Category: ultralight backpacking

backpackingblogcampingGear reviewsultralight

Chapter 2: Navigational Mastery in Winter Conditions

on January 11, 2025

Getting around snowy landscapes in winter requires more than just adventure; it needs the right tools for safe and effective travel. This chapter looks at navigating cold areas using modern technology and traditional methods. It’s for everyone, from experienced backpackers improving their winter camping techniques to beginners wanting to try their first cold adventures. Whether you want to learn how to use digital navigation apps better or strengthen your skills with a map and compass, it’s important to know how these tools work together for a successful winter experience.

In this section, you will learn different ways to combine digital and traditional navigation tools in winter. You will learn to use GPS devices and smartphone apps while managing their battery life to stay connected in cold weather. You will also learn how to read physical maps and use compasses as reliable backup options when technology fails. This chapter provides helpful tips and advice to prepare you for confidently exploring winter landscapes, making you skilled in using modern tools and traditional navigation methods.

Digital Navigation and Power Management

Digital tools for navigation have changed how we explore the outdoors, especially in winter. Knowing how to use these tools well is important for staying safe and having fun while traveling through snowy areas.

Modern navigation apps on smartphones and GPS devices help you find your way, especially when the weather is bad or trails are covered in snow. These tools provide live information that helps you make smart choices about your route. Clear maps and the ability to find your exact location reduce the chance of getting lost.

However, just opening an app is not enough. You need to know how these tools work and their limits to use them fully. Learning to mark locations, zoom in on maps, and use maps offline are valuable skills. Understanding the land and how to read digital maps makes traveling safer and more enjoyable.

You also need to think about how winter weather can affect these devices. Cold temperatures can quickly drain batteries, so keeping your devices warm and checking battery levels often is important. A good tip is to keep your device in a pocket near your body to use your warmth to save battery. Lowering the screen brightness and closing unneeded apps can also help save power.

It’s crucial to have backup options if your device runs out of power. Carrying portable chargers or extra batteries can be a lifesaver when your main power source fails. Investing in strong backup power sources for cold conditions is a smart choice. Some modern portable chargers, like solar ones, are good for longer trips.

It’s important to prepare for problems, such as device breaking, when using technology. Having more than one way to navigate is key. A smartphone is useful, but using it with a GPS device can make your navigation stronger. Each has its strengths; smartphones are user-friendly, while GPS devices are generally tougher and last longer on batteries.

Safe navigation means thinking beyond just getting by. It’s about combining digital skills with practical readiness—balancing technology with traditional outdoor knowledge. Managing power is one part of this balance, showing how important it is to be self-sufficient in wild places where help might not be close.

Also, knowing your navigation tools before you go out, rather than during your adventure, helps you feel confident and prepared. Spend time practicing with these devices in safe places to learn their features and functions.

Lastly, remember that technology is always changing. Updating your software and maps is part of using your devices well, so you have the latest information. Many navigation apps now have updates and alerts from other users, giving you extra insights and warnings to help you make better decisions on your journey.

Outdoor Navigation Apps

  1. AllTrails
    • Features: Extensive database of trails, user reviews, GPS tracking, and offline maps.
    • Good for: Hiking and trail finding.
  2. Gaia GPS
    • Features: Detailed topographic maps, offline capabilities, and route planning.
    • Good for: Backcountry navigation and outdoor activities.
  3. Komoot
    • Features: Custom route planning for hiking, biking, and mountain biking, along with offline maps.
    • Good for: Adventure planning and discovering new routes.
  4. MapMyRun/MapMyHike
    • Features: Track workouts, plan routes, and access a community of users.
    • Good for: Fitness-oriented outdoor activities.
  5. ViewRanger
    • Features: Topographic maps, offline access, route planning, and augmented reality features.
    • Good for: Hiking, biking, and outdoor exploration.
  6. Outdoor GPS
    • Features: Customizable maps, offline navigation, and various outdoor activities.
    • Good for: General outdoor navigation.
  7. Locus Map
    • Features: Offline maps, route planning, and tracking for various outdoor activities.
    • Good for: Detailed navigation and mapping.
  8. BackCountry Navigator
    • Features: Extensive maps for offline use, GPS tracking, and customizable routes.
    • Good for: Backcountry navigation and detailed mapping.
  9. Wikiloc
    • Features: Community-generated trails, offline maps, and GPS tracking.
    • Good for: Finding and sharing trails in various outdoor activities.
  10. Google Maps
    • Features: While primarily for road navigation, it can show hiking trails and paths.
    • Good for: General navigation and exploratory hiking.
  11. Topo GPS

Analog Skills: Map Reading and Compass Use

Learning to navigate in winter is very important for anyone exploring the outdoors. While modern tools have changed how we explore, traditional skills like using maps and compasses are still very reliable. These old methods are especially useful when traveling in snowy areas where electronic devices can fail.

First, physical maps are very helpful when technology doesn’t work. In cold weather, electronic devices often malfunction; batteries can die suddenly, or GPS signals can get lost in clouds or remote areas. Physical maps don’t need electronics. They are always available. If you are in a snowstorm and your GPS stops working, a map will still guide you. Holding a map lets you see your route, mark important points, and understand the area, helping you stay oriented when gadgets fail. This connection to the environment helps you feel secure, knowing you have a tool that works without technology.

Also, learning to read a map is more than just finding locations. It helps you understand the land and dangers—important for anyone going into winter wilderness. Knowing how to read contour lines and terrain features prepares adventurers for what to expect. For example, spotting a steep area on a map can warn hikers about potential avalanche risks or tough climbs, allowing them to change their route to stay safe. Learning this skill helps you think ahead and make better choices.

Compasses are also essential. These tools do not need batteries or satellites and are crucial for adventures away from digital resources. They provide direction, helping explorers find north even when visibility is poor, such as during fog or snow. While a GPS shows your exact location, a compass encourages you to be aware of your surroundings, helping you figure out directions based on what you see. This skill boosts your confidence and understanding of the situation during unpredictable winter travel.

Using a compass with a map greatly improves your navigation skills. Together, they help you accurately determine where you are and where to go. This combination makes navigation easier, turning old skills into a valuable and intuitive way to move through nature. Mastering these tools builds a connection with the environment and allows explorers to rely on their skills instead of just technology.

Additionally, winter weather often changes quickly. Snow can hide familiar landmarks. Knowing how to use traditional navigation methods is important during these times. It helps with unexpected tech failures and makes the exploration experience richer. Adventurers who mix these basic skills with digital tools are better equipped to enjoy their surroundings fully. The excitement of an adventure is not just about reaching a destination; it’s also about the journey and the stories created along the way.

How to Use a Map

  1. Understand the Map:
    • Look at the map key (legend) to understand symbols and colors (e.g., rivers, roads, trails).
    • Identify the scale, which shows you how distances on the map relate to real-life distances.
  2. Orient the Map:
    • Hold the map flat and turn it so that the physical features (mountains, rivers) match those in your surroundings. North on the map should face the same direction as North in the real world.
  3. Identify Your Location:
    • Find recognizable landmarks on the map that you can see around you (like a lake, road, or mountain).
    • Use these landmarks to pinpoint where you are on the map.

How to Use a Compass

  1. Hold the Compass Level:
    • Keep the compass flat at waist level, away from metal objects (like watches or phones) that can affect its accuracy.
  2. Locate North:
    • The compass needle will automatically align itself with the Earth’s magnetic field, pointing to Magnetic North. Look for the end of the needle that usually points to “N.”
  3. Find Your Direction:
    • Turn the compass dial until the “N” on the dial aligns with the north needle (make sure your feet are pointed the direction you want to go).
    • Note the degree reading where the direction you want to travel is indicated on the compass dial.

Navigate Using Both

  1. Set Your Bearing:
    • Decide where you want to go and find the direction on the map. Use the compass to get the bearing (direction) to that point.
  2. Follow the Bearing:
    • Move in the direction of the bearing you set. Keep the traveling direction aligned with the compass needle as you walk.
    • Regularly check your position on the map to ensure you’re still on track.
  3. Re-orient and Check:
    • Periodically stop and check both your map and compass to ensure you remain on course.

Summary

  • Map: Understand symbols, orient it to the real world, and identify your location.
  • Compass: Hold it level, find north, determine your bearing, and follow it to your destination.

With practice, using a map and compass becomes easier and can be rewarding for outdoor adventures!

Weather Adaptation Techniques

Tracking and adjusting to winter weather is important for anyone going into the wilderness, whether an experienced backpacker or new to lightweight camping. Knowing how to check and react to weather changes is key to having a safe and enjoyable trip. One of the easiest ways to stay updated is by using weather apps and websites.

Weather apps give real-time updates that help you make good choices outdoors. Most apps show current forecasts, including temperature, rain, and wind speed, which are all important for planning your winter activities. Features like hourly forecasts and severe weather alerts are especially useful. They help you prepare for sudden changes so you can decide whether to continue hiking or find shelter. Websites like NOAA or the Weather Channel also provide helpful information, especially when planning a longer trip in less accessible areas.

In addition to using digital tools, you can learn a lot from nature. Observing natural signs can help you understand what the weather might do. For example, a sudden drop in temperature, changes in wind, or animal behavior can indicate that the weather is about to change. Birds fly lower before storms, and increased humidity might mean snow is coming. Knowing these signs is helpful when technology isn’t unavailable or you’re out of service range.

Planning based on reliable weather forecasts is also important for staying safe in winter. Using technology and traditional methods gives you a stronger approach to navigation and planning. Before you go out, check the latest weather reports to make any necessary adjustments to your plans. If heavy snow or a storm is expected, changing your route or postponing your trip might be better. Always have a backup plan and know where to find shelter if the weather worsens. By adjusting to the weather, you protect yourself and keep a positive mindset, preventing unexpected changes from ruining your experience.

Building resilience to weather changes is essential for staying comfortable and happy during outdoor activities. Winter weather can be unpredictable, and developing mental and physical strength allows you to enjoy your trip, no matter what happens. Simple actions, like dressing in layers, carrying waterproof gear, and having warm drinks available, can make a big difference in your comfort. Staying flexible with your plans and being mindful also help you cope with changes. Accept that bad weather is part of winter and see it as a challenge rather than a setback. This positive attitude boosts your morale when things don’t go as planned.

As we deal with winter weather challenges, it’s clear that combining technology with traditional weather awareness and adaptability maximizes your chances of enjoying winter activities. Using real-time digital updates and observing nature gives you the information needed to make smart decisions. By adjusting your plans based on accurate forecasts, you ensure safety while also keeping your adventures flexible.

Avalanche Awareness and Terrain Understanding

Navigating snowy areas in winter requires understanding the challenges of the landscape and weather, especially avalanches. Identifying different types of terrain is essential for choosing safer paths. For example, knowing the differences between simple, challenging, and complex terrains can help assess avalanche risks.

The Avalanche Terrain Exposure Scale (ATES), created by organizations like Parks Canada, provides useful information. Simple terrains, which have gentle slopes or are forested, usually have lower avalanche risks. But even in these areas, there can be hidden dangers, so awareness is necessary. On the other hand, challenging terrains have clear paths for avalanches, making it important to be aware and skilled in finding safe routes. Using ATES helps outdoor enthusiasts match their skills to the terrain they plan to cross.

Another important factor for safe winter travel is recognizing avalanches’ environmental risks. Key signs to look for include the snowpack’s stability, the slope’s angle, and recent weather changes like heavy snow or warming temperatures, which can make conditions unstable. Understanding these factors helps predict and avoid high-risk areas, reducing the chances of triggering an avalanche.

In addition to recognizing terrain and avalanche risks, safety gear is crucial. If you’re skiing or even using a snowmobile, items that can save your life include an avalanche transceiver, probe, and shovel, which are tools that help find and rescue buried friends quickly. Wearing an avalanche airbag can improve survival by keeping you on top of moving snow. It’s important to not only carry these tools but also to know how to use them properly. Training in using this equipment is essential for responding well under pressure.

Continuous learning about avalanches is important for making smart choices in backcountry travel. Organizations like the American Institute for Avalanche Research and Education (AIARE) stress the need for structured courses. These programs teach participants about snow, decision-making, and rescue skills. AIARE studies show that students who take avalanche education courses tend to adopt better safety practices in the field.

While technology provides useful tools for navigation, it should support rather than replace traditional skills like reading maps and using a compass. These skills are especially important when digital devices fail due to cold or technical issues. Building these skills enhances the ability to accurately understand terrain features and make informed decisions without relying on electronic devices.

Summary and Reflections

Using digital and traditional tools to navigate winter environments can improve safety and enjoyment. This chapter discussed the benefits of modern navigation apps and GPS devices, which give real-time information and accurate location tracking. Adventurers can reduce risks from poor visibility and harsh conditions by learning to use these tools well. It’s also important to prepare for battery issues in cold weather, as having extra chargers or batteries can be very helpful. Additionally, skills like reading maps and using a compass are valuable, especially when electronic devices stop working. Knowing about the landscape, marking key points, and practicing with a compass helps with navigation and strengthens your connection to nature.

Combining new technology with traditional skills provides a complete way to navigate in winter. Staying updated on software changes and getting insights from community experiences helps outdoor enthusiasts have the latest information. However, it’s also important to practice basic skills in safe areas. This mix of digital tools and traditional methods prepares hikers to handle any challenges in winter environments. Whether you’re a seasoned backpacker improving your abilities or a beginner going on your first snowy trip, this balanced approach guarantees a more enjoyable and safer outdoor experience.

Reference List

All, B. F. (2024, November 8). Bikepacking Navigation: Smartphone vs. GPS Device (do you really need one?) | Bikepacking For All. Bikepacking for All. http://bikepackingforall.com/bikepacking-navigation-smartphone-vs-gps-device/

Avalanche Terrain Education – Beacon Guidebooks. (2023, December 29). Beacon Guidebooks. https://beaconguidebooks.com/education/?srsltid=AfmBOoq_6MqGYVXyquB-BLlZk7xOCqE2dELuT6VJ1alVgd2mmKTDUiJ2

Benton, H. (2024, February 6). Staying Safe: Human Factors and Avalanche Education. Backcountry Magazine. https://backcountrymagazine.com/stories/staying-safe-human-factors-and-avalanche-education/

Brave, D. (2024, January 13). Beyond GPS: The Importance of Traditional Land Navigation Techniques. Medium. https://medium.com/@josh.castillon/beyond-gps-the-importance-of-traditional-land-navigation-techniques-551580995236

Nations, U. (2023, January 20). Can technology help us adapt to climate change? We the Peoples. https://medium.com/we-the-peoples/can-technology-help-us-adapt-to-climate-change-ddd06264b07e

The Case for Traditional Navigation. (2019, March 21). Scott Turner Hikes. https://scottturnerhikes.net/2019/03/21/the-case-for-traditional-navigation/

Torkington, S. (2023, February). 3 ways technology is helping the world adapt to climate change. World Economic Forum. https://www.weforum.org/stories/2023/02/technology-climate-change-adaptation/

Werner, P. (2013, August 20). GPS Device or Smartphone App Navigation? SectionHiker.com. https://sectionhiker.com/reader-poll-gps-device-or-smartphone-app-navigation/

backpackingcampingessentialsThe art of winter campingultralight backpacking

Chapter 1: Safety and Planning for Winter Adventures

on January 8, 2025

A few people have been caught out in the cold this year alone in Northern Sweden on their hiking trips; even with emergency SOS devices, maps, and contacts, these unfortunate hikers froze to death. That is the reality of hiking, especially winter hiking if you go into these situations unprepared. And even if you are prepared, the risk in winter hiking is still very real. You have to be prepared for even the worst outcomes. In one of these unfortunate accidents, the hiker, even with an SOS device sending a GPS signal, no emergency service could get to him in time because of the storms that had trapped him. I want to start my deep dive into winter hiking by stressing this point: Be prepared, even for the worst-case scenario, and don’t expect somebody to come out and save you if things turn for the worse.

So my first chapter and parts here in my Mastering ultralight winter hiking series will be specifically based on safety protocols and navigation.

Part 1: Safey and planning

Embarking on winter adventures requires careful attention to safety and meticulous planning, especially when embracing ultralight camping principles. Preparation is key to addressing the unique challenges of cold weather, snow-covered landscapes, and potentially harsh conditions. This chapter delves into essential practices that lay a foundation for safe and effective experiences in the wilderness during winter months. By prioritizing thorough preparation and understanding the nuances of winter camping, adventurers can ensure both safety and enjoyment amidst nature’s more intense elements.

This text will guide readers through establishing an emergency contact plan, a fundamental aspect of winter adventure safety. It emphasizes selecting reliable individuals who can act swiftly in emergencies, maintaining clear communication protocols, and integrating regular check-ins into your routine. Additional focus is given to identifying trustworthy contacts, ensuring their availability, and understanding the value of local knowledge and relevant skills. This approach prepares explorers for potential risks and fosters a support network, enhancing overall preparedness and confidence while navigating winter terrains. The strategies outlined aim to empower beginners and seasoned outdoor enthusiasts, equipping them with the tools needed for a secure and memorable experience in the winter wilderness.

Importance of Creating an Emergency Contact Plan

Establishing an emergency contact plan ensures safety in ultralight winter camping. Having reliable contacts can significantly enhance your safety and peace of mind when adventuring into the wilderness, particularly under challenging winter conditions. These individuals are pivotal in acting swiftly if something goes wrong, ensuring that emergency responses are prompt and appropriate.

In selecting your emergency contacts, focus on identifying trustworthy individuals who understand the significance of their role. They should be reliable and available to act decisively in unexpected situations. This implies not just availability but also the willingness to intervene when necessary. The dependability of your contacts directly influences the effectiveness of any response during emergencies.

Developing clear communication protocols is another crucial aspect of an emergency plan. Communicating your location and plans effectively reduces confusion, ensuring clarity during emergencies, which can expedite search and rescue operations. For instance, you might consider utilizing devices such as satellite phones or personal locator beacons (PLBs) that work efficiently in remote areas where traditional mobile networks may fail. These tools guarantee that your position is continually known and that you can send distress signals when required. The key is ensuring that all parties understand how these communication tools function and the specific scenarios in which they’ll be used.

Integrating set check-in times into your communication protocol is also vital. Scheduling regular check-ins ensures that your chosen contacts are updated on your status, safeguarding your well-being. For example, before heading out, you could agree on specific times and intervals for these check-ins, such as sending updates upon reaching particular landmarks or whenever practical, given weather conditions and itinerary specifics. This habit ensures someone is always aware of your last known location, acting as an early warning system should a check-in be missed. Moreover, these check-in arrangements enhance personal responsibility and encourage consistent progress monitoring.

Creating a comprehensive emergency contact list is another step in preparing a robust safety system. This list must be easily accessible, both digitally and physically. While electronic formats offer convenience and ease of updating, it’s wise to have physical copies available in case digital devices fail or power sources become unavailable. Ensure that this list contains up-to-date information, including names, phone numbers, email addresses, and any additional details like medical conditions or preferences pertinent in emergencies.

Finally, understanding the broader context and risks associated with ultralight winter camping enhances the effectiveness of your emergency contact plan. Familiarizing yourself with potential hazards—from severe weather changes to navigation challenges—allows you to prepare more thoroughly and adapt your plan to meet those needs. Discuss these potential scenarios with your contacts so they are well informed about the nature of your excursion.

Implementing a rigorous emergency contact plan creates a safety net that protects against unpredictable winter camping challenges. Ensuring the selection of reliable individuals, setting clear communication standards, maintaining regular check-ins, and keeping updated contact lists is a comprehensive safety approach. These strategies mitigate risks and empower you to enjoy the beauty and serenity of winter adventures with greater confidence and security.

Setting Check-in Times

Scheduling regular check-ins with your contacts is crucial in ensuring safety and communication during an ultralight winter camping expedition. This practice involves updating your chosen contacts on your location and condition at scheduled intervals, providing consistent information and support throughout your adventure. The effectiveness of this strategy hinges on several key factors, which we will explore below.

Firstly, these regular updates are vital in informing your contacts about your current location and overall condition. By maintaining a steady flow of information, you ensure those on the ground have an accurate understanding of your journey’s progress and any potential challenges you might face. This could be as simple as sending a text or making a quick call to share your GPS coordinates, allowing contacts to track your movements and be prepared to assist if needed. Consistent communication is especially important in remote areas where unforeseen changes in weather or terrain can rapidly alter plans.

Moreover, having scheduled check-ins acts as an early warning system. If you miss a designated check-in time, it immediately signals your contacts that something may be amiss. In such instances, they can initiate appropriate measures based on predetermined protocols to ensure your well-being. This system mitigates risks by providing timely intervention and offers peace of mind, knowing there is a safety net if things go awry.

Timing considerations are essential when setting up your check-in schedule. Selecting appropriate times that align with your camping routine and environmental conditions is vital. For instance, scheduling check-ins during breaks or meal times when you are momentarily stationary and have stable communication access might be more practical. Adverse weather conditions may impact signal availability, so incorporating flexibility into timing can help accommodate unexpected delays or difficulties in connecting with your contacts.

The primary goal is to establish a convenient and effective routine without being overly burdensome or disruptive to your camping experience. As adjustments may be necessary, feedback from team members or fellow campers can further refine the frequency and timing of these check-ins, making them more responsive to real-time conditions and personal preferences.

While planning check-ins, employing multiple communication methods, where possible, also boosts reliability. Using digital and physical means like satellite phones, GPS devices with messaging capabilities, or low-tech options like leaving marker notes at designated waypoints can strengthen communication, ensuring messages reach intended recipients across various circumstances.

Additionally, staying flexible with your check-in procedures is critical. As you gain more experience or if your journey deviates significantly from initial plans, revisit and adjust your check-in strategies to align with new realities. This adaptability ensures your methods remain efficient and responsive, enhancing safety and enjoyment during your winter adventure.

Concluding Thoughts

This chapter explores the essential steps for establishing a robust foundation for safe and efficient ultralight winter camping. A well-planned emergency contact plan is central to this preparation, ensuring you have reliable communication links in place should an unexpected situation arise. By selecting trustworthy contacts familiar with your plans and capable of acting decisively in emergencies, you build a network that enhances safety and provides peace of mind. Simple measures like setting clear check-in schedules contribute significantly to maintaining a consistent flow of information, keeping all parties updated on your status, and serving as an early warning system if plans go astray.

We’ve also discussed the importance of adaptability and using available technology to support these strategies effectively. Whether it’s incorporating satellite phones or personal locator beacons or simply being aware of local conditions through informed contacts, these tools help ensure your position is known and that aid can arrive swiftly if needed. Regularly reviewing and updating your emergency plans and contact lists is vital to keeping them effective and relevant, allowing you to focus on enjoying the beauty of winter camping while feeling secure in your preparedness. As you venture into the winter wilderness, these carefully laid plans enable you to embrace the adventure with confidence and assurance.

The next chapter will discuss Navigation Strategies Using Digital and Analog Tools. So that you can navigate your way through the mountains even if your digital gear breaks down. (which happens often in winter camping – the cold kills batteries)

Reference List

A Hiking Emergency Evac Plan—What to Do When a Crisis Strikes. (n.d.). Www.mossyoak.com. https://www.mossyoak.com/our-obsession/blogs/a-hiking-emergency-evac-plan-what-to-do-when-a-crisis-strikes

Huden, Z. (2024, October 13). 4 Winter Camping Safety Tips for All Skill Levels. Cascade Designs. https://cascadedesigns.com/de-eu/blogs/thermarest-tips/winter-camping-safety-tips-all-skill-levels?srsltid=AfmBOoorUNq6ICoJE8cXP6aokXD8GsJlUYG7oxiKtIOPxhN1ghbA1Jwb

Prohens, L. (2024, June 18). Effective Communication in Crisis Situations: The Role of Language Services | Global Interpreting Network. Global Interpreting Network. https://globalinterpreting.com/blog/effective-communication-in-crisis-situations-the-role-of-language-services/

Simon, T., Goldberg, A., & Adini, B. (2015, October). Socializing in emergencies—A review of the use of social media in emergency situations. International Journal of Information Management. https://doi.org/10.1016/j.ijinfomgt.2015.07.001

The Power of Check-Ins: 7 Proven Strategies. (2024, April 25). https://easy.jobs/blog/proven-strategies-of-routine-check-ins/

greggwirth. (2022, October 5). Custom & Advisory: Regular Check-ins on work & well-being are at the nexus of associate retention, say CTOs. Thomson Reuters Institute. https://www.thomsonreuters.com/en-us/posts/legal/custom-advisory-check-ins-retention/

backpackingDurston gearGear listGröna Bandetminimalism

Matthias and Johannas Inspiring Journey on Gröna Bandet

on January 1, 2025

Mattias Glöckler and Johanna Andersson, outdoor enthusiasts at heart, embarked on the epic challenge of hiking the Gröna Bandet—a 1,300-kilometer trail spanning the rugged and picturesque landscapes of Sweden. As passionate lovers of the outdoors, this dynamic duo sought not just adventure but a deeper connection with nature, armed with a mix of ultralight gear, determination, and a shared vision of exploration.

Through their story, they reveal the trials, triumphs, and insights gained during their journey, inspiring others to take the leap into nature’s embrace.

Who Are Matthias and Johanna?

“We are two people who live for the outdoors,” they say, their love for hiking evident in every detail of their adventure. Years ago, they moved closer to nature to make it a more integral part of their daily lives.

Mattias describes himself as the “gear nerd,” obsessing over weights and measurements during trip planning, while Johanna is the bold explorer who constantly pushes their boundaries, seeking new horizons. Together, they form a perfect balance of precision and passion.

Challenges on the Trail

One of their most significant hurdles came before the hike even began: their beloved dog, Ali, couldn’t join them due to health issues. “It was tough leaving him behind,” they admit, though knowing Ali was pampered by family brought some comfort.

Yet, the trail brought its fair share of trials—grueling weather, unexpected detours, and even a memorable thunderstorm after a 30-kilometer trek. “We had to push through, sometimes asking ourselves why we were doing this,” they recall. But instead of succumbing to doubts, they reframed those moments: “How awesome are we for even attempting this?”

Unforgettable Highlights

For Matthias and Johanna, the northernmost stretch—from Treriksröset to Abisko—was nothing short of magical. It was their first time hiking north of Abisko, and the Nordkalottleden Trail showcased nature’s splendor at its finest.

“With perfect weather, stunning views, and the thrill of starting our adventure, it was an incredible experience,” they share. The freedom and serenity of the Arctic landscape left an indelible mark on their hearts.

Preparation and Gear

While both are active in daily life, their physical preparation for the hike was straightforward: focusing on flexibility and strengthening their knees and backs. Mentally, they set clear expectations, reminding themselves that not every day would be perfect. Writing down their motivations helped solidify their resolve when the going got tough.

Smart Weight Management

The couple was highly conscious of their pack weight during the hike. Mattias had a base weight of 7.8 kg, while Johanna’s was approximately 6.5 kg. To keep the load light, they shared essential gear like cooking equipment and the tent.

Despite their meticulous packing, the total weight fluctuated depending on the distance between resupply points. The first section, from Treriksröset to Abisko, was the heaviest. During this stretch, Mattias carried about 15 kg, and Johanna carried 11 kg, including food and gas for seven days.

Their focus on weight management proved to be a key factor in ensuring a more comfortable and manageable hike.

Key gear highlights included:

Their tent: Durston X-Mid pro 2.

Interestingly, they found they didn’t need certain items, like mosquito repellent. Their combination of long-sleeved hoodies and mosquito nets sufficed, leading them to gift the repellent to fellow hikers.

Living and Thriving on the Trail

Handling food and water was a mix of pre-planning and adaptability. They sent supply boxes ahead but often relied on small local stores, favoring fresh options over freeze-dried meals. Creative snacks like “tunnbrödsrullar” (soft flatbread with cream cheese and sausage) became staples.

For water, their BeFree filter and Evernew water bags ensured they stayed hydrated, especially during stretches with limited access.

Lessons Learned

This wasn’t their first attempt at Gröna Bandet. A previous injury forced them to stop, but the experience taught them valuable lessons about packing light and focusing on enjoyment over perfection.

Their advice for aspiring hikers? “Prepare for the unexpected. Plans will change, and that’s okay. Embrace spontaneity and let the adventure guide you.”

The Magic of the Trail

Long-distance hiking brings more than physical challenges; it offers profound emotional and spiritual rewards. For Matthias and Johanna, the Swedish wilderness became a source of inspiration and connection—not only with nature but also with the kind and welcoming people they met along the way.

“The fjells have a way of bringing out the best in people,” they reflect. “We met so many joyful individuals with amazing stories. These encounters, combined with the stunning landscapes, often made us pinch ourselves—was this real?”

A Final Word of Encouragement

For anyone considering Gröna Bandet or similar long-distance trails, Matthias and Johanna’s message is simple: “Make it enjoyable. Slow down, savor the experience, and let the trail surprise you.”

Whether it’s indulging in a hot meal at a mountain hut, taking a scenic detour, or simply soaking in the views, every moment adds to the richness of the journey.

Their story reminds us that adventure isn’t just about reaching the destination; it’s about embracing the journey—rain, thunder, and all.

So, pack your gear, step outside, and discover your own adventure. Who knows what stories you’ll bring back?

What is Gröna Bandet?

Gröna Bandet is Sweden’s ultimate long-distance hiking adventure, spanning roughly 1,300 kilometers from Treriksröset in the north to Grövelsjön in the south. Unlike traditional trails, you design your own route, making it a unique and personal challenge through Sweden’s stunning wilderness.

Want to learn more or start planning your journey? Visit www.vitagronabandet.se for all the details, including tips, route planning, and more.

Subscribe to our newsletter for even more travel stories, tips, and tricks for lightweight hiking! Sign up here (Link: https://mailchi.mp/backpackinglight.se/backpacking-light-signupulcomfort)

blogGearGear listGear reviewsGröna Bandet

Tips for Hiking the Gröna Bandet: Beatrice Lundbergs Experience

on December 12, 2024

In this interview, Beatrice Lundberg shares her incredible journey hiking the Gröna Bandet, a 1300 km trail through Sweden’s stunning mountain chain. She talks about her challenges, preparation, memorable moments, and the lessons she learned along the way. Whether you’re an experienced hiker or just dreaming of your own adventure, Beatrice’s story is sure to inspire.

Beatrice enjoying a breathtaking view with her trusted choice of gear: the Lundhags Padje Light 60L backpack, purchased from Backpackinglight.se

Who are you, and how would you describe yourself as a hiker?
I was born and raised in Piteå, with a great love for nature, especially the forest close to home. As a child, I spent a lot of time playing in the woods or accompanying my dad and grandfather on forestry work. I’ve always been intrigued by climbing mountains, but my interest in hiking developed during adulthood. Today, I’d describe myself as a “fast-slow” hiker; I like to walk at a brisk pace but also love taking long breaks to fully immerse myself in the nature around me.

What was your biggest challenge during the Gröna Bandet, and how did you handle it?
My biggest challenge during the Gröna Bandet was probably the weather on the day I hiked from Klimpfjäll to Raukaselet via Slipsiken. The wind was extremely strong, and rain lashed sideways across the mountains. I leaned heavily into the wind as I walked, and it was the first and only time during the hike that I felt at risk of getting hypothermic. My goal was to reach Slipsikstugan, a hut about nine kilometers from Klimpfjäll. When I finally got there, I was cold and soaked, but I was able to make a fire, warm up, dry off, and take a long lunch break while the storm raged outside. I had company from a few other hikers, and we talked about staying overnight. However, as the wind and rain began to subside, I decided to continue after some rest and made it safely off the mountain six kilometers from the hut.

Which part of the route was the most memorable, and why?
It’s incredibly hard to pick one specific section because I experienced and look back on the whole journey as a unified adventure. But if I had to choose, I’d say the first part of the Gröna Bandet, from Treriksröset to Abisko, was the most memorable. The weather was absolutely stunning, the scenery was breathtaking, and the infrastructure along that part of the Nordkalottleden was excellent. It was also great fun to share that section with my partner. Reaching Abisko was a significant milestone for me—it felt surreal that I had managed to hike there from the far north! That stretch set the tone for the journey and made continuing southward both possible and exciting.

How did you prepare physically and mentally for the hike?
I trained both cardio and strength during the winter and spring. The cross-country skiing season really helped improve my base fitness. I also went on a few shorter trips with my gear during spring to get used to carrying and handling it, as well as to evaluate if I wanted to make any changes before setting out. I also tried to walk more in my daily life instead of biking to places. Mentally, I thought a lot about how I’d handle being alone and deal with potential challenges along the way. These reflections were practically useful and also helped me show kindness to myself during the hike.

What gear was the most valuable for you, and what would you leave behind next time?
On chilly evenings, my Rab Xenon Jacket was incredibly valuable. Another standout item was my Kula Cloth—it worked perfectly and is a great tip for anyone peeing outdoors without needing to carry toilet paper. I also brought a CuloClean bidet, but I never ended up using it, so I’d leave that behind next time.

How did you manage food and water along the way?
I dried my own food for about half of the hike and shipped it to resupply points in Abisko, Ritsem, and Ammarnäs. For the rest of the hike, I bought food as I went, usually enough for three to five days at a time. This worked really well for me since I passed more small shops and stores the farther south I went. I drank water directly from streams between Treriksröset and Ammarnäs. South of Ammarnäs, I used a water filter, which I was very grateful to have on several occasions.

Were there moments when you considered quitting, and what made you keep going?
There wasn’t a single moment when I seriously considered quitting. However, my motivation wavered the day I left Hemavan heading south. I had just parted ways with two friends who had joined me from Ammarnäs to Hemavan, and those days had been so wonderful after hiking alone for a while. Saying goodbye was tough, and the weather forecast promised terrible conditions for the coming week. On top of that, I had a long day of road walking ahead of me. I started questioning what I was doing and why. What kept me going was primarily a sense of respect for myself and my dream of completing the Gröna Bandet.

How did this hike affect your view of nature and outdoor life?
My perspective on Sweden’s nature has broadened significantly after seeing the entire mountain range with my own eyes. It was fascinating to slowly experience how the high peaks of the north transitioned into the rolling open landscapes farther south. Returning to my regular life in a mid-sized city, with all its noise, light, and constant stimuli, was surprisingly challenging after having nature as my everyday environment for 55 days. Strangely, I feel more distant from nature now than I did before hiking the Gröna Bandet. Regarding outdoor life, the hike made me deeply grateful for the infrastructure, volunteers, and dedicated people who make Sweden’s rich outdoor culture possible.

What do you wish you had known before starting the Gröna Bandet that would have made the journey easier?
I wish I had known how long my daily hiking distances would be. That knowledge would have allowed me to relax a bit more at times since I actually had much more time than I initially thought to reach Grövelsjön.

How did the weather shape your experience, and how did you prepare for different conditions?
The weather influenced my experience every single day! Sunny days often felt lighter and more energizing. I would often take breaks and enjoy the surroundings, and everything seemed to go smoothly without much effort. Of course, sunny weather required extra care to avoid sunburn, so sunglasses, a cap, and SPF 50 sunscreen were my best friends. Rainy days required more mental grit and planning to get through but had their charm—for example, choosing to sleep indoors and warm up by a fire after a wet day. Before the hike, I prepared in several ways. I brought a wind jacket, rain jacket, rain pants, and waterproof socks. My sleeping bag and a change of clothes were stored in a sturdier waterproof bag, along with my electronics. The rest of my gear was packed in other dry bags, and I used a liner bag inside my backpack instead of a rain cover. During the hike, I consumed weather reports like never before!

Beatrice tent, a Hilleberg Niak

What advice would you give to someone considering hiking the Gröna Bandet?
You can find many great tips about the Gröna Bandet from other hikers online—this was invaluable for me during the planning stage! But don’t overthink it or worry if you haven’t spent ages preparing—adventure is out there waiting for you, and you’ll figure out a lot along the way!

If you’d like to see my packing list, you can find it here on Lighterpack: https://lighterpack.com/r/ynl25l.

If you’re interested in hiking the Gröna Bandet, a great resource to start with is the official website: Vita Gröna Bandet. This site provides detailed information about the trail, including maps, tips, and other essential resources. You can also connect with other hikers and find helpful advice for planning your journey. For additional support, consider reaching out to local outdoor gear shops like Backpackinglight.se for expert recommendations on equipment and preparation.

backpackingcampingGear reviewsultralightultralight backpacking

Lundhags Padje Light 60L Review: A Minimalist Backpack with Maximum Performance

on November 11, 2024

_____________________________________________________________

  • Lightweight design
  • Ample storage options
  • Made with eco-friendly materials
  • Durable construction

The Lundhags Padje Light 60L is a lightweight hiking pack designed for hikers and backpackers seeking a balance between capacity and weight reduction. This backpack gear review examines its key features, performance, and suitability for various outdoor activities.

Materials and Durability

Lundhags didn’t cut any corners with the Padje Light. They’ve gone for recycled polyester and fabrics that get the bluesign® stamp of approval. These materials not only reduce the environmental impact but also offer high performance on the trail.

In terms of durability, this ultralight backpack features 210D fabric, which is lightweight yet resistant to abrasion and tearing. During testing and real-world use, I found that the fabric demonstrated excellent resilience under typical hiking conditions. And from what I’ve seen, if you treat it right, this pack could be your hiking buddy for years.

Weight and Capacity

At just 1100grams, the Padje Light comfortably meets ultralight backpack standards without compromising on storage space. Its 60L volume provides ample room for extended trip essentials, from camping gear to clothing and provisions.

The roll-top closure and external stretch pockets provide convenient organization options, adding flexibility when extra storage is needed. The large front stretch pocket is great for stashing items like a rain jacket or snacks for easy access, while the side pockets are perfectly sized for water bottles. For longer hikes, I appreciated the pack’s ability to expand slightly, which offers the flexibility to adjust my load depending on the trip’s requirements.

Roll top closure on the Padje light

Comfort and Fit

The backpack prioritizes user comfort through its thoughtfully designed suspension system. By focusing on balanced weight distribution between the back and hips, it aims to reduce fatigue during extended treks. The designers have struck a careful balance with the shoulder straps and hip belt, providing sufficient padding for support without adding excessive bulk or weight.

One of the pack’s standout features is its adaptability to different body types. With an adjustable torso length, hikers can customize the fit to their individual needs. The well-ventilated back panel adds another layer of comfort, helping to manage moisture and heat during strenuous hikes.

I am largely positive to this pack, as it’s very comfortable, even on longer journeys. However, we have had some users complain about how the frame sticks up way past their heads, which is often a problem for shorter people.

The padje light has an excellent frame and adjustable shoulder straps to fit just about everybody

Weather Resistance

The Lundhags Padje Light 60L is pretty solid when it comes to keeping your stuff dry. They’ve used recycled polyester and gave it a water-repellent coating. Plus, there’s this PU layer that adds extra protection. So basically, your gear should stay dry in a light shower or even a moderate rain.

That said, it’s not totally waterproof. If you’re caught in a downpour, you might want to throw on a rain cover or use a waterproof liner inside.

Cons of the Lundhags Padje Light 60L

  • Limited external access: While those stretchy front and side pockets are great for quick-grab items, getting to stuff in the main compartment can be a bit of a pain. There’s only the roll-top to work with. And this can make it inconvenient to retrieve items stored deep in the pack, especially when you’re on the move.
  • Not ideal for heavy loads: This pack is not built for carrying extremely heavy loads. So, if you’re planning a long trek with lots of gear or bringing along heavy stuff like serious camera equipment, you might find its structure insufficient for support. I would say the limit is around 15 kilos. However, we have had a few long-distance hikers say they have gone up to 20kilos without major issues.
  • No Hipbelt pockets: I think for a concrete complaint, this would be it for me. I love hipbelt pockets and this pack doesn’t have them. I use the Skalmo hipbelt pocket which works great on this pack!

No hipbelt pocket!

Is the Lundhags Padje Light 60L Worth the Investment?

The value of the Lundhags Padje Light 60L largely depends on your individual hiking needs and preferences. This pack is worth considering for those seeking a minimalist, eco-friendly backpack with multi-day capacity and durability. While its price might make you think twice, the potential weight savings and long-term reliability could justify the investment.

Interested in seeing for yourself? You can grab a Lundhags Padje Light 60L from https://www.backpackinglight.se.

backpackingenlightened equipmentessentialsGoing Lighterkids

Vandra lätt med små barn.

on April 18, 2023

Karl-Johan Piehl, van fjällfarare och tillika författaren bakom böcker såsom Sarek National Park Guide och Sarek – Vandring, löpning & klättring med lättviktspackning delar här sina erfarenheter efter en Sarekvandring med barn, 6 och 8 år gamla. Det här är hans story.

Sommaren 2022 begav jag mig genom Sarek i 10 dagar med mina barn, då 6 och 8 år gamla. Två vänner följde med oss på turen och vandringen blev fantastiskt lyckad. Barnen är fjällvana, gillar att gå och har tillbringat mycket tid i fjällen under hela sin uppväxt. Efter att vi sommaren 2021 gjort ett stort antal toppturer i Härjedalsfjällen hade barnen visat sig vara redo för längre turer med mer komplexa inslag såsom Sarek ofta bjuder på. Den största utmaningen var nog inte för barnen, utan för mig som vuxen att göra en bra planering. Barnen stortrivs på fjället, och livet är enkelt där. Vikten på ryggsäcken är en begränsande faktor för hur länge vi klarar vara ute. Här följer aspekter kring hur jag resonerat.

hhhh
Karl Johan med familj i Bierikvarasj

Förutsättningar jag ville få till för en lyckad tur

  • Storslagen miljö som lämnar intryck.
  • Barnen ska känna sig starka och kompetenta på fjället. Därför ska de bära så lite packning som möjligt, helst inget.
  • Inga hungriga barn, de ska ha välplanerad mat de kan äta i adekvat mängd.
  • Vi ska ha bra utrustning och kläder anpassade för kalla temperaturer, vind, väta och dåligt väder.
  • Barnens kläder ska lämna utrymme för lite slarv med väta och smuts.
  • Tidsschemat för turen ska ha goda marginaler.
  • Barnen ska ha så fria vingar som möjligt, dvs uppmuntras ta egna beslut, styra tempo och inte radiostyras av en vuxen.
  • Jag bär så lite som möjligt.
En tarp i dcf fungerar som ett vind och regnskydd vid pauser och vid tältlägret. Tarpen på bild är från svenska Skalmo Gear

Packning

  • 6åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2kg.
  • 8åringen bar en ryggsäck med alla sina kläder som vägde cirka 2.2kg.
  • Jag bar en ryggsäck som vägde cirka 35kg, fick dock avlastning av en vän första 3 dagarna på turen. Maten vägde 25kg, övriga grejer cirka 10kg.

Fritt fram att räkna på vad som hänt med ryggsäcksvikter här ovan om vi använt mer traditionell fjällpackning, låt säga 10-15kg var i basvikt (exklusive mat).

Övre Rapadalen

Klädsystem för mig som vuxen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, löptights, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, dunjacka, syntetdunjacka, mössa, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: ett par ullstrumpor.

Klädsystem för barnen: ett par ullstrumpor, syntetkallingar, tunna softshellbyxor, ullunderställströja, vindtröja, keps, solglasögon och trailrunningskor. Förstärkningskläder: termobyxor, tjock syntetdunjacka, fleecetröja, mössa, myggnät, montagehandskar, fleecehandskar, regnställ, goretexstrumpor och regnskalvantar. Extrakläder: två par ullstrumpor, ett par syntetkallingar, ett par extra softshellbyxor. Fryspåsar att ha i skorna vid läger.

Varje detalj i klädsystemen har jag valt ut efter bästa förmåga för att vara så lätt som möjligt men ändå fylla sin funktion. I stort sett ser valen liknande ut för mig som vuxen som för barnen, undantaget att de fick kraftigare regnbyxor, mer extrakläder och tjockare förstärkningsplagg än mig. Till barn är det dock betydligt svårare att hitta bra lättviktsprodukter. Mycket av deras klädsystem köptes i slutänden från gneis.se som är bland de bästa tillverkarna jag kunnat hitta för barnfriluftskläder. Själv väljer jag ofta kläder från bland andra Rab, Salomon, OMM, Enlightened equipment, inov8, patagonia, mountain hardware mm. Ofta kläder för löpning.

Underkläder, och även barnens byxor fick jag tvätta ett par gånger längs vägen och sedan torka i armhålan eftersom utemiljön inte bjöd på torkmöjligheter.

Sovsystem

  • Tält: zpack triplex. Inköpt specifikt för turen och numera mitt enda tält. Det finns flera saker som kan göras bättre vad gäller design och slittålighet, men samtidigt så är det ett fullt fungerande 3p-fjälltält som väger 700 gram. Det är svårt att konkurrera med.
  • Varsin vuxensovsäck fyllda med 3-400gram 800+FP dun. Barnen har inte egna sovsäckar då jag har flera sen tidigare.
  • 2st 3mm cellplastliggunderlag från skalmo kombinerat med 2 st therm-a-rest uberlight
  • 1st therm-a-rest neoair
  • Vi sover med thermobyxor, syntetdunjacka, mössa och strumpor på
Kartläsning

Ryggsäckar

Barnen hade varsin 16l ryggsäck från vaude som väger in på cirka 300 gram. Min ryggsäck är en 10 år gammal 75l ryggsäck som en kompis sytt till mig i x-pack. Den rymde maten, övrig utrustning fick fästas utanpå initialt.

Övrig utrustning

Stavar till mig och barnen, microspikes till mig och barnen, Garmin inreach, tarp från skalmo för raster och läger, drybags för kläder och sovsäckar, första hjälpen, myggmedel, hygienartiklar, lagningsgrejer, solkräm, kondenstrasa, telefon, klocka, kameror, powerbanks, laddkablar, betalkort, läsplatta, karta och kompass.

Mat

Enskilt viktigaste posten att lyckas med. Jag räknade på hur mycket energi barnen behövde och kom fram till cirka 2500-2700kcal per dygn. Månaderna innan avresa torkade jag mat hemma som barnen fick prova. Mycket inspiration från boken “Snabblagat på tur” av Eric Tornblad. All mat portionsförpackades i ziplockpåsar, var livsmedel för sig. Exempelvis torkade köttbullar, skinka, fetaost, ketchup, oliver, rivna morötter, ost, pasta, tonfisk, köttfärssås mm. Köpte även med en större mängd godis, chips, varm choklad, nyponsoppa, dextrosol, sportdryck, kakor mm. I slutänden hade vi med oss cirka 2.5kg mat med låg vattenhalt per dygn för oss tre, och det var mitt i prick.

Eftersom all mat var förberedd för att endast behöva tillsättas kokande vatten behövde vi inget kök för avancerad matlagning. Min to-go-brännare Soto windmaster med tillhörande 650ml toaks titankastrull och 550 gram gas räckte gott och väl för oss i 10 dagar. Maten åt vi ur findus soppskålar med titanskedar. Utöver det hade vi plastmuggar för varm dryck, och vattenflaskor för vatten.

Camp med Ahkka bakom

För mycket packning

Vi saknade inga grejer under turen, men vissa saker kunde göras bättre. Barnen ligger dåligt på uppblåsbara liggunderlag. Ofta fungerade liggunderlaget som täcke istället – eller bara utfyllnadsmaterial i tältet. Framöver blir det bara cellplatstliggunderlag, 10-15mm tjockt. Barnen hade inte behövt fleecetröjor, myggnät eller solglasögon. Eventuellt hade även microspikes kunnat lämnats hemma, de är dock sköna att ha i svåra vad och i blöt blockterräng. 8 av 10 dagar hade vi lätt regn, kalla temperaturer och ibland vind. Mitt eget klädsystem var jag trygg med sen innan, men barnen fick prova sina – vilka fungerade bra. För kortare fjällturer med god väderprognos hade vi kunnat skala bort en del.

Vad

Det finns många olika aspekter kring att passera vattendrag. Vi gick genom Sarek i början av Juli och startade vår vandring direkt efter den värsta snösmältningen var klar. Det innebar att vi de första två dagarna hade mer vatten än normalt. Barnen är dock vana i terräng och kunde stabilt korsa de flesta vattendrag utan hjälp av vuxen. De växte under turen och upplevde sig ha god kontroll. Jag gick oftast strax nedströms och samtidigt som dem som extra säkerhet. Över de kraftigaste vattendragen höll de mig i handen, vilket nog inte var nödvändigt. Två vattendrag bar jag dem över. Som vuxen tror jag det är nödvändigt att vara van vid vad för att göra adekvata bedömningar kring vad som är lämpligt eller inte om man ska göra såna här turer. Snöbryggor över bäckar höll vi oss borta från, det är alldeles för farligt.

Vad i Rouhtesvagge

Dagsetapper

För oss är 10-15km per dag lagom dagsetapp, det går dem gladeligen. Barnen och jag har förmåga att gå betydligt längre än så i obanad terräng, men vi ville ha gott om tid för lek, utforskande och sidoutflykter.

Ekonomi

Vår Sarektur med utgångspunkt från Stockholm kostade hutlösa summor pengar. Tågbiljetter 5.5k, bussresor cirka 2.5k, båt och övernattning 4,5k och vi gjorde även ett helikopterlyft upp på fjället för 5.2k för att få en enklare och roligare start för barnen. Utöver detta tillkom utrustning som barnen visserligen kan använda hemmavid också – men en hel del är i mina ögon väl lyxigt för hemmabruk. Som tur är hade jag mycket av utrustningen sen tidigare. För en del kanske det är normalt att två veckors semester kostar 25-30k. Men det går inte att påstå att det är billigt att ta familjen till Sarek. För mig som ensamstående förälder med ett normalt jobb är det prioriteringar som gäller för att en sån här resa ska vara görbar. Hyra stuga med dagsturer från Härjedalen kan ge en fin och betydligt billigare fjällsemester, men inte lika storslagen natur!

Hjälpmedel för turplanering

För dig som är intresserad av Sarek på egen hand eller med barnen vill jag tipsa om min sarekguidebok som bland annat säljs på backpackinglight.se: Sarek: vandring, löpning och klättring med lättviktspackning. Där finns detaljerade färdvägar i Sareks dalgångar, och jag vågar påstå att det inte någon annanstans finns mer precisa eller omfattande ruttbeskrivningar för Sareks högalpina områden än de jag redogör för i min bok. Utöver det så finns även all utrustning beskrivet här ovan nedbrutet i detaljer som kan leda dig till korrekta och konkreta val av lämplig utrustning.

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mina förberedelser inför Pacific Crest Trail- Vi träffar David Stillman

on November 8, 2022

När kylan får klockorna att stanna, när solens strålar inte längre når upp över talltopparna. Tidpunkten på året då hundratals traktorförare varje morgon går upp för att hålla Norrlands tusentals mil vägar körbara. Vi pratar om Januari 2022, och livet liksom längtar efter ljuspunkter. Ken har redan gjort något åt saken och tagit första bästa flyg till Gran Canaria för att vandra, medan jag sitter ensam på Backpackinglights kundtjänst och drömmer om kommande äventyr efter att ha intervjuat Peter Bergström. Peter hade sommaren -21 vandrat Gröna bandet fram och tillbaka, en sk. Jojo vandring. Jojo, tänker jag, det skulle man ha gjort, när telefonen plötsligt ringer…

Pacific Crest Trail

En man som presenterar sig som David Stillman ringer och berättar att han skulle behöva hjälp med utrustning. Pacific Crest Trail väntade och jag fick uppdrag att optimera hans utrustning inför den kommande vandringen. Precis vad jag behövde!

Pacific Crest trail (PCT) är en 426 mil lång vandringsled som löper mellan Mexikanska gränsen i söder, till Canada i norr. genom öken, bergskedjor, strömmande älvar, höga höjder, snö, is och allt däremellan. David vandrade en del av PCT nu i somras och jag fick nu under hösten möjligheten att ställa några frågor om äventyret.

Hur förbereder man sig för PCT?

-Det finns gånger man kan chansa lite och det skulle fungera ändå, men att förbereda sig för en långvandring i vildmarken är inte en sådan gång, säger David och fortsätter. Just Pacific Crest Trail eller ”PCT” som den kort heter, är en extra lång långvandring, vilket gör den än mindre lämplig för chansningar. Här är man ”on Your own, säger David.

-Vid något tillfälle tänkte jag att det kan väl inte krävas så mycket annan utrustning än den jag redan har d.v.s. en klassisk svensk setup med Lundhagskängor och Fjällräven ryggsäck men efter en del research så landar man ändå i att försöka minimera vikten när det blir långt. Det blir i slutändan likväl än avvägning av hög komfort i själva vandringen dvs låg vikt eller hög komfort i nattlägret dvs hög vikt och det är väldigt individuellt vart den gränsen går. 

Efter en del avvägningar med arbetsgivare och familj blev startdatumet den 13:e juni. -Vid den tidpunkten startar man inte vid mexikanska gränsen, det blir helt enkelt för varmt för en blek nordbo som jag, tillägger David. -Jag valde därför att starta i Walkers pass, dvs i höjd med Ridgecrest.

-Tidpunkten gav mig dessbättre lite mer tid för att finslipa på planering och inköp av utrustning samt komma i bra form. Här var gänget på Backpackinglight.se i Umeå till stor hjälp. Vi bollade olika alternativ och landade i ett par avgörande vitala utrustningar som fungerade bra.

Berätta om din utrustning, vilka prylar var du mer eller mindre nöjd med?

-Valet på ryggsäck blev en Gossamer 60L. När jag fick hem den såg den väldigt liten ut och det såg helt omöjligt ut att få ner dom saker som jag hade på listan men dom väl tilltagna meshfickorna gjorde ett bra jobb och efter ett tag får man in en bra packningsrutin. T.o.m. den stora björnburken som var obligatorisk i norra Kalifornien gick att få in under locket…men det var tajt.

Ett annat bra val var vandringsskorna, för kängor går bort, menar David. – De är för tunga och torkar väldigt långsamt efter ett vad. -Så det är s.k. trail runners som gäller. Mitt val föll på Altra’s Lone Peak. För oss med bred tåbas är de helt underbara.  Gott om utrymme att vicka på tårna och skönt när man går i branta nedförsbackar. Otroligt lätta dessutom. En nackdel om man väger över snittet kan vara att man kan ”gå igenom” när man går på kantiga, spetsiga stenpartier.

-Med en ny rygga och nya skor så kunde den viktiga förberedelsen på allvar starta. Vid varje tillfälle åkte rygga och skor med och på helgerna så var det alltid ett längre pass inplanerat. Först med nätta 6–7 kg i ryggan och senare i schemat med ca 15 kg. Det kan faktiskt vara svårt att hitta tunga små saker som går ner i en ryggsäck så man tar vad man har. I mitt fall kom diverse utrustning från garaget väl tillhanda såsom skruvdragare, batterier och tänger.

David fortsätter: -Mitt Triangia kök var heller aldrig aktuellt och istället blev det en investering i en Soto Windmaster med inbyggd tändare samt en titanpanna Toaks 900 ml. Fungerade fantastiskt bra!

-En sak som skiljer sig från en svenska vandring är vattenkvaliteten och vattentillgången så möjlighet att filtrera vattnet är ett måste. Ha med dig ett vattenfilter. Sawyer squeeze gjorde jobbet för mig.

Istället för att bära på vatten så tog David med sig en Cnoc Vattenbehållare samt vattenfilter.

En av de tyngre investeringarna rent ekonomiskt som David gjorde var ett nytt tält. -Zpacks har genomgående väl genomtänkta, lätta och stryktålig utrustning att erbjuda. Själva tältvalet gick till Altaplex. Nu snackar vi om ett tält under ett halvt kilo!  Det är ett en persons tält men man får in mycket av utrustningen om man är normalstor. Det kändes aldrig klaustrofobiskt, tillägger David.

På listan av inköp som David ångrar finns Zpacks belt pouch och wallet: – Jag hade front pouch’en i midjebältet men det satt aldrig riktigt bra och jag var nära att glömma den flera gånger efter raster.

-En annan detalj som aldrig kom till användning, var gaiters. Visst kom det in nått gruskorn nu och då men det funkade bra utan och funkar det utan, så finns det helt enkelt ingen anledning att släpa på dom. 

-I öknen så varierar temperaturerna kraftigt mellan dag och natt. Det är även blåsigt många dagar och då är en liten smidig regnjacka en bra detalj även fast risken för regn i princip är minimal i den här delen av PCT. OMM’s Halo Smock är ultralätt och kom väl till användning.

-När väl äventyret startade kände jag mig trygg med min utrustning och fysik men det är också lite beroende hur man är lagd när det gäller förberedelser och tillgänglig budget. Visst skulle man rent teoretiskt kunna gå med skandinavisk uppsättning men det är något jag inte skulle rekommendera. Men faktum är att det skulle vara väldigt kreddigt och det skulle dra till sig en mängd frågor och intresse.

-Väl ute i vildmarken är det mycket det mentala och inställning som avgör ändå, förutom förberedelserna. Under en längre vandring så kommer det dippar, så är det. I mitt fall slog höjdsjukan till. Först lite diskret men sen mer allvarligt och i dessa miljöer är det en sån typ av chansning man inte vill laborera med för mycket. Efter inrådan från läkare så hoppade jag av vid Toloume Meadows. Det dog en ung holländska i maj förra året under sin PCT vandring, just pga höjdsjuka och jag ville inte hamna i en situation där jag tog dumma beslut och äventyrade min hälsa ännu mer.

-I slutändan blev det ett fantastiskt äventyr med massor av nya intryck. Det är ett härligt gäng där ute och tillsammans med de underbara vyerna så är det helt oslagbart häftigt.

Innan vi avslutar vill David passa på att tacka och lyfta fram Peter Bergström, Tomas Säll och Thomas Vincent.

Ett urval från Davids Packning kommer här:

Hoppas ni tyckte artikeln var givande. Lämna gärna en kommentar. Mvh Marcus

backpack with dogblogcampingDestinationsGear

Utrustning- och Ruttplanering för Gröna bandet. Vi träffar Jonas, Katta och hunden Bysen.

on October 11, 2022

Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…

Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.

Vägval och planering

På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:

-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.

Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.

Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här

Depåer och vilodagar

-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.

När olyckan är framme

-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.

Bysen vilar ut.
Jonas och Bysen

Utrustning

Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.

Jonas Gear Spread
Kattas Gear spred
Bysens gear spread
Utrustningen till äventyret: Se detaljerad packlista här:

-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.

Deras tält: Big Agnes Copper spur platinum 3

-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.

Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.

-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.

Kattas ryggsäck: Osprey Ariel Pro

Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.

-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.

Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.

Bysens packlista
Jonas och kattas sova och bo utrustning

Minnen från turen
-Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.

Framme i Treriksröset!

Lärdomar
Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:

-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.

-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.

-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.

-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppen och det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.

Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet

Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.

Mvh Marcus

backpackingblogenlightened equipmentGear listGear reviews

Mitt Gröna Bandet äventyr på 42 dagar. Sofie Ahlberg berättar om sin planering, vandring, och utrustning.

on August 24, 2022

I slutet av maj fick jag ett mail av två Umeåtjejer som behövde införskaffa sig ny utrustning. Lättare Tält, liggunderlag, sovsäckar och ryggsäckar stod på önskelistan inför den tur på ca 1300 från Grövelsjön till Treriksröset. Någon dag därpå träffas vi på Backpackinglights Showroom i Umeå för att testa ut prylar och jag blev helt klart blir smittad av deras pepp och förväntningar inför det kommande äventyret. Tänk att få spendera en hel sommar i de Svenska fjällen. En dröm! Men jag blev ganska fort tillrättavisad att det handlade om en tidsram på sex och en halv vecka och att det inte fanns mer tid för att genomföra Gröna bandet. Tempot skulle hållas relativt högt och blev därför en del av ekvationen vid val av utrustning.

Sofie Ahlberg är en 34-årig ulricehamnare som flyttade upp till Umeå för sex år sedan. I samband med det tog hennes friluftsintresse fart. Idag gör hon allt ifrån korta dagsutflykter till längre vandringar. Löpning och skidåkning är stora intressen som hon gärna kombinerar med fjäll. att hon gillar utmaningar är något som vi alla som läser detta förstår. Sofie är även ledare i IKSU Frilufts sedan några år tillbaka. Här är hennes Gröna bandet resa:

–Berätta om vandringen

–Det är svårt att beskriva en vandring på 42 dagar. Den innehöll liksom så mycket på så många olika sätt, både natur- och vädermässigt men också känslomässigt. Jag startade ihop med min kompis, som fick problem med en fot och tyvärr fick avbryta efter 12 dagar. När jag morgonen efter fortsatte på egen hand var det med gråten i halsen och en orolig känsla. Hur skulle det här gå? När jag sedan kom upp på fjället var det som att det släppte och jag kände mig trygg igen. En mäktig känsla. Efter några lärorika dagar på egen hand när jag knappt träffade en kotte mötte min sambo upp för att göra mig sällskap på Lapplandsleden som förövrigt blev en favorit. Då träffade vi även några andra bandare och fick känna den gemenskapen. Sedan var det dags för Kungsleden som jag gått innan. Jag var lite rädd att det skulle vara tråkigt att gå den igen, men det var ingen fara. Det blev så annorlunda från förra gången. Allt flöt på tills jag närmade mig Kvikkjokk. Då bestämde sig mitt ena ben för att protestera, började göra mer och mer ont och jag blev så ofantligt rädd att jag inte skulle kunna fortsätta. Men som tur var slutade det att bli sämre och vädret som varit som tuffast just då lugnade sig också. Ett av de finaste minnena från den etappen är Saltoloukta. Middagen och gemenskapen som blev kring bordet som jag delade med ett gäng långvandrare från USA var speciell och såhär i efterhand fascineras jag av hur viktiga de där människomötena är. Hur mycket energi det gav mig. 

–Framme i Abisko väntade en vilodag innan brorsan anlände för att göra mig sällskap på sista etappen. Då anslöt även en kille från Tyskland som jag och sambon träffade under Lapplandsleden. Vi vandrade på ungefär samma vis, tidiga morgnar och ganska långa etapper. Eller som brorsan sammanfattade det. “Ni vandrar ju inte. Ni marscherar ju fram.” Trots det hade vi superfina dagar tillsammans och fascinerades gång på gång över hur fina de norska hyttorna är. För att inte tala om vyerna. Näst sista dagen mötte min sambo och hans föräldrar upp i Pältsastugan och den 28 juni fick jag äran att gå i mål tillsammans med dem och brorsan. Det går knappt att beskriva. Att komma fram till Treriksröset efter 42 dagar som jag nog ändå skulle beskriva som lite av en berg- och dalbana var en svindlande känsla. Av framförallt nöjdhet och tacksamhet över att kroppen och knoppen pallade, att det blev så bra och att jag fått uppleva så oerhört mycket på så många olika vis under de senaste veckorna. Det är så mycket jag tar med mig, människomötena, vyerna och det enkla livet. 

Sofies tält, ett Big Agnes Copper spur Hv ul2 på 1,42 kg var egentligen menat för två men fungerade utmärkt som ett enmanstält.

-Du vandrade ensam under väldigt lång tid, hur var det? 

–Det var verkligen en upplevelse. Eftersom att det inte var meningen från början blev det en ganska svindlande känsla när jag efter 12 dagar skulle fortsätta ensam. Måste erkänna att jag blev lite orolig för hur det skulle gå, men eftersom att jag så gärna ville fullfölja Gröna Bandet fanns det liksom inget alternativ. Det var bara att testa. Och det gick bra och såhär i efterhand känner jag att jag växt av det. Jag upplevde att jag träffade mer folk. Dels att jag tog mer kontakt, men också att andra människor tar mer kontakt när man vandrar på egen hand. Det är nog det jag tar med som den största fördelen, människomötena och vad de gett mig. 

–Det jag saknade var att ha någon att bolla med i svårare situationer. Tex. vid ett vad eller åska. Men det nog också det som fått mig att växa mest, att resonera med mig själv, komma fram till beslut och känna att jag klarar det. Också häftigt att helt kunna lyssna på sin egen kropp och tex. gå på längre än planerat vissa dagar för att det känns bra. 

-Sedan fick jag ju sällskap i mitten och slutet, vilket blev en perfekt kombination för mig. 

-42 dagar! Berätta hur du planerade din vandring. Depåer, vilodagar mm? 

–När vi planerade visste vi att vi hade ungefär sex och en halv vecka på oss. Det skulle innebära nästan 30 km per dag, vilket ärligt talat var lite av en chansning. Men det visade sig passa mig bra, ofta gick jag längre. Vi hade en ganska grov planering, indelad i fem olika etapper. Inga dagsetapper specificerade, utan det gjorde jag allt eftersom. Men rutten var satt. Även den gjorde jag små justeringar i om jag fick nys om någon annan led än den planerade tex. 

–Jag hade fyra stycken depåer (Undersåker, Klimpfjäll, Jäkkvik, Abisko), vilket innebar att jag bar mat för mellan 7-10 dagar. Skulle jag göra något annorlunda skulle jag skickat mindre snacks och köpt mer längs vägen för att komma ner i packvikt. 

Ett paket med proviant hämtas ut från Handlarn i Klimpfjäll.

-Jag tog två vilodagar, en i Hemavan efter ungefär halva bandet och en i Abisko inför finaletappen. 

-Under hela vandringen tänkte jag mycket i delmål och firade allt jag kunde med glass. Det kan jag rekommendera starkt 🙂 

-Har du några fler spännande turer på gång? 

-Bara bilturer. Nej, skämt å sido. Det enda som är bestämt än så länge är en kortare tur med några kompisar till hösten. Men snart blir det nog planering av nya äventyr. 

 -Om du skulle ge några konkreta tips till framtida bandare? 

-Gör det på ditt sätt. Det fina med Gröna bandet är att det är enkelt att lägga upp det på sitt egna vis. 

-Ha en flexibel planering för att kunna anpassa vandringen efter känsla, väder och förutsättningar längs med turen. 

-Man måste inte ha världens framförhållning för att det ska bli ett lyckat band. Jag och min kompis planerade med relativt kort varsel, vilket funkade kanonbra för oss.  

-Är du osäker på något inför ditt Gröna Bandet, kontakta någon av oss som gått det. Tror att vi är många som gärna delar med oss av tips och erfarenheter. 

-Berätta om din utrustning. Några saker i din utrustning som du är extra nöjd över eller utrustning som du kommer byta ut eller komplettera med till nästa tur? 

Jag är otroligt glad att jag investerade i lättare grejer. I det stora hela gjorde det stor skillnad att bära mellan 13-17 kg istället för upp emot 22 kg som jag haft tidigare vandringar. Allra nöjdast är jag med tältet, mitt Big Agnes Copper Spur Hv UL2 som vägde hälften så mycket som mitt gamla. Jag var från början lite skeptisk till det. Tänkte att ett sådant lätt tält kan väl inte vara lika trivsamt och kännas lika tryggt som mitt gamla tält som väger 3 kg. Men sanningen är att det gjorde det. Det var rymligt, enkelt att sätta upp och ta ner och stod pall för vind och regn. 

En annan sak som jag bytte ut inför GB var min sovsäck. Var helt inställd på att jag absolut inte ville ha en quilt men när jag fick testa en Enlightened Equipment Quilt hos er på Backpackinglight.se så ändrade jag mig. Är väldigt glad för det, då den varit kanonbra. Lätt, mycket skönare att sova i än en sovsäck och lagom varm. Även det uppblåsbara liggunderlaget bytte jag ut mot ett lättare. Det blev ett som egentligen är för kort, men eftersom att jag alltid sover på sidan har jag inget behov av att ha ett hellångt och kunde därigenom spara lite vikt. Ett tips jag fick av er och aldrig hade tänkt på annars. Om man vill följa din resa framåt. Vart kan man följa dig?

På mitt Instagramkonto: idasofieahlberg. 

Packlista:

Redogör nedan mina lista på Sova, Skydd och Bära. Hela packlistan går att ladda ned längre ned ned.

Tält Big Agnes Copper Spur HV UL 2 1420 g

Footprint Big Agnes Footprint 2020 Copper Spur HV UL2 142 g

Quilt: Enlightened Equipment Revelation Quilt Regular 638 g

Luftmadrass: Sea to Summit Ether Light XT Insulated mat Womens – Regular  495 g

Liner: Cocoon Mummy Liner Silk 125 g

Sittunderlag: Avklippt EVA pad 3 mm

Pumppåse  Exped Pumpbag UL M 40 g

Ryggsäck  Gossamer Gear Mariposa 60L 814 g

Packlista_Grona-Bandet-2022Download

Har du frågor om inlägget eller har frågor om utrustning så tveka inte att höra av er till info@backpackinglight.se

backpackingcampingenlightened equipmentGearGear list

Fem lätta tips- Så maximerar du din vandringsupplevelse

on August 12, 2022

Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden?  Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där! 

Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson).  Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare. 

Jag som skriver detta heter Marcus  och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren.  Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse. 

Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag?  Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.

Motiv till att vandra lätt: 

  1. Du gör av med mindre energi
  2. Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
  3. Du orkar vandra längre, både i tid och distans
  4. Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
  5. När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)

Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. 

Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre upplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge  beroende av vem du är vad du har för behov. 

Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre.  Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot +2 till -6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre  och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över. 

Tips på utrustning som både funkat för mig och flertalet långdistans vandrare som jag hjälpt:

Liggunderlag

Sea to summit etherlight XT är det skönaste underlaget för dig som är lite tyngre som jag, och sover på sidan. Thermarest X-Lite NXT är för dig som vill ha det bästa sett till vikt och värme. Den nya NXT modellen prasslar mindre än föregångaren och är både ett varmare och lättare liggunderlag än Sea to summit. Oavsett vilket du väljer som kommer du bli nöjd.

Sovsäck/Quilt

Funktionen för en sovsäck eller en quilt är betydligt enklare än för många andra grejer så här finns det många varumärken som gör jobbet. Se till att du har en bra dunkvalitet, att dunet är rds certifierat och du utgår från sovlösningens Comfort temperatur och inte limit. Skulle jag välja en quilt för tre säsongsbruk så är det en wide Enlightened Equipment Revelation -6.

Kök

Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i  titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj  så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 230 ml gas inuti.  Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan  är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kokkärl har jag oftast något kärl från Gramjakt eller Toaks.

Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 800 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer. Här är några tält som jag tycker om:

Skalmo The Mid: Ett rymligt lätt och störtsäkert tält för 1 person och kan byggas ut till ett 2 p genom att byta innertält (som du köper separat) Sover jag själv i det så är det ett palats. En stor fördel är att det tillverkas här i Sverige, nackdelen är kanske priset, Men du får det du betalar för. Kräver en stav på 160 cm.

Durston X-Mid Har kanske varit det mest hypade lättviktstältet senaste åren. Ett stabilt och ultralätt som genom sin unika design skapar ett gott utrymme. Tål höga vindar och har många nöjda användare runt om i världen. Kräver två vandringstavar eller

Big Agnes Copper spur Ett fristående tält som jag tycker är enormt trivsamt att bo i med sin höga höjd, smarta öppningar och smarta detaljer. Finns i flera storlekar från 1 p till 5p och betydligt lättare alternativ för plånboken än DCF tälten.

Hilleberg Anaris En klassiker som håller år efter år. Kanske inte det lättaste på marknaden men ett av de mest pålitliga 2p tälten på marknaden. Perfekt tält för dig som går med vandringsstavar eftersom tältet kräver två pinnar för uppsättning. 

Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt.  Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energi effekt bli som att minska ca 7 kg i packvikt.

Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi lätta trailskor för både honom och henne. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!

Altra Lone Peak är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne. 

Vill du ha en högre och varmare sko så skulle jag kolla på en Joe Nimble Wondertoes i läder. Väger endast 380 gram och går lättare att torka än Gore tex och kommer hålla bättre.

Har du problem med tåskav så är mitt tips att vandra i ett par Injinji tåstrumpor.

Varför vandringsstavar?

Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.

  1. Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
  2. Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
  3. Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
  4. Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig.  Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Jag använder ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck.  Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav.

Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har.  Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse. 

Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås undantag till denna regel, exempelvis ryggsäckar från Hyperlite Mountain , en favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men krisar det och du tvingas bära mer än din egen utrustning så kommer den palla det.  

En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.

 På Backpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning. 

Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är  Hyperlite Mountain Gear. På bild en HMG Unbound 55 L på 975 gram. 

Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här

Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på  090-186850. Välkommen till vår butik i Umeå på Förrådsvägen 22 eller vår webbshop som du hittar här. 

1 2 3