As many of you may know, or perhaps not. Probably, the majority of my hiking trips are in the winter. A combination of skis, snowmobile and snowshoes, I love being in the outdoors during the winter months. Especially once the shit parts of late October to January are over, and there is a nice layer of ice and snow covering everything. These are the months when the sun is out a little longer, and the beautiful landscapes of northern Sweden can be explored to their fullest. I have finally decided to sit down and start writing a series on ultralight winter hiking, or at least as light as one dares in -30 degree weather and still be alive and comfortable.
In this definitive 5-part blog series on ultralight winter camping, a time to explore the beauty and serenity of winter landscapes without being weighed down by excess gear. Whether you’re a seasoned backpacker looking to refine your skills or a budding adventurer eager to experience the freedom of ultralight packing, this series is designed to provide you with the essential knowledge and insights needed for a successful and safe expedition.
Releasing twice weekly, each installment will delve into critical aspects of ultralight winter camping, guiding you step-by-step through the essentials. We begin our journey focusing on Safety and Planning, covering the different components of trip preparation and risk management in harsh winter conditions. This foundational knowledge sets the stage for successfully exploring some of the world’s most magnificent snowscapes.
The series proceeds to tackle the necessities of Tents and Bivies, where you’ll learn how to choose the lightest, most effective shelter options to protect you from the elements while maximizing mobility. Following this, we’ll explore the complexities of Clothing Layering for Hiking and Camp, offering strategies to balance warmth, comfort, and weight efficiently.
In our fourth installment, attention turns to Sleeping Systems, where we’ll uncover the secrets of staying warm at night with minimal gear, examining the best sleeping bags, quilts, and mats for ultralight adventurers. Finally, we address an often underestimated aspect of outdoor survival: Nutrition on the Trail. You’ll discover how to fuel your body with high-energy, light, and effective nutrition.
Join us as we embark on this exciting journey of discovery and practical know-how, empowering you to confidently venture into pristine winter wilderness with the assurance that comes from thorough preparation and smart strategies. Whether traversing familiar trails or pioneering new routes, our series has the insights you need to thrive in the cold while embracing the ethos of ultralight winter camping. Stay tuned, and get ready to unleash the explorer within!
Choosing the right backpack can make a significant difference on your outdoor adventures, especially when it comes to comfort, durability, and functionality. One of the standout options currently on the market is the Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35. Known for its minimalist design and robust performance, this pack is ideal for hikers, trekkers, and those who value efficiency and reliability in their gear.
Design and Build
The Waypoint 35 is a testament to Hyperlite Mountain Gear’s commitment to quality and innovation. Weighing in at approximately 666grams, this backpack is a featherweight contender among its peers, making it a favorite for minimalist backpackers who appreciate light loads without compromising on capacity and strength.
Constructed with Dyneema® Composite Fabrics, the Waypoint 35 is lightweight, highly durable, and weather-resistant. The choice of materials ensures that the pack can withstand the rigors of outdoor adventures, whether trekking through dense forests or hiking in unpredictable weather.
Comfort and Fit
One of the most commendable aspects of the Waypoint 35 is its exceptional fit. I trekked about 30 kilometers in this pack with about 10 kilos in and the hip belt is snug, offering excellent support for the lower back and evenly distributing the weight across my hips.
The backpack’s frame is another noteworthy feature contributing to its comfort. The solid frame effectively supports the pack’s weight, maintaining its shape and preventing sagging. This structural integrity is a good feature for maintaining good posture and reducing the risk of fatigue during extended periods of use.
Capacity and Storage
The Waypoint 35 offers ample space for various outdoor gear, with a total capacity of 35 liters. While it may appear minimalist, the pack is designed to maximize storage space cleverly. The main compartment is spacious enough to accommodate the bulk of your gear, while additional pockets and attachment points provide options for organizing smaller items or attaching additional equipment externally.
There’s a top-loading design which ensures quick and easy access to your gear, while the external lash points and compression straps allow for customization according to your specific needs. Whether you are heading out for a weekend trek or just a day hike, you will find the Waypoint 35 adaptable to different scenarios.
Features and Functionality
The Waypoint 35 is designed with versatility in mind. Here are a few key features that enhance its functionality:
Weather Resistance: Thanks to its Dyneema® fabric and water-tight design, the Waypoint 35 provides excellent protection against the elements, keeping your gear dry in wet conditions.
Accessibility: Easy-access pockets and compartments allow for convenient storage and retrieval of frequently used items, such as maps, snacks, or a camera.
Hydration Compatibility: The pack is hydration-compatible, with space and ports available for a hydration reservoir, which is a significant advantage for those undertaking long treks where staying hydrated is crucial.
Modular Design: The Waypoint 35’s design allows for personal customization, as the numerous clips and loops let you attach and expand with additional gear.
Potential Uses
The Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35 is exceptionally versatile, catering to a wide range of outdoor activities:
Day Hikes: Its lightweight and compact design make it ideal for day hikes, providing enough space for essentials without burdening you with unnecessary weight.
Overnight Trips: With careful packing, the Waypoint 35 can also accommodate gear necessary for overnight excursions, especially in milder climates where bulky clothing is unnecessary.
Climbing and Mountaineering: Thanks to its robust frame and weather-resistant materials, the Waypoint 35 is also suitable for more technical pursuits like climbing and mountaineering, where the reliability of gear is of utmost importance.
Travel: Beyond outdoor adventure, the pack’s size and functionality make it an excellent companion for travel, offering the ruggedness needed for off-the-beaten-path journeys and the convenience desired for more routine travels.
Aesthetic and Visual Appeal
While functionality is great, the aesthetic appeal of this pack is, like all HMG packs, probably the sexiest 35L pack on the market. The Waypoint 35 scores well in this category with its sleek, streamlined design. Its minimalist and modern look makes it a stylish choice that doesn’t sacrifice performance for appearance.
Conclusion
In conclusion, the Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35 is a remarkable backpack that stands out due to its lightweight yet durable construction, comfortable fit, and versatile functionality. Whether you’re an avid hiker seeking a reliable pack for day trips or a more serious adventurer looking for gear to support longer treks, the Waypoint 35 offers an excellent balance of comfort, utility,
The last couple of years I have been combining my love of hiking with my love for riding motorcycles (or snowmobiles for that matter). I find the combination of UL gear with a motorcycle is the perfect combination. If I know I will be doing a lot of hiking, than I will pack everything into a backpack and strap the backpack onto my motorcycle. If, however, I will be traveling long distance (through europe as example) than I use motorcycle saddlebags. I this article I will discuss some of the basics if you yourself are looking at combining these two great hobbies to maximize your enjoyment!
Motorcycle camping is a unique way to explore the great outdoors, combining the exhilaration of motorcycle touring with the adventure of camping. One of the appeals of motorcycle camping is the need to carefully choose and pack gear due to limited space, which naturally leads to a minimalist, ultralight approach. This article explores the benefits of keeping your gear light and compact, and provides suggestions for essential equipment such as tents, saddlebags, sleeping mats, and sleeping quilts.
The Mosko moto packs are great quality, but bad design in my opionon. Or atleast could be better design on the two side pockets. These are very small meaning you will find yourself having to stuff everything really hard to get them in.
Benefits of Ultralight Motorcycle Camping
Enhanced Handling and Safety: Carrying less weight on your motorcycle improves its handling, making your ride more enjoyable and safer. A lighter load reduces wear and strain on the motorcycle, particularly when navigating steep or winding roads.
Increased Fuel Efficiency: Less weight requires less energy to move, allowing you to go further on a tank of gas. This can be particularly beneficial on long trips where fuel stops may be infrequent.
Ease of Setup and Teardown: With ultralight gear, setting up and packing your campsite is quicker and less labor-intensive. This leaves more time for exploring or simply relaxing at your destination.
Flexibility and Mobility: Reducing the volume of your gear allows you to organize and access your belongings more easily, enhancing your overall travel experience. Being nimble means you can adapt to changing conditions and make spontaneous decisions to changes in your itinerary.
Essential Ultralight Gear
Tents
When selecting a tent for ultralight motorcycle camping, prioritize weight, durability, and ease of setup. Here are a few options:
Bivouac Sacks (Bivy Sacks): These are compact, waterproof enclosures just big enough for a sleeping bag. They’re extremely lightweight and pack down very small, making them ideal for minimalist campers.
One-person Tents: These offer a balance between comfort and weight. Look for models made from modern lightweight materials like Dyneema, which provide excellent durability and weather resistance.
Hammock Tents: If your camping spots often include trees, a hammock tent can be a comfortable and compact option. They keep you off the ground, providing a good solution in wet or uneven terrain.
I prefer the Skalmo Mid 1 with solid Half-inner tent. Ultralight light, roomy and with the Camouflage, it’s easy to do proper stealth camping.
Saddlebags
Saddlebag choice is critical, as it dictates how you’ll carry and organize your gear. Consider these options:
Soft Saddlebags: Made from flexible materials, these are often lighter and can be easier to pack since their shape can adapt to the contents. Look for those with waterproof features to protect your gear from the elements.
Hard Saddlebags: These offer more protection and can be locked for security, but they are heavier. Opt for models that utilize lightweight materials like aluminum to maintain durability without excessive weight.
Modular Luggage Systems: Allow for expansion or contraction based on the amount of gear you carry. This flexibility can be useful for adjusting to different trip lengths or conditions.
For a pair of solid, roomy saddle bags I really like the 21brothers pockets. These are excellent size and form for 25L saddle bags (25L on each side, 50L total). Only downside is the inner pockets can’t be removed separately from the harness itself. This is however easily solved with a waterproof roll-top bag on inside.
Sleeping Mats
A good night’s sleep is essential, even when camping. An ultralight sleeping mat can provide comfort without taking up much space:
Inflatable Pads: These are compact when deflated and offer good insulation from the ground. Look for designs that are well-constructed to prevent leaks and offer high R-values for warmth.
Closed-cell Foam Pads: These are durable and inexpensive, with decent insulation. While they don’t pack down as small, they can be strapped to the outside of your luggage or motorcycle.
Sleeping Quilts
A quilt can be a versatile and weight-saving option over a traditional sleeping bag:
Down Quilts: These offer excellent warmth-to-weight ratios. Look for responsibly sourced down, with high fill power, to ensure maximum insulation and compressibility.
Synthetic Quilts: While a bit heavier than down, synthetic options perform better in wet conditions and can be a cost-effective alternative.
Convertible Quilts: These offer versatility, allowing them to be used as both a quilt and a bag, adapting to varying climates and personal preferences for sleeping arrangements.
Packing Strategies
Efficient packing is key for ultralight motorcycle camping. Distribute weight evenly to maintain bike balance, and place heavy items low and forward. Utilize compression bags to minimize volume and keep items like sleeping bags and clothes compact. Organize small essentials in easily accessible places, so they can be found quickly without unpacking larger items.
Conclusion
Ultralight motorcycle camping offers a unique blend of adventure, flexibility, and simplicity. By investing in lightweight, compact gear, you can enhance your travel experience significantly. Remember that the core of this endeavor is to enjoy the journey as much as the destination, immersing yourself fully in the environments you visit on your motorcycle camping adventures. With the right setup, you’ll enjoy the freedom of the open road and the beauty of the natural world without being weighed down by unnecessary baggage.
I finally found the original manuscript of the book I wrote in 2015 and released it on Amazon. My original goal was to do yearly book updates, but I found it wasn’t really necessary. So I never did; with that, the manuscript got lost in the endless depths of my hard drive. Well, I did the unimaginable and searched in my Google Docs for it, and voila, here we are.
After finding the manuscript, I reviewed the original Amazon reviews. There were very few complaints about the book, but the complaints that did come were about grammar and spelling; a few people thought it needed more vinegar. In any case, I updated the book with a few more chapters, rewrote big portions of the book for clarity, and even took Ultralight Hiking into the future with the use of an AI assistant bot; that really doesn’t help at all.
This newly re-released book is also now available for Paperback as well!
Here is a sales pitch excerpt from our AI-Asshole bot:
THE AI REVOLUTION
Preface and sales pitch by AI
Introduction to “Ultralight and Comfortable: A no bullshit guide to ultralight hiking.
Welcome, fellow adventurers! Are you tired of those impossibly fit, perpetually chipper ultralight hikers flaunting their fancy gear and chiseled abs? Well, grab a snack (or three) and settle in because this book will flip that narrative on its head! Meet Ken: an adventurous soul who’s slightly overweight, proudly middle-aged, and has mastered the art of hiking while carrying the emotional baggage of every failed venture imaginable. With decades of hiking experience under his slightly sagging belt, Ken is ready to lead you on a comically bumpy journey to discover just how much “light” really means—and why it might not be for you.
Sales Pitch
Are you ready to venture into the great outdoors, only to find that your motivation is the only thing lighter than your gear? Join Ken as he guides you through the wild world of ultralight hiking with his unique blend of sarcasm, self-deprecation, and gentle mockery of those who genuinely know what they’re doing. You’ll learn how to pack your entire kitchen—yes, including that spork you never use!—and lug it up a mountain while questioning your life choices.
“Ultralight and Comfortable” isn’t just a hiking guide; it’s a love letter to anyone who’s ever looked at a trail map and promptly decided that jerking off was a better option. With Ken’s wisdom (and questionable choices), you’ll discover the joys of hiking with a slightly lighter load than necessary, a few too many snacks, and the unmistakable sound of your knees creaking.
So, if you’re ready to embrace your inner couch potato in the great outdoors, put down that fitness magazine, grab this book, and let Ken remind you that life’s too short to take yourself too seriously. After all, what’s the point of being light on your feet if you can’t enjoy a big meal afterward?
Then because this practice was so successful, I asked the AI Bot asshole to make me a cool cover art for my new would-be best-seller. I told the asshole it had to be cool and show the joys of hiking as this is what the little bitch gave me.
Today, we’re thrilled to introduce you to Gina Johansen, a remarkable Swedish explorer embarking on a journey that pushes the boundaries of human endurance. Join us as we delve into Gina’s extraordinary quest for the South Pole speed record.
Gina’s journey is a testament to the indomitable spirit of adventure that drives us all. From her humble beginnings in the world of horseback riding to her daring expeditions across frozen landscapes, Gina’s story is one of resilience, determination, and unwavering passion for exploration.
Now, Gina sets her sights on the ultimate challenge: skiing 1130 km alone across the icy expanse of Antarctica to claim the female speed record. Facing treacherous conditions, biting winds, and unforgiving terrain, Gina’s preparation and courage shine through as she prepares to tackle this monumental feat. Additionally, Gina reached out to us at Backpackinglight seeking support to make her expedition even lighter and faster.
Join us as we follow Gina’s journey every step of the way, from her meticulous preparation to the exhilarating moments on the ice. Together, let’s champion the spirit of exploration and celebrate the extraordinary achievements of adventurers like Gina Johansen.
“My goal is to ski under 31 days to set the new women’s speed record”
Tell us about yourself, who are you?
-I’m Gina, a 32-year-old Swedish adrenaline junkie with a lifelong passion for pushing boundaries. My journey began amidst the thundering hooves of horses, but it was at 19 when I traded the stables for the sunny shores of Sydney, immersing myself in the world of thoroughbred horse racing. Over eight exhilarating years, my love for the outdoors blossomed, leading me to discover the thrill of trail running and embark on a 2700 km cycling odyssey along Australia’s rugged east coast.
In 2018, I embarked on an adventure that would forever alter the course of my life. Skiing solo from Nordkapp to Jäckvik in Sweden, a grueling journey spanning 60 days and roughly 1000 km, I found myself thrust into a world of icy challenges and breathtaking vistas. Before that fateful expedition, I had never strapped on a pair of skis, slept in a winter tent, or ventured north of Stockholm. Since then, I’ve traded the bustling streets of Sydney for the tranquility of Honningsvåg, Finnmark, a quaint village nestled just 30 km south of Nordkapp.
From traversing the length of Norway to braving the frigid waters of Lake Baikal alone in the heart of winter, covering 700 km in a bone-chilling 15 days, my thirst for adventure knows no bounds.
Gina makes her own insulated insoles to make the shoes warmer.
You have a challenge ahead of you, tell us about it?
Fast forward to today, and I find myself on the precipice of my most audacious adventure yet: a solo and unsupported expedition to the South Pole. My mission? To reclaim the female speed record by traversing the icy expanse of Antarctica, a daunting 1130 km journey across the planet’s most inhospitable continent.
Facing uphill battles every step of the way, the South Pole sits at a dizzying altitude of 2835 meters, with temperatures plummeting to a bone-chilling -35°C, and winds whipping up to a staggering -70°C. With a daily caloric intake ranging between 4500 to 6100 calories, I’ll burn through an astonishing 7000 to 10,000 calories each day. Antarctica offers little respite for the weary traveler – it’s a stark white desert devoid of landmarks, where the only guide is the compass needle and the only scenery a vast expanse of snow and sky.
So, what drives me to undertake such an extraordinary challenge? It’s the thrill of testing my limits, the satisfaction of pushing past what’s considered impossible. I want to inspire others to chase their dreams, to step outside the confines of the ordinary and embrace the unknown.
How are you preparing?
Preparation is key. Alongside rigorous training regimens encompassing strength training, endurance sessions on the skierg, skiing, and trail running, I’ve devoted countless hours to securing partnerships to finance the expedition. With the journey to Antarctica alone costing approximately US $85,000, every detail must be meticulously planned. From obtaining permits for a solo expedition to Antarctica to ensuring I have the requisite experience, the road to the South Pole is paved with challenges, but I’m ready to tackle them head-on.
Would you like to share details about your equipment, packing lists, etc.? Any items you consider particularly important?
With a speed record in my sights, every gram counts. While a typical sled load weighs around 100 kg, my goal is to pare it down to a lean 60 kg, including provisions for the entire journey. Opting for Nnn bindings over traditional BC to save weight, my gear lineup includes shell clothing, a face mask for protection against the biting cold, a satellite phone, and an inreach for communication with the outside world. Every piece of equipment is carefully selected for its lightweight design and durability, with products from Nitecore leading the charge.
Given Antarctica’s arid conditions, down insulation is a must for its lightweight warmth, while a power bank and solar panel provide a lifeline of energy under the midnight sun, ensuring I stay powered up throughout the expedition.
To sustain her power needs, Gina relies on a Nitecore Summit 20000, one of the market’s lightest power banks with a built-in heating system that ensures the battery continues to deliver power even in extreme cold temperatures.
cof
-And that’s just a glimpse into the world of preparation and anticipation as I gear up for the journey of a lifetime.
Some tips you want to give to our readers on how to handle the cold if it’s really chilly?
Sure- here are some tips on how to handle the cold: Avoid sweating by ensuring proper ventilation and adapting accordingly. One can quickly become overheated, especially when pulling a sled. Wearing netting against the body to wick moisture away from the skin is also a very helpful tip. In the tent, having a Nalgene bottle with hot water is very useful to have in the sleeping bag to warm up a bit or to warm hands while cooking. However, it’s important to be mindful not to let water leak into the sleeping bag. Remember that clothes should not be too tight-fitting, and the same goes for ski boots. If they’re too tight, it will be cold, so you often need to go up one or two sizes, the same applies to outerwear.
We’re thrilled that Gina reached out to us, and we’re excited to see her bring the record home to Sweden. We’ll continue to keep you updated on her adventures.
Sommaren 2022 begav jag mig genom Sarek i 10 dagar med mina barn, då 6 och 8 år gamla. Två vänner följde med oss på turen och vandringen blev fantastiskt lyckad. Barnen är fjällvana, gillar att gå och har tillbringat mycket tid i fjällen under hela sin uppväxt. Efter att vi sommaren 2021 gjort ett stort antal toppturer i Härjedalsfjällen hade barnen visat sig vara redo för längre turer med mer komplexa inslag såsom Sarek ofta bjuder på. Den största utmaningen var nog inte för barnen, utan för mig som vuxen att göra en bra planering. Barnen stortrivs på fjället, och livet är enkelt där. Vikten på ryggsäcken är en begränsande faktor för hur länge vi klarar vara ute. Här följer aspekter kring hur jag resonerat.
Karl Johan med familj i Bierikvarasj
Förutsättningar jag ville få till för en lyckad tur
Storslagen miljö som lämnar intryck.
Barnen ska känna sig starka och kompetenta på fjället. Därför ska de bära så lite packning som möjligt, helst inget.
Inga hungriga barn, de ska ha välplanerad mat de kan äta i adekvat mängd.
Vi ska ha bra utrustning och kläder anpassade för kalla temperaturer, vind, väta och dåligt väder.
Barnens kläder ska lämna utrymme för lite slarv med väta och smuts.
Tidsschemat för turen ska ha goda marginaler.
Barnen ska ha så fria vingar som möjligt, dvs uppmuntras ta egna beslut, styra tempo och inte radiostyras av en vuxen.
Jag bär så lite som möjligt.
En tarp i dcf fungerar som ett vind och regnskydd vid pauser och vid tältlägret. Tarpen på bild är från svenska Skalmo Gear
Packning
6åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2kg.
8åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2.2kg.
Jag bar en ryggsäck som vägde cirka 35kg, fick dock avlastning av en vän första 3 dagarna på turen. Maten vägde 25kg, övriga grejer cirka 10kg.
Fritt fram att räkna på vad som hänt med ryggsäcksvikter här ovan om vi använt mer traditionell fjällpackning, låt säga 10-15kg var i basvikt (exklusive mat).
Övre Rapadalen
Klädsystem för mig som vuxen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, löptights, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, dunjacka, syntetdunjacka, mössa, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: ett par ullstrumpor.
Klädsystem för barnen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, tunna softshellbyxor, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, tjock syntetdunjacka, fleecetröja, mössa, myggnät, montagehandskar, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: två par ullstrumpor, ett par syntetkallingar, ett par extra softshellbyxor. Fryspåsar att ha i skorna vid läger.
Varje detalj i klädsystemen har jag valt ut efter bästa förmåga för att vara så lätt som möjligt men ändå fylla sin funktion. I stort sett ser valen liknande ut för mig som vuxen som för barnen, undantaget att de fick kraftigare regnbyxor, mer extrakläder och tjockare förstärkningsplagg än mig. Till barn är det dock betydligt svårare att hitta bra lättviktsprodukter. Mycket av deras klädsystem köptes i slutänden från gneis.se som är bland de bästa tillverkarna jag kunnat hitta för barnfriluftskläder. Själv väljer jag ofta kläder från bland andra Rab, Salomon, OMM, Enlightened equipment, inov8, patagonia, mountain hardware mm. Ofta kläder för löpning.
Underkläder, och även barnens byxor fick jag tvätta ett par gånger längs vägen och sedan torka i armhålan eftersom utemiljön inte bjöd på torkmöjligheter.
Sovsystem
Tält: zpack triplex. Inköpt specifikt för turen och numera mitt enda tält. Det finns flera saker som kan göras bättre vad gäller design och slittålighet, men samtidigt så är det ett fullt fungerande 3p-fjälltält som väger 700 gram. Det är svårt att konkurrera med.
Varsin vuxensovsäck fyllda med 3-400gram 800+FP dun. Barnen har inte egna sovsäckar då jag har flera sen tidigare.
Vi sover med thermobyxor, syntetdunjacka, mössa och strumpor på
Kartläsning
Ryggsäckar
Barnen hade varsin 16l ryggsäck från vaude som väger in på cirka 300 gram. Min ryggsäck är en 10 år gammal 75l ryggsäck som en kompis sytt till mig i x-pack. Den rymde maten, övrig utrustning fick fästas utanpå initialt.
Övrig utrustning
Stavar till mig och barnen, microspikes till mig och barnen, Garmin inreach, tarp från skalmo för raster och läger, drybags för kläder och sovsäckar, första hjälpen, myggmedel, hygienartiklar, lagningsgrejer, solkräm, kondenstrasa, telefon, klocka, kameror, powerbanks, laddkablar, betalkort, läsplatta, karta och kompass.
Mat
Enskilt viktigaste posten att lyckas med. Jag räknade på hur mycket energi barnen behövde och kom fram till cirka 2500-2700kcal per dygn. Månaderna innan avresa torkade jag mat hemma som barnen fick prova. Mycket inspiration från boken “Snabblagat på tur” av Eric Tornblad. All mat portionsförpackades i ziplockpåsar, var livsmedel för sig. Exempelvis torkade köttbullar, skinka, fetaost, ketchup, oliver, rivna morötter, ost, pasta, tonfisk, köttfärssås mm. Köpte även med en större mängd godis, chips, varm choklad, nyponsoppa, dextrosol, sportdryck, kakor mm. I slutänden hade vi med oss cirka 2.5kg mat med låg vattenhalt per dygn för oss tre, och det var mitt i prick.
Eftersom all mat var förberedd för att endast behöva tillsättas kokande vatten behövde vi inget kök för avancerad matlagning. Min to-go-brännare Soto windmaster med tillhörande 650ml toaks titankastrull och 550 gram gas räckte gott och väl för oss i 10 dagar. Maten åt vi ur findus soppskålar med titanskedar. Utöver det hade vi plastmuggar för varm dryck, och vattenflaskor för vatten.
Camp med Ahkka bakom
För mycket packning
Vi saknade inga grejer under turen, men vissa saker kunde göras bättre. Barnen ligger dåligt på uppblåsbara liggunderlag. Ofta fungerade liggunderlaget som täcke istället – eller bara utfyllnadsmaterial i tältet. Framöver blir det bara cellplatstliggunderlag, 10-15mm tjockt. Barnen hade inte behövt fleecetröjor, myggnät eller solglasögon. Eventuellt hade även microspikes kunnat lämnats hemma, de är dock sköna att ha i svåra vad och i blöt blockterräng. 8 av 10 dagar hade vi lätt regn, kalla temperaturer och ibland vind. Mitt eget klädsystem var jag trygg med sen innan, men barnen fick prova sina – vilka fungerade bra. För kortare fjällturer med god väderprognos hade vi kunnat skala bort en del.
Vad
Det finns många olika aspekter kring att passera vattendrag. Vi gick genom Sarek i början av Juli och startade vår vandring direkt efter den värsta snösmältningen var klar. Det innebar att vi de första två dagarna hade mer vatten än normalt. Barnen är dock vana i terräng och kunde stabilt korsa de flesta vattendrag utan hjälp av vuxen. De växte under turen och upplevde sig ha god kontroll. Jag gick oftast strax nedströms och samtidigt som dem som extra säkerhet. Över de kraftigaste vattendragen höll de mig i handen, vilket nog inte var nödvändigt. Två vattendrag bar jag dem över. Som vuxen tror jag det är nödvändigt att vara van vid vad för att göra adekvata bedömningar kring vad som är lämpligt eller inte om man ska göra såna här turer. Snöbryggor över bäckar höll vi oss borta från, det är alldeles för farligt.
Vad i Rouhtesvagge
Dagsetapper
För oss är 10-15km per dag lagom dagsetapp, det går dem gladeligen. Barnen och jag har förmåga att gå betydligt längre än så i obanad terräng, men vi ville ha gott om tid för lek, utforskande och sidoutflykter.
Ekonomi
Vår Sarektur med utgångspunkt från Stockholm kostade hutlösa summor pengar. Tågbiljetter 5.5k, bussresor cirka 2.5k, båt och övernattning 4,5k och vi gjorde även ett helikopterlyft upp på fjället för 5.2k för att få en enklare och roligare start för barnen. Utöver detta tillkom utrustning som barnen visserligen kan använda hemmavid också – men en hel del är i mina ögon väl lyxigt för hemmabruk. Som tur är hade jag mycket av utrustningen sen tidigare. För en del kanske det är normalt att två veckors semester kostar 25-30k. Men det går inte att påstå att det är billigt att ta familjen till Sarek. För mig som ensamstående förälder med ett normalt jobb är det prioriteringar som gäller för att en sån här resa ska vara görbar. Hyra stuga med dagsturer från Härjedalen kan ge en fin och betydligt billigare fjällsemester, men inte lika storslagen natur!
Hjälpmedel för turplanering
För dig som är intresserad av Sarek på egen hand eller med barnen vill jag tipsa om min sarekguidebok som bland annat säljs på backpackinglight.se: Sarek: vandring, löpning och klättring med lättviktspackning. Där finns detaljerade färdvägar i Sareks dalgångar, och jag vågar påstå att det inte någon annanstans finns mer precisa eller omfattande ruttbeskrivningar för Sareks högalpina områden än de jag redogör för i min bok. Utöver det så finns även all utrustning beskrivet här ovan nedbrutet i detaljer som kan leda dig till korrekta och konkreta val av lämplig utrustning.
Avnjuta lite fräscha skoterspår i början på Kungsleden.
Det finns flera olika sätt att förbereda sig inför Vita eller Gröna Bandet. En del dissekerar varje söm i sin packning, planerar matdepåer och väger varje pinal som ska med. Andra packar det man har och det som får plats i ryggsäcken, skippar mat depåerna och bara ger sig ut, utan att tänka så mycket på vad grejerna väger. Samuel Leaben Rosén har varken en packlista, eller något lättviktstält att stoltsera med. Under sina 5 turer genom den Skandinaviska fjällkedjan har han bara vägt sin ryggsäck en gång och då vägde den ca 30 kg, utan mat, dvs 15-20 kg mer än många andra som vi har intervjuat och vandrat samma sträcka. Med facit i hand så är denna story kanske inget som hör hemma på varken Backpackinglight.se eller Ultralight and Comfortable eller någon annan lättviktsblogg för den delen. Men när jag intervjuade Samuel så slog det mig att vi alla är olika. En del har varken tid, ekonomin eller intresset att nörda ned sig för att sen kitta upp sig med de lättaste prylarna. Om jag går till mig själv så var det först när jag fick testa lättare utrustning som jag förstod det stora värdet i det och hur mycket det faktiskt maximerade min totala vandringsupplevelse. Jag hade inga problem att bära på 30 kg men det tog på och jag var ofta helt tömd på energi när jag kom fram till lägerplatsen efter ett pars mil vandring. Men att göra det i 130 mil, kräver yx-pannben och en vilja utöver det vanliga, något som jag inte skulle råda någon att göra. I slutet på denna artikel kommer jag försöka förklara fördelarna men att minska ned sin bärvikt och vad som händer när man bantar från 30kg till 15 kg, inte bara att du rör dig smidigare utan faktiskt försöka påvisa den “ränta på ränta” effekt som faktiskt uppstår. Fram tills dess, här är Magnus egna story:
Kul att du vill vara med, berätta för läsarna, Vem är 5-bandsmannen Samuel Leaben Rosen?
-Tänker på det ibland och jag vet inte riktigt. En småcharmig karlslok i 40-årsåldern utan högt flygande planer eller stora ambitioner, kanske. Nåt sånt hade jag förmodligen skrivit på en eventuell tinder profil. -Om någon tycker jag är mer, mindre eller något annat, måhända att de har rätt. Jag varken vet eller bryr mig. 5-Bands mannen. Det är förmodligen aldrig någon som kallat mig det, inte ens jag själv. 5-sekunders mannen har jag väl hört några gånger, det är förvisso en helt annan historia. Det som drivit mig att trampa och skida genom vår svenska fjällvärd är mestadels slumpen. Att jag dessutom för ungefär 5 år sedan inte har ett heltidsarbete utan drängar runt som en kommunal timvikarie har gett mig både tid och frihet att göra lite vad jag vill.
Hellre stå på en sten och spela ball än att sitta på den och böla.
–Berätta om dina turer?
-Första gången skedde genom att en god kamrat föreslog att vi skulle köra Gröna bandet ihop. Jag tänkte väl då: -Visst, varför inte! Att min kamrat sedan fick förhinder att hänga med, det där med att livet kommer emellan, stoppade inte mig. Som jag skrev innan så har inte jag riktigt samma liv, åtaganden eller ansvar. Jag var fortfarande inställd på att dra iväg och hade sett till att inte knyta upp mig, lova bort mig eller planerat in något annat. Så efter att kräva skjuts till Grövelsjön av tidigare nämnd kamrat så gav jag mig iväg.
-Andra gången hade min kamrat lyckats pussla och planera bättre i sitt ansvarsfulla och upptagna leverne att han kunde hänga med. Vi hade ju sagt att vi skulle göra detta tillsammans och det var något både han och jag ville göra. Så vi fick vårat äventyr, ett år försenat men tillsammans.
-Tredje gången och första vita. Det går ju att göra det på skidor också, undra om jag klarar av det? Det går säkert att fundera över och komma fram till ett realistiskt svar. Eller, så kör jag bara och ser om det går, och det gjorde det!
-Fjärde gången och andra skidturen. Två gröna, två vita. Det låter bra, det är viktigt med balans.
-Femte gången och tredje gröna. Via fejjangruppen eller hemsidan blev jag varse att det introducerades en special patch för de som gjort det fem gånger. Jag kunde inte låta bli att tänka: Den patchen vill jag ha, och så blev det också.
Ett par trötta skidfötter. Detta var dagen innan jag besökte Alko i Kilpisjärvi. Något senare infann sig ett vansinne av smärta kryddat med brännvin. Detta ledde till att jag drog min mora och knivade upp mina pjäxor för att få lite tåutrymme. Fick fixa dem med en uppskuren drybag på kvällen för att slippa få in snö i dem, rätt val.
Vad är det som driver dig till alla dessa långturer?
-Det var ju såklart någonting som fick mig att fastna för slitiga långturer under och efter den där första vandringen. Grunden i utmaningen är något som är väldigt tilltalande för mig i sin enkelhet. Ta dig därifrån till dit och gör det för egen maskin. -Fan så skönt. Det är givetvis jobbigt, jävligt och jävligt jobbig! Men att varje dag veta exakt vad som ska göras. Det ska gås eller glidas, beroende på årstid. Denna ljuva enkelhet! Att det dessutom innebär att jag får vara ute och uppleva naturen och allt hon har att bjuda på. Jag upplever henne som mer sträng än öm. Om någon undrar.
Början på slutet någonstans i Norge.
Berätta om dina Bandet minnen?
-Finns några att välja på. De som har berört mig mest är möten med främlingar som hjälper en, så häng med och minns dem med mig:
Första Gröna Bandet turen.
-Oerfaren och småvilsen i Jämtlands-vischan och det smyger sig upp någon gammal Toyotahistoria (kan ha fel här, är inte så bra på bilar) längst vägen. I den sitter en vithårig farbror och undrar om jag ska förbi bystugan. Jag saknade vetskap om både bystuga och farbror, så jag svarade väl något i stil med: Ehh,… Ok! -Det var så jag träffade Stig för första gången. Ett väldigt bra möte och ett minne jag ska vårda lika ömt som en skål fylld till bredden med nymjölkad mjölk.
Under Gröna Bandet nr 2 så finns det en som jag ibland tänker på.
-En man vi träffade i Valsjöbyns lokala bodega. Vi var därinne för att handla något vi behövde men mestadels unn vi ville ha. Vi frågar expediten om det måhända går att köpa piprensare, vilket tyvärr inte gick. Efter några minuters scrollande i butikens hyllor så dyker mannen upp. Med sig har han en påse piprensare och erbjuder oss dem. Utan att be om något i ersättning. Den här mannen har alltså överhört vår förfrågan, åkt hem för att hämta piprensarna och sedan tillbaka för att skänka dem till oss. Bara för att vara snäll. Vackrare än alla utsikter sammanslagna.
Första skidturen.
Ett ganska kargt välkomnande till Jämtland denna gång. Strax efter Helags så stormar det på ordentligt vilket leder till en bortblåst skida. Så efter en slitig fjälltur till fots in i Vålådalen. Skidlös, skitsur och ledsen stannar jag kvar över natten efter att ha pratat med tjejen som kan ha varit sportchef. På förmiddagen så har sportchefen blivit påverkad av mitt slitna anlete och ledsna hundögon. Hon har funnit i sig hjärta, viljan att hjälpa mig fortsätta på mitt äventyr genom att iordningställa en hyrskida åt mig. Så rart så jag blir nästan tårögd.
Senare samma skidtur kom jag till Raukasjö och hade då pulktrubbel istället. Återigen med detta slitna anlete och ledsna hundögon fick jag hjälp av Tommy att ordna pulkans underrede. Väldigt snäll man, gubbsträng men snäll.
Vid en finländsk autiotupa, fast i Finland. Jävla Covid.
Andra skidturen.
En tur som gick bra, bortsett från allt covid-kaos som världen drogs med. Jag träffade Kent i Rötviken. Jag gillar Rötviken för att det heter just Rötviken, men vem gör inte det? Jag gillar Kent för att han är skön. En klassisk urstockholmare, kört taxi och nu sadlat om till att arrendera camping.
Den sista färden. Eller den senaste i alla fall.
-Efter att ha traskat genom Tärnaby, denna gång på väg söderut. Här har jag slängt upp tältet på någon form av vändplats avsedd för skogsmaskiner, längst med en grusväg, då en kvinnlig bilist plötsligt stannar till och undrar om jag är ute och “grönabandar”, vilket jag var. Efter några tips om tältplatser och allmänna trevligheter undrar damen om jag behöver något. Jag tänker, varför inte, jag kan väl lika väl fråga. Du har ingen sprit kanske? -Undrar jag. Nej tyvärr, svarar hon. Men hon har knappt hunnit avsluta svaret innan hon utbrister: -Nej, vänta! Efter ett kort rotande i bilen har hon lyckats trolla fram en flaska Baileys som hon glatt avvarar. En trevlig och oväntad present!
Någon halvkilometer från Sälkastugan kunde jag sitta vid tältet och glo på andra fjällfräsare. Lite ensamhetens sällskap. Det sällskap jag gillar.
Hur ser din packning ut och hur förbereder du dig inför en långtur?
-Jag är ganska oplanerad vad gällande packning, vilket leder till att jag ofta bär en ganska tung ryggsäck. Har en snigelmentalitet, är tung och långsam då jag bär hela huset på ryggen. Man måste ju vara redo för vad som kommer! Det är dessutom ofta mat och onyttigheter som väger mest och det kan jag alltid äta upp om jag vill bära lättare. Utöver allt som är nödvändigt. Mat, tält, sovsäck, liggunderlag, kök, ombyten etc. så tycker jag det är väldigt skönt att ha med lurar till telefonen så jag kan lyssna på musik ibland. Någon typ av rast sko är något som jag gillar att ha med, är det inte vinter och snö så använder jag en badsko från Lidl och är det skidåkning så har jag en bivy boot.
-En pissflaska är heller inte så dumt, särskilt på vintern. Finns säkert många som håller med mig och kan känna igen sig. De där gångerna vi legat i våra tält, pissnödiga, sura och våndats av en fruktansvärt stark ovilja att ge oss ut i rugget utanför den skyddande tältduken. En pissflaska löser de problemen, i alla fall för den penisbärande delen av befolkningen. Vet inte om det finns andra lösningar.
En uppgiven en efter 500 m uppför Jakobshöjden. Vad i helvete har jag gett mig in på? Om jag inte missminner mig, var det något åt det hållet jag tänkte.
-Efter att ha bestämt att jag ska iväg någonstans så går jag några dagar och tänker mig att jag är ute. Då är det lätt för mig att visualisera vad jag vill ha med mig. Kommer jag på någonting utöver grunderna så lägger jag det på minnet, sen kvällen innan jag ska dra så slänger jag ihop det jag tänkt mig.
-Jag har bara vägt min packning en gång. För att jag vet att den alltid kommer vara så onödigt tung, så jag vill inte veta. Lite som när en drar sig för att öppna en faktura som kommer vara smärtsamt för plånboken.
Den gången jag vägde den var på sista bandetturen, när jag kom ner till Abisko. Så från Kilpisjärvi till Abisko, vilket tog en dryg vecka. Då vägde den 28kg. Så några kilon över 30 gissar jag att den väger vid start.
Jag skickade ut depåer under den första Vita Bandet turen. De andra gångerna har jag handlat längst vägen. Då har det blivit vid Åre, Gäddede, Klimpfjäll, Valsjöbyn, Tärnaby, Hemavan, Ammarnäs, Jäkkvik och Abisko. Beroende på vilken väg jag tog och om jag behövde fylla på. Har föredragit detta eftersom jag då med säkerhet vet att inget kommer försvinna med posten.
Nyshoppat unn från Klimpfjäll avnjuts i tralligt väder och gott sällskap.
Utöver det har det inte funnits minsta skam att rota igenom efterlämningar i de fjällstugor som besökts. Eller att unna sig en frukostbuffé om den möjligheten funnits.
Några nya turer inplanerade?
-Absolut. Jag kommer dra iväg på något mer av en rekreations tur i juli/augusti. Har inte bestämt riktigt var, men blir till fjälls i alla fall. Och tänkte då ta med min packning till er på Backpackinglight.se så får ni kitta upp mig med lättare prylar, så ska jag skriva sen om skillnaden.
–Med detta så vill jag tacka för din medverkan Samuel och ser fram emot att göra dig lättare till din nästa tur!
Från 30 till 15 kg
Har som sagt lovat att hjälpa Samuel att gå ned i bärvikt till sitt kommande äventyr är att minska hans bärvikt från 30 kg till ca 15 kg. Så en spännande fortsättning följer! I Nedan bild har jag beskrivit vad som händer när du avlastar ryggen med 15 kg och vilka fördelar det ger. Fler tips och motiv till att vandra lättare hittar du här: 5 lätta tips.
Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Kom gärna med kommentarer eller frågor. Mvh
Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…
Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.
Vägval och planering
På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:
-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.
Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.
Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här
Depåer och vilodagar
-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.
När olyckan är framme
-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.
Bysen vilar ut.Jonas och Bysen
Utrustning
Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.
Jonas Gear SpreadKattas Gear spredBysens gear spreadUtrustningen till äventyret: Se detaljerad packlista här:
-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.
-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.
Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.
-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.
Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.
-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.
Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.
Bysens packlistaJonas och kattas sova och bo utrustning
Minnen från turen -Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.
Framme i Treriksröset!
Lärdomar Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:
-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.
-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.
-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.
-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppenoch det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.
Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet
Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.
I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.
Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:
–Berätta om vandringen
–Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig.
–Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet.
Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.
-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det?
–Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig.
–Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra.
-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig.
-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm?
–När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex.
–Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt.
Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.
-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen.
-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂
-Har du några fler spännande turer på gång?
-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr.
-Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare?
-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis.
-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen.
-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.
-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter.
-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur?
Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn.
En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?
Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden? Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där!
Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson). Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare.
Jag som skriver detta heter Marcus och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren. Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse.
Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag? Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.
Motiv till att vandra lätt:
Du gör av med mindre energi
Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
Du orkar vandra längre, både i tid och distans
Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)
Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. PåBackpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare.
Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre upplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge beroende av vem du är vad du har för behov.
Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre. Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot +2 till -6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över.
Tips på utrustning som både funkat för mig och flertalet långdistans vandrare som jag hjälpt:
Liggunderlag
Sea to summit etherlight XT är det skönaste underlaget för dig som är lite tyngre som jag, och sover på sidan. Thermarest X-Lite NXT är för dig som vill ha det bästa sett till vikt och värme. Den nya NXT modellen prasslar mindre än föregångaren och är både ett varmare och lättare liggunderlag än Sea to summit. Oavsett vilket du väljer som kommer du bli nöjd.
Sovsäck/Quilt
Funktionen för en sovsäck eller en quilt är betydligt enklare än för många andra grejer så här finns det många varumärken som gör jobbet. Se till att du har en bra dunkvalitet, att dunet är rds certifierat och du utgår från sovlösningens Comfort temperatur och inte limit. Skulle jag välja en quilt för tre säsongsbruk så är det en wide Enlightened Equipment Revelation -6.
Kök
Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 230 ml gas inuti. Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kokkärl har jag oftast något kärl från Gramjakt eller Toaks.
Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 800 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer. Här är några tält som jag tycker om:
Skalmo The Mid: Ett rymligt lätt och störtsäkert tält för 1 person och kan byggas ut till ett 2 p genom att byta innertält (som du köper separat) Sover jag själv i det så är det ett palats. En stor fördel är att det tillverkas här i Sverige, nackdelen är kanske priset, Men du får det du betalar för. Kräver en stav på 160 cm.
Durston X-Mid Har kanske varit det mest hypade lättviktstältet senaste åren. Ett stabilt och ultralätt som genom sin unika design skapar ett gott utrymme. Tål höga vindar och har många nöjda användare runt om i världen. Kräver två vandringstavar eller
Big Agnes Copper spur Ett fristående tält som jag tycker är enormt trivsamt att bo i med sin höga höjd, smarta öppningar och smarta detaljer. Finns i flera storlekar från 1 p till 5p och betydligt lättare alternativ för plånboken än DCF tälten.
Hilleberg AnarisEn klassiker som håller år efter år. Kanske inte det lättaste på marknaden men ett av de mest pålitliga 2p tälten på marknaden. Perfekt tält för dig som går med vandringsstavar eftersom tältet kräver två pinnar för uppsättning.
Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt. Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energi effekt bli som att minska ca 7 kg i packvikt.
Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi lätta trailskor för både honom och henne. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!
Altra Lone Peak är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne.
Vill du ha en högre och varmare sko så skulle jag kolla på en Joe Nimble Wondertoes i läder. Väger endast 380 gram och går lättare att torka än Gore tex och kommer hålla bättre.
Har du problem med tåskav så är mitt tips att vandra i ett par Injinji tåstrumpor.
Varför vandringsstavar?
Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.
Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig. Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Jag använder ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck. Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav.
Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har. Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse.
Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås undantag till denna regel, exempelvis ryggsäckar från Hyperlite Mountain , en favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men krisar det och du tvingas bära mer än din egen utrustning så kommer den palla det.
En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.
PåBackpackinglight.se finns enkla guiderför dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning.
Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är Hyperlite Mountain Gear. På bild en HMG Unbound 55 L på 975 gram.
Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här
Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på 090-186850. Välkommen till vår butik i Umeå på Förrådsvägen 22 eller vår webbshop som du hittar här.
