Tag: travel photography

backpack with dogbackpackingDestinationsGearGear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Foto: Elisabeth Hägglund

Berätta, vilka är ni? 

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå. 

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam. 

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Foto: Elisabeth Hägglund

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund? 

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen. 

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss. 

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika. 

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra! 

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen. 

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något. 

Foto: Elisabeth Hägglund

 Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då? 

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er,  fyllde ni på längs vägen? 

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ? 

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

backpackingblogPhotographyTravel Photography

Hiking with camera gear

Bringing a camera

Fall and winter is the best time of year for photography on the trail. From all the autumn colors to the northern lights shining bright in the cloudless sky. I love Autumn for photography, and I would guess that the majority of my best pictures come from this time of year. My biggest problem with hiking ultralight, is bringing a camera – do I bring a full-frame? Perhaps a little compact camera? or more recently, maybe just my Iphone. However, in the autumn I am less concerned about ultralight, and more concerned with getting the best colors in my photos. I can’t stand sitting in front of a computer and spend hours editing photos, so I bring my full-frame in the autumn and focus on quality. 

The opening back panel on the F-stop gear backpacks is a great way to carry camera gear on the trail

Of course bringing a full-frame camera also has its own issues: How do I keep it dry? how do I carry it comfortably and so on. On my recent hiking trip to Borgafjäll here in northern Sweden, my Canon eos-r took a bath and got forever ruined. An expensive mistake. The lesson? Protect your camera, even if it has weather sealing. 

5 tips: 

If your more of a hard-core photographer, take a look at F-stop gear. These bags are proper hiking backpacks with solid frame and hip-belts, but also built specifically for bringing tons of camera gear. Hooks, pockets for filters, ICU (internal camera unit) and back panel entry, make these backpacks sublime for photography orientated hikers.

I personally use the F-stop ICU unit inside my HMG backpack. Works like a charm.

If your like me and think the F-stop bags might be a bit heavy for most use, use an ICU (internal case unit) inside your ultralight backpack. When I hiked Padjelanta trail last year with my Mamiya 7ii and a couple of lenses, I had an F-stop ICU inside my HMG windrider 4400. Worked great, not as easily accessible as using a F-stop backpacks, but certainly a good solution none-theless

An important factor in photography is to have your camera close. On the Sarek Ilforsen I designed this with photography in mind. I put two big d-rings in the shoulder straps – this was specifically to be able to hang a front pouch with a camera in, or to hang a camera directly. But strapping my camera on the front of my shoulder straps, I have the camera close to my eyes, and it has the added effect of balancing my entire pack for a better overall feel. 

Another tip here, not necessarily coupled with carrying your camera, but with being able to keep your lens clean. Bring a proper lens cloth! This happens to me from time to time that I forget to bring a small micro-cloth that can clean my lens. After a day of rain I have spots and smudge marks all over my lenses.

 

Having two big d-rings on the soulder straps is a great way to keep your camera close to your eyes.

Get out there! When I hiked Borgafjäll in September, I had no idea what the weather would be like. I didn’t care. I figured if I had clothes to keep me warm and dry, than I’d be good to go. As luck would have it the sun was shining and the clouds were clear – to my amazement, I woke up in the middle of the night, crawled out of my tent and was shocked by the incredible northern lights display that engulfed my entire field of view at the top of the mountain. I felt alone in the universe, in awe of the sights all around me. My point: Get out there if you want to get inspired. Sitting on your sofa dreaming of the perfect shot is not the way to get “the perfect shot”. 

What are your best tips for bringing proper Full-frame camera gear with you on a hike? let me know!

Kindly,

Kenneth Shaw

Check out more F-stop gear at https://backpackinglight.dk/brands/f-stop

backpackingLandscape photographyPhotographyTravel Photography

Hiking with the Mamiya 7ii

A friend and I recently took a 7 day, 165 kilometer walk in Northern Sweden. Starting at Ritsem and walking along the Padjelantaleden then moving off to Nordkalottleden and finishing in Kvikkjokk. This isnt going to be a post about the hike itself, but rather about my choice to bring the Mamiya 7ii +43mm lens and a ton of film. The film I used for this trip was varied but mainly Fuji Velvia 100 and Portra 160, 400. All film processed myself at home.

As some of you might know from previous post I have been an avid analog photographer (hobby) forever. I never went total digital as I always preferred the look of analog. On this particular trip I wanted to bring my analog camera as it had been years since I actually went hiking with an analog camera. Though, because I am a lightweight backpacking nerd, its hard to justify 2 kilos of extra gear that can only take still photos. While my total backpacking gear weight with food for the entire trip came in at 11kg, with the camera that pushed everything to just shy of 14kg.

It really was an internal debate for weeks whether or not I would bring the camera and what camera for that matter. In fact, just before boarding the train to northern sweden, I was still changing out my different pre-packed cameras and camera cubes in my backpack. My biggest issue was mainly with volume. While 14kg would not kill me, and I knew after a few days of eating the food weight in my backpack, my kit would be under 10 kg in no time. It was the volume of my pack that bothered me. I normally dont need more than a 40 liter backpack, however, with the mamiya and a packing cube I would need a 70 liter pack. This sucked.

However, while debating whether to bring my Ricoh GR21, Nikon F5, Canon f-1 or Mamiya 7ii, I ended on the only choice that would make any sense: the Mamiya 7ii. WIth its built in meter, super sharp lenses and lightweight, it was a no brainer. Though, I do regret not bringing my 150mm lens for the Mamiya, as 43mm is arguably to wide for most landscape applications. (for the kind of photos I take). This choice was mainly due to weight, one lens was enough.

To protect my camera I kept it in a Wandrd camera cube, in a plastic ziploc bag, the bag filled with these gel packs that keep moisture out. This seemed to work really well as I didnt have fog or moisture in my camera at all despite several days of hard rain. I did have a tripod, which I used both for video and for photography, my tripod weighed about 400grams and gives about 150cm of height.

In the end I think the extra weight and effort was worth it. Though I think had I brough my 150mm lens I would have gotten a lot more quality shots – as it was, I think its hard to capture the “vastness” of an area with such a wide lens that I brought. Wide lenses have a tendency to “squish” and area into a small frame, so even large alpine like mountains, look like little hills. Live and learn.

Anyway, here are a few more shots from the Mamiya 7ii + 43mm lens (I didnt bring viewfinder for 43mm lens as I find its not really necessary). Scanned with Silverfast and no additional editing

Landscape photographyPhotographyTravel PhotographyZambia

Life in Zambia

Some of you may not know, but since about mid February the family and I moved down to Zambia to adopt a beautiful little boy named Richard. Life here is certainly different, and having two son’s instead of one is also a big change. We live in Lusaka on the southern part of town in an area called Chalala. It’s a nice, quiet area of town that is rather close to the orphanage where Richard was living.

This hasn’t been a trip of wondering safaris and adventure. For the first month we only had permission to come by and visit Richard. So, everyday for a month we drove back and forth to visit Richard. Now, after two months we have full custody of Richard and he seems to really like being with us. We are now finally starting to be able to explore, unfortunately I am a bit out of action at the moment with a broken rib after falling hard on a slippery floor.

However we have made a few outings, with the most spectacular being Livingstone and Victoria falls. Livingstone is the town that hosts Victoria falls on the Zambian side of the border.

On the first day of being in Livingstone it was raining heavily – so instead of heading to Victoria falls we decided to do Musi-oa-Tunya national park for the day. It was an incredible journey where all the animals were out enjoying the rain. Giraffes, Elephants, Water buffalos and monkeys among many more.
There is an elephant there… I realise that my photography sinks a few notches when my family is with me. Perfectly natural I suppose.
Victoria falls from a distance.. Caught on the Canon 6d mark ii with 16-35 2.8 lens.. To say that the falls are impressive is an understatement.
This time a little closer – If you look closely we are drenched – it is not raining, this is from the mist of the falls. The bridge has a river of mist flowing and the entire hillside is like walking through a drowning shower on full blast.
Richard showing off how wet he is from the Victoria falls mist.
Alexander yells out at me “daddy look, take some pictures I’m going to pose…”
Looks perfectly safe.. ….. Zambia!
The minimum wage in Zambia is about 100 usd a month. While this won’t get you more than barely a candy bar in Sweden, in Zambia it’s enough to eat three meals a day on, have a home and cell phone. It’s not luxury, but it’s not death by starvation.
Walking down the street in livingstone
bookPhotography

Ebook – Herlong, CA. My hometown

I’ve decided after much contemplation that I need to release my gallerys or photo projects in book form instead. While .pdf might not be the best for presenting my projects it’s still considerably better than web format 🙂 Anyway, I actually wrote this article a few years ago and even put together this book along with it. I have made a few updates to the text, otherwise this is my hometown in pictures: Herlong, California

Herlong photo book in PDF

Herlong photo book in Ibooks

Don’t be afraid to leave me feedback if you like or hate my book 🙂

 

DestinationsLandscape photographyPhotographyTravel PhotographyTrip report

Along the Laugavegur trail – Iceland pictures part 2

Here is part two of my pictures along the Laugavegur trail – gallery of Iceland. All pictures where taken with the Sony RX 100 I, edited in lightroom. If you steal my pictures atleast leave a link to my site and let me know where they will be seen. Thanks!

The first part of this series you can find here

For information about the trail – how to get there, map and general good to new info click here

For information with regards to my gear that I brought along the trail click here

Read More

daily picTravel Photography

Daily pic: The man in the waterfall

It’s been a while since I did a daily pic, and I thought I would do one now. I have a lot of pictures that don’t really fit within a series, so I find the daily pic format to work the best for these.

This picture I took in Skogar in southern Iceland just after the Laugavegur trail. I was taking a picture of the waterfall when I noticed this chap looking very determined with his monster camera and tripod and the women taking a picture with her smartphone. I like the effect of the picture.

Taken with the Sony RX100 with minimal editing in Lightroom. Read More

Landscape photographyPhotographyTravel Photography

The Laugavegur Trail – Iceland in pictures

Here are some pictures from the Laugavegur trail in Southern Iceland. I walked this trail in late June through early July. All pictures are taken by be on a Sony RX 100 and edited in Lightroom to bring out the colors a bit more. If you steal my pictures atleast leave a link to my site and let me know where they will be seen. Thanks!

For information about the trail – how to get there, map and general good to new info click here

For information with regards to my gear that I brought along the trail click here

This is the first of several sets that I will release.  Read More

DestinationsTrip report

Finally winter…ish.. a hike along Sörmlandsleden

So the hike continues where I left off last week.. I walked from alby to Haninge last week, that you can read about here. As you can see from the pictures, the weather was fantastic! about -1 celcius and sunny. An absolutely lovely day to be out. I started in Haninge and ended in Lida – on my maps about 27 kilometers. My adventure started at the OK28 gas station in Haninge and really you can say it starts at Rudan as you can see from the pics below. I don’y know if I would dare go out on the ice right now, as it’s pretty thin, but that didn’t seem to bother these guys too much. Read More

daily picUncategorized

A day out

I’m not sure if long distance ice skating is a thing in the USA, in fact, I can’t recall ever hearing about it while I was growing up.. That’s not saying much of course considering I grew up on Oahu, Hawaii and in Herlong, California. In any case here in Sweden in the winter people pull out their long distance skates and enjoy the miles and miles of frozen lakes and coast line.

Our little family decided to take a days trip down to the local lake, which is a few hundred meters from the house. We packed in the toddler, some sandwiches and hot cocoa. Was  nice day out.  Read More