Mitt Gröna Bandet Àventyr pÄ 42 dagar. Sofie Ahlberg berÀttar om sin planering, vandring, och utrustning.
I slutet av maj fick jag ett mail av tvÄ UmeÄtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. LÀttare TÀlt, liggunderlag, sovsÀckar och ryggsÀckar stod pÄ önskelistan inför den tur pÄ ca 1300 frÄn Grövelsjön till Treriksröset. NÄgon dag dÀrpÄ trÀffas vi pÄ Backpackinglights Showroom i UmeÄ för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förvÀntningar inför det kommande Àventyret. TÀnk att fÄ spendera en hel sommar i de Svenska fjÀllen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrÀttavisad att det handlade om en tidsram pÄ sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hÄllas relativt högt och blev dÀrför en del av ekvationen vid val av utrustning.
Sofie Ahlberg Àr en 34-Ärig ulricehamnare som flyttade upp till UmeÄ för sex Är sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrÄn korta dagsutflykter till lÀngre vandringar. Löpning och skidÄkning Àr stora intressen som hon gÀrna kombinerar med fjÀll. att hon gillar utmaningar Àr nÄgot som vi alla som lÀser detta förstÄr. Sofie Àr Àven ledare i IKSU Frilufts sedan nÄgra Är tillbaka. HÀr Àr hennes Gröna bandet resa:
–BerĂ€tta om vandringen
–Det Ă€r svĂ„rt att beskriva en vandring pĂ„ 42 dagar. Den innehöll liksom sĂ„ mycket pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt, bĂ„de natur- och vĂ€dermĂ€ssigt men ocksĂ„ kĂ€nslomĂ€ssigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvĂ€rr fick avbryta efter 12 dagar. NĂ€r jag morgonen efter fortsatte pĂ„ egen hand var det med grĂ„ten i halsen och en orolig kĂ€nsla. Hur skulle det hĂ€r gĂ„? NĂ€r jag sedan kom upp pĂ„ fjĂ€llet var det som att det slĂ€ppte och jag kĂ€nde mig trygg igen. En mĂ€ktig kĂ€nsla. Efter nĂ„gra lĂ€rorika dagar pĂ„ egen hand nĂ€r jag knappt trĂ€ffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sĂ€llskap pĂ„ Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. DĂ„ trĂ€ffade vi Ă€ven nĂ„gra andra bandare och fick kĂ€nna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gĂ„tt innan. Jag var lite rĂ€dd att det skulle vara trĂ„kigt att gĂ„ den igen, men det var ingen fara. Det blev sĂ„ annorlunda frĂ„n förra gĂ„ngen. Allt flöt pĂ„ tills jag nĂ€rmade mig Kvikkjokk. DĂ„ bestĂ€mde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev sĂ„ ofantligt rĂ€dd att jag inte skulle kunna fortsĂ€tta. Men som tur var slutade det att bli sĂ€mre och vĂ€dret som varit som tuffast just dĂ„ lugnade sig ocksĂ„. Ett av de finaste minnena frĂ„n den etappen Ă€r Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gĂ€ng lĂ„ngvandrare frĂ„n USA var speciell och sĂ„hĂ€r i efterhand fascineras jag av hur viktiga de dĂ€r mĂ€nniskomötena Ă€r. Hur mycket energi det gav mig.Â
–Framme i Abisko vĂ€ntade en vilodag innan brorsan anlĂ€nde för att göra mig sĂ€llskap pĂ„ sista etappen. DĂ„ anslöt Ă€ven en kille frĂ„n Tyskland som jag och sambon trĂ€ffade under Lapplandsleden. Vi vandrade pĂ„ ungefĂ€r samma vis, tidiga morgnar och ganska lĂ„nga etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. âNi vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.â Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng över hur fina de norska hyttorna Ă€r. För att inte tala om vyerna. NĂ€st sista dagen mötte min sambo och hans förĂ€ldrar upp i PĂ€ltsastugan och den 28 juni fick jag Ă€ran att gĂ„ i mĂ„l tillsammans med dem och brorsan. Det gĂ„r knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog Ă€ndĂ„ skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande kĂ€nsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev sĂ„ bra och att jag fĂ„tt uppleva sĂ„ oerhört mycket pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika vis under de senaste veckorna. Det Ă€r sĂ„ mycket jag tar med mig, mĂ€nniskomötena, vyerna och det enkla livet.Â
-Du vandrade ensam under vÀldigt lÄng tid, hur var det?
–Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen frĂ„n början blev det en ganska svindlande kĂ€nsla nĂ€r jag efter 12 dagar skulle fortsĂ€tta ensam. MĂ„ste erkĂ€nna att jag blev lite orolig för hur det skulle gĂ„, men eftersom att jag sĂ„ gĂ€rna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och sĂ„hĂ€r i efterhand kĂ€nner jag att jag vĂ€xt av det. Jag upplevde att jag trĂ€ffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men ocksĂ„ att andra mĂ€nniskor tar mer kontakt nĂ€r man vandrar pĂ„ egen hand. Det Ă€r nog det jag tar med som den största fördelen, mĂ€nniskomötena och vad de gett mig.Â
–Det jag saknade var att ha nĂ„gon att bolla med i svĂ„rare situationer. Tex. vid ett vad eller Ă„ska. Men det nog ocksĂ„ det som fĂ„tt mig att vĂ€xa mest, att resonera med mig sjĂ€lv, komma fram till beslut och kĂ€nna att jag klarar det. OcksĂ„ hĂ€ftigt att helt kunna lyssna pĂ„ sin egen kropp och tex. gĂ„ pĂ„ lĂ€ngre Ă€n planerat vissa dagar för att det kĂ€nns bra.Â
-Sedan fick jag ju sĂ€llskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig.Â
-42 dagar! BerĂ€tta hur du planerade din vandring. DepĂ„er, vilodagar mm?Â
–NĂ€r vi planerade visste vi att vi hade ungefĂ€r sex och en halv vecka pĂ„ oss. Det skulle innebĂ€ra nĂ€stan 30 km per dag, vilket Ă€rligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag lĂ€ngre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Ăven den gjorde jag smĂ„ justeringar i om jag fick nys om nĂ„gon annan led Ă€n den planerade tex.Â
–Jag hade fyra stycken depĂ„er (UndersĂ„ker, KlimpfjĂ€ll, JĂ€kkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra nĂ„got annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer lĂ€ngs vĂ€gen för att komma ner i packvikt.Â
-Jag tog tvÄ vilodagar, en i Hemavan efter ungefÀr halva bandet och en i Abisko inför finaletappen.
-Under hela vandringen tĂ€nkte jag mycket i delmĂ„l och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt đÂ
-Har du nÄgra fler spÀnnande turer pÄ gÄng?
-Bara bilturer. Nej, skĂ€mt Ă„ sido. Det enda som Ă€r bestĂ€mt Ă€n sĂ„ lĂ€nge Ă€r en kortare tur med nĂ„gra kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya Ă€ventyr.Â
-Om du skulle ge nÄgra konkreta tips till framtida bandare?
-Gör det pĂ„ ditt sĂ€tt. Det fina med Gröna bandet Ă€r att det Ă€r enkelt att lĂ€gga upp det pĂ„ sitt egna vis.Â
-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter kĂ€nsla, vĂ€der och förutsĂ€ttningar lĂ€ngs med turen.Â
-Man mĂ„ste inte ha vĂ€rldens framförhĂ„llning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss. Â
-Ăr du osĂ€ker pĂ„ nĂ„got inför ditt Gröna Bandet, kontakta nĂ„gon av oss som gĂ„tt det. Tror att vi Ă€r mĂ„nga som gĂ€rna delar med oss av tips och erfarenheter.Â
-BerĂ€tta om din utrustning. NĂ„gra saker i din utrustning som du Ă€r extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nĂ€sta tur?Â
Jag Àr otroligt glad att jag investerade i lÀttare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bÀra mellan 13-17 kg istÀllet för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast Àr jag med tÀltet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vÀgde hÀlften sÄ mycket som mitt gamla. Jag var frÄn början lite skeptisk till det. TÀnkte att ett sÄdant lÀtt tÀlt kan vÀl inte vara lika trivsamt och kÀnnas lika tryggt som mitt gamla tÀlt som vÀger 3 kg. Men sanningen Àr att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sÀtta upp och ta ner och stod pall för vind och regn.
En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsĂ€ck. Var helt instĂ€lld pĂ„ att jag absolut inte ville ha en quilt men nĂ€r jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er pĂ„ Backpackinglight.se sĂ„ Ă€ndrade jag mig. Ăr vĂ€ldigt glad för det, dĂ„ den varit kanonbra. LĂ€tt, mycket skönare att sova i Ă€n en sovsĂ€ck och lagom varm. Ăven det uppblĂ„sbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lĂ€ttare. Det blev ett som egentligen Ă€r för kort, men eftersom att jag alltid sover pĂ„ sidan har jag inget behov av att ha ett hellĂ„ngt och kunde dĂ€rigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tĂ€nkt pĂ„ annars. Om man vill följa din resa framĂ„t. Vart kan man följa dig?
PĂ„ mitt Instagramkonto: idasofieahlberg.
Packlista:
Redogör nedan mina lista pÄ Sova, Skydd och BÀra. Hela packlistan gÄr att ladda ned lÀngre ned ned.
TĂ€lt Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g
Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g
Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g
Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular 495 g
Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g
Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm
PumppÄse Exped Pumpbag UL M 40 g
RyggsÀck Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g
Har du frÄgor om inlÀgget eller har frÄgor om utrustning sÄ tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se
The nano puff getting lighter and lighter.
The front and side of the Osprey Levity 60
Nice looking packs from Haglöfs