Category: Destinations

backpacking blog camping Destinations Going Lighter

Ett slitsamt jävla äventyr! Samuel Leaben Rosén berättar om sina 5 Bandet turer!

Kenneth Shaw on February 28, 2023

*Avnjuta lite fräscha skoterspår i början på Kungsleden.*

Det finns flera olika sätt att förbereda sig inför Vita eller Gröna Bandet. En del dissekerar varje söm i sin packning, planerar matdepåer och väger varje pinal som ska med. Andra packar det man har och det som får plats i ryggsäcken, skippar mat depåerna och bara ger sig ut, utan att tänka så mycket på vad grejerna väger. Samuel Leaben Rosén har varken en packlista, eller något lättviktstält att stoltsera med. Under sina 5 turer genom den Skandinaviska fjällkedjan har han bara vägt sin ryggsäck en gång och då vägde den ca 30 kg, utan mat, dvs 15-20 kg mer än många andra som vi har intervjuat och vandrat samma sträcka. Med facit i hand så är denna story kanske inget som hör hemma på varken Backpackinglight.se eller Ultralight and Comfortable eller någon annan lättviktsblogg för den delen. Men när jag intervjuade Samuel så slog det mig att vi alla är olika. En del har varken tid, ekonomin eller intresset att nörda ned sig för att sen kitta upp sig med de lättaste prylarna. Om jag går till mig själv så var det först när jag fick testa lättare utrustning som jag förstod det stora värdet i det och hur mycket det faktiskt maximerade min totala vandringsupplevelse. Jag hade inga problem att bära på 30 kg men det tog på och jag var ofta helt tömd på energi när jag kom fram till lägerplatsen efter ett pars mil vandring. Men att göra det i 130 mil, kräver yx-pannben och en vilja utöver det vanliga, något som jag inte skulle råda någon att göra. I slutet på denna artikel kommer jag försöka förklara fördelarna men att minska ned sin bärvikt och vad som händer när man bantar från 30kg till 15 kg, inte bara att du rör dig smidigare utan faktiskt försöka påvisa den “ränta på ränta” effekt som faktiskt uppstår. Fram tills dess, här är Magnus egna story:

Kul att du vill vara med, berätta för läsarna, Vem är 5-bandsmannen Samuel Leaben Rosen?

-Tänker på det ibland och jag vet inte riktigt. En småcharmig karlslok i 40-årsåldern utan högt flygande planer eller stora ambitioner, kanske. Nåt sånt hade jag förmodligen skrivit på en eventuell tinder profil. -Om någon tycker jag är mer, mindre eller något annat, måhända att de har rätt. Jag varken vet eller bryr mig. 5-Bands mannen. Det är förmodligen aldrig någon som kallat mig det, inte ens jag själv. 5-sekunders mannen har jag väl hört några gånger, det är förvisso en helt annan historia. Det som drivit mig att trampa och skida genom vår svenska fjällvärd är mestadels slumpen. Att jag dessutom för ungefär 5 år sedan inte har ett heltidsarbete utan drängar runt som en kommunal timvikarie har gett mig både tid och frihet att göra lite vad jag vill.

*Hellre stå på en sten och spela ball än att sitta på den och böla.*

–Berätta om dina turer?

-Första gången skedde genom att en god kamrat föreslog att vi skulle köra Gröna bandet ihop. Jag tänkte väl då: -Visst, varför inte! Att min kamrat sedan fick förhinder att hänga med, det där med att livet kommer emellan, stoppade inte mig. Som jag skrev innan så har inte jag riktigt samma liv, åtaganden eller ansvar. Jag var fortfarande inställd på att dra iväg och hade sett till att inte knyta upp mig, lova bort mig eller planerat in något annat. Så efter att kräva skjuts till Grövelsjön av tidigare nämnd kamrat så gav jag mig iväg.

-Andra gången hade min kamrat lyckats pussla och planera bättre i sitt ansvarsfulla och upptagna leverne att han kunde hänga med. Vi hade ju sagt att vi skulle göra detta tillsammans och det var något både han och jag ville göra. Så vi fick vårat äventyr, ett år försenat men tillsammans.

-Tredje gången och första vita. Det går ju att göra det på skidor också, undra om jag klarar av det? Det går säkert att fundera över och komma fram till ett realistiskt svar. Eller, så kör jag bara och ser om det går, och det gjorde det!

-Fjärde gången och andra skidturen. Två gröna, två vita. Det låter bra, det är viktigt med balans.

-Femte gången och tredje gröna. Via fejjangruppen eller hemsidan blev jag varse att det introducerades en special patch för de som gjort det fem gånger. Jag kunde inte låta bli att tänka: Den patchen vill jag ha, och så blev det också.

Ett par trötta skidfötter. Detta var dagen innan jag besökte Alko i Kilpisjärvi. Något senare infann sig ett vansinne av smärta kryddat med brännvin. Detta ledde till att jag drog min mora och knivade upp mina pjäxor för att få lite tåutrymme. Fick fixa dem med en uppskuren drybag på kvällen för att slippa få in snö i dem, rätt val.

Vad är det som driver dig till alla dessa långturer?

-Det var ju såklart någonting som fick mig att fastna för slitiga långturer under och efter den där första vandringen. Grunden i utmaningen är något som är väldigt tilltalande för mig i sin enkelhet. Ta dig därifrån till dit och gör det för egen maskin. -Fan så skönt. Det är givetvis jobbigt, jävligt och jävligt jobbig! Men att varje dag veta exakt vad som ska göras. Det ska gås eller glidas, beroende på årstid. Denna ljuva enkelhet! Att det dessutom innebär att jag får vara ute och uppleva naturen och allt hon har att bjuda på. Jag upplever henne som mer sträng än öm. Om någon undrar.

Berätta om dina Bandet minnen?

-Finns några att välja på. De som har berört mig mest är möten med främlingar som hjälper en, så häng med och minns dem med mig:

Första Gröna Bandet turen.

-Oerfaren och småvilsen i Jämtlands-vischan och det smyger sig upp någon gammal Toyotahistoria (kan ha fel här, är inte så bra på bilar) längst vägen. I den sitter en vithårig farbror och undrar om jag ska förbi bystugan. Jag saknade vetskap om både bystuga och farbror, så jag svarade väl något i stil med: Ehh,… Ok! -Det var så jag träffade Stig för första gången. Ett väldigt bra möte och ett minne jag ska vårda lika ömt som en skål fylld till bredden med nymjölkad mjölk.

Under Gröna Bandet nr 2 så finns det en som jag ibland tänker på.

-En man vi träffade i Valsjöbyns lokala bodega. Vi var därinne för att handla något vi behövde men mestadels unn vi ville ha. Vi frågar expediten om det måhända går att köpa piprensare, vilket tyvärr inte gick. Efter några minuters scrollande i butikens hyllor så dyker mannen upp. Med sig har han en påse piprensare och erbjuder oss dem. Utan att be om något i ersättning. Den här mannen har alltså överhört vår förfrågan, åkt hem för att hämta piprensarna och sedan tillbaka för att skänka dem till oss. Bara för att vara snäll. Vackrare än alla utsikter sammanslagna.

Första skidturen.

Ett ganska kargt välkomnande till Jämtland denna gång. Strax efter Helags så stormar det på ordentligt vilket leder till en bortblåst skida. Så efter en slitig fjälltur till fots in i Vålådalen. Skidlös, skitsur och ledsen stannar jag kvar över natten efter att ha pratat med tjejen som kan ha varit sportchef. På förmiddagen så har sportchefen blivit påverkad av mitt slitna anlete och ledsna hundögon. Hon har funnit i sig hjärta, viljan att hjälpa mig fortsätta på mitt äventyr genom att iordningställa en hyrskida åt mig. Så rart så jag blir nästan tårögd.

Senare samma skidtur kom jag till Raukasjö och hade då pulktrubbel istället. Återigen med detta slitna anlete och ledsna hundögon fick jag hjälp av Tommy att ordna pulkans underrede. Väldigt snäll man, gubbsträng men snäll.

*Vid en finländsk autiotupa, fast i Finland. Jävla Covid.*

Andra skidturen.

En tur som gick bra, bortsett från allt covid-kaos som världen drogs med. Jag träffade Kent i Rötviken. Jag gillar Rötviken för att det heter just Rötviken, men vem gör inte det? Jag gillar Kent för att han är skön. En klassisk urstockholmare, kört taxi och nu sadlat om till att arrendera camping.

Den sista färden. Eller den senaste i alla fall.

-Efter att ha traskat genom Tärnaby, denna gång på väg söderut. Här har jag slängt upp tältet på någon form av vändplats avsedd för skogsmaskiner, längst med en grusväg, då en kvinnlig bilist plötsligt stannar till och undrar om jag är ute och “grönabandar”, vilket jag var. Efter några tips om tältplatser och allmänna trevligheter undrar damen om jag behöver något. Jag tänker, varför inte, jag kan väl lika väl fråga. Du har ingen sprit kanske? -Undrar jag. Nej tyvärr, svarar hon. Men hon har knappt hunnit avsluta svaret innan hon utbrister: -Nej, vänta! Efter ett kort rotande i bilen har hon lyckats trolla fram en flaska Baileys som hon glatt avvarar. En trevlig och oväntad present!

*Någon halvkilometer från Sälkastugan kunde jag sitta vid tältet och glo på andra fjällfräsare. Lite ensamhetens sällskap. Det sällskap jag gillar.*

Hur ser din packning ut och hur förbereder du dig inför en långtur?

-Jag är ganska oplanerad vad gällande packning, vilket leder till att jag ofta bär en ganska tung ryggsäck. Har en snigelmentalitet, är tung och långsam då jag bär hela huset på ryggen. Man måste ju vara redo för vad som kommer! Det är dessutom ofta mat och onyttigheter som väger mest och det kan jag alltid äta upp om jag vill bära lättare. Utöver allt som är nödvändigt. Mat, tält, sovsäck, liggunderlag, kök, ombyten etc. så tycker jag det är väldigt skönt att ha med lurar till telefonen så jag kan lyssna på musik ibland. Någon typ av rast sko är något som jag gillar att ha med, är det inte vinter och snö så använder jag en badsko från Lidl och är det skidåkning så har jag en bivy boot.

-En pissflaska är heller inte så dumt, särskilt på vintern. Finns säkert många som håller med mig och kan känna igen sig. De där gångerna vi legat i våra tält, pissnödiga, sura och våndats av en fruktansvärt stark ovilja att ge oss ut i rugget utanför den skyddande tältduken. En pissflaska löser de problemen, i alla fall för den penisbärande delen av befolkningen. Vet inte om det finns andra lösningar.

*En uppgiven en efter 500 m uppför Jakobshöjden. Vad i helvete har jag gett mig in på? Om jag inte missminner mig, var det något åt det hållet jag tänkte.*

-Efter att ha bestämt att jag ska iväg någonstans så går jag några dagar och tänker mig att jag är ute. Då är det lätt för mig att visualisera vad jag vill ha med mig. Kommer jag på någonting utöver grunderna så lägger jag det på minnet, sen kvällen innan jag ska dra så slänger jag ihop det jag tänkt mig.

-Jag har bara vägt min packning en gång. För att jag vet att den alltid kommer vara så onödigt tung, så jag vill inte veta. Lite som när en drar sig för att öppna en faktura som kommer vara smärtsamt för plånboken.

Den gången jag vägde den var på sista bandetturen, när jag kom ner till Abisko. Så från Kilpisjärvi till Abisko, vilket tog en dryg vecka. Då vägde den 28kg. Så några kilon över 30 gissar jag att den väger vid start.

Jag skickade ut depåer under den första Vita Bandet turen. De andra gångerna har jag handlat längst vägen. Då har det blivit vid Åre, Gäddede, Klimpfjäll, Valsjöbyn, Tärnaby, Hemavan, Ammarnäs, Jäkkvik och Abisko. Beroende på vilken väg jag tog och om jag behövde fylla på. Har föredragit detta eftersom jag då med säkerhet vet att inget kommer försvinna med posten.

*Nyshoppat unn från Klimpfjäll avnjuts i tralligt väder och gott sällskap.*

Utöver det har det inte funnits minsta skam att rota igenom efterlämningar i de fjällstugor som besökts. Eller att unna sig en frukostbuffé om den möjligheten funnits.

Några nya turer inplanerade?

-Absolut. Jag kommer dra iväg på något mer av en rekreations tur i juli/augusti. Har inte bestämt riktigt var, men blir till fjälls i alla fall. Och tänkte då ta med min packning till er på Backpackinglight.se så får ni kitta upp mig med lättare prylar, så ska jag skriva sen om skillnaden.

–Med detta så vill jag tacka för din medverkan Samuel och ser fram emot att göra dig lättare till din nästa tur!

Från 30 till 15 kg

Har som sagt lovat att hjälpa Samuel att gå ned i bärvikt till sitt kommande äventyr är att minska hans bärvikt från 30 kg till ca 15 kg. Så en spännande fortsättning följer! I Nedan bild har jag beskrivit vad som händer när du avlastar ryggen med 15 kg och vilka fördelar det ger. Fler tips och motiv till att vandra lättare hittar du här: 5 lätta tips.

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Kom gärna med kommentarer eller frågor. Mvh

Marcus

backpack with dog blog camping Destinations Gear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

marcusbackpackinglightse on October 11, 2022

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

*Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3*

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpack with dog backpacking Destinations Gear Gear list

Att vandra lätt och långt med hund, går det?

Kenneth Shaw on March 4, 2022

Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.

Berätta, vilka är ni?

Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå.

Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?

Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam.

-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?

Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.

Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund?

-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med.
-Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen.

-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!

–Hur var upplevelsen?

-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss.

-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.

-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika.

-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!

-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra!

Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!

-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.

Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen.

Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.

Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något.

Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då?

Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.

Hur mycket mat hade ni med er, fyllde ni på längs vägen?

Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.

Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ?

Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!

Per Erik och Elisabeths packlistor:

https://lighterpack.com/r/oj98od

https://lighterpack.com/r/ki4c2a

Vill du se mer av Per-Eriks och Elisabeths resa och framtida äventyr så rekommenderar jag starkt att du spanar in deras Intagramkonto: @blackpatur • Foton och videoklipp på Instagram

Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.

backpacking Destinations TGO Challenge 2018

TGO challenge 2018 – Day 8 to 12 and final road to Montrose

Kenneth Shaw on April 21, 2019

Ok, I don’t feel like writing a whole bunch as I just sat 3 hours editing this video. In anycase, just in time for TGO Challenge 2019, I finally got around to editing the last part of my 2018 crossing. In this video Niels and I wander into Braemar, up through the Caingorms, down into Tarfside and finish up in Stonehaven.

My final thoughts on the TGO Challenge 2018

From start to finish the TGO challenge was probably one of my favorite trips. Maybe it was the nature, maybe it was the company, maybe it was the social hiking aspect of it all.. It’s hard to say, but there is something special about walking in the wilds, scrambling on mountain tops, and trudging through deep rivers during the day and finishing up at a pub with a burger and a beer at night.

I liked the journey so much that I had entered the 2019 crossing as well, unfortunately I had to cancel my crossing as I am currently in Zambia adopting a child. However, 2020 is definitely on the cards for me.

Complete gear list for TGO Challenge 2018

https://www.lighterpack.com/r/g8v58k

backpacking blog Destinations TGO Challenge 2018 Trip report

TGO Challenge 2018 part 1 video and pics

Kenneth Shaw on June 2, 2018

Scotland, what a beautiful nation and what an incredible hike Scotland has to offer. Truly incredible experience and one I thoroughly enjoyed. The TGO Challenge is a hiking adventure that is organized once a year since 1980. You have a few different starting points, and a few ending, and you make your own route through the country. Our route started in Lochailort and ended at Dunnottar castle of the coast of Stonehaven – A total hike of about 340km with some of the detours and other site we sent of towards. We did this is 12 days of hiking.

you can either read all of this, or just click on the video and watch all of it..

The full route as seen on Viewranger

I flew into Edinburgh, took the direct bus to Glasgow, in Glasgow I sent two packages to myself at the post office that is located right outside the bus stop. I had my resuplies sent to the Inverlochy villas in Fort william where I was staying for the night and Braemar youth hostel. This cost about 3pounds per package.

From Glasgow I met up with Niels blok who has ultralightpedestrian.com, and we took the train up to Lochailort where we arrived at around 23.00 in the evening. Tired, and no place to sleep we pitched the Ultamid 2 in the parking lot right outside the train station. This worked just fine as we arrived on the last train, and the first train wouldn’t start until around 7.30 in the morning.. plenty of time to get sleep.

We woke up, packed our shit and after a nice long and healthy fight with the Lochailort inn employees, we were able to get breakfast and check in for the TGO Challenge. Though we were one step away from having to grovel on our hands and knees to get that damn breakfast.

From there we made our way into the mountains via the Prince charlies cave, which we didn’t see, along the Loch beoraid where we stopped and ate breakfast at or around the Kinlochbeoraid bothy

From there we pushed through the Gleann Donn, a wild trail, or rather no trail, just bogs and rocks to climb up a ravine and down into Glen Finnan where all ambition to climb another ravine was lost and we set up camp at the bothy there.

After a nice evening at the camp we decided that the ravine wasn’t for us, so we made a detour around the ravine as you can see in the pic below.

That worked out just fine for us and we continued on our journey.

Day two started with that detour taking us around Beinn an Tuim, though, next time I will probably opt to climb up and over as I don’t care for road walking too much either.

Once we caught up with our route we then made our way along the Leann Fionnlighe which was rather spectacular at times, felt like we were heading into true scandinavien mountains. Large rolling hills, wet bogs, bugs and some waterfalls along the way.

After what turned out to be the worst campsite of the trail, a small little tick infested hell by the water (though the water and view was nice).. We trekked our way into Fort william, ate a burger, drank a beer and changed out my Ultamid 2 for a Terra nova laser 1 competition. Several reasons for that really, 1. I wanted to try a new tent that I had plans on importing and selling 2. I wanted a tent with a smaller footprint and 3. I wanted a little better protection from ticks. My hiking mate Niels had been talking about his horrific experience with Lime disease, and just the whole, spending a week in a hospital nearly dead stuff kind of scared me into submission.. inner tent it would be then.

backpacking blog camping Destinations sarek

Sarek national park 2017 part 3

Kenneth Shaw on December 14, 2017

The journey continues! I setup camp in Snavvavagge and in this video I make the trek down into Rapadalen and end the night near Aktse cottage after an incredible walk along Rapadalen and ride a boat in Rapadalen with the incredible beauty of Nammatj beckoning adventurers into the vastness that is Sarek.

I look at these videos, and I can’t help but be inspired, certainly not by the videos, but by the journey itself, the memories of it all.

backpacking blog Destinations Gear list

Full packing list and route Sarek 2017

Kenneth Shaw on July 29, 2017

It’s finally here.. my summer journey through Sarek national park in Northern Sweden. I will be leaving from my apartment here in Umeå at 06.30 in the morning by train, and arrive at the gates to Sarek at 17.30 in Ritsem. My journey through sarek if I hussle shoudn’t take more than 5-6 days, however since I plan och doing a lot of day trips, climb several of the higher peaks and do some fishing along the outskirts of the park (fishing is illegal in the park). I plan on pushing my journey to around 10 days. Basically just living life and enjoying my time in some of the more secluded parts of europe. There are no trails, stores or cottages in Sarek, so everything I need on the trail I will have with me in my backpack.

I have made some changes to my gear since making my last post, that have increased the total weight of my packing by about 600 grams. I can live with the extra weight as it is justified by the added warmth and security along a wet and cold trail. The trail this year is much colder and wetter than usual, which means I have to be better prepared for these kinds of conditions, hence the extra weight in rain gear and warmth.

Some of the changes I have made:

I traded out my thermarest xlite small and ul sleeping pad total weight 350grams for the warmer and larger thermarest xtherm weighing 580 grams. There is still a lot of snow along the trail and I don’t want to have to compensate a cold nights sleep by bringing more sweaters and jackets and so on.

I also traded out my Ricoh GR for my Sony rx 100. Same weight, same usb charging, only rx100 gives me the flexibilty of good video and zoom.

Tenkara rod and flies – I added this because, why not! 130 grams for a complete fishing kit. Seems like a small sacrifice to have in some of the worlds best fishing waters.

I’ve opted for the MLD Trailstar and Innertent instead of the Hilleberg enan. I just prefer the room and comfort of the Trailstar to that of the Hilleberg Enan. Weight is about the same as the Enan, and living space is more than twice as large. (well 100 grams lighter but whos counting..)

Packed and ready to go! 13,5 kilos (food weighs less than 5 kilos and not the 6,5 as according to my list) The advantage of the HMG Windrider and the reason I bought it, is the fact that for unsupported trips over a week it’s hard to stuff everything in a 50 liter bag. (when travelling to regions of the world like Alaska and northern sweden)

All the food being prepared for it’s stuff sack, a 13 liter sea to summit bag.

Complete gear list:

Item	Ounces	Grams
Packing
Hmg Sidewinder 4400	34.2	970
Red 2l Pack Bag	0.7	21
Red 4l Pack Bag	0.9	25
Red 4l Pack Bag	0.9	25
Thermarest Pillow Sheet	1.9	54
Shelter
Ti Tent Pegs	3.5	98
Mld Trailstar	18.7	531
Trailstar Inner	14	397
Sleep
Eye Mask	0.5	15
Enlightened Equipment Quilt	22.9	650
Xtherm	20.5	580
Cooking
Sea To Summit Long Spoon Ti	0.4	12
Zefa Water Bottle	3.5	98
Ti Tri Fusion	3.2	90
Snowpeak Ti 900 W/lid	4	114
Cozy	1.2	33
Clothing
Mld Waterproof Gloves	1.6	46
Wp 200g Pants	6.1	174
Haglofs Green Wind Jacket	2.3	65
Headnet	0.9	26
As Tucas Red Beanie	1.8	52
Grey Patagontia Shirt	4.8	137
Haglifs Lim Puffy Jacket	6.7	191
Wp Thick Socks	2.9	81
Alpine Rain Jacket	6.4	181
Soft Shell Rain Pants	6.7	190
Overshoes	0	0
Other
Murla Knife	0.7	20
Superfeet	4.2	119
Ul Teeth Care	3.1	89
Iphone 6s Plus Ink Case	9.9	282
Msr Towel	1.2	35
Thermarest Repair Kit	0.5	14
First Aid Kit	3.1	89
Usb Cables	0.8	24
Globalstar satphone	8.5	240
Sony RX100	8.6	245
Dji Spark Kit	17.7	501
20100 Anker Battery Pack	16.2	460
13000 battery Pack	12.3	349
4400 Battery Pack	4.1	116
Amazon Kindle	7.4	209
Gopro Hero 5 W/3-way	9.7	275
Dji Spark Remote	9.7	275
Worn
Aklima Hoody Wool	13.3	377
Haglofs Grey Zip Hiking Pants	10.8	307
Merrell Allout Terra Trail Shoes Pair	23.5	665
Black Beenie	1.2	35
Suunto Ambit	2.8	78
Craft Underwear	2	57
Fizan Sticks	12.5	354
Consumables
Toilet Papper	5.3	150
Coffee	3.5	100
Alcohol	14.1	400
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600
Food For A Day	25	600

Everything ex worn	511.8	13648
Everything ex cosumeables	288.9	8198

My route has not changed since the last time:I will be starting in Ritsem and finishing in Kvikkjokk. Should be a great little trip! This is the straight trip to kvikkjokk, but as I’ve said, I plan on making a lot of daytrips and sideroads along the way.

backpacking blog Destinations Landscape photography laugavegur

Trip report: The Laugavegur trail day 4

Kenneth Shaw on January 29, 2017

Emstrur (Botnar) to Þórsmörk

— 15 km, estimated walking time 6-7 hrs, 300m net descent —

Again, I was left breathless by the amazing hike. Glaciers, desert, rivers, mountains and forest all within a 15 kilometer hike. This day starts off in the canyon of Syðri – Emstruá. Here there is a steep path that leads a bridge that runs over the glacier river.

There is something epic about a raging river being fed with a glacier.. simply amazing. I sat here for sometime and ate my breakfast and just enjoyed the incredible view, engrossing my soul completely in the moment.

I learned along this trail that it was time to replace my beloved Haglöfs LIM trail shoes. I decided from this moment on that I would wear trail shoes that had toe protection and better grip. On top of that I realized that I’m not really into video production.. I shot hours and hours of video along this trail and so far haven’t edited anything.. I prefer working with photography.

After this long trek along the sandy, volcanic ash desert everything changes to a kind of mini forest.

This little house just seemed lost in the wilderness – It was the first house I’d seen for days.

The house from a little further out.

After a long walk came this amazing water crossing along the Þröngá river. As always the water is freezing cold, but barely knee high throughout so wading is no problem.

The little village at the bottom of the valley is Porsmork, while I will be staying in Bazar, I wanted to make the little 8 kilometer detour to Porsmork to drink beer and eat peanuts. It was worth the walk. You can even take the bus back to Reykjavik from Porsmork.

From Porsmork I made my way on to Bazar where I would be sleeping for the night.

While this was not Bazar, it was nice nonetheless.. Not really sure what this place was called, but it was nessled between Porsmork and Bazar.

After a quick walk over this glacier river, I soon arrived in Bazar where I would throw up my tent and make camp for the night

Once my tent was setup I made my way to the river, laid down and chilled out for a few hours before heading off to bed. Once again, the Laugavegur trail delivered on it’s incredible views and serene enviroment.

Trail report: the Laugavegur trail day 1
Trail report: the Laugavegur trail day 2
Trail report: the Laugavegur trail day 3
Trail report: the Laugavegur trail day 4
Trail report: the Laugavegur trail day 5

blog Destinations Landscape photography laugavegur ultralight backpacking

Trip report: The Laugavegur trail day 3

Kenneth Shaw on January 24, 2017

Alftavatn to Emstrur (Botnar)

15 km, estimated walking time 6-7 hrs, 40 m net descent

I was in no rush to leave Alftavatn, the views were simply incredible and it was nice to just hang out for a while. I knew that walking through this valley would be an amazing adventure, and with that, I laced up my trail runners and made my way towards Emstrur.

From the very start on the way to Emstrur, this incredible view is what I was met with. The hike from Alftavatn to Emstrur is by far the most picturesque of all the sections. From this kinds of green rolling landscapes, into long deserts of volcanic ash and a massive glacier looming in the distance like a constant reminder of the true wild that you are in.
This hike felt long, maybe it was the deep ash or the several large river crossings.. who knows, the hike is easy, but feels much longer than the 15km that it actually is.

The first real water crossing is about 3-4 kilometers from Alftavatn. Here I passed a whole group of heavy-miserables while they stopped to take of their boots and socks 🙂 I just trugded through, admittedly the water was cold but I warmed up quickly.

Here the trail takes us over the low ridge Brattháls into Hvanngil. If your looking to book a room in advance in Alftavatn and it’s fully booked (not unlikely). Check out Hvanngil, as it’s not always a known campground.

The first real river crossing is made on this part of the trail. It’s wide and irratic, you will have to walk around a while along the river Blafjallakvisl until you find a very wide part, and there crossing shouldn’t be a problem. You will notice however I stopped on a little sandbank in the river. I didn’t actually stop here to take a pic, to be honest I stopped here because my feet felt frozen solid from the ice cold water..

To say that the views along this part of the trail are amazing is an understatement. While I always find nature to be awe-inspiring, this particular part of the trail was something altogether different. I had the feeling of walking along the art gallery of god – his best pieces of art all laid out along a 15 mile trek. I took my time here, stopped often and forgot about everything else in the world, nothing mattered, I was lost in the moment and it was one of the greatest moments of my life.

After a while we come along the river Nyrðri Emstruá, which thankfully is bridged.. From here it’s only a few kilometers left before reaching the campground at Botnar.

After an incredible walk we come in towards Botnar which resides in the Markarfljótsgljúfur canyon with the glacier in the background.

The campground in Botnar is well protected from the heavy winds blowing down from the glacier. The views are incredible here and there is even a little shop here if you need some resuplies. 3G works perfectly fine along all the campgrounds throughout the Laugavegur trail – so calling home wont be a problem.

Trip report: laugavegur trail day 1
Trip report: laugavegur trail day 2
Trip report: laugavegur trail day 3
Trip report: laugavegur trail day 4
Trip report: laugavegur trail day 5

Destinations Landscape photography laugavegur Photography Trip report

Trip report: The Laugavegur trail day 2

Kenneth Shaw on January 20, 2017

When volcanic desert transforms into a true paradise on earth

Hrafntinnusker to Álftavatn – 12 kilometer from volcano to paradise

After a day and a half of hiking in rain and cold, finally some sunshine and water. I stopped here and filled up my water bottle, ate an energy bar and called home. This really lifted my spirits.

After what felt like an eternity of walking in rain and snow, after volcanic ash, rock and gravel. A long sleepless night in an unprotected snowy volcanic wasteland.

The Laugavegagur trail transformed itself into a true paradise on earth when I came up over the ridge and looked out upon Alftavatn.

Alftavatn is where most pictures you see of the trail come from, and in the next section you will see why. However to get there you have to walk along a desert wasteland for almost the entirety of the 12 kilometers from Hraftinnusker.

My journey to Alftavatn started after a cold night of “sleep”. On top of that I of course only use trail running shoes. While this is normally never a problem, on this one occasion my feet where frozen until I got my temperature up as the first 5 kilometers of the trail was covered in mushy snow.

It took me about 6 hours to get to Alftavatn from Hraftinnusker, lets just say I was in no hurry at all. While it was cold, wet and at times just all around shitty, I actually enjoyed this part of the trail immensely; granted, more now when I’m sitting at home writing this book.

While the campground looked lovely, I opted for the cabin.. there was actually an available bed! The room here will cost about $50.00.. to me it was worth it that night.