det introducerades en special patch för de som gjort det fem gånger. Jag kunde inte låta bli att tänka: Den patchen vill jag ha, och så blev det också.

Ett par trötta skidfötter. Detta var dagen innan jag besökte Alko i Kilpisjärvi. Något senare infann sig ett vansinne av smärta kryddat med brännvin. Detta ledde till att jag drog min mora och knivade upp mina pjäxor för att få lite tåutrymme. Fick fixa dem med en uppskuren drybag på kvällen för att slippa få in snö i dem, rätt val.

Vad är det som driver dig till alla dessa långturer?

-Det var ju såklart någonting som fick mig att fastna för slitiga långturer under och efter den där första vandringen. Grunden i utmaningen är något som är väldigt tilltalande för mig i sin enkelhet. Ta dig därifrån till dit och gör det för egen maskin. -Fan så skönt. Det är givetvis jobbigt, jävligt och jävligt jobbig! Men att varje dag veta exakt vad som ska göras. Det ska gås eller glidas, beroende på årstid. Denna ljuva enkelhet! Att det dessutom innebär att jag får vara ute och uppleva naturen och allt hon har att bjuda på. Jag upplever henne som mer sträng än öm. Om någon undrar.

Berätta om dina Bandet minnen?

-Finns några att välja på. De som har berört mig mest är möten med främlingar som hjälper en, så häng med och minns dem med mig:

Första Gröna Bandet turen.

-Oerfaren och småvilsen i Jämtlands-vischan och det smyger sig upp någon gammal Toyotahistoria (kan ha fel här, är inte så bra på bilar) längst vägen. I den sitter en vithårig farbror och undrar om jag ska förbi bystugan. Jag saknade vetskap om både bystuga och farbror, så jag svarade väl något i stil med: Ehh,… Ok! -Det var så jag träffade Stig för första gången. Ett väldigt bra möte och ett minne jag ska vårda lika ömt som en skål fylld till bredden med nymjölkad mjölk.

Under Gröna Bandet nr 2 så finns det en som jag ibland tänker på.

-En man vi träffade i Valsjöbyns lokala bodega. Vi var därinne för att handla något vi behövde men mestadels unn vi ville ha. Vi frågar expediten om det måhända går att köpa piprensare, vilket tyvärr inte gick. Efter några minuters scrollande i butikens hyllor så dyker mannen upp. Med sig har han en påse piprensare och erbjuder oss dem. Utan att be om något i ersättning. Den här mannen har alltså överhört vår förfrågan, åkt hem för att hämta piprensarna och sedan tillbaka för att skänka dem till oss. Bara för att vara snäll. Vackrare än alla utsikter sammanslagna.

Första skidturen.

Ett ganska kargt välkomnande till Jämtland denna gång. Strax efter Helags så stormar det på ordentligt vilket leder till en bortblåst skida. Så efter en slitig fjälltur till fots in i Vålådalen. Skidlös, skitsur och ledsen stannar jag kvar över natten efter att ha pratat med tjejen som kan ha varit sportchef. På förmiddagen så har sportchefen blivit påverkad av mitt slitna anlete och ledsna hundögon. Hon har funnit i sig hjärta, viljan att hjälpa mig fortsätta på mitt äventyr genom att iordningställa en hyrskida åt mig. Så rart så jag blir nästan tårögd.

Senare samma skidtur kom jag till Raukasjö och hade då pulktrubbel istället. Återigen med detta slitna anlete och ledsna hundögon fick jag hjälp av Tommy att ordna pulkans underrede. Väldigt snäll man, gubbsträng men snäll.

*Vid en finländsk autiotupa, fast i Finland. Jävla Covid.*

Andra skidturen.

En tur som gick bra, bortsett från allt covid-kaos som världen drogs med. Jag träffade Kent i Rötviken. Jag gillar Rötviken för att det heter just Rötviken, men vem gör inte det? Jag gillar Kent för att han är skön. En klassisk urstockholmare, kört taxi och nu sadlat om till att arrendera camping.

Den sista färden. Eller den senaste i alla fall.

-Efter att ha traskat genom Tärnaby, denna gång på väg söderut. Här har jag slängt upp tältet på någon form av vändplats avsedd för skogsmaskiner, längst med en grusväg, då en kvinnlig bilist plötsligt stannar till och undrar om jag är ute och “grönabandar”, vilket jag var. Efter några tips om tältplatser och allmänna trevligheter undrar damen om jag behöver något. Jag tänker, varför inte, jag kan väl lika väl fråga. Du har ingen sprit kanske? -Undrar jag. Nej tyvärr, svarar hon. Men hon har knappt hunnit avsluta svaret innan hon utbrister: -Nej, vänta! Efter ett kort rotande i bilen har hon lyckats trolla fram en flaska Baileys som hon glatt avvarar. En trevlig och oväntad present!

*Någon halvkilometer från Sälkastugan kunde jag sitta vid tältet och glo på andra fjällfräsare. Lite ensamhetens sällskap. Det sällskap jag gillar.*

Hur ser din packning ut och hur förbereder du dig inför en långtur?

-Jag är ganska oplanerad vad gällande packning, vilket leder till att jag ofta bär en ganska tung ryggsäck. Har en snigelmentalitet, är tung och långsam då jag bär hela huset på ryggen. Man måste ju vara redo för vad som kommer! Det är dessutom ofta mat och onyttigheter som väger mest och det kan jag alltid äta upp om jag vill bära lättare. Utöver allt som är nödvändigt. Mat, tält, sovsäck, liggunderlag, kök, ombyten etc. så tycker jag det är väldigt skönt att ha med lurar till telefonen så jag kan lyssna på musik ibland. Någon typ av rast sko är något som jag gillar att ha med, är det inte vinter och snö så använder jag en badsko från Lidl och är det skidåkning så har jag en bivy boot.

-En pissflaska är heller inte så dumt, särskilt på vintern. Finns säkert många som håller med mig och kan känna igen sig. De där gångerna vi legat i våra tält, pissnödiga, sura och våndats av en fruktansvärt stark ovilja att ge oss ut i rugget utanför den skyddande tältduken. En pissflaska löser de problemen, i alla fall för den penisbärande delen av befolkningen. Vet inte om det finns andra lösningar.

*En uppgiven en efter 500 m uppför Jakobshöjden. Vad i helvete har jag gett mig in på? Om jag inte missminner mig, var det något åt det hållet jag tänkte.*

-Efter att ha bestämt att jag ska iväg någonstans så går jag några dagar och tänker mig att jag är ute. Då är det lätt för mig att visualisera vad jag vill ha med mig. Kommer jag på någonting utöver grunderna så lägger jag det på minnet, sen kvällen innan jag ska dra så slänger jag ihop det jag tänkt mig.

-Jag har bara vägt min packning en gång. För att jag vet att den alltid kommer vara så onödigt tung, så jag vill inte veta. Lite som när en drar sig för att öppna en faktura som kommer vara smärtsamt för plånboken.

Den gången jag vägde den var på sista bandetturen, när jag kom ner till Abisko. Så från Kilpisjärvi till Abisko, vilket tog en dryg vecka. Då vägde den 28kg. Så några kilon över 30 gissar jag att den väger vid start.

Jag skickade ut depåer under den första Vita Bandet turen. De andra gångerna har jag handlat längst vägen. Då har det blivit vid Åre, Gäddede, Klimpfjäll, Valsjöbyn, Tärnaby, Hemavan, Ammarnäs, Jäkkvik och Abisko. Beroende på vilken väg jag tog och om jag behövde fylla på. Har föredragit detta eftersom jag då med säkerhet vet att inget kommer försvinna med posten.

*Nyshoppat unn från Klimpfjäll avnjuts i tralligt väder och gott sällskap.*

Utöver det har det inte funnits minsta skam att rota igenom efterlämningar i de fjällstugor som besökts. Eller att unna sig en frukostbuffé om den möjligheten funnits.

Några nya turer inplanerade?

-Absolut. Jag kommer dra iväg på något mer av en rekreations tur i juli/augusti. Har inte bestämt riktigt var, men blir till fjälls i alla fall. Och tänkte då ta med min packning till er på Backpackinglight.se så får ni kitta upp mig med lättare prylar, så ska jag skriva sen om skillnaden.

–Med detta så vill jag tacka för din medverkan Samuel och ser fram emot att göra dig lättare till din nästa tur!

Från 30 till 15 kg

Har som sagt lovat att hjälpa Samuel att gå ned i bärvikt till sitt kommande äventyr är att minska hans bärvikt från 30 kg till ca 15 kg. Så en spännande fortsättning följer! I Nedan bild har jag beskrivit vad som händer när du avlastar ryggen med 15 kg och vilka fördelar det ger. Fler tips och motiv till att vandra lättare hittar du här: 5 lätta tips.

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Kom gärna med kommentarer eller frågor. Mvh

Marcus

backpack with dog blog camping Destinations Gear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

marcusbackpackinglightse on October 11, 2022

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

*Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3*

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpacking blog enlightened equipment Gear list Gear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

marcusbackpackinglightse on August 24, 2022

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

–Berätta om vandringen

–Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig.

–Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet.

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det?

–Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig.

–Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra.

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig.

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm?

–När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex.

–Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt.

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen.

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂

-Har du några fler spännande turer på gång?

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr.

-Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare?

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis.

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen.

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter.

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur?

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn.

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg.

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular 495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Packlista_Grona-Bandet-2022 Download

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

backpacking camping enlightened equipment Gear Gear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

marcusbackpackinglightse on August 12, 2022

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden? Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där!

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson). Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare.

Jag som skriver detta heter Marcus och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren. Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse.

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag? Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt:

Du gör av med mindre energi
Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
Du orkar vandra längre, både i tid och distans
Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare.

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre vandringsupplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge beroende av vem du är vad du har för behov.

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre. Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot 2-6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över.

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 300 ml gas inuti. Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kärl har jag oftast något kärl från Toaks eller de aningen robustare Evernew kärlen i ryggsäcken.

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 900 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Till senaste turen valde jag ett Big Agnes Tiger Wall (TW) på 980 gram, ett palats för en person där jag får plats med ryggsäcken inuti tältet och en hel del annat om jag skulle vilja. Samma sak med Nordisk Telemark 2 på ca 1 kg som jag gärna sover själv i på mina fjällturer. Skulle jag på förhand veta att att jag kommer dela tält med någon skulle jag kanske valt ett Big Agnes Copper spur 2 istället som är aningen längre än TW2 och är helt fristående tält. I ett Copper spur kan jag ligga på rygg utan att ta i fötterna i myggnätet just pga av längden av innertältet. Är du över 185-190 cm så finns risk att du kommer du pilla med tårna i myggnätet både på ett Tiger Wall 2 och ett Nordiskt Halland 2 (om du sover 2 personer i det) Är du under 185 cm eller sover enbart på sidan så kommer du inte störas av det. Hilleberg Anaris, är ett tält för dig som vandrar med stavar men rymligheten i innertältet är ok med 120 cm bredd och 220 långt. Ett budgetalternativ kan vara Gossamer Gear The two eller Lanshan 2 pro, nte lika robusta tält som Hilleberg men har många nöjda användare ändå. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer.

Tre exempel på utrustning och dess sammantagna vikten enligt 343 metoden Ska du sova två i tältet så kan du halvera vikten för tältet i din uträkning.

Ryggsäckar:Sara Rapa 45 liter, Ula Circuit 68 liter och Osprey Aether pro 70 liter
Liggunderlag.Termarest Uberlite, Thertmarest Xtherm, Sea to Summit Etherlight xt
Stav: Fizan Ul trekkig pole (se nedan)
Sovsäckar:Rab Mythic Ultra, Thermarest Vesper, Sierra Design Cloud 800
Skydd: Six Moon design Gatewood cape, Msr Freelite 1, Tarptent Double rainbow 2 p.

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt. Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energieffekt bli som att minska ca 7 kg i packningsvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi Altra Lone Peak 5 och 6 för både honom och henne.
Vill du förhindra att vatten kommer in i skorna när det regnar, köp till ett par gaiters. Ska du gå över myrar eller blötmark, komplettera med ett par Rocky Gore Tex strumpor. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak 6 är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne.

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig. Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Använder jag stavar till mitt tipi tält och vill ha en stabil lösning på kalfjället så har jag med mig ett par justerbara stavar med ett lockings system, Exempelvis ett par Fizan FR3. Vill jag ha de lättaste stavarna på marknaden för en veckas vandring så går jag med ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck. Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav. Glöm bara inte att ta med ett par Trekking Pole straps om du behöver koppla ihop stavarna.

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har. Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse.

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås många undantag till denna regel, exempelvis Sierra Design Flex Capacitor och ryggsäckar från Hyperlite Mountain Gear, två favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men kriser där du tvingas bära mer än din egen utrustning kan uppstå.

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning.

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är Hyperlite Mountain Gear. På bild en Windrider 55 l på 907 gram.

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. En annan ryggsäckar som jag rekommenderar är Sierra Design Flex Capacitor (Finns upp till 75 liter) Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på 073 909 5897. Välkommen till vår webbshop som du hittar här.

blog Going Lighter minimalism sarek ultralight backpacking

Vandra i Sarek med lättviktspackning.

marcusbackpackinglightse on April 29, 2022

Vi träffar Sarekkännaren och författaren Karl Johan Piehl som skrivit boken Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning

För drygt 15 år sedan gjorde Karl Johan sin första fjällvandring i Jotunheimen och gjorde alla tänkbara fel med planering och utrustning, Karl Johan beskriver:

–Vi lånade ett tält som var av samma typ du köper i matbutiken för 300kr. Det regnade rakt igenom och med lite vind liknade tältet en vacumpåse. För att hålla hög hygien hade jag bland annat packat ett rent set kallingar, t-shirts och strumpor i bomull för var dag. Vandringen gick över Besseggen, Glittertind och Galdöpiggen och avslutades med magsjuka efter att ha druckit av vattnet nedan fjällstationen i Spiterstulen. Trots nybörjarmissarna blev turen fantastisk och fjällen gjorde verkligen intryck. Efter denna tur påbörjades evolutionen till hur jag idag gör mina fjällturer. Från 35kg på ryggen till så lite som sju kilo för att korsa Sarek.

Sedan dess har Karl Johan lagt stora delar av fritiden i bergen, som vandrare, löpare och framförallt klättrare.

–Åren innan jag fick barn så åkte jag nästan varje helg både sommar och vinter till olika klätterdestinationer, ofta Norge eller Bohuslän, och semestern spenderades i Alperna och/eller i Sarek. Nu är jag oftast hemma med barnen på helgerna, men som tur är gillar de också fjällen och vi spenderar flera veckor per år i fjällen.

–***“Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon***“

Karl-Johan är fortfarande aktiv i Sarek, och har efter att han skrev sin första Sarekguidebok besökt fler områden och ytterligare cirka 30 toppar som finns med i hans nya bok: “Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning”:

–Från början var det min dåvarande partner som föreslog att vi skulle skriva var sin bok. Även andra personer har föreslagit att jag skulle skriva om Sarek eftersom de vet att jag har god kännedom om terrängen i området. Jag har gjort ett stort antal turer i Sarek varav ett flertal i områden jag inte kunnat läsa om tidigare och ansåg jag mig ha material till en guidebok som bidrar med nåt nytt och som sänker tröskeln för att uppleva Sarek – för alla. Jag ville göra en guidebok som är enhetlig och endast baserar sig på förstahandsinformation. Framförallt toppturer och topptraverser i Sarek har jag själv upplevt att det är svårt att hitta detaljerad information om. Kanske är det för att många av de bergstraverser som jag, och andra, gör idag inte var möjliga för andra än elitidrottare förr, då alla bar på traditionell vandringsutrustning. Idag är läget helt annat och det finns otroligt spektakulära bergsturer att göra i Sarek som kan passa de flesta som gör rätt förberedelser, även nybörjare i friluftslivet. Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon. Trots att en stor andel av alla fjällvandrare har möjlighet att göra bergsturer så ligger stora delar av Sareks massiv nästintill orört. Jag tror inte på tyst kunskap och har haft som mål att förmedla hur man går tillväga för att uppleva detta unika på ett smart sätt.

När Karl Johan beskriver responsen från boken så har det uteslutande varit positiv sådan:

–Det är jätteskoj, Jag tvekade länge för att ge ut en bok eftersom det var läskigt att bli offentlig på det viset. Det är flera personer som berättat att boken gett nya insikter och ändrat hela deras grundsyn på hur man kan röra sig i fjällen. Det känns jättekul eftersom jag själv känner att jag har fått många bitar på plats som möjliggjort ganska krävande fjällturer – för en vanlig medelålders gubbe som mig. Och detta har jag försökt förmedla i boken, utöver ruttbeskrivningarna.

I sin bok om att uppleva Sarek lyfter Karl Johan fram packlistor och ger förslag på flera fina fina rutter med magnifika vyer. Nedan visar visas ett smakprov från hans bok, en vacker vandringsrutt mellan Gasskatjåhkkå och Skarjatjåhkkå:

När vi frågar Johan om tre generella tips så kommer svaren snabbt:

-Gå med lättviktspackning. Detaljerna i packningen bildar helheten.
-Fysisk träning inför fjällturen.
-Bra matplanering, ta med rätt mängd.

–Ovanstående tips är mina viktigaste för en givande fjälltur, och de tre tipsen utmynnar i samma mål: att fjällfärden känns enkel – du får access till att uppleva max utifrån dina personliga förutsättningar. Energin kan brännas på att uppleva fjället snarare än att transportera utrustning, säger Karl Johan.

Vill du inspireras mer av Karl Johans turer, få förslag på packning, mat och mycket mer så finns boken att köpa på Backpackinglinght.se. Beställ boken här

If you want a english version of the book Sarek check here

Marcus Falck

backpack with dog backpacking Destinations Gear Gear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Kenneth Shaw on March 4, 2022

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Berätta, vilka är ni?

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå.

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam.

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund?

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen.

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

–Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss.

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika.

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra!

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen.

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något.

Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då?

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er, fyllde ni på längs vägen?

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ?

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

blog Gear Gear reviews Going Lighter

Osprey Levity: A review

Kenneth Shaw on September 2, 2021

My thoughts:

The Osprey Levity is one of the lightest 60 liter backpacks on the market. At just 900 grams, it really does push some boundaries on lightness. There are of course lighter packs, but I would argue as far as overall comfort is concerned, the Osprey Levity is top class. Atleast up to about 10 kilos. I also wouldn’t consider it the most robust or highest quality pack, but certainly, weight to comfort it’s a great pack. It has a nice aluminum frame that, much like many of the Osprey packs, creates a nice distance between one’s back and the pack itself. Which means a less sweaty back. It also sits really nice when walking and the balance of the pack is fantastic. It sits really, really nicely.

Weight:

On our scales the Osprey Levity 60 Liter pack Large weighs just under 900 grams. Which, is certainly light for a 60 liter, aluminum frame pack. Osprey was able to achieve such a lightweight by using a lighter pack material, a much lighter aluminum frame and removed hipbelt pockets and so on.

Construction:

While the Osprey Levity feels like it will fall apart after a few miles, the truth is that it’s a rather robust backpack. I have been using mine for many hikes over the last couple of years, as I like to abuse my equipment as a right of passage. I can say that the Osprey levity has so far held up just fine to all kinds of natural and unnatural abuse.

Fit:

Unlike many of the Osprey packs, the back panel can’t be adjusted, so it’s important to buy a proper size pack from the start. These packs come in small/medium/Large and hipbelt should fit just about anybody. I won’t give a size guide here, as you can find that further down on this page, but it’s just something to think about. While the back panel can’t be adjusted it does have load lifters that allows for a bit more adjustability of the pack.

Dislikes:

There is not a whole lot that I don’t like with this pack, but I can name two. 1. I don’t really like the hipbelt – with heavier weight, anything above 10kg the belt starts to dig deep into my hips. Causing bruising and overall discomfort. This is a rather normal problem for me with a lot of packs that I use, but that doesn’t mean I like it. I would like to see a thicker, fatter hipbelt with removable hipbelt pockets. 2. Osprey doesn’t seem to like packs that can stand on their own. So you will always have to find something to balance the Levity on when it’s not on your back.

Plus:

Very light 60 Liter pack (70 with external pockets)
Comfortable pack
Great overall design
Robust for what it is
Nice aluminum frame
Well placed load lifters

Minus:

Not a huge fan of hipbelt
Would like hipbelt pockets
Option of removable top lock would be nic

Review by Kenneth Shaw

backpacking blog camping Gear Going Lighter

What is tent comfort?

Kenneth Shaw on April 27, 2020

I follow a lot of different groups on facebook, and one comment I am always surprised to read is when someone of say 180cm or less is saying a tent that I personally use and think works just fine is “Too small”. An example of this is a comment I recently received on my article “My favorite solo tents” about the Hilleberg Enan. I was a bit surprised when the comment was basically “I’m 170cm and i think the Enan is too small”. So this led me to start thinking about the concept of tent comfort.

How can someone like myself at 190cm think the Enan is just fine and actually rather comfortable, while somebody at 170cm think it’s too small. I have a lot of theories on this, but I have kind of landed on one in particular: Tall people in general have to learn to like smaller tents. A tall person knows and in some cases actually likes their body squeezing against the inner tent. I know for example on the Enan I really like that I can mush my pillow into one side and kind of squeeze my head in there between the inner and pillow. I like it because it holds my pillow in place allowing me to fold the pillow a few times, to create height for my head for when I sleep. This means that I don’t get back pain while I sleep on my side as my head is elevated.

I also know that having your bag mush on an inner tent is no issue at all, it doesn’t cause you to get wet from condensation, or your bag to get wet, or from some kind of chain reaction that will result in death. The bigger issue is if you are mushing against the outer tent – that should be avoided. In the Enan my head, squeezed against the inner tent, does of course touch the inner tent, but not the outer. No part of my body is even close to the outer. Which means I don’t have any issues with condensation showers. However in some single walled tents, like most zpacks tents, my feet or head, or both are mushed against the outer, leading always to a very uncomfortable and wet night.

Shorter people on the other hand never have to deal with issues of touching inner and outer tents. So the idea that a strand of hair is touching the inner tent will lead to one feeling that a tent is “too small”. We can make arguments that a tent is not as big as another tent, or that you feel a tent is small. But just because one can’t set up a lawn chair and do jumping jacks in a tent doesn’t mean a tent is “too small”. It just means you prefer a larger tent.

I think this is an important factor to take into consideration when buying a tent. At no time should you be terrified if some part of your body is touching the inner (there are exceptions to this – such as with the Nordisk tents where the inner is literally touching the outer). More important factors to take into consideration are: is my body touching the outer, is the tent big enough for what I want, is the tent too big where I can’t find anywhere to pitch, is the tent easy or hard to pitch, Trekking poles or not and so on.

Anyway, just a quick thought on tent sizing and how to think about it!

backpacking blog Going Lighter ultralight backpacking

Going lighter Step 1: Jot it down

Kenneth Shaw on November 6, 2018

Going lighter:

There are many reasons to go lighter, but the most important reason is of course to have a more enjoyable time out in nature. Don’t believe me ? Grab a backpack, pack it with 30kilos and climb your nearest hill or mountain. Now, do the same thing with only 5 kilos in your pack. Which is a more enjoyable experience? My money is on the 5 kilos. Now with that said, it’s easy to cut back weight so much that camp is no longer enjoyable. Say, you replace your spoon with your fingers, you don’t bother with a proper tent, toilet paper is for losers and so on. While it’s possible to be ultra minimalist light, it’s probably not desired or safe for most backpackers.

So what should be your goal as a backpacker? To me, it’s the joy of both the hike and the camp. It’s about the climb and the descent. In other words, it’s about the experience and the joy of the journey itself. If your not loving the hike, whats the point?

Getting started:

Knowing your gear and your needs is probably the most important aspect of your backpacking life. This is regardless of weight or goals. If you don’t know what’s in your pack, then why bring it? In skydiving, every skydiver is expected to pack their own parachute, the process of folding, loading and preparing, this way, the skydiver knows exactly what’s in his pack when he launches himself from a perfectly good flying craft thousands of meters above sea level. I believe the same dedication should be used when packing a backpack for an outdoor adventure. If not more so, after all, the results of a poorly packed backpack could be potentially as bad as a poorly packed parachute.

In my view, the single most important part of hiking and or trekking is packing your backpack. Knowing exactly whats in your pack, right down to the amount of grams every item takes. This means creating a proper journal for your gear. However you choose to document your gear, whether in an excel sheet, word document, on your smartphone or in a paper journal, is completely up to you. We prefer services like lighterpack.com that is a highly configurable, easy to use, free service to document and share a gear list.

Your first purchase:

Start your transition by purchasing a proper digital kitchen scale, than, with deligence start weighing your biggest items first and jot them down in your journal. In excel, your list might look something like this:

The big three

1. Tent – Hilleberg Akto – 1,6kilos

2. Backpack – Fjällräven Abisko – 2,4kilos

3. Sleepingbag – Cheap synthetic summer bag – 1,4kilos

4. Sleeping pad -Exped Synmat – 560grams

Total of big three: 5,96 kilos

Of course you would probably want to add brand of tent and so on, but you get the general idea. For reasons perhaps more apparent later, it’s better to jot everything down digitally in lighterpacks or excel as this will allow you to move around, change, reorganize your gear much easier.

Now, after you jot down your big three, move of to the rest of your kit. We like to organize our list in the following categories:

1. The big three (tent, backpack, sleep system)

2. Hydration and cooking

3. Clothing in backpack

4. Personal item (washing, first aid, teeth care, hygene)

5. Electronics (camera, battery pack, tripod, batteries, smartphone, ipad, computer)

6. Extras (stuff that doesn’t fit in the other categories)

7. Clothing worn (while backpacking)

Once all your items are indexed, weighed and categorized it’s much easier to make educated decisions, rather than just guestimations. You will know exactly what is in your pack, what purpose it may or may not serve and the weight of each item. From here you can place your focus on your heaviest items, which tend to be the big three (tent, backpack and sleep system).

In case you guys haven’t noticed yet I am actually very active on Youtube! So don’t forget to subscribe there!

Categories

Tags

Archives