Category: Gear list

backpackingDurston gearGear listGröna Bandetminimalism

Matthias and Johannas Inspiring Journey on Gröna Bandet

on January 1, 2025

Mattias Glöckler and Johanna Andersson, outdoor enthusiasts at heart, embarked on the epic challenge of hiking the Gröna Bandet—a 1,300-kilometer trail spanning the rugged and picturesque landscapes of Sweden. As passionate lovers of the outdoors, this dynamic duo sought not just adventure but a deeper connection with nature, armed with a mix of ultralight gear, determination, and a shared vision of exploration.

Through their story, they reveal the trials, triumphs, and insights gained during their journey, inspiring others to take the leap into nature’s embrace.

Who Are Matthias and Johanna?

“We are two people who live for the outdoors,” they say, their love for hiking evident in every detail of their adventure. Years ago, they moved closer to nature to make it a more integral part of their daily lives.

Mattias describes himself as the “gear nerd,” obsessing over weights and measurements during trip planning, while Johanna is the bold explorer who constantly pushes their boundaries, seeking new horizons. Together, they form a perfect balance of precision and passion.

Challenges on the Trail

One of their most significant hurdles came before the hike even began: their beloved dog, Ali, couldn’t join them due to health issues. “It was tough leaving him behind,” they admit, though knowing Ali was pampered by family brought some comfort.

Yet, the trail brought its fair share of trials—grueling weather, unexpected detours, and even a memorable thunderstorm after a 30-kilometer trek. “We had to push through, sometimes asking ourselves why we were doing this,” they recall. But instead of succumbing to doubts, they reframed those moments: “How awesome are we for even attempting this?”

Unforgettable Highlights

For Matthias and Johanna, the northernmost stretch—from Treriksröset to Abisko—was nothing short of magical. It was their first time hiking north of Abisko, and the Nordkalottleden Trail showcased nature’s splendor at its finest.

“With perfect weather, stunning views, and the thrill of starting our adventure, it was an incredible experience,” they share. The freedom and serenity of the Arctic landscape left an indelible mark on their hearts.

Preparation and Gear

While both are active in daily life, their physical preparation for the hike was straightforward: focusing on flexibility and strengthening their knees and backs. Mentally, they set clear expectations, reminding themselves that not every day would be perfect. Writing down their motivations helped solidify their resolve when the going got tough.

Smart Weight Management

The couple was highly conscious of their pack weight during the hike. Mattias had a base weight of 7.8 kg, while Johanna’s was approximately 6.5 kg. To keep the load light, they shared essential gear like cooking equipment and the tent.

Despite their meticulous packing, the total weight fluctuated depending on the distance between resupply points. The first section, from Treriksröset to Abisko, was the heaviest. During this stretch, Mattias carried about 15 kg, and Johanna carried 11 kg, including food and gas for seven days.

Their focus on weight management proved to be a key factor in ensuring a more comfortable and manageable hike.

Key gear highlights included:

Their tent: Durston X-Mid pro 2.

Interestingly, they found they didn’t need certain items, like mosquito repellent. Their combination of long-sleeved hoodies and mosquito nets sufficed, leading them to gift the repellent to fellow hikers.

Living and Thriving on the Trail

Handling food and water was a mix of pre-planning and adaptability. They sent supply boxes ahead but often relied on small local stores, favoring fresh options over freeze-dried meals. Creative snacks like “tunnbrödsrullar” (soft flatbread with cream cheese and sausage) became staples.

For water, their BeFree filter and Evernew water bags ensured they stayed hydrated, especially during stretches with limited access.

Lessons Learned

This wasn’t their first attempt at Gröna Bandet. A previous injury forced them to stop, but the experience taught them valuable lessons about packing light and focusing on enjoyment over perfection.

Their advice for aspiring hikers? “Prepare for the unexpected. Plans will change, and that’s okay. Embrace spontaneity and let the adventure guide you.”

The Magic of the Trail

Long-distance hiking brings more than physical challenges; it offers profound emotional and spiritual rewards. For Matthias and Johanna, the Swedish wilderness became a source of inspiration and connection—not only with nature but also with the kind and welcoming people they met along the way.

“The fjells have a way of bringing out the best in people,” they reflect. “We met so many joyful individuals with amazing stories. These encounters, combined with the stunning landscapes, often made us pinch ourselves—was this real?”

A Final Word of Encouragement

For anyone considering Gröna Bandet or similar long-distance trails, Matthias and Johanna’s message is simple: “Make it enjoyable. Slow down, savor the experience, and let the trail surprise you.”

Whether it’s indulging in a hot meal at a mountain hut, taking a scenic detour, or simply soaking in the views, every moment adds to the richness of the journey.

Their story reminds us that adventure isn’t just about reaching the destination; it’s about embracing the journey—rain, thunder, and all.

So, pack your gear, step outside, and discover your own adventure. Who knows what stories you’ll bring back?

What is Gröna Bandet?

Gröna Bandet is Sweden’s ultimate long-distance hiking adventure, spanning roughly 1,300 kilometers from Treriksröset in the north to Grövelsjön in the south. Unlike traditional trails, you design your own route, making it a unique and personal challenge through Sweden’s stunning wilderness.

Want to learn more or start planning your journey? Visit www.vitagronabandet.se for all the details, including tips, route planning, and more.

Subscribe to our newsletter for even more travel stories, tips, and tricks for lightweight hiking! Sign up here (Link: https://mailchi.mp/backpackinglight.se/backpacking-light-signupulcomfort)

blogGearGear listGear reviewsGröna Bandet

Tips for Hiking the Gröna Bandet: Beatrice Lundbergs Experience

on December 12, 2024

In this interview, Beatrice Lundberg shares her incredible journey hiking the Gröna Bandet, a 1300 km trail through Sweden’s stunning mountain chain. She talks about her challenges, preparation, memorable moments, and the lessons she learned along the way. Whether you’re an experienced hiker or just dreaming of your own adventure, Beatrice’s story is sure to inspire.

Beatrice enjoying a breathtaking view with her trusted choice of gear: the Lundhags Padje Light 60L backpack, purchased from Backpackinglight.se

Who are you, and how would you describe yourself as a hiker?
I was born and raised in Piteå, with a great love for nature, especially the forest close to home. As a child, I spent a lot of time playing in the woods or accompanying my dad and grandfather on forestry work. I’ve always been intrigued by climbing mountains, but my interest in hiking developed during adulthood. Today, I’d describe myself as a “fast-slow” hiker; I like to walk at a brisk pace but also love taking long breaks to fully immerse myself in the nature around me.

What was your biggest challenge during the Gröna Bandet, and how did you handle it?
My biggest challenge during the Gröna Bandet was probably the weather on the day I hiked from Klimpfjäll to Raukaselet via Slipsiken. The wind was extremely strong, and rain lashed sideways across the mountains. I leaned heavily into the wind as I walked, and it was the first and only time during the hike that I felt at risk of getting hypothermic. My goal was to reach Slipsikstugan, a hut about nine kilometers from Klimpfjäll. When I finally got there, I was cold and soaked, but I was able to make a fire, warm up, dry off, and take a long lunch break while the storm raged outside. I had company from a few other hikers, and we talked about staying overnight. However, as the wind and rain began to subside, I decided to continue after some rest and made it safely off the mountain six kilometers from the hut.

Which part of the route was the most memorable, and why?
It’s incredibly hard to pick one specific section because I experienced and look back on the whole journey as a unified adventure. But if I had to choose, I’d say the first part of the Gröna Bandet, from Treriksröset to Abisko, was the most memorable. The weather was absolutely stunning, the scenery was breathtaking, and the infrastructure along that part of the Nordkalottleden was excellent. It was also great fun to share that section with my partner. Reaching Abisko was a significant milestone for me—it felt surreal that I had managed to hike there from the far north! That stretch set the tone for the journey and made continuing southward both possible and exciting.

How did you prepare physically and mentally for the hike?
I trained both cardio and strength during the winter and spring. The cross-country skiing season really helped improve my base fitness. I also went on a few shorter trips with my gear during spring to get used to carrying and handling it, as well as to evaluate if I wanted to make any changes before setting out. I also tried to walk more in my daily life instead of biking to places. Mentally, I thought a lot about how I’d handle being alone and deal with potential challenges along the way. These reflections were practically useful and also helped me show kindness to myself during the hike.

What gear was the most valuable for you, and what would you leave behind next time?
On chilly evenings, my Rab Xenon Jacket was incredibly valuable. Another standout item was my Kula Cloth—it worked perfectly and is a great tip for anyone peeing outdoors without needing to carry toilet paper. I also brought a CuloClean bidet, but I never ended up using it, so I’d leave that behind next time.

How did you manage food and water along the way?
I dried my own food for about half of the hike and shipped it to resupply points in Abisko, Ritsem, and Ammarnäs. For the rest of the hike, I bought food as I went, usually enough for three to five days at a time. This worked really well for me since I passed more small shops and stores the farther south I went. I drank water directly from streams between Treriksröset and Ammarnäs. South of Ammarnäs, I used a water filter, which I was very grateful to have on several occasions.

Were there moments when you considered quitting, and what made you keep going?
There wasn’t a single moment when I seriously considered quitting. However, my motivation wavered the day I left Hemavan heading south. I had just parted ways with two friends who had joined me from Ammarnäs to Hemavan, and those days had been so wonderful after hiking alone for a while. Saying goodbye was tough, and the weather forecast promised terrible conditions for the coming week. On top of that, I had a long day of road walking ahead of me. I started questioning what I was doing and why. What kept me going was primarily a sense of respect for myself and my dream of completing the Gröna Bandet.

How did this hike affect your view of nature and outdoor life?
My perspective on Sweden’s nature has broadened significantly after seeing the entire mountain range with my own eyes. It was fascinating to slowly experience how the high peaks of the north transitioned into the rolling open landscapes farther south. Returning to my regular life in a mid-sized city, with all its noise, light, and constant stimuli, was surprisingly challenging after having nature as my everyday environment for 55 days. Strangely, I feel more distant from nature now than I did before hiking the Gröna Bandet. Regarding outdoor life, the hike made me deeply grateful for the infrastructure, volunteers, and dedicated people who make Sweden’s rich outdoor culture possible.

What do you wish you had known before starting the Gröna Bandet that would have made the journey easier?
I wish I had known how long my daily hiking distances would be. That knowledge would have allowed me to relax a bit more at times since I actually had much more time than I initially thought to reach Grövelsjön.

How did the weather shape your experience, and how did you prepare for different conditions?
The weather influenced my experience every single day! Sunny days often felt lighter and more energizing. I would often take breaks and enjoy the surroundings, and everything seemed to go smoothly without much effort. Of course, sunny weather required extra care to avoid sunburn, so sunglasses, a cap, and SPF 50 sunscreen were my best friends. Rainy days required more mental grit and planning to get through but had their charm—for example, choosing to sleep indoors and warm up by a fire after a wet day. Before the hike, I prepared in several ways. I brought a wind jacket, rain jacket, rain pants, and waterproof socks. My sleeping bag and a change of clothes were stored in a sturdier waterproof bag, along with my electronics. The rest of my gear was packed in other dry bags, and I used a liner bag inside my backpack instead of a rain cover. During the hike, I consumed weather reports like never before!

Beatrice tent, a Hilleberg Niak

What advice would you give to someone considering hiking the Gröna Bandet?
You can find many great tips about the Gröna Bandet from other hikers online—this was invaluable for me during the planning stage! But don’t overthink it or worry if you haven’t spent ages preparing—adventure is out there waiting for you, and you’ll figure out a lot along the way!

If you’d like to see my packing list, you can find it here on Lighterpack: https://lighterpack.com/r/ynl25l.

If you’re interested in hiking the Gröna Bandet, a great resource to start with is the official website: Vita Gröna Bandet. This site provides detailed information about the trail, including maps, tips, and other essential resources. You can also connect with other hikers and find helpful advice for planning your journey. For additional support, consider reaching out to local outdoor gear shops like Backpackinglight.se for expert recommendations on equipment and preparation.

blogGearGear listGoing LighterPurpose

Breaking Boundaries: Ginas Quest for the South Pole Speed Record

on February 27, 2024

Today, we’re thrilled to introduce you to Gina Johansen, a remarkable Swedish explorer embarking on a journey that pushes the boundaries of human endurance. Join us as we delve into Gina’s extraordinary quest for the South Pole speed record.

Gina’s journey is a testament to the indomitable spirit of adventure that drives us all. From her humble beginnings in the world of horseback riding to her daring expeditions across frozen landscapes, Gina’s story is one of resilience, determination, and unwavering passion for exploration.

Now, Gina sets her sights on the ultimate challenge: skiing 1130 km alone across the icy expanse of Antarctica to claim the female speed record. Facing treacherous conditions, biting winds, and unforgiving terrain, Gina’s preparation and courage shine through as she prepares to tackle this monumental feat. Additionally, Gina reached out to us at Backpackinglight seeking support to make her expedition even lighter and faster.

Join us as we follow Gina’s journey every step of the way, from her meticulous preparation to the exhilarating moments on the ice. Together, let’s champion the spirit of exploration and celebrate the extraordinary achievements of adventurers like Gina Johansen.

“My goal is to ski under 31 days to set the new women’s speed record”

Tell us about yourself, who are you?

-I’m Gina, a 32-year-old Swedish adrenaline junkie with a lifelong passion for pushing boundaries. My journey began amidst the thundering hooves of horses, but it was at 19 when I traded the stables for the sunny shores of Sydney, immersing myself in the world of thoroughbred horse racing. Over eight exhilarating years, my love for the outdoors blossomed, leading me to discover the thrill of trail running and embark on a 2700 km cycling odyssey along Australia’s rugged east coast.

In 2018, I embarked on an adventure that would forever alter the course of my life. Skiing solo from Nordkapp to Jäckvik in Sweden, a grueling journey spanning 60 days and roughly 1000 km, I found myself thrust into a world of icy challenges and breathtaking vistas. Before that fateful expedition, I had never strapped on a pair of skis, slept in a winter tent, or ventured north of Stockholm. Since then, I’ve traded the bustling streets of Sydney for the tranquility of Honningsvåg, Finnmark, a quaint village nestled just 30 km south of Nordkapp.

From traversing the length of Norway to braving the frigid waters of Lake Baikal alone in the heart of winter, covering 700 km in a bone-chilling 15 days, my thirst for adventure knows no bounds.

Gina makes her own insulated insoles to make the shoes warmer.

You have a challenge ahead of you, tell us about it?

Fast forward to today, and I find myself on the precipice of my most audacious adventure yet: a solo and unsupported expedition to the South Pole. My mission? To reclaim the female speed record by traversing the icy expanse of Antarctica, a daunting 1130 km journey across the planet’s most inhospitable continent.

Facing uphill battles every step of the way, the South Pole sits at a dizzying altitude of 2835 meters, with temperatures plummeting to a bone-chilling -35°C, and winds whipping up to a staggering -70°C. With a daily caloric intake ranging between 4500 to 6100 calories, I’ll burn through an astonishing 7000 to 10,000 calories each day. Antarctica offers little respite for the weary traveler – it’s a stark white desert devoid of landmarks, where the only guide is the compass needle and the only scenery a vast expanse of snow and sky.

So, what drives me to undertake such an extraordinary challenge? It’s the thrill of testing my limits, the satisfaction of pushing past what’s considered impossible. I want to inspire others to chase their dreams, to step outside the confines of the ordinary and embrace the unknown.

How are you preparing?

Preparation is key. Alongside rigorous training regimens encompassing strength training, endurance sessions on the skierg, skiing, and trail running, I’ve devoted countless hours to securing partnerships to finance the expedition. With the journey to Antarctica alone costing approximately US $85,000, every detail must be meticulously planned. From obtaining permits for a solo expedition to Antarctica to ensuring I have the requisite experience, the road to the South Pole is paved with challenges, but I’m ready to tackle them head-on.

Would you like to share details about your equipment, packing lists, etc.? Any items you consider particularly important?

With a speed record in my sights, every gram counts. While a typical sled load weighs around 100 kg, my goal is to pare it down to a lean 60 kg, including provisions for the entire journey. Opting for Nnn bindings over traditional BC to save weight, my gear lineup includes shell clothing, a face mask for protection against the biting cold, a satellite phone, and an inreach for communication with the outside world. Every piece of equipment is carefully selected for its lightweight design and durability, with products from Nitecore leading the charge.

Given Antarctica’s arid conditions, down insulation is a must for its lightweight warmth, while a power bank and solar panel provide a lifeline of energy under the midnight sun, ensuring I stay powered up throughout the expedition.

To sustain her power needs, Gina relies on a Nitecore Summit 20000, one of the market’s lightest power banks with a built-in heating system that ensures the battery continues to deliver power even in extreme cold temperatures.

cof

-And that’s just a glimpse into the world of preparation and anticipation as I gear up for the journey of a lifetime.

Some tips you want to give to our readers on how to handle the cold if it’s really chilly?

Sure- here are some tips on how to handle the cold: Avoid sweating by ensuring proper ventilation and adapting accordingly. One can quickly become overheated, especially when pulling a sled. Wearing netting against the body to wick moisture away from the skin is also a very helpful tip. In the tent, having a Nalgene bottle with hot water is very useful to have in the sleeping bag to warm up a bit or to warm hands while cooking. However, it’s important to be mindful not to let water leak into the sleeping bag. Remember that clothes should not be too tight-fitting, and the same goes for ski boots. If they’re too tight, it will be cold, so you often need to go up one or two sizes, the same applies to outerwear.

We’re thrilled that Gina reached out to us, and we’re excited to see her bring the record home to Sweden. We’ll continue to keep you updated on her adventures.

Feel free to support the expedition via WOMEN SPEED RECORD TO THE SOUTH POLE – SPONSOR.ME or Sponsor a kilometer | Gina Johansen . All support is invaluable.

You can follow Gina on social media, where she shares her adventures and preparations:

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mina förberedelser inför Pacific Crest Trail- Vi träffar David Stillman

on November 8, 2022

När kylan får klockorna att stanna, när solens strålar inte längre når upp över talltopparna. Tidpunkten på året då hundratals traktorförare varje morgon går upp för att hålla Norrlands tusentals mil vägar körbara. Vi pratar om Januari 2022, och livet liksom längtar efter ljuspunkter. Ken har redan gjort något åt saken och tagit första bästa flyg till Gran Canaria för att vandra, medan jag sitter ensam på Backpackinglights kundtjänst och drömmer om kommande äventyr efter att ha intervjuat Peter Bergström. Peter hade sommaren -21 vandrat Gröna bandet fram och tillbaka, en sk. Jojo vandring. Jojo, tänker jag, det skulle man ha gjort, när telefonen plötsligt ringer…

Pacific Crest Trail

En man som presenterar sig som David Stillman ringer och berättar att han skulle behöva hjälp med utrustning. Pacific Crest Trail väntade och jag fick uppdrag att optimera hans utrustning inför den kommande vandringen. Precis vad jag behövde!

Pacific Crest trail (PCT) är en 426 mil lång vandringsled som löper mellan Mexikanska gränsen i söder, till Canada i norr. genom öken, bergskedjor, strömmande älvar, höga höjder, snö, is och allt däremellan. David vandrade en del av PCT nu i somras och jag fick nu under hösten möjligheten att ställa några frågor om äventyret.

Hur förbereder man sig för PCT?

-Det finns gånger man kan chansa lite och det skulle fungera ändå, men att förbereda sig för en långvandring i vildmarken är inte en sådan gång, säger David och fortsätter. Just Pacific Crest Trail eller ”PCT” som den kort heter, är en extra lång långvandring, vilket gör den än mindre lämplig för chansningar. Här är man ”on Your own, säger David.

-Vid något tillfälle tänkte jag att det kan väl inte krävas så mycket annan utrustning än den jag redan har d.v.s. en klassisk svensk setup med Lundhagskängor och Fjällräven ryggsäck men efter en del research så landar man ändå i att försöka minimera vikten när det blir långt. Det blir i slutändan likväl än avvägning av hög komfort i själva vandringen dvs låg vikt eller hög komfort i nattlägret dvs hög vikt och det är väldigt individuellt vart den gränsen går. 

Efter en del avvägningar med arbetsgivare och familj blev startdatumet den 13:e juni. -Vid den tidpunkten startar man inte vid mexikanska gränsen, det blir helt enkelt för varmt för en blek nordbo som jag, tillägger David. -Jag valde därför att starta i Walkers pass, dvs i höjd med Ridgecrest.

-Tidpunkten gav mig dessbättre lite mer tid för att finslipa på planering och inköp av utrustning samt komma i bra form. Här var gänget på Backpackinglight.se i Umeå till stor hjälp. Vi bollade olika alternativ och landade i ett par avgörande vitala utrustningar som fungerade bra.

Berätta om din utrustning, vilka prylar var du mer eller mindre nöjd med?

-Valet på ryggsäck blev en Gossamer 60L. När jag fick hem den såg den väldigt liten ut och det såg helt omöjligt ut att få ner dom saker som jag hade på listan men dom väl tilltagna meshfickorna gjorde ett bra jobb och efter ett tag får man in en bra packningsrutin. T.o.m. den stora björnburken som var obligatorisk i norra Kalifornien gick att få in under locket…men det var tajt.

Ett annat bra val var vandringsskorna, för kängor går bort, menar David. – De är för tunga och torkar väldigt långsamt efter ett vad. -Så det är s.k. trail runners som gäller. Mitt val föll på Altra’s Lone Peak. För oss med bred tåbas är de helt underbara.  Gott om utrymme att vicka på tårna och skönt när man går i branta nedförsbackar. Otroligt lätta dessutom. En nackdel om man väger över snittet kan vara att man kan ”gå igenom” när man går på kantiga, spetsiga stenpartier.

-Med en ny rygga och nya skor så kunde den viktiga förberedelsen på allvar starta. Vid varje tillfälle åkte rygga och skor med och på helgerna så var det alltid ett längre pass inplanerat. Först med nätta 6–7 kg i ryggan och senare i schemat med ca 15 kg. Det kan faktiskt vara svårt att hitta tunga små saker som går ner i en ryggsäck så man tar vad man har. I mitt fall kom diverse utrustning från garaget väl tillhanda såsom skruvdragare, batterier och tänger.

David fortsätter: -Mitt Triangia kök var heller aldrig aktuellt och istället blev det en investering i en Soto Windmaster med inbyggd tändare samt en titanpanna Toaks 900 ml. Fungerade fantastiskt bra!

-En sak som skiljer sig från en svenska vandring är vattenkvaliteten och vattentillgången så möjlighet att filtrera vattnet är ett måste. Ha med dig ett vattenfilter. Sawyer squeeze gjorde jobbet för mig.

Istället för att bära på vatten så tog David med sig en Cnoc Vattenbehållare samt vattenfilter.

En av de tyngre investeringarna rent ekonomiskt som David gjorde var ett nytt tält. -Zpacks har genomgående väl genomtänkta, lätta och stryktålig utrustning att erbjuda. Själva tältvalet gick till Altaplex. Nu snackar vi om ett tält under ett halvt kilo!  Det är ett en persons tält men man får in mycket av utrustningen om man är normalstor. Det kändes aldrig klaustrofobiskt, tillägger David.

På listan av inköp som David ångrar finns Zpacks belt pouch och wallet: – Jag hade front pouch’en i midjebältet men det satt aldrig riktigt bra och jag var nära att glömma den flera gånger efter raster.

-En annan detalj som aldrig kom till användning, var gaiters. Visst kom det in nått gruskorn nu och då men det funkade bra utan och funkar det utan, så finns det helt enkelt ingen anledning att släpa på dom. 

-I öknen så varierar temperaturerna kraftigt mellan dag och natt. Det är även blåsigt många dagar och då är en liten smidig regnjacka en bra detalj även fast risken för regn i princip är minimal i den här delen av PCT. OMM’s Halo Smock är ultralätt och kom väl till användning.

-När väl äventyret startade kände jag mig trygg med min utrustning och fysik men det är också lite beroende hur man är lagd när det gäller förberedelser och tillgänglig budget. Visst skulle man rent teoretiskt kunna gå med skandinavisk uppsättning men det är något jag inte skulle rekommendera. Men faktum är att det skulle vara väldigt kreddigt och det skulle dra till sig en mängd frågor och intresse.

-Väl ute i vildmarken är det mycket det mentala och inställning som avgör ändå, förutom förberedelserna. Under en längre vandring så kommer det dippar, så är det. I mitt fall slog höjdsjukan till. Först lite diskret men sen mer allvarligt och i dessa miljöer är det en sån typ av chansning man inte vill laborera med för mycket. Efter inrådan från läkare så hoppade jag av vid Toloume Meadows. Det dog en ung holländska i maj förra året under sin PCT vandring, just pga höjdsjuka och jag ville inte hamna i en situation där jag tog dumma beslut och äventyrade min hälsa ännu mer.

-I slutändan blev det ett fantastiskt äventyr med massor av nya intryck. Det är ett härligt gäng där ute och tillsammans med de underbara vyerna så är det helt oslagbart häftigt.

Innan vi avslutar vill David passa på att tacka och lyfta fram Peter Bergström, Tomas Säll och Thomas Vincent.

Ett urval från Davids Packning kommer här:

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Lämna gärna en kommentar. Mvh Marcus

backpack with dogblogcampingDestinationsGear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

on October 11, 2022

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Bysen vilar ut.
Jonas och Bysen

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

Jonas Gear Spread
Kattas Gear spred
Bysens gear spread
Utrustningen till äventyret: Se detaljerad packlista här:

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Kattas ryggsäck: Osprey Ariel Pro

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Bysens packlista
Jonas och kattas sova och bo utrustning

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Framme i Treriksröset!

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

on August 24, 2022

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

–Berätta om vandringen

–Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig. 

–Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet. 

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det? 

–Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig. 

–Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra. 

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig. 

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm? 

–När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex. 

–Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt. 

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen. 

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂 

-Har du några fler spännande turer på gång? 

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr. 

 -Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare? 

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis. 

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen. 

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.  

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter. 

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur? 

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn. 

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg. 

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular  495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse  Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck  Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Packlista_Grona-Bandet-2022Download

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

on August 12, 2022

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre upplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot +2 till -6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Tips på utrustning som både funkat för mig och flertalet långdistans vandrare som jag hjälpt:

Liggunderlag

Sea to summit etherlight XT är det skönaste underlaget för dig som är lite tyngre som jag, och sover på sidan. Thermarest X-Lite NXT är för dig som vill ha det bästa sett till vikt och värme. Den nya NXT modellen prasslar mindre än föregångaren och är både ett varmare och lättare liggunderlag än Sea to summit. Oavsett vilket du väljer som kommer du bli nöjd.

Sovsäck/Quilt

Funktionen för en sovsäck eller en quilt är betydligt enklare än för många andra grejer så här finns det många varumärken som gör jobbet. Se till att du har en bra dunkvalitet, att dunet är rds certifierat och du utgår från sovlösningens Comfort temperatur och inte limit. Skulle jag välja en quilt för tre säsongsbruk så är det en wide Enlightened Equipment Revelation -6.

Kök

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 230 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kokkärl har jag oftast något kärl från Gramjakt eller Toaks.

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 800 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer. Här är några tält som jag tycker om:

Skalmo The Mid: Ett rymligt lätt och störtsäkert tält för 1 person och kan byggas ut till ett 2 p genom att byta innertält (som du köper separat) Sover jag själv i det så är det ett palats. En stor fördel är att det tillverkas här i Sverige, nackdelen är kanske priset, Men du får det du betalar för. Kräver en stav på 160 cm.

Durston X-Mid Har kanske varit det mest hypade lättviktstältet senaste åren. Ett stabilt och ultralätt som genom sin unika design skapar ett gott utrymme. Tål höga vindar och har många nöjda användare runt om i världen. Kräver två vandringstavar eller

Big Agnes Copper spur Ett fristående tält som jag tycker är enormt trivsamt att bo i med sin höga höjd, smarta öppningar och smarta detaljer. Finns i flera storlekar från 1 p till 5p och betydligt lättare alternativ för plånboken än DCF tälten.

Hilleberg Anaris En klassiker som håller år efter år. Kanske inte det lättaste på marknaden men ett av de mest pålitliga 2p tälten på marknaden. Perfekt tält för dig som går med vandringsstavar eftersom tältet kräver två pinnar för uppsättning. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energi effekt bli som att minska ca 7 kg i packvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi lätta trailskor för både honom och henne. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Vill du ha en högre och varmare sko så skulle jag kolla på en Joe Nimble Wondertoes i läder. Väger endast 380 gram och går lättare att torka än Gore tex och kommer hålla bättre.

Har du problem med tåskav så är mitt tips att vandra i ett par Injinji tåstrumpor.

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Jag använder ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav.

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås undantag till denna regel, exempelvis ryggsäckar från Hyperlite Mountain , en favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men krisar det och du tvingas bära mer än din egen utrustning så kommer den palla det.  

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en HMG Unbound 55 L på 975 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  090-186850. Välkommen till vår butik i Umeå på Förrådsvägen 22 eller vår webbshop som du hittar här. 

backpack with dogbackpackingDestinationsGearGear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

on March 4, 2022

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Foto: Elisabeth Hägglund

Berätta, vilka är ni? 

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå. 

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam. 

Foto: Elisabeth Hägglund
Foto: Elisabeth Hägglund
Foto: Elisabeth Hägglund

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Foto: Elisabeth Hägglund

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund? 

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen. 

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

Tarptent Stratospire Li
En Sidecar, går också att beställa som tillägg till tältet. Bilden tagen från Tarptent.

–Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss. 

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika. 

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra! 

Foto: Elisabeth Hägglund

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

Foto: Elisabeth Hägglund
Foto: Elisabeth Hägglund

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen. 

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något. 

Foto: Elisabeth Hägglund

 Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då? 

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er,  fyllde ni på längs vägen? 

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ? 

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Foto: Elisabeth Hägglund

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

backpackingblogGearGear listGear reviews

My favorite 2-man tents for 2020

on May 1, 2020
  1. Big agnes Copper spur HV ul 2 – There is a reason the Copper Spur hv ul2 is one of the most popular tents in history. This tent is a fantastic balance of weight, stability and living comfort. At just 1220 grams and freestanding, the Copper spur can more or less put up with anything the mountains can throw at it. Granted, my size at 190cm, I would rather pick up the HV UL 3 version instead if I’m sharing the tent. But I can say that with just about any two man tent.

Positives:

  • Fast and easy setup
  • Ultralight two man tent
  • Stable enough for most conditions
  • Great ventilation
  • Love the new awnings
  • Double entry and exits
  • Freestanding

Negatives:

  • Can be small for two people
  • There are lighter solutions – but not many
  • Outer tent and inner are pitched separately
  1. Hilleberg Anaris – A proper two man trekking pole tent from Hilleberg that can withstand anything the mountains throw at it. Fast and easy to pitch, this is a great two man tent for most people not looking for the lightest solution, but a long term solution that will last a lifetime and a great weight for two people at around 1309 grams ex tent pegs. The Anaris is also a very flexible tent which is why it kicks out several other similar solutions that might weigh less. Can be used as a simple tarp, or if you just want to pitch the inner, or half and half. Hilleberg is one of the originators of the trekking pole tent, in fact the design of the Anaris was more or less stolen from a tent they introduced in the early 70’s. Generous sizing and vestibules make the Anaris an excellent purchase.

Positives:

  • Generous sizing – a proper comfortable two man tent
  • Great weight for two man tent
  • Very flexible solution
  • Easy to pitch
  • Can withstand the mountains
  • Will last a lifetime

Negatives:

  • There are lighter solutions
  • When pitched in “shit weather mode” the ends can be a little low
  • Would like to see a single man version of the Anaris
  • I hate the tent pegs. The three star top always cuts my hands when I have to use force
  1. Luxe outdoor sil Hexpeak f6a – Big, light and cheap. A great combination! Granted, outer and inner together make this the heaviest combination of my recommendations. But a Tipi this size normally doesn’t need an inner tent. Pitch it close to the ground and you’re not going to be bothered with bugs. The Hexpeak 6a in a generous sized two man tent that comes complete with inner tent and tent pegs. I have used mine in some seriously bad weather above treeline on a few occasions with zero issues. If you’re looking for a great Tipi solution for two people or one big and a bunch of kids, the Hexpeak might be the perfect tent for you.
Not a pic of the f6 – this is the Hexpeak v8.. Similar but not the same. This is also the winter version with stove jack. I couldn’t find my pics of the V6

Positives:

  • Comes complete with everything that is needed
  • Generous sized two man tent
  • Robust material will hold a long time
  • Great price

Negatives:

  • Heavy compared to the other tents on my list (if bringing inner tent)
  • Massive footprint. You need to find a camp spot big enough
  • Needs to be seam sealed
  1. Tarptent Stratospire 2 – A massive two man tent that can withstand anything, more or less. If you want lots of room, the stratospire 2 is hard to beat. Many of the reasons I loved the Stratospire 1 apply for the Stratospire 2. My only complaint? Its really big. This size has a cost when trying to find a good flat surface to pitch your tent on.
The Tarptent Stratospire Li – DCF dyneema tent. Weighs just 750 grams with tent pegs

Positives:

  • Big and light
  • Stabile in most three season weather
  • Massive vestibules

Negatives:

  • Requires a lot of space to pitch
  • Needs to be seam sealed

Alternatively you can get the Stratospires LI DCF version of the Stratospire at just 750 grams!

  1. Hyperlite mountain gear Ultamid 2 – 471 gram alpine tent. I have used the Ultamid 2 and it’s bigger brother the Ultamid 4 year round above treeline. To say the Ultamid 2 is a competent tent in any conditions is an understatement. From being snowed in late April, to sunny hikes in Sarek the Ultamid 2 has never let me down. Now that 471g is the weight of the outer only, so if you need an inner add another 500 grams or so. The Ultamid 2 also makes for a great solo tent. If you are looking for the perfect solo tent that even works as an excellent 2 man tent, look no further than the Hyperlite mountain gear Ultamid 2.

Positives:

  • Ultralight 
  • True all season tent
  • Big
  • Takes little room in pack
  • Fast and easy to setup
  • Easy to repair

Negatives:

  • Inner tent isn’t included in sale price
  • Single walled tents = Condensation is more obvious
  • Tent pegs and Trekking pole extender not included

Bonus Tent:

The Vargo No-Fly 2 man tent – I couldn’t possibly leave the Vargo No-fly out here, so I am cheating on my own list. Anyway, the no-fly 2 probably has the biggest living area of any of the aforementioned tents as the sides are steep, so you don’t lose any length or width because of hard sloping sides like you get in a pyramid tent. The No-fly is also for the most part freestanding, and I have pitched it on tiny broken sidewalks on the edge of a river with no pegs. Two big vestibules, extremely easy to pitch, great ventilation and a lightweight at just 1195 grams. Did I mention everything you need is included in the package? Seam sealed, tent pegs and carbon fiber tent poles. Excellent creation from the Vargo team.

Positives:

  • Fast and easy to pitch
  • Freestanding
  • Great ventilation
  • Complete tent
  • Lightweight

Negatives:

  • I would have liked to see a bigger side opening with the vestibules. Demands a bit of trickery to open up completely on sunny days
  • Included is 4 vargo ti pegs, I think 6 would have been better as it requires 6-8 if you want it completely pitched. 

Runner up: Zpacks duplex,

Zpacks Duplex: I felt a lot of internal pressure to include the Zpacks Duplex here. But for me personally the tent doesn’t work. My head and feet push hard on the outer tent, meaning I get wet. Wind blows through it, so on top of being wet I also get cold. The tent also loves condensation, so morning rain showers are common. However, if I were to hike warmer climates, summertime, then I would definitely look hard at bringing the zpacks Duplex with me. However for me, in the swedish mountains in most of the conditions I find myself in, the Duplex simply is a no go.

These tents can be purchased in Sweden at https://www.backpackinglight.se

In Europe at: https://www.backpackinglight.dk

backpackingblogcampingessentialsGear list

My winter sleep system for ultralight hiking

on January 18, 2019

Sleeping good in the winter

 

Keeping warm is essential to sleeping good. Hypothermia and freezing to death is not a fun past time. In the summer it’s easier to get along with Ultralight gear and probably survive.. Chances are good… In the winter however, things are different. Especially in areas like northern Sweden where I live – here the temperatures can easily drop to -30c in the winter. It’s important to be prepared and have a relatively good idea of what your doing. Here I will go over some of the details that helps keep me warm and comfortable during the winter months on longer treks:

 

  1. Sleep system
  2. Shelter
  3. Clothing
  4. Food before bed
  5. Run around for warmth
  6. Pee bottle
  7. Extra bottles for foot warmer in the morning

 

A also made a video of this article that you can watch below: 

 

Sleep system:

 

First on my list is the sleep system – this is by far the most important aspect of sleeping warm and safe in the winter. All parts of the sleep system must work in order for the whole to work. With a sleep system I mean of course the Sleeping mat and Sleeping bag.

My system for winter hiking looks something like this with an example of a week long unsupported trip in minus 20 to 40 degrees:

 

  1. Thick evazote mat – 14mm – this I usually have directly on the ground as I use floorless shelters most of the time. I can also use a double wide evazote mat which can also work as a nice wide ground sheet as well.
  2. Thermarest xTherm sleeping pad – added warmth and comfort. The xTherm isn’t really necessary when using a thick 14mm evazote mat, in fact I know a few people who use their summer pads or xLite in the deep winter without any problems. The 14mm evazote is warm enough on it’s own. The blow up pad is an extra comfort. Don’t skimp on the sleeping mat – it’s just as if not more important than a proper sleeping bag.
  3. I have three bags in total – known of them are meant for extreme weather. So I stack them. I have a Sierra designs cloud 800 0c degree bag, an As Tucas sestrals synthetic quilt – rated at about 0c as well, and a Sierra designs nitro 0F (-18c). In Sweden, anything warmer than a 0c bag has very little use except for in the warmest two weeks of the year unless summer is just extreme. With the Cloud 800 and As Tucas Sestrals, these bags are fantastic for the Swedish climate. In anycase, if I know I will be in – 30c or colder for extended periods than I stack my Nitro and as tucas quilt giving me a warmth that stretches down to about -35.

 

Here is a rather decent stacking guide that I stole from Enlightened Equipment:

 

Quilt/Bag Ratings 50ºF 40ºF 30ºF 20ºF 10ºF 0ºF
50ºF 30ºF 20ºF 10ºF 0ºF -10ºF -20ºF
40ºF 20ºF 10ºF 0ºF -10ºF -20ºF -30ºF
30ºF 10ºF 0ºF -10ºF -20ºF -30ºF -40ºF
20ºF 0ºF -10ºF -20ºF -30ºF -40ºF
10ºF -10ºF -20ºF -30 -40
0ºF -20ºF -30ºF -40ºF

 

This is in Farenheit, for our purposes it works – just keep in mind that Celcius and Farenheit meet at -40, 0 Fahrenheit is equal to -18 Celcius. 32 Fahrenheit is equal to 0 celcius.

I rarely use my Sierra designs nitro -18c bag – I prefer to stack as it’s usually a warmer option in almost every situation.

For temperatures between 0c and -20 I usually go with my two summer quilts – Cloud 800 and As tucas sestrals.

Skärmavbild 2019-01-18 kl. 06.23.48.png
xTherm on the bottom, Sierra designs cloud 800 35 in middle and as tucas sestrals apex 167 quilt on top. A great winter layering system

 

No matter which solution I choose – I always have the synthetic quilt on top of the down bag as synthetic handles the extra moisture much better than down does.

 

Shelter:

Bayard-winter-1.jpg
Picture stolen from the interwebs – Hyperlite mountain gear Ultamid 2

Shelter systems in the winter, much like summer can vary – my main recommendation is to find a tent that can handle everything. Wind, rain, snow – and is relatively easy to set up. I prefer the Hyperlite mountain gear Ultamid 2 or 4 for winter use. It’s the most solid winter tent I’ve ever used and gives me a lot of space to really live like a king. I know a few people such as Jörgen Johansson over at Fjäderlätt who likes his Black diamond Firstlight – even though it’s a tad small for him. I also like the Firstlight, but I don’t like how my head and feet mush the sides creating a lot of extra wetness on my bag and clothing. There are of course advantages to a free standing tent in the winter. If you don’t care too much about weight than there are tons of solutions out there with Hilleberg Suolo coming to mind among others.

In anycase, while a shelter is certainly important with a winter system, you could just as well bring a shovel and build a snow cave, or find a large pine and sleep under the snow drift. I prefer even the beauty of sleeping under the stars if weather permits.

 

Clothing:

 

If planned properly, your winter clothing can easily be a big part of your sleeping system – allowing you to leave one of your sleeping bags or quilts at home. This is a great solution for shorter trips where condensation is not going to be as big of a problem. If I’m leaving a quilt at home, which I can normally do in temperatures down to -10c. Than my winter sleep gear might comprise of the following:

  1. Wool long johns and long arm shirt
  2. Thick wool socks
  3. Fleece or wool sweater
  4. Down puffy jacket – something like the Cumulus incredilte – a great lightweight down puffy
  5. Down/synthetic puffy pants – The Omm Mountain raid pants are excellent synthetic pants as well as the Cumulus down basic pants
  6. Down/synthetic puffy socks
  7. Gloves
  8. Down/synthetic baklava or fleece beenie

 

This layering system gives me a lot of flexibility and warmth in camp – sometimes I even have two puffy down jackets with me depending on how low temperatures are expected to drop. This setup easily keeps me warm and comfortable walking around camp, as well as being part of my sleep system at night.

 

Food before bed

In the winter, keeping food and water in your system before going to bed is vital. Keeps the furnace burning hot for many hours. I try to load up on carbohydrates before bed, usually while lying in bed getting ready to sleep. This is usually in the form of pasta.

 

Run around

The way insulation in your sleep system works is that it keeps the warmth in. The more insulation the more warmth the sleep system is able to keep. The system itself does not create any warmth on it’s own. There is no heating element in your sleeping bag. This means that if you go to bed frozen, chances are the insulation will work more like refrigerator, keeping you nice and cold. This is why it’s important to get out and run a bit, or do jumping jacks, create a lot of internal heat before climbing into bed. Not so much that you are sweating, as the moisture will have an opposite effect.

This also falls in line with make sure you are ready for bed, before you actually climb in. Once you are in your sleeping bag or bags, body is warm, belly is full – make sure you stay in your bag. I have made the mistake a few times of being way too warm in my bag, got panicked and opened up the bag only to start freezing again.

 

Pee bottle

Staying tight in your sleep system is vital for overall comfort and warmth. This is also why a pee bottle is essential. Make sure you get a wide mouth bottle as this will help take away the guesswork and leave less room for error. The important aspect is to not open up your bag and climb out in order to go out and pee. Also, remember to keep a large volume bottle for this purpose as bodily fluids coming out in the winter are usually much more than at other times. It’s not unusual to pee close to a liters worth of fluid in the winter.

 

Extra bottles

In the winter, one of the biggest problems facing all hikers is keeping our feet and shoes warm. Some people place their shoes in the sleeping bag with them, others not so much. I fall into the category of “not so much”. I don’t want any moisture coming along with me into my sleeping bag. Not to mention, the wettest part of my entire system – my shoes. It is possible to keep your shoes in a water tight bag and put them in your sleeping bag with you. But then they are still wet in the morning. What works for me is a rather simple system: In the morning when I wake up, still tucked nice and warm in my sleeping bag, I cook water for my early morning coffee and breakfast and with that I cook extra water for two small water bottles. After I shake out as much of the frozen moisture as possible from my shoes, I then place the hot water bottles, one each, into each of my shoes. While I am eating breakfast, my shoes are getting nice and toasty – when I put my shoes on, my feet are encompassed with a warm and lovely feeling. Later on I have the added benefit of having two extra filled water bottles that I can drink while hiking.

48380881_10157024566983594_5375968052816904192_o.jpg
Small bottles are filled with warm water in the morning and used as feet warmers while I break down camp and eat breakfast. The bottles are then just regular water bottles during the day.  Picture stolen from http://www.fjaderlatt.se 

 

Practice

Before heading out on your trek across antarctica, it’s important to practice first, find what works for you and get comfortable with all the nuances of winter camping. Winter camping is both hell and joy at the sametime. Dangerous and fulfilling. Be smart and don’t take anything for granted. Just because you have this checklist doesn’t mean you are an expert – Theory and practice are two completely different things. This list will help you maximize your chances of success – but this is only a guide and not a guarantee. What works for me might not work for you.

A good place to practice is your backyard och nearby forest. Car camping is also a great starting place or in wind shelters. I spent a season or two just camping around in my local forest. My first backpacking trip in the winter once I was comfortable with my gear was a fairly popular mountain trail and I setup my tent about 50 meters from the different cottages. This way I could practice without putting myself in any major danger.

 

1 2