Category: minimalism

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mina förberedelser inför Pacific Crest Trail- Vi träffar David Stillman

on November 8, 2022

När kylan får klockorna att stanna, när solens strålar inte längre når upp över talltopparna. Tidpunkten på året då hundratals traktorförare varje morgon går upp för att hålla Norrlands tusentals mil vägar körbara. Vi pratar om Januari 2022, och livet liksom längtar efter ljuspunkter. Ken har redan gjort något åt saken och tagit första bästa flyg till Gran Canaria för att vandra, medan jag sitter ensam på Backpackinglights kundtjänst och drömmer om kommande äventyr efter att ha intervjuat Peter Bergström. Peter hade sommaren -21 vandrat Gröna bandet fram och tillbaka, en sk. Jojo vandring. Jojo, tänker jag, det skulle man ha gjort, när telefonen plötsligt ringer…

Pacific Crest Trail

En man som presenterar sig som David Stillman ringer och berättar att han skulle behöva hjälp med utrustning. Pacific Crest Trail väntade och jag fick uppdrag att optimera hans utrustning inför den kommande vandringen. Precis vad jag behövde!

Pacific Crest trail (PCT) är en 426 mil lång vandringsled som löper mellan Mexikanska gränsen i söder, till Canada i norr. genom öken, bergskedjor, strömmande älvar, höga höjder, snö, is och allt däremellan. David vandrade en del av PCT nu i somras och jag fick nu under hösten möjligheten att ställa några frågor om äventyret.

Hur förbereder man sig för PCT?

-Det finns gånger man kan chansa lite och det skulle fungera ändå, men att förbereda sig för en långvandring i vildmarken är inte en sådan gång, säger David och fortsätter. Just Pacific Crest Trail eller ”PCT” som den kort heter, är en extra lång långvandring, vilket gör den än mindre lämplig för chansningar. Här är man ”on Your own, säger David.

-Vid något tillfälle tänkte jag att det kan väl inte krävas så mycket annan utrustning än den jag redan har d.v.s. en klassisk svensk setup med Lundhagskängor och Fjällräven ryggsäck men efter en del research så landar man ändå i att försöka minimera vikten när det blir långt. Det blir i slutändan likväl än avvägning av hög komfort i själva vandringen dvs låg vikt eller hög komfort i nattlägret dvs hög vikt och det är väldigt individuellt vart den gränsen går. 

Efter en del avvägningar med arbetsgivare och familj blev startdatumet den 13:e juni. -Vid den tidpunkten startar man inte vid mexikanska gränsen, det blir helt enkelt för varmt för en blek nordbo som jag, tillägger David. -Jag valde därför att starta i Walkers pass, dvs i höjd med Ridgecrest.

-Tidpunkten gav mig dessbättre lite mer tid för att finslipa på planering och inköp av utrustning samt komma i bra form. Här var gänget på Backpackinglight.se i Umeå till stor hjälp. Vi bollade olika alternativ och landade i ett par avgörande vitala utrustningar som fungerade bra.

Berätta om din utrustning, vilka prylar var du mer eller mindre nöjd med?

-Valet på ryggsäck blev en Gossamer 60L. När jag fick hem den såg den väldigt liten ut och det såg helt omöjligt ut att få ner dom saker som jag hade på listan men dom väl tilltagna meshfickorna gjorde ett bra jobb och efter ett tag får man in en bra packningsrutin. T.o.m. den stora björnburken som var obligatorisk i norra Kalifornien gick att få in under locket…men det var tajt.

Ett annat bra val var vandringsskorna, för kängor går bort, menar David. – De är för tunga och torkar väldigt långsamt efter ett vad. -Så det är s.k. trail runners som gäller. Mitt val föll på Altra’s Lone Peak. För oss med bred tåbas är de helt underbara.  Gott om utrymme att vicka på tårna och skönt när man går i branta nedförsbackar. Otroligt lätta dessutom. En nackdel om man väger över snittet kan vara att man kan ”gå igenom” när man går på kantiga, spetsiga stenpartier.

-Med en ny rygga och nya skor så kunde den viktiga förberedelsen på allvar starta. Vid varje tillfälle åkte rygga och skor med och på helgerna så var det alltid ett längre pass inplanerat. Först med nätta 6–7 kg i ryggan och senare i schemat med ca 15 kg. Det kan faktiskt vara svårt att hitta tunga små saker som går ner i en ryggsäck så man tar vad man har. I mitt fall kom diverse utrustning från garaget väl tillhanda såsom skruvdragare, batterier och tänger.

David fortsätter: -Mitt Triangia kök var heller aldrig aktuellt och istället blev det en investering i en Soto Windmaster med inbyggd tändare samt en titanpanna Toaks 900 ml. Fungerade fantastiskt bra!

-En sak som skiljer sig från en svenska vandring är vattenkvaliteten och vattentillgången så möjlighet att filtrera vattnet är ett måste. Ha med dig ett vattenfilter. Sawyer squeeze gjorde jobbet för mig.

Istället för att bära på vatten så tog David med sig en Cnoc Vattenbehållare samt vattenfilter.

En av de tyngre investeringarna rent ekonomiskt som David gjorde var ett nytt tält. -Zpacks har genomgående väl genomtänkta, lätta och stryktålig utrustning att erbjuda. Själva tältvalet gick till Altaplex. Nu snackar vi om ett tält under ett halvt kilo!  Det är ett en persons tält men man får in mycket av utrustningen om man är normalstor. Det kändes aldrig klaustrofobiskt, tillägger David.

På listan av inköp som David ångrar finns Zpacks belt pouch och wallet: – Jag hade front pouch’en i midjebältet men det satt aldrig riktigt bra och jag var nära att glömma den flera gånger efter raster.

-En annan detalj som aldrig kom till användning, var gaiters. Visst kom det in nått gruskorn nu och då men det funkade bra utan och funkar det utan, så finns det helt enkelt ingen anledning att släpa på dom. 

-I öknen så varierar temperaturerna kraftigt mellan dag och natt. Det är även blåsigt många dagar och då är en liten smidig regnjacka en bra detalj även fast risken för regn i princip är minimal i den här delen av PCT. OMM’s Halo Smock är ultralätt och kom väl till användning.

-När väl äventyret startade kände jag mig trygg med min utrustning och fysik men det är också lite beroende hur man är lagd när det gäller förberedelser och tillgänglig budget. Visst skulle man rent teoretiskt kunna gå med skandinavisk uppsättning men det är något jag inte skulle rekommendera. Men faktum är att det skulle vara väldigt kreddigt och det skulle dra till sig en mängd frågor och intresse.

-Väl ute i vildmarken är det mycket det mentala och inställning som avgör ändå, förutom förberedelserna. Under en längre vandring så kommer det dippar, så är det. I mitt fall slog höjdsjukan till. Först lite diskret men sen mer allvarligt och i dessa miljöer är det en sån typ av chansning man inte vill laborera med för mycket. Efter inrådan från läkare så hoppade jag av vid Toloume Meadows. Det dog en ung holländska i maj förra året under sin PCT vandring, just pga höjdsjuka och jag ville inte hamna i en situation där jag tog dumma beslut och äventyrade min hälsa ännu mer.

-I slutändan blev det ett fantastiskt äventyr med massor av nya intryck. Det är ett härligt gäng där ute och tillsammans med de underbara vyerna så är det helt oslagbart häftigt.

Innan vi avslutar vill David passa på att tacka och lyfta fram Peter Bergström, Tomas Säll och Thomas Vincent.

Ett urval från Davids Packning kommer här:

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Lämna gärna en kommentar. Mvh Marcus

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

on August 12, 2022

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre vandringsupplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot 2-6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 300 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kärl har jag oftast något kärl från Toaks eller de aningen robustare Evernew kärlen i ryggsäcken. 

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 900 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Till senaste turen valde jag ett Big Agnes Tiger Wall (TW) på 980 gram, ett palats för en person där jag får plats med ryggsäcken inuti tältet och en hel del annat om jag skulle vilja. Samma sak med Nordisk Telemark 2 på ca 1 kg som jag gärna sover själv i på mina fjällturer. Skulle jag på förhand veta att att jag kommer dela tält med någon skulle jag kanske valt ett Big Agnes Copper spur 2 istället som är aningen längre än TW2 och är helt fristående tält. I ett Copper spur kan jag ligga på rygg utan att ta i fötterna i myggnätet just pga av längden av innertältet. Är du över 185-190 cm så finns risk att du kommer du pilla med tårna i myggnätet både på ett Tiger Wall 2 och ett Nordiskt Halland 2 (om du sover 2 personer i det)  Är du under 185 cm eller sover enbart på sidan så kommer du inte störas av det. Hilleberg Anaris, är ett tält för dig som vandrar med stavar men rymligheten i innertältet är ok med 120 cm bredd och 220 långt. Ett budgetalternativ kan vara Gossamer Gear The two eller Lanshan 2 pro, nte lika robusta tält som Hilleberg men har många nöjda användare ändå. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer.

Tre exempel på utrustning och dess sammantagna vikten enligt 343 metoden  Ska du sova två i tältet så kan du halvera vikten för tältet i din uträkning. 

Ryggsäckar:Sara Rapa 45 liter, Ula Circuit 68 liter och Osprey Aether pro 70 liter
Liggunderlag.Termarest Uberlite, Thertmarest Xtherm, Sea to Summit Etherlight xt
Stav: Fizan Ul trekkig pole (se nedan) 
Sovsäckar:Rab Mythic Ultra, Thermarest Vesper, Sierra Design Cloud 800
Skydd: Six Moon design Gatewood cape, Msr Freelite 1, Tarptent Double rainbow 2 p. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energieffekt bli som att minska ca 7 kg i packningsvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi Altra Lone Peak 5 och 6 för både honom och henne. 
Vill du förhindra att vatten kommer in i skorna när det regnar, köp till ett par gaiters. Ska du gå över myrar eller blötmark, komplettera med ett par Rocky Gore Tex strumpor. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak 6 är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Använder jag stavar till mitt tipi tält och vill ha en stabil lösning på kalfjället så har jag med mig ett par justerbara stavar med ett lockings system, Exempelvis ett par Fizan FR3. Vill jag ha de lättaste stavarna på marknaden för en veckas vandring så går jag med ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav. Glöm bara inte att ta med ett par Trekking Pole straps om du behöver koppla ihop stavarna.  

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås många undantag till denna regel, exempelvis  Sierra Design Flex Capacitor och ryggsäckar från Hyperlite Mountain Gear, två favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men kriser där du tvingas bära mer än din egen utrustning kan uppstå. 

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en Windrider 55 l på 907 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. En annan ryggsäckar som jag rekommenderar är Sierra Design Flex Capacitor (Finns upp till 75 liter) Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  073 909 5897. Välkommen till vår webbshop som du hittar här. 

blogGoing Lighterminimalismsarekultralight backpacking

Vandra i Sarek med lättviktspackning.

on April 29, 2022

Vi träffar Sarekkännaren och författaren Karl Johan Piehl som skrivit boken Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning

Karl Johan Piehl

För drygt 15 år sedan gjorde Karl Johan sin första fjällvandring i Jotunheimen och gjorde alla tänkbara fel med planering och utrustning, Karl Johan beskriver:

–Vi lånade ett tält som var av samma typ du köper i matbutiken för 300kr. Det regnade rakt igenom och med lite vind liknade tältet en vacumpåse. För att hålla hög hygien hade jag bland annat packat ett rent set kallingar, t-shirts och strumpor i bomull för var dag. Vandringen gick över Besseggen, Glittertind och Galdöpiggen och avslutades med magsjuka efter att ha druckit av vattnet nedan fjällstationen i Spiterstulen. Trots nybörjarmissarna blev turen fantastisk och fjällen gjorde verkligen intryck. Efter denna tur påbörjades evolutionen till hur jag idag gör mina fjällturer. Från 35kg på ryggen till så lite som sju kilo för att korsa Sarek.

Sedan dess har Karl Johan lagt stora delar av fritiden i bergen, som vandrare, löpare och framförallt klättrare.

–Åren innan jag fick barn så åkte jag nästan varje helg både sommar och vinter till olika klätterdestinationer, ofta Norge eller Bohuslän, och semestern spenderades i Alperna och/eller i Sarek. Nu är jag oftast hemma med barnen på helgerna, men som tur är gillar de också fjällen och vi spenderar flera veckor per år i fjällen.

–“Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon“

Karl-Johan är fortfarande aktiv i Sarek, och har efter att han skrev sin första Sarekguidebok besökt fler områden och ytterligare cirka 30 toppar som finns med i hans nya bok: “Sarek, vandring, löpning och klättring med lättviktspackning”:

–Från början var det min dåvarande partner som föreslog att vi skulle skriva var sin bok. Även andra personer har föreslagit att jag skulle skriva om Sarek eftersom de vet att jag har god kännedom om terrängen i området. Jag har gjort ett stort antal turer i Sarek varav ett flertal i områden jag inte kunnat läsa om tidigare och ansåg jag mig ha material till en guidebok som bidrar med nåt nytt och som sänker tröskeln för att uppleva Sarek – för alla. Jag ville göra en guidebok som är enhetlig och endast  baserar sig på förstahandsinformation. Framförallt toppturer och topptraverser i Sarek har jag själv upplevt att det är svårt att hitta detaljerad information om. Kanske är det för att många av de bergstraverser som jag, och andra, gör idag inte var möjliga för andra än elitidrottare förr, då alla bar på traditionell vandringsutrustning. Idag är läget helt annat och det finns otroligt spektakulära bergsturer att göra i Sarek som kan passa de flesta som gör rätt förberedelser, även nybörjare i friluftslivet. Sarek är välbesökt i dalgångarna, men uppe i bergen finns de mest spektakulära turerna där du inte träffar någon. Trots att en stor andel av alla fjällvandrare har möjlighet att göra bergsturer så ligger stora delar av Sareks massiv nästintill orört. Jag tror inte på tyst kunskap och har haft som mål att förmedla hur man går tillväga för att uppleva detta unika på ett smart sätt. 

När Karl Johan beskriver responsen från boken så har det uteslutande varit positiv sådan:

–Det är jätteskoj, Jag tvekade länge för att ge ut en bok eftersom det var läskigt att bli offentlig på det viset. Det är flera personer som berättat att boken gett nya insikter och ändrat hela deras grundsyn på hur man kan röra sig i fjällen. Det känns jättekul eftersom jag själv känner att jag har fått många bitar på plats som möjliggjort ganska krävande fjällturer – för en vanlig  medelålders gubbe som mig. Och detta har jag försökt förmedla i boken, utöver ruttbeskrivningarna.

I sin bok om att uppleva Sarek lyfter Karl Johan fram packlistor och ger förslag på flera fina fina rutter med magnifika vyer. Nedan visar visas ett smakprov från hans bok, en vacker vandringsrutt mellan Gasskatjåhkkå och Skarjatjåhkkå:

När vi frågar Johan om tre generella tips så kommer svaren snabbt:

  1. -Gå med lättviktspackning. Detaljerna i packningen bildar helheten.
  2. -Fysisk träning inför fjällturen.
  3. -Bra matplanering, ta med rätt mängd.

–Ovanstående tips är mina viktigaste för en givande fjälltur, och de tre tipsen utmynnar i samma mål: att fjällfärden känns enkel – du får access till att uppleva max utifrån dina personliga förutsättningar. Energin kan brännas på att uppleva fjället snarare än att transportera utrustning, säger Karl Johan.

Vill du inspireras mer av Karl Johans turer, få förslag på packning, mat och mycket mer så finns boken att köpa på Backpackinglinght.se. Beställ boken här

If you want a english version of the book Sarek check here

Marcus Falck

backpackingblogminimalismThe White and Green Ribbon

Lets talk about @Mywalkabout; Peter Bergström

on December 7, 2021

In previous articles you have got acquainted with former White/Green Ribbon participants and everyone seems to have different stories and unique experiences from their tours. One man who possesses a truckload of experience from longer hikes is Peter Bergström who walked the Green Ribbon in 2021. When Peter arrived at Treriksröset (where many others usually celebrate their finish), he decided to walk the same way back, a hike of almost 260O km!? Peter is also the record holder with most (five) completed Green Ribbons.

First of all, tell us about you?

-I am simply a lucky retiree! I have a healthy body and have the opportunity to retire early (at 62). I was also “lucky” to be laid off from my job, which meant that I got 2 years’ salary as a “plaster on the wounds”. This has meant that I have had the time and the financial opportunity to walk a lot. I have two grown-up children, and my son has also been on PCT.

You have a record in the VG Ribbon, tell me about it?  Was it decided beforehand that you would turn around and go back?

It wasn’t 100% decided from the beginning, but I planned for it. For example, the depot package (my only one, which was sent to Abisko) was prepared with new shoes, new Rocky socks, warmer clothes, etc. But somewhere along the way north, the idea matured and in the end, it felt obvious that would turn around and go back. As a true yoyo, I chose to go almost the same way back (which was part of the challenge).

You walk alone for a very long time, how Is that?

I enjoy walking alone, especially In Sweden where it is relatively easy to hike. I can decide my own habits. When I’m going to get up, take a break or if I want to hike crazy far one day. The longest trail I walked was 72 km in one day. But I appreciate meetings with other hikers, cabin hosts and people I simply meet on the tour. I’ll take the time to stay and hang out. I simply don’t feel stressed (as many people think). Meeting people is almost the greatest benefit of a hike. For example, heading south, there was strong wind for 3 days up at Helags. Then I went to Lina Hallebratt instead and had a great time there.

Peter Bergström and Lina Hallebratt

Do you have any more exciting tours going on?

-The Appalchian Trail is exciting. I hope to start this trail in February 2022. Of course I’m going to go all the way!

Your best tips to future VG-ribboneers?

-Trying hard to get the base weight down pays off. The hike will be more pleasant and easier. The load on the body is less. You don’t have to “chase grams.” If you can get the base weight down to 7-8 kg, you have come a long way. You don’t have to buy expensive “stuff”. It is enough that you simply do not include so much. Clothes are something that many people bring too much of.

Sleeping Bag

-Looking at comfort temperature can fool you a lot. If you walk far, are wet and tired (and the sleeping bag may be damp!) that combo temperature is often completely inadequate. Autumn and spring are the perfect time to test outdoors how much you freeze. It is enough to sleep on the balcony or in the garden. Have a thermometer with you so you know how cold it is. The chosen sleeping solution should work so you sleep well at minus 5. Which sleeping solution you choose is extremely individual.

Shoes

-Problems with feet are a painful and common cause to break. In 2021, it was a clear trend that more people chose to hike with trailrunners, something I really recommend. A lot of energy should be put into finding suitable shoes (in the right size). Many appreciate Altra’s shoes, the Altra Lone peak 5 seems to have significantly better durability than other Lone peak. Then you have to go, the more and longer, the better. Sometimes so far that it’s over one’s “comfort distance.” After 20-25 km, things can happen to your feet that you never experience during shorter training rounds. During the Green Ribbon hike, you should be extremely careful and take care of the smallest blow, immediately (even if it is only 1 km left to the tent site / accommodation). And wet feet! Nothing to be afraid of. Rocky goretex socks solve that problem. Highly recommended!

Food

-Many people are afraid that food will not be enough. And bring way too much. I shopped in regular supermarkets afterwards and didn’t have to donate (or send food home). If you choose to send depot boxes, do not send all the food. Only things that are expensive and hard to buy along the way, like freeze-dried. Drying yourself and packing depot boxes is time consuming, so start on time. Or shopping along the way, works great. You can buy exactly what you want, right now. Super tip: Billy’s Pan pizza (eaten cold as a sandwich).

-Any things in your equipment that you are extra satisfied with or equipment that you will replace or supplement with for the next tour?


-I am extremely pleased with my equipment. But it has taken time and many miles of hiking to choose the one that suits me.
The only miss I made was not to send warmer mittens up in the pit box to Abisko. It was a heat wave when I got up and warm goa mittens weren’t really what I was thinking about…
My DCF backpack from Superior Wildernes designs was great, needed neither rain cover nor liner, everything was dry no matter how much it rained. And the total volume of about 43 L was quite sufficient.
The tent, Plexamide from Zpack I was very pleased with (apart from the zipper opening).
Going forward will get a poncho (probably in DCF). To use in heavy, prolonged rain. Whatever you choose for rainwear, they don’t stay dry.

If you want to follow Peter, check out the Instagram account: https://www.instagram.com/mywalkabout.se/

Peters Packlist:

https://lighterpack.com/r/gnsnr4

Where to buy ultralight backpacking gear:

http://www.backpackinglight.dk



minimalismminimalistsimplicity

Phase 2: The minimalist experiment

on April 26, 2017

Almost a year later from when I started my minimalist journey and I find myself gravitating to a more zen like discipline in my daily life. I want everything to be simple and useful. Rather one thing that fills the function of many or nothing at all. Or finding contentment in just being. In my phasing out of stuff I am now at a cross roads where the stuff I have left is stuff I couldn’t get rid of the first few times around.

Books I have been absolutely convinced that I would read, or cook books that I knew that I just had to have. Camera gear and a bicycle that I find I am having a hard time parting ways with. The camera gear fits within my goals, hobbies and interests, the bike on the other hand? It’s fun to take out every once in a while. But at the moment and within the foreseeable future I don’t see myself partaking in any competition or meaningful activity that would suggest or motivate me keeping my bike. (This particular bike).

My goals right now consist of running an ultra marathon in May, the Stockholm marathon in June, backpacking and photography in northern Sweden, finish two books I’m working on plus a video course and moving to Zambia within the next year for at least 6 months to a year. None of these activities requires my particular bike or if anything the bike I have creates a stress of having to use it… And considering my daily quota of hours that I can allocate to riding a bike are minimal for the foreseeable future (I mainly need to run), I am having a hard time making a case to keep the bike and other such items.

It’s these kinds of choices that I now find myself having to make. Getting rid of books that made it through the first phase, since becoming vegan almost all my recipes are on apps (So I am giving away all my cook books to friends and family). I find that the choices though are getting easier, not just for myself but as a family unit things are getting easier. It’s the Zambia trip that is making us really give everything an extra thought. Because in all honesty when we leave Sweden, the only stuff I want left is the stuff I bring with me. I don’t want to own anything that is left behind. The exception being the house which we will rent out and a few personal items that belong in the house (TV, Couch..)

With that said, I find some of the stupidest things I have an attachment to.. A memory attachment, or something that’s serves no other purpose than the idea that at sometime in the future I may or may not use this item (Welding machine). I have old suits that I never use, excellent quality suits, and a throw back to a past life.. Still an attachment with no purpose.

I feel as if through this phase, the phase of getting rid of stuff that made it through all the other phases is really a demanding feat. It truly requires that I think deeply, ponder the usefulness, the meaning and the value that each item brings me. There is not a lot that brings this kind of value to my life.

Here is my strategy so far:

  1. Place all the stuff I believe I don’t need or want in boxes and store the boxes in a closet. Whatever is left in these boxes after 6 months goes.
  2. Write up a list of my goals for the next year. What purchases or items that I already own do I need to accomplish my goals? Are the things left outside the focus of my goals a distraction from my goals? If so, they go.
  3. By practicing my Leave no trace at home, I am finding that I give all my items and stuff a second look. Just the process of picking up after myself is creating an awareness of my stuff.
  4. Making conscious choices about what I bring into my life. This is done by constantly referring back to my goals and ambitions. With this purchase help me in my pursuit? I recently listened to a podcast on the Rich Rolls podcast channel where Rich had a discussion with Leo Babauta from Zenhabits.com. An amazing episode that really is required listening. Leo talks about, among other things, this very concept.
minimalismsimplicity

Leave no trace – The living experiment

on April 24, 2017

I have been thinking about something a lot lately. The idea for me started when I got a comment on my book “ultralight and comfortable” about the chapter on Leave no trace. Now this introduction and the actual article that follows have very little to do with each other, but just the idea about being in the outdoors, the simpleness of it all, and in some ways the full experience of being in the “now” as it were. There is another aspect within backpacking called the leave no trace. It’s the idea of when you are in the outdoors you leave as little trace as possible behind you when you go. For example, bring your trash with you, bury your poop, don’t chop down perfectly healthy living trees and so on. So I started to think about this and it’s implication in everyday life.

If there is one thing that drives my wife and myself crazy it’s how messy the house gets from one day to the next. As if some kind of magical dirt elf ran around spreading shit all throughout the house just to irritate the piss out of us. It’s not unusual for the elf to leave my pants in the living room (it’s my thing to take off my pants as soon as I get home), or how the elf leaves out my wife’s arts and crafts on the kitchen table. Hell the elf even has a habit of leaving out dirty dishes, iPads, phones and socks. Even little things like remote controls and books get spread out throughout the house. Then comes cleaning day and my wife and I are always and equally surprised by how bad everything got over the course of the week.

Too be honest the two discussions that we have the most right now concerning cleaning and all around happiness is this:

1. My wife wants to hire a maid to clean up after the elf
2. I want to clean out everything we own so we don’t have anything for the elf to spread

However a third option has started to brew in my mind: Leave no trace. How hard can it be to put things back from where they were taken? Or does everything actually have to be moved from one spot to another? Let’s me be honest here, even if I got my way and cleaned out the house completely, I would still have my pants on the stairway, my iPhone on the sofa table, the tv controllers will be placed anywhere from under the sofa to behind the kitchen table.

Now practice leave no trace with minimalism and I seriously doubt a maid will be needed. I think leave no trace creates a kind of discipline sourly lacking in our lives (my family).

So here is my challenge for the next few months to see what happens, as with all new habits, in-order to form a new habit and old one must be broken, slowly but surely:

  1. Create a new habit of picking up after myself.
  2. I will start small – First my bed every morning (been so long ago since I last made my bed, I almost forgot how to do this)
  3. Putting my computer back in it’s spot, iPhone and tv remotes
  4. A book I take out I will put back
  5. Clean up after myself after every meal (I usually cook dinner)

My guess is that by creating these small changes everyday I am training myself to be more conscious of what I do during the course of a day.

  1. I won’t be leaving a large mess to clean up later.
  2. I love emptiness or tidiness, I love cleanliness and it makes me happy.
  3. I won’t have as much clutter.
  4. I will be more aware of my surroundings and my daily life.

Sometimes that is all that is needed in-order to be happy: To just slow down and realize what you do and have.

mindfulnessminimalismminimalistPurposesimplicity

Finding purpose

on April 8, 2017

I’m going to write about something different here. Something that I hope will help you on your journey to become not only a minimalist, but even a better you. We all have ambitions, goals and a journey we wish for ourselves. But somewhere along the line that vision we had for ourselves gets replaced by a reality we find ourselves in. Within that reality we try to make peace, find contentment and in the end we try to forget what our dreams and ambitions of a silly youth were.

When searching for that contentment we fill the empty space that once was our dreams with stuff. Many of us consume in-order to convince ourselves, often unconsciously, that the life we live or chose is better. Perhaps the life we dreamt about was simply that, a dream. Maybe some of us have tried and failed in pursuing our dreams.

I have done a lot of things in my life, at times I’ve made a lot of money, and other times I have been scraping by. The worst time of my life emotionally was when I was done with my studies, I was tired of playing music for a living, and I wanted to create a good life for myself and my girlfriend at the time (now my wife). I didn’t want to be a DJ anymore as I had been doing it since I was 12. I was tired, and I simply didn’t want that life any longer. However I wasn’t exactly a model student, in fact I barely got my Bachelors and I didn’t want to put in the work for a masters. I knew more or less what I wanted to do, I wanted to be a portfolio manager. I had been trading in stock, bonds, futures and options since I was 16 and had a good track record over the years. I figured a bachelors and my track record would be enough to land any job. I was wrong.

My studies ended in 2007. My bachelors term paper was written on the ”real or perceived threat of the housing market crisis”. A crisis that hadn’t hit full swing yet and was still brewing. When my studies were finished nobody was hiring, and even if they could they wouldn’t. I must have sent out a hundred or more applications, I called, had several contacts in high places, but in the end nobody was hiring. I was desperate to get my foot in the door, but I hadn’t done my homework or put the effort into getting my masters degree or make myself attractive enough for potential employers. So I eventually started my own fund called ”shaw logic, LLC”. I had a few investors and we had a decent amount of seed money, the first year or so we even had decent results. But it’s not what I wanted, I didn’t want to own a fund, manage it and do the investing. I just wanted to be a manager and build strategies to beat the market.

In the end the pressure of having a fund was too much to do it by myself so I closed down and gave the money back to the investors and moved on. Accepting the fact that I would never work as a portfolio manager in the traditional sense of doing it, also realizing that there was a large possibility that I didn’t want to either. I eventually took a job as an accountant to make ends meet and was still going to interviews and so on for fund management positions. But the truth is that if there are 10 applicants applying for the same job, I was the one that was automatically filtered out as I didn’t have the necessary experience or education.

Ten years removed from when I was done with my studies, and seven years after my time as a fund manager and five years removed as an accountant, I am happy with the life I have. I have done a lot in that time since I finished my studies. Together with some investors I started one of Stockholms largest sports bars, I got hired on as a financial advisor, I’ve worked and became part owner in a management consultant firm and now I work as a manager in the nation wide employment agency. But after doing all this I realize that none of it is really the life I wanted or craved.

I crave a simpler life, I crave a life where I wake up everyday on pursue my passion with vigor, where everyday is filled with the joy of living a life with purpose. Perhaps the problem with me is that I have had moments of pursuing my passion blindly, and they have been the greatest moments of my life. If I had never experienced this, then maybe I would be content with what I have?

I have often thought about what mans purpose is and I believe that our purpose in life is to find our purpose, than pursue that purpose with childlike abandon. (Yes a very Budhist like statement). I love the life that I have created with my wife and child, but I know we can do so much more than the traditional ”middle class life”. The house, Volvo, 2.5 kids and running endlessly in the hamster wheel.

Finding passion

In my bones I feel that I have to do something else, something that is my passion. Maybe my purpose is to write, to explore the world, to train, to teach, to help others. So if my passion is to write, explore and teach, how do I know? How would you know what your passion is when you find it? Or to that end is your passion you purpose? Just because you love doing something doesn’t mean it’s what you want to do as a career, or if it’s even possible. Some people say collecting stamps is their passion in life, but is it really? or is it a compulsion, a need to collect, a void that is being filled by finding, buying and collecting different stamps? I can’t answer that for other people, I can only relate to my own life experiences, and in my life I usually start to collect things when I am unhappy with something else. A kind of compulsion to fill my emptiness.

Think about it like this, if money didn’t exist, was no object and you got to do whatever you wanted to do with your time, what would you do? If I strip away everything In my life and break it down like this I always come back to the samethings:

I want to backpack more, I want to write more, I want to take the time necessary to be a photographer, I want to help others in their own journeys in life. I want to be with my family more and I want the time we are together to be spent with joy. How is this different from what I’m doing now? It’s not. I just want more of it and only it and I don’t want the middle class burden that I now find myself and family in. I don’t want the house, cars and stuff. I don’t want the bills and debt or the idea of somebody else owning my time. I don’t want my few precious hours where my family is home together in the evenings to be filled in front of a TV, iPad or computer. I want our time to be just that: Our time.

Yet the life we find ourselves in drains us to the core. My wife works 40-50 hours a week and Alexander goes to pre-school and I work. When we get home in the evening we are spent, and as an excuse we turn on the TV and Alex plays with his iPad. We are stuck in a hamster wheel of our own making.

DSC06980
Our backyard at the moment.. Filled with stuff that we at one time thought we had to have now getting ready for the dump

Everything is a distraction trap, every little buzz on the phone, every little beep on a watch, every little sound the iPad or TV makes. It’s all a distraction from a purposeful life. How do you find your passion if you can’t even stop to meditate for 10 minutes?

Making a change

Minimalism is the answer to the hamster wheel, the real answer. Not the ”get rich quick” answer, but a true answer to many of life’s real problems. I am stuck in the hamster wheel because we as a family like to buy stuff. We have debt which in turn creates a demand to pay. That demand to pay means we have to work. The bigger the debt the bigger the problem, the bigger the demand to pay. That debt is not just money that needs to be paid, above all else it is time. Time in your life, in my life, that must be spent doing work that isn’t my passion in-order to pay for a life I don’t want. With every purchase I make, I am giving up an equal amount of time from my life. The bigger the house, the more time needed from my life in-order to pay. It’s as simple as that. If I own less, consume less, and have less debt, the more life I have to pursue the passions that I love.

I don’t see debt as simply debt, I see it as my life, dreams and passions slipping away before my very eyes. I see the stuff in my house as an anchor, I see my house as a grave because it is owned by the bank. Don’t get me wrong, I love my house, I love my comforts, and the ability to buy what I want when I want. The problem is, I don’t want to have to slave 40 hours a week for 30 years for something that isn’t my passion in-order to have this life. On top of that if my house is not designed with singular purpose than it is very much a distraction from my passions.

What do I mean by singular purpose? If my passion is to write and teach, then how does a TV, hundreds of glasses, towels, DVD’s, sofas, chairs, tables, games and so on help me pursue my passion? It doesn’t, it simply distracts me from my passion. Anything that doesn’t help my pursue my passion, distracts me from it. The more stuff we have in our house, the more time goes towards, if nothing else, dusting the stuff off every now and then and re-organizing it.

We started to make some changes last year around summer time. I started emptying and selling tons of stuff, my wife caught on and started to sort a lot as well. But in the end, even though we have less stuff, we still have too much. Too much distraction, too much debt, too many bills, too many anchors. Minimalism has to be a singular goal in and of itself. A constant pursuit to own less, and above all else, the reason to own less. We must have a reason to own less. We must see the benefits before the actual goal is achieved. When we started to empty the house last year I felt it in my bones that this was the answer.

My buying habits have changed dramatically, I now make a 30 day wait list for things I want to buy. It’s interesting to see what pops up in my calendar from a month ago.. Stuff I put on a waiting list that I absolutely knew I had to have, and poof.. A month later I forgot what the item was to begin with. I now own less stuff, and I question everything that I do have. I still hunt, and the hunt is a pain in the ass and something I am still trying to break. I still have watch lists of stuff I want to buy. I still place bids on eBay just to see if I can get something really cheap. And all this hunting takes away from the important things in life.

With that said, our house looks like just about any other middle class house, it’s still filled with stuff we don’t use, in places that keep dust, organized in closest we never go into, and a house in a constant form of repair; Repair that requires time, money and above all else energy. At some point, we as a family have to decide that this isn’t working for us. This middle class life is a lie, this lie built on an advertisers playbook. Brainwashing us since birth. I long for the day when I wake up in my bed with my son and wife by my side and we have no idea what the hell we are going to do for the day, but have no worries at all. I long for the day when this is a reality that exist beyond the realm of vacation.

I believe this is possible with less. Less debt, less stuff to take care of, less bills, less house to repair.. Less of stuff and more of the things that matter. Life, love and passion.

DSC06948
Life should be just this.. a spontaneous day out with friends and family

hobbiesLiving simplyminimalismminimalistsimplicity

Minimalism and hobbies?

on January 14, 2017

This one is difficult for me. To be honest, I have had many, many hobbies and I don’t mind buying stuff for my different hobbies. One major change I have made since becoming minimalist is limiting the amount of hobbies that I have. In fact, I am now working towards one hobby at a time with perhaps a longer life than my previous adventures. So instead of me having 5 different completely separate hobbies that I go at about 150% for 2 months at a time, I now try to limit myself to just one hobby that might have a few offshoots but still part of the whole.

An example of this would be do I choose photography or working on cars? While photography can certainly be a lone hobby, it tends to work well with my other hobby of backpacking. So cars will have to go. What more can be incorporated into my backpacking hobby? Photography, recipes (making food for the trail), traveling in general, writing and even MYOG (make own gear). However, if I were to pursue all of these separately with 100% focus they would be too large and expensive to accommodate for any other hobbies. Read More

christmasconsumptionmindfulnessminimalismminimalist

A happy minimalist Christmas

on December 24, 2016

It’s that time of year when we are not only expected to continue our mass gluttony of consumption, but also add to that gluttony by consuming for others. I have literally met people who take out massive loans in order to buy a bunch of garbage for their friends and families, and in the end feel just as empty after Christmas as before. In my earlier posts I talk a lot about the emptiness mindless consumption leaves in our souls. As if we are corporate owned robots with no personal willpower, the only willpower we (usually) have is dictating what we buy and what interests we find more enjoyable than others. But even the last vestiges of self control are thrown out the window around Christmas time.

Christmas is the time of year when 80 year old men and women need iPads and 80” flat screen TVs. When kids need new cars (hot wheels depending on age) and video games, (though they already have hundreds of each lying around. It’s the time of year when we pay thousands of dollars and take out new mortgages on our homes in order to buy the latest hush puppy or Nintendo. In other words it’s an absolutely soul crushing and ridiculous tradition the corporations have created for us.

Read More

consumptionLiving simplymindfulnessminimalismminimalist

Consuming with a minimalist mindset

on November 28, 2016

Less is more. More time, more money, more freedom. The less stuff we own, the less stuff to take care of, the less stuff to be stressed about and the less stuff to distract us from our calling in life. This is what we need to think about before every purchase: How will this make me achieve my goals? Will it help me achieve my goals? Do I need it now?

There are a few different minimalist online that even suggest waiting 30 days before any major purchases. I think this is a fairly good strategy as it really teaches discipline – which is undoubtedly missing in the first place. At least it is for me. I am a man of little discipline, granted more than probably most people from my generation, but not where I want to be. I find that when I have the urge to purchase something, I simply open my iphone calender, set a date for 30 days in the future, and put in the item there. Currently the items I have in this calender are: Read More

1 2 3