Choosing the right backpack can make a significant difference on your outdoor adventures, especially when it comes to comfort, durability, and functionality. One of the standout options currently on the market is the Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35. Known for its minimalist design and robust performance, this pack is ideal for hikers, trekkers, and those who value efficiency and reliability in their gear.
Design and Build
The Waypoint 35 is a testament to Hyperlite Mountain Gear’s commitment to quality and innovation. Weighing in at approximately 666grams, this backpack is a featherweight contender among its peers, making it a favorite for minimalist backpackers who appreciate light loads without compromising on capacity and strength.
Constructed with Dyneema® Composite Fabrics, the Waypoint 35 is lightweight, highly durable, and weather-resistant. The choice of materials ensures that the pack can withstand the rigors of outdoor adventures, whether trekking through dense forests or hiking in unpredictable weather.
Comfort and Fit
One of the most commendable aspects of the Waypoint 35 is its exceptional fit. I trekked about 30 kilometers in this pack with about 10 kilos in and the hip belt is snug, offering excellent support for the lower back and evenly distributing the weight across my hips.
The backpack’s frame is another noteworthy feature contributing to its comfort. The solid frame effectively supports the pack’s weight, maintaining its shape and preventing sagging. This structural integrity is a good feature for maintaining good posture and reducing the risk of fatigue during extended periods of use.
Capacity and Storage
The Waypoint 35 offers ample space for various outdoor gear, with a total capacity of 35 liters. While it may appear minimalist, the pack is designed to maximize storage space cleverly. The main compartment is spacious enough to accommodate the bulk of your gear, while additional pockets and attachment points provide options for organizing smaller items or attaching additional equipment externally.
There’s a top-loading design which ensures quick and easy access to your gear, while the external lash points and compression straps allow for customization according to your specific needs. Whether you are heading out for a weekend trek or just a day hike, you will find the Waypoint 35 adaptable to different scenarios.
Features and Functionality
The Waypoint 35 is designed with versatility in mind. Here are a few key features that enhance its functionality:
Weather Resistance: Thanks to its Dyneema® fabric and water-tight design, the Waypoint 35 provides excellent protection against the elements, keeping your gear dry in wet conditions.
Accessibility: Easy-access pockets and compartments allow for convenient storage and retrieval of frequently used items, such as maps, snacks, or a camera.
Hydration Compatibility: The pack is hydration-compatible, with space and ports available for a hydration reservoir, which is a significant advantage for those undertaking long treks where staying hydrated is crucial.
Modular Design: The Waypoint 35’s design allows for personal customization, as the numerous clips and loops let you attach and expand with additional gear.
Potential Uses
The Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35 is exceptionally versatile, catering to a wide range of outdoor activities:
Day Hikes: Its lightweight and compact design make it ideal for day hikes, providing enough space for essentials without burdening you with unnecessary weight.
Overnight Trips: With careful packing, the Waypoint 35 can also accommodate gear necessary for overnight excursions, especially in milder climates where bulky clothing is unnecessary.
Climbing and Mountaineering: Thanks to its robust frame and weather-resistant materials, the Waypoint 35 is also suitable for more technical pursuits like climbing and mountaineering, where the reliability of gear is of utmost importance.
Travel: Beyond outdoor adventure, the pack’s size and functionality make it an excellent companion for travel, offering the ruggedness needed for off-the-beaten-path journeys and the convenience desired for more routine travels.
Aesthetic and Visual Appeal
While functionality is great, the aesthetic appeal of this pack is, like all HMG packs, probably the sexiest 35L pack on the market. The Waypoint 35 scores well in this category with its sleek, streamlined design. Its minimalist and modern look makes it a stylish choice that doesn’t sacrifice performance for appearance.
Conclusion
In conclusion, the Hyperlite Mountain Gear Waypoint 35 is a remarkable backpack that stands out due to its lightweight yet durable construction, comfortable fit, and versatile functionality. Whether you’re an avid hiker seeking a reliable pack for day trips or a more serious adventurer looking for gear to support longer treks, the Waypoint 35 offers an excellent balance of comfort, utility,
In this interview, Beatrice Lundberg shares her incredible journey hiking the Gröna Bandet, a 1300 km trail through Sweden’s stunning mountain chain. She talks about her challenges, preparation, memorable moments, and the lessons she learned along the way. Whether you’re an experienced hiker or just dreaming of your own adventure, Beatrice’s story is sure to inspire.
Beatrice enjoying a breathtaking view with her trusted choice of gear: the Lundhags Padje Light 60L backpack, purchased from Backpackinglight.se
Who are you, and how would you describe yourself as a hiker? I was born and raised in Piteå, with a great love for nature, especially the forest close to home. As a child, I spent a lot of time playing in the woods or accompanying my dad and grandfather on forestry work. I’ve always been intrigued by climbing mountains, but my interest in hiking developed during adulthood. Today, I’d describe myself as a “fast-slow” hiker; I like to walk at a brisk pace but also love taking long breaks to fully immerse myself in the nature around me.
What was your biggest challenge during the Gröna Bandet, and how did you handle it? My biggest challenge during the Gröna Bandet was probably the weather on the day I hiked from Klimpfjäll to Raukaselet via Slipsiken. The wind was extremely strong, and rain lashed sideways across the mountains. I leaned heavily into the wind as I walked, and it was the first and only time during the hike that I felt at risk of getting hypothermic. My goal was to reach Slipsikstugan, a hut about nine kilometers from Klimpfjäll. When I finally got there, I was cold and soaked, but I was able to make a fire, warm up, dry off, and take a long lunch break while the storm raged outside. I had company from a few other hikers, and we talked about staying overnight. However, as the wind and rain began to subside, I decided to continue after some rest and made it safely off the mountain six kilometers from the hut.
Which part of the route was the most memorable, and why? It’s incredibly hard to pick one specific section because I experienced and look back on the whole journey as a unified adventure. But if I had to choose, I’d say the first part of the Gröna Bandet, from Treriksröset to Abisko, was the most memorable. The weather was absolutely stunning, the scenery was breathtaking, and the infrastructure along that part of the Nordkalottleden was excellent. It was also great fun to share that section with my partner. Reaching Abisko was a significant milestone for me—it felt surreal that I had managed to hike there from the far north! That stretch set the tone for the journey and made continuing southward both possible and exciting.
How did you prepare physically and mentally for the hike? I trained both cardio and strength during the winter and spring. The cross-country skiing season really helped improve my base fitness. I also went on a few shorter trips with my gear during spring to get used to carrying and handling it, as well as to evaluate if I wanted to make any changes before setting out. I also tried to walk more in my daily life instead of biking to places. Mentally, I thought a lot about how I’d handle being alone and deal with potential challenges along the way. These reflections were practically useful and also helped me show kindness to myself during the hike.
What gear was the most valuable for you, and what would you leave behind next time? On chilly evenings, my Rab Xenon Jacket was incredibly valuable. Another standout item was my Kula Cloth—it worked perfectly and is a great tip for anyone peeing outdoors without needing to carry toilet paper. I also brought a CuloClean bidet, but I never ended up using it, so I’d leave that behind next time.
How did you manage food and water along the way? I dried my own food for about half of the hike and shipped it to resupply points in Abisko, Ritsem, and Ammarnäs. For the rest of the hike, I bought food as I went, usually enough for three to five days at a time. This worked really well for me since I passed more small shops and stores the farther south I went. I drank water directly from streams between Treriksröset and Ammarnäs. South of Ammarnäs, I used a water filter, which I was very grateful to have on several occasions.
Were there moments when you considered quitting, and what made you keep going? There wasn’t a single moment when I seriously considered quitting. However, my motivation wavered the day I left Hemavan heading south. I had just parted ways with two friends who had joined me from Ammarnäs to Hemavan, and those days had been so wonderful after hiking alone for a while. Saying goodbye was tough, and the weather forecast promised terrible conditions for the coming week. On top of that, I had a long day of road walking ahead of me. I started questioning what I was doing and why. What kept me going was primarily a sense of respect for myself and my dream of completing the Gröna Bandet.
How did this hike affect your view of nature and outdoor life? My perspective on Sweden’s nature has broadened significantly after seeing the entire mountain range with my own eyes. It was fascinating to slowly experience how the high peaks of the north transitioned into the rolling open landscapes farther south. Returning to my regular life in a mid-sized city, with all its noise, light, and constant stimuli, was surprisingly challenging after having nature as my everyday environment for 55 days. Strangely, I feel more distant from nature now than I did before hiking the Gröna Bandet. Regarding outdoor life, the hike made me deeply grateful for the infrastructure, volunteers, and dedicated people who make Sweden’s rich outdoor culture possible.
What do you wish you had known before starting the Gröna Bandet that would have made the journey easier? I wish I had known how long my daily hiking distances would be. That knowledge would have allowed me to relax a bit more at times since I actually had much more time than I initially thought to reach Grövelsjön.
How did the weather shape your experience, and how did you prepare for different conditions? The weather influenced my experience every single day! Sunny days often felt lighter and more energizing. I would often take breaks and enjoy the surroundings, and everything seemed to go smoothly without much effort. Of course, sunny weather required extra care to avoid sunburn, so sunglasses, a cap, and SPF 50 sunscreen were my best friends. Rainy days required more mental grit and planning to get through but had their charm—for example, choosing to sleep indoors and warm up by a fire after a wet day. Before the hike, I prepared in several ways. I brought a wind jacket, rain jacket, rain pants, and waterproof socks. My sleeping bag and a change of clothes were stored in a sturdier waterproof bag, along with my electronics. The rest of my gear was packed in other dry bags, and I used a liner bag inside my backpack instead of a rain cover. During the hike, I consumed weather reports like never before!
Beatrice tent, a Hilleberg Niak
What advice would you give to someone considering hiking the Gröna Bandet? You can find many great tips about the Gröna Bandet from other hikers online—this was invaluable for me during the planning stage! But don’t overthink it or worry if you haven’t spent ages preparing—adventure is out there waiting for you, and you’ll figure out a lot along the way!
If you’re interested in hiking the Gröna Bandet, a great resource to start with is the official website: Vita Gröna Bandet. This site provides detailed information about the trail, including maps, tips, and other essential resources. You can also connect with other hikers and find helpful advice for planning your journey. For additional support, consider reaching out to local outdoor gear shops like Backpackinglight.se for expert recommendations on equipment and preparation.
I finally found the original manuscript of the book I wrote in 2015 and released it on Amazon. My original goal was to do yearly book updates, but I found it wasn’t really necessary. So I never did; with that, the manuscript got lost in the endless depths of my hard drive. Well, I did the unimaginable and searched in my Google Docs for it, and voila, here we are.
After finding the manuscript, I reviewed the original Amazon reviews. There were very few complaints about the book, but the complaints that did come were about grammar and spelling; a few people thought it needed more vinegar. In any case, I updated the book with a few more chapters, rewrote big portions of the book for clarity, and even took Ultralight Hiking into the future with the use of an AI assistant bot; that really doesn’t help at all.
This newly re-released book is also now available for Paperback as well!
Here is a sales pitch excerpt from our AI-Asshole bot:
THE AI REVOLUTION
Preface and sales pitch by AI
Introduction to “Ultralight and Comfortable: A no bullshit guide to ultralight hiking.
Welcome, fellow adventurers! Are you tired of those impossibly fit, perpetually chipper ultralight hikers flaunting their fancy gear and chiseled abs? Well, grab a snack (or three) and settle in because this book will flip that narrative on its head! Meet Ken: an adventurous soul who’s slightly overweight, proudly middle-aged, and has mastered the art of hiking while carrying the emotional baggage of every failed venture imaginable. With decades of hiking experience under his slightly sagging belt, Ken is ready to lead you on a comically bumpy journey to discover just how much “light” really means—and why it might not be for you.
Sales Pitch
Are you ready to venture into the great outdoors, only to find that your motivation is the only thing lighter than your gear? Join Ken as he guides you through the wild world of ultralight hiking with his unique blend of sarcasm, self-deprecation, and gentle mockery of those who genuinely know what they’re doing. You’ll learn how to pack your entire kitchen—yes, including that spork you never use!—and lug it up a mountain while questioning your life choices.
“Ultralight and Comfortable” isn’t just a hiking guide; it’s a love letter to anyone who’s ever looked at a trail map and promptly decided that jerking off was a better option. With Ken’s wisdom (and questionable choices), you’ll discover the joys of hiking with a slightly lighter load than necessary, a few too many snacks, and the unmistakable sound of your knees creaking.
So, if you’re ready to embrace your inner couch potato in the great outdoors, put down that fitness magazine, grab this book, and let Ken remind you that life’s too short to take yourself too seriously. After all, what’s the point of being light on your feet if you can’t enjoy a big meal afterward?
Then because this practice was so successful, I asked the AI Bot asshole to make me a cool cover art for my new would-be best-seller. I told the asshole it had to be cool and show the joys of hiking as this is what the little bitch gave me.
On first look the unbound looks like every other UL pack released in the last couple of years. And in some ways it is a copy of smaller cottage bag forms. A way for HMG to stay relevant in a fast changing market. HMG have always made great, robust, ultralight backpacks. I bought my first HMG pack in 2010 – The Windrider 4400 70L white backpack. The Windrider has been the standard for over a decade and often copied design. Today however, the Windrider feels its age. It’s a great pack, and my first Windrider is still the backpack I use the most. I would also say that the Windrider or similar packs like the Southwest, junction and porter are still the packs I recommend most. Their versatility for different uses, their robustness, comfort and useability just makes them damn good multipurpose backpacks that most people will never regret. With that said, The overall market has clearly been trending towards smaller, lighter “long distance” ultralight packs.
Standard features of the new breed: Bottom pocket, large front pocket, large side pockets, with/without hipbelt and frame, and shoulder strap pockets (which the unbound doesn’t have). In other words, the minimalistic designs of the early UL movement have been getting replaced and outdone by highly technical, complex bags with one specific goal: To make it through a long hike with minimal fuss and maximal comfort. Classic minimal, multifunction packs that would last a lifetime, i e the Windrider, just weren’t the sexy new kid on the block anymore. They look and feel their age. A near 20 year design with minimal updates. I think the current Hyperlite mountain gear Windrider could be summed up as Version 1.5.
Older, OG UL Hikers use and still love the classic multipurpose design of the Windriders. But the new hipster class hikers, the ones giving themselves trail names, (For reference mine is “Just Ken”) using pronouns in their bios, and bringing more electronics than a Best buy, needed something more. they needed sexy! This is where the unbound comes in. Sexy as hell, lots of pockets and do dads, even the new standard bottom pocket. Hyperlite didn’t just copy UL packs from the smaller, sexier, new brands, they made the new segment their own. The unbound is so good, that it looks like all the packs the Unbound is inspired by, are in fact the inspired. The unbound is simply put, one of the best designed UL long distance packs on the market.
Light, at just 879g for white 55L or 975g for black, it’s not the lightest 55 Liter pack, but it certainly compares nicely in the segment. And like all Hyperlite mountain gear backpacks, the extra weight is worth it in the form of robustness and comfort. Unlike most other packs, the unbound sews its webbing on the outside of the pack, which allows for all the extra pockets, features and doodads, while still allowing for the bag to be taped and sealed. (Most backpacks use a flat felled seam) The outside webbing also allows for a simple daisy chain to be sewn into the seam itself. Simple, effective. The large front pocket is divided into two sections, a large main pocket, and a smaller “Kangaroo” pocket. Again, simple and effective. The bottom pocket does what it’s supposed to and for me atleast: it’s the comfort of the Unbound that separates it from the rest of the packs in this genre. This pack feels great, even with heavier loads.
Compared to something like the Zpacks Arc-blast – which to me has always been the standard – pen-ultimate ultralight 55L backpack. I would say the Unbound looks better IMO, and with heavier loads a more comfortable backpack. But I would give overall comfort for lighter loads to the Arc-blast as well as better back ventilation. Though the arc-blast starts to break down with heavier, or awkward loads as the frame doesn’t do much. There are of course a multitude of lightweight backpacks that I can compare the Unbound to, but I will keep this review simple and the comparison to the Arc-blast as the arc-blast is a well known, very light 55 Liter pack that most people will know how they look and feel at this point.
Back to the Unbound, Sweaty back syndrome is still a thing with this pack, but let’s be honest, if you’re calling yourself “elf on the trail” with Zeek, Zerk pronouns, sweaty back is the least of your problems. With that said, sweaty backs is like condensation in a tent. It’s there, no matter what you do, it can’t be avoided but can be mitigated. The Unbound through and through looks and feels like an HMG pack. The quality is sharp, the design near perfect. function and use superb. It’s everything you want in a 55 liter long distance backpack, with nothing you don’t. So it’s not made in a little basement in Maine. It’s Not made in China either. And judging by how massive certain brands have become in the UL market, brands that very specifically make their original or copied designs in Asia. It’s obvious the market could care less where the products are made, for reference, HMG built factories in Mexico, where the unbound is produced.
Biggest complaints about the Unbound? No shoulder strap pockets and I think the hip-belt pockets are a bit on the small side. Granted, a lot of the Unbounds competitors don’t bother with hip-belt pockets, but still, they could be bigger. Also, as it’s a pack designed for a very specific purpose, it’s not a pack that I would personally have as my goto pack. I need a bigger pack that has a bit more flexibility in it’s useage. Hence, why the 70L Windrider is my preferred one pack to rule them all.
Hyperlite mountain gear is a company known for making robust, if not basic lightweight equipment. But premium in its use and functionality. There is nothing basic about the unbound packs. They are high quality, modern ultralight backpacks with a very specific market in mind: The gear nerd who likes to walk long distances with weekly resupplies, live in a tent for six months and call themselves “Trail fart!
Today, we’re thrilled to introduce you to Gina Johansen, a remarkable Swedish explorer embarking on a journey that pushes the boundaries of human endurance. Join us as we delve into Gina’s extraordinary quest for the South Pole speed record.
Gina’s journey is a testament to the indomitable spirit of adventure that drives us all. From her humble beginnings in the world of horseback riding to her daring expeditions across frozen landscapes, Gina’s story is one of resilience, determination, and unwavering passion for exploration.
Now, Gina sets her sights on the ultimate challenge: skiing 1130 km alone across the icy expanse of Antarctica to claim the female speed record. Facing treacherous conditions, biting winds, and unforgiving terrain, Gina’s preparation and courage shine through as she prepares to tackle this monumental feat. Additionally, Gina reached out to us at Backpackinglight seeking support to make her expedition even lighter and faster.
Join us as we follow Gina’s journey every step of the way, from her meticulous preparation to the exhilarating moments on the ice. Together, let’s champion the spirit of exploration and celebrate the extraordinary achievements of adventurers like Gina Johansen.
“My goal is to ski under 31 days to set the new women’s speed record”
Tell us about yourself, who are you?
-I’m Gina, a 32-year-old Swedish adrenaline junkie with a lifelong passion for pushing boundaries. My journey began amidst the thundering hooves of horses, but it was at 19 when I traded the stables for the sunny shores of Sydney, immersing myself in the world of thoroughbred horse racing. Over eight exhilarating years, my love for the outdoors blossomed, leading me to discover the thrill of trail running and embark on a 2700 km cycling odyssey along Australia’s rugged east coast.
In 2018, I embarked on an adventure that would forever alter the course of my life. Skiing solo from Nordkapp to Jäckvik in Sweden, a grueling journey spanning 60 days and roughly 1000 km, I found myself thrust into a world of icy challenges and breathtaking vistas. Before that fateful expedition, I had never strapped on a pair of skis, slept in a winter tent, or ventured north of Stockholm. Since then, I’ve traded the bustling streets of Sydney for the tranquility of Honningsvåg, Finnmark, a quaint village nestled just 30 km south of Nordkapp.
From traversing the length of Norway to braving the frigid waters of Lake Baikal alone in the heart of winter, covering 700 km in a bone-chilling 15 days, my thirst for adventure knows no bounds.
Gina makes her own insulated insoles to make the shoes warmer.
You have a challenge ahead of you, tell us about it?
Fast forward to today, and I find myself on the precipice of my most audacious adventure yet: a solo and unsupported expedition to the South Pole. My mission? To reclaim the female speed record by traversing the icy expanse of Antarctica, a daunting 1130 km journey across the planet’s most inhospitable continent.
Facing uphill battles every step of the way, the South Pole sits at a dizzying altitude of 2835 meters, with temperatures plummeting to a bone-chilling -35°C, and winds whipping up to a staggering -70°C. With a daily caloric intake ranging between 4500 to 6100 calories, I’ll burn through an astonishing 7000 to 10,000 calories each day. Antarctica offers little respite for the weary traveler – it’s a stark white desert devoid of landmarks, where the only guide is the compass needle and the only scenery a vast expanse of snow and sky.
So, what drives me to undertake such an extraordinary challenge? It’s the thrill of testing my limits, the satisfaction of pushing past what’s considered impossible. I want to inspire others to chase their dreams, to step outside the confines of the ordinary and embrace the unknown.
How are you preparing?
Preparation is key. Alongside rigorous training regimens encompassing strength training, endurance sessions on the skierg, skiing, and trail running, I’ve devoted countless hours to securing partnerships to finance the expedition. With the journey to Antarctica alone costing approximately US $85,000, every detail must be meticulously planned. From obtaining permits for a solo expedition to Antarctica to ensuring I have the requisite experience, the road to the South Pole is paved with challenges, but I’m ready to tackle them head-on.
Would you like to share details about your equipment, packing lists, etc.? Any items you consider particularly important?
With a speed record in my sights, every gram counts. While a typical sled load weighs around 100 kg, my goal is to pare it down to a lean 60 kg, including provisions for the entire journey. Opting for Nnn bindings over traditional BC to save weight, my gear lineup includes shell clothing, a face mask for protection against the biting cold, a satellite phone, and an inreach for communication with the outside world. Every piece of equipment is carefully selected for its lightweight design and durability, with products from Nitecore leading the charge.
Given Antarctica’s arid conditions, down insulation is a must for its lightweight warmth, while a power bank and solar panel provide a lifeline of energy under the midnight sun, ensuring I stay powered up throughout the expedition.
To sustain her power needs, Gina relies on a Nitecore Summit 20000, one of the market’s lightest power banks with a built-in heating system that ensures the battery continues to deliver power even in extreme cold temperatures.
cof
-And that’s just a glimpse into the world of preparation and anticipation as I gear up for the journey of a lifetime.
Some tips you want to give to our readers on how to handle the cold if it’s really chilly?
Sure- here are some tips on how to handle the cold: Avoid sweating by ensuring proper ventilation and adapting accordingly. One can quickly become overheated, especially when pulling a sled. Wearing netting against the body to wick moisture away from the skin is also a very helpful tip. In the tent, having a Nalgene bottle with hot water is very useful to have in the sleeping bag to warm up a bit or to warm hands while cooking. However, it’s important to be mindful not to let water leak into the sleeping bag. Remember that clothes should not be too tight-fitting, and the same goes for ski boots. If they’re too tight, it will be cold, so you often need to go up one or two sizes, the same applies to outerwear.
We’re thrilled that Gina reached out to us, and we’re excited to see her bring the record home to Sweden. We’ll continue to keep you updated on her adventures.
Att jag älskar att skriva om vandringsäventyr har nog inte förbigått någon. Varje skildrad vandringsresa ger mig nya infallsvinklar, erfarenheter och kunskaper. Och när man får en mapp full med bilder och godbitar så känner man sig som ett barn på julafton. Första gången jag hörde om Jonas och Kattas planerade äventyr var under våren 2022 när paret kontaktade oss på Backpackinglight.se. Gröna bandet väntade och vi fick äran att hjälpa till med att förse paret med utrustning. Det här är deras vandringsberättelse som avhandlar alltifrån vägval, planering, missöden, utrustning och som avslutas i en Jaguar från Karesuando…
Jonas och Katarina Kullenhausen bor med sin 2,5-åriga schäferblandning Bysen i Närke. Tidigare har de bott i såväl Stockholm, Köpenhamn och Malmö men deras kärlek för naturen har fått paret att flytta ut på landet. -Naturintresset har alltid funnits nära, säger Jonas men tillägger att de aldrig gjort några längre vandringar tillsammans, innan deras Gröna bandet tur.
Vägval och planering
På Vitagröna bandets hemsida kan man följa samtliga vandrares vandringsvägar. Jonas och Kattas vägval styrdes till viss del av att de hade med sig sin kära och fyrbenta familjemedlem Bysen. Jonas förklarar:
-Eftersom det krävs en avmaskning av hunden innan man går in i Norge var det inte aktuellt för oss att passera in i Norge förrän efter Abisko och eftersom det inte är tillåtet med hund i vissa nationalparker såsom Padjelanta och Sarek var det givet att vandra längs Kungsleden. Sen ville vi också väldigt gärna uppleva Kungsleden då vi inte vandrat den tidigare, något vi var väldigt glada för att vi gjorde då omgivningarna runt leden var otroligt vackra. Eftersom Lapplandsleden invigdes förra året så bestämde vi oss för att testa den. Utöver detta så ville vi i stort undvika asfalt så mycket som vi kunde för att det sliter, kanske framförallt på hundtassar. Vi tog hjälp av tidigare bandare och studerade deras vägval samt satt ganska många timmar med Lantmäteriets karttjänst “Min Karta” samt appen; Fjällkartan. Även traditionella papperskartor var också till stor hjälp. Då vi startade tidigt på säsongen och därmed misstänkte höga flöden samt att vi inte vadat med hunden tidigare så bestämde vi oss för att gå över Gåsen istället för det ganska berömda vadet i Härjångsån innan Vålådalen.
Trions vandring från Grövelsjön till röset uppgick till 1284 km och tog 59 dagar att genomföra. De hade i sin planering tagit höjd för ca 75 dagar då de inte ville stressa och kunna ta oplanerade vilodagar om behovet skulle dyka upp.
Nedan finns de olika etapperna som Jonas, Katta och Bysen vandrade. Vill du se en mer detaljerad karta över vandringen så kan du kika här
Depåer och vilodagar
-Vi hade planerat in depåer med tillhörande vilodag ungefär var 7-10 dag, förklarar Jonas. Anledningen att vi skickade en hel del var främst för att hunden har lite kinkig mage och vi ville inte experimentera med foder utan köra på det som funkade hemma men som inte finns på så många ställen. Och eftersom vi då ändå skulle skicka en låda så passade vi på att skicka till oss själva, bl. a frystorkad frukost som vi köpt ett stort parti av, gas, snacks, hygienartiklar m.m.
När olyckan är framme
-Vårt största missöde skedde första veckan på vandringen. I Rogens blockstensterräng halkade Bysen och slog av en tand och därför var vi tvungna att ta oss till en veterinär och vi visste inte hur illa det var, om han skulle kunna äta mat eller bli svag och behöva bäras. Det var onsdag eftermiddag, vi skulle strax slå läger för dagen och närmsta veterinär som låg i Hede hade inte öppet på helgen. Därför började en kapplöpning mot klockan för att hinna dit innan helgen där vi gick sträckan vi planerat för 3 dagar på 2 dagar. Första dagen fortsatte vi att gå till 01 på natten och slog läger i regn, ganska hård vind och mörker. Morgonen efter gick vi rejält slitna upp tidigt och fortsatte gå. Efterhand började Katta få väldigt ont i knäna och de sista 8 timmarna haltade vi långsamt nedför en plaskblöt bergssida i trailskor med vatten upp till anklarna. Vid 22 kröp vi rejält mörbultade och slutkörda in på campingen i Fjällnäs och var ganska övertygade om att vi skulle behöva bryta, antingen pga. Bysen eller pga. Kattas knän som var svullna som två ballonger. Men dagen efter skjutsade Winnifred oss till veterinären som gav oss positivt besked att vi kunde fortsätta och efter två dagars sängliggande kunde Katta gå igen, även om det fortfarande gjorde ont.
Bysen vilar ut.Jonas och Bysen
Utrustning
Jonas fortsätter redogöra för deras utrustning: -Gröna bandet blev starten för oss när det kommer till att få ner vikten på vår utrustning, tidigare har vi inte fokuserat särskilt mycket på det alls. Men i och med att vi gick med i olika grupper för långvandrare och har vänner som snöat in mycket på det blev det naturligt för oss att tänka på det då vi behövde byta ut en hel del gammal utrustning och införskaffa mycket nytt.
Jonas Gear SpreadKattas Gear spredBysens gear spreadUtrustningen till äventyret: Se detaljerad packlista här:
-När det kommer till tält hade vi innan vandringen ett Marmot Vapor 2P som vi tyckte mycket om men eftersom vi skaffat en hund på 35 kg hund så behövde vi ett större tält. Vi velade mycket mellan fristående lättviktstält från Big Agnes och mer klassiska tunneltält från Hilleberg eller Nordisk då vi var lite oroliga för hur BA skulle klara sig i fjällväder men samtidigt ville vi ha ett lätt tält som inte bara skulle användas i fjällen. Efter mycket diskussioner och massvis med bra hjälp och stöd från Kiwi på Backpackinglight.se landade vi i ett BA Copper Spur 3 Platinum då vi inte vågade ha hunden i förtältet och därmed behövde mer golvyta inne i tältet. Vi har varit väldigt nöjda med tältet som är otroligt rymligt inuti, någon skrev i sin recension att det är som ett palats och det kan vi skriva under på. Tältet klarade nästan alla väderförhållanden galant, vi fick byta tältplats vid ett tillfälle när det blåste hårda byar uppe i ett pass vid norska gränsen för då blev sidan för intryckt och vi vågade inte chansa på att tältet skulle fixa det.
-Ett minus enligt oss är packpåsen till tältet som består av tunn DCF och som vi bytte ut då tältet satt utanpå Jonas ryggsäck och påsen väldigt lätt fick revor, men det är ju en smaksak. Sen är det ett väldigt välventilerat tält i och med att ytterduken inte går hela vägen ner och innertältet i princip bara är mesh. Det innebär såklart att det blir drag i tältet, något som är skönt när det är varmt men som kan vara kyligt under kalla nätter.
Jonas fortsätter: -Sovsäckar behövde vi båda införskaffa eftersom vi bara hade säckar med komfort på strax över 0 grader innan och då vi började redan sista maj så hade vi kalla nätter med minusgrader i början. Vi är väldigt mycket för second hand då det är bra för miljön och det finns en jättebra marknad för friluftsprylar så köpte vi varsin begagnad dunsovsäck. Jag köpte en Sea To Summit Spark SPIII och katta en Marmot Sawtooth. Vi är båda nöjda med våra säckar förutom att de såklart blev för varma när temperaturen var som varmast, det är svårt att komma ifrån när man är ute mellan maj och augusti och temperaturen går från minusgrader till +30. Men det funkade bra att öppna upp dem helt eller bara använda liner när det blev för varmt.
-Jonas behövde även köpa en ny luftmadrass då hans tidigare fick sätta livet till första gången vi var ute och övernattade med hunden och inte börjat med tossor, tillägger Katta. -Valet föll på en STS Etherlight XT Insulated för att den lät så bekväm i beskrivningen. Och det var ingen lögn, medger Jonas. -Den är otroligt skön att sova på och pumpsäcken är den effektivaste vi testat. Tyvärr fick den en liten punktering mot slutet som jag inte lyckades hitta så sista tiden blev ryggen lite krokig. Katta började med sitt Nemo Astro Air men frös en hel del i början och efter en del klurande landade vi i att det måste bero på isoleringen underifrån så i Hemavan köpte hon ett Thermarest NeoAir Xlite. Det var lösningen på isoleringen för hon slutade direkt frysa, däremot trivdes hon inte så bra med det då hon tyckte det var för litet och lätt att glida av.
Jonas fortsätter: – Vi köpte varsin ny ryggsäck då Katta endast hade en dagstursryggsäck sen tidigare och jag hade en gammal Fjällräven Kajka som började ge upp. Valet föll på Osprey Aether PRO på 70 liter respektive Osprey Ariel PRO på 65 liter, fantastisk bra ryggsäckar, lätta och modulära med otrolig komfort även när man lastar dem. Jonas packning låg ofta strax under 25 kg men ryggsäcken höll formen väldigt fint och var bekväm ändå. Det var flera vi mötte som frågade hur vi kunde klara oss med så små väskor och knappt trodde på oss när vi berättade vilken volym de hade eftersom de är väldigt slimmade och smidiga. Nästa gång ska vi testa att skippa fickorna på avbärarbältet helt och eventuellt sätta en flaskhållare på en axelrem. Att man så lätt kan ta av både topplock samt sidofickor och spänna åt ryggsäcken gör den väldigt mångsidig då man kan justera volymen efter tillfället. Katta som hatar topplock tog bort sitt medan jag lät mitt sitta kvar, tillägger Jonas.
-Bysen hade en Non-Stop Amundsen klövjeväska. Den var lite knepig att ställa in i början tyckte vi, men med övning kommer färdighet. Vi skickade dock hem hans väska för under värmeböljan som kom efter midsommar tog värmen hårt på honom och vi ville inte pressa honom för hårt, menar Jonas.
Andra utrustningsdetaljer vi var väldigt nöjda med var Järvenduken vi köpte till Bysen, vår UCO mini lantern som är en tältlykta för ett värmeljus som driver ut lite fukt och bidrar till väldigt mycket stämning, vår Soto Windmaster-brännare och strumporna från Darn Tough. Katta var också väldigt nöjd med att hon tog med en liten slickepott som man dels kunde äta med men dels rengöra kärlet med så att det knappt behövde diskas.
Bysens packlistaJonas och kattas sova och bo utrustning
Minnen från turen -Godbitar finns massor, starka naturupplevelser och djurmöten, fortsätter Katta, som t.ex när en örn gled ljudlöst strax över våra huvuden och bedömde om Bysen var ett bra byte eller när Jonas såg en fjällräv raska förbi tältet. Att träffa andra bandare var också en höjdare eftersom det direkt blir en gemenskap. Det var en ganska konstig känsla att vandra helt ensamma genom ödemarken fram till Treriksröset bara för att mötas av ett arbetslag från Lantmäteriet som målade om klumpen och drack kaffe. Sen var det en lite märklig upplevelse när vi bokat en taxi från Karesuando till Kiruna efter vandringen. Utanför Ica vinkar en gammal man på oss och förklarar att det var bilbrist så de hade fått låna in en bil medan han leder oss till en guldfärgad Jaguar där vi får trycka in packning, 35 kg hund och två smutsiga vandrare i friluftskläder.
Framme i Treriksröset!
Lärdomar Innan vi avslutar ber jag Jonas och Katta samla några lärdomar och rekommendationer till framtida bandare:
-Skicka inte för mycket. Om man inte som i vårt fall behöver skicka hundmat eller har väldigt specifika preferenser behöver man knappt skicka något. Det mesta finns på vägen och det känns bättre att stötta de små butiker som finns längs vägen. Vi trodde till exempel att gas skulle vara lite svårt att få tag på eftersom vi gick innan stugor och fjällstationer hade öppnat för säsongen men det fanns i varenda liten butik och kvarlämnat på campingar.
-Gå inte ut för hårt. Vi hade planerat en försiktig start och en ganska långsam upptrappning. Det var vi väldigt glada för. Man märker så otroligt tydligt att man blir starkare och segare för varje vecka som går och successivt känns distanser som i början var jobbiga knappt i kroppen. Men det sliter i början, både på människor och hund. Även om man är van vid att träna mycket är de flesta inte vana vid att gå så många timmar per dag utan längre återhämtning emellan.
-Ha rätt förväntningar. Det kommer inte vara magiskt och härligt precis hela tiden. Vi tyckte t.ex att sträckan vid Åre och upp mot Gäddede var riktigt tråkig periodvis då vi gick på vägar och började ifrågasätta varför vi gick. På det stora hela är det en helt fantastisk vandring men det är okej att känna att det inte är kul varje dag, det är lätt att få den bilden ibland och då få dåligt samvete.
-Ta hjälp av gamla bandare. Vi hade så otroligt mycket hjälp av att läsa inlägg och bloggar från tidigare bandare i vår planering. Framförallt Katrin och Elva med kontot make.memories.together, Svante Sundelin och Lina Hallenbratt. Många är väldigt engagerade och hjälpsamma i facebookgruppenoch det är sällan man behöver uppfinna några hjul på nytt. Oavsett hur liten obskyr stig eller myr man än funderar över är det alltid någon som har gått där och kan ge värdefull input. Vi är så tacksamma för den hjälp vi fick och har valt att utforma vårt instagramkonto, som heter Kullenbandet, så att det ska kunna användas som planeringsverktyg för framtida bandare med mycket information kring vägval, depåer, boenden med hund, packlistor osv. Har man några som helst frågor är man alltid varmt välkommen att skriva till oss.
Nedan ett urval av bilder från parets tur, se mer på deras instagramkonto: Kullenbandet
Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Tack Jonas och Katta för ert deltagande och alla fina bilder och intressanta texter. Har du ett äventyr som du vill berätta om så får du gärna maila mig på info@backpackinglight.se eller tagga oss på Instagram #backpackinglightse. Du hittar även fler, liknande berättelser här på vår blogg om du scrollar nedåt.
Vi har skrivit det förr och det är vårt jobb att skriva det igen och igen. För att övertyga någon som bär 2 yxor på fjället; att lättvikt är grejen så behöver motiven inövas och repeteras. Fastän grupper på Facebook såsom Vandra Fjäderlätt och Ultralätt Utrustning växer i en hög takt kan jag ändå känna att det går för sakta, speciellt när man efter en vandring nästan enbart möter “high towers” med 100 liters ryggsäckar och tomma blickar. Vart är ni alla lättviktare? Går ni så fort att man inte ser er eller kör ni bara offroad utanför leden? Oavsett så är jag glad att just du har hittat hit och läser det här. Kanske är du redan frälst eller så har du nyligen upptäckt lättviktsvandring och vill lära dig mer. Har själv varit där!
Att vandra lätt innebär väldigt många fördelar. Visste du att om du minskar din ryggsäcksvikt med 5 kilo så ger det dig energi att vandra ca 40 min längre per dag (Snittperson). Minskar du din packvikt med uppemot 10 kg, säg från 23 till 13 kg så minskar du din kaloriförbränningen per dag med hela 20% vilket i sig motsvarar hela 1 kg mat på en 5 dagars tur, dvs om du inte väljer att vandra längre på den energi du sparat. Att gå ned i bärvikt skapar dessutom multipla positiva effekter för dig som vandrare.
Jag som skriver detta heter Marcus och jag och min kollega Kenneth driver som ni flesta vet webbshoppen Backpackinglight.se. Friluftsliv, vandring och specifikt lättviktsutrustning ligger oss väldigt varmt om hjärtat och vi har tillsammans testat utrustning och vandrat tusentals mil genom åren. Här har vi samlat våra erfarenheter och ger några tips på vägen för att du skall få en bättre och lättare vandringsupplevelse.
Det absolut billigaste och effektivaste sättet är att själv gå ned i vikt eller lämna saker hemma och bli kräsen på vad du har med dig. Behöver du en tröja för varje dag? Behöver du ha med dig ett extra matkärl när du kan äta direkt ur ditt kokkärl. Förstå vikten av vikten och hur det kommer att påverka din helhetsupplevelse.
Motiv till att vandra lätt:
Du gör av med mindre energi
Du får mer energi till att uppleva, umgås och njuta av din vandring.
Du orkar vandra längre, både i tid och distans
Du minskar skaderisken, mindre belastningsskador, färre knä och ryggbekymmer.
När du går lättare kan du lämna dina tunga superstabila kängor hemma och gå i ett par lättare trailskor, vilket i sig är den största energibespararen (Se längre ned)
Börja med att göra packlistor där du skriver ned vad varje sak väger. PåBackpackinglight.se finns enkla guider för dig som vill veta mer om att vandra lättare.
Vad planerar du? Ska du vandra långt och vara ute i veckor eller månader och vill ha de lättaste och mest funktionella prylarna eller ska du bara vara ute i några dagar och föredrar lägerlivet och prioriterar komfort. Alla har vi olika behov men en sanning är att alla får en bättre upplevelse om de minimerar sin vikt . Att landa på 3 kg för de 3 stora är ett mål som många lättviktsvandrare har som utgångsläge, speciellt för dem som ska vandra långt och vara ute länge. Med de tre stora menar jag att sova (sovsäck, liggunderlag) tält och ryggsäck ska ha en sammantagen vikt kring 3 kg. Ett mål som är enklare att klara av om du väger 50 kg och är 155 cm lång än om man du nästan är 2 meter lång och väger 100 kg som jag och Ken. Jag bukar grovt säga att mellan 3 och 3,5 kilo är ett bra utgångsläge beroende av vem du är vad du har för behov.
Jag själv gör oftast veckoturer med mina vänner till olika sjöar och vattendrag och älskar lägerlivet och prioriterar därför en kombination av låg vikt och hög komfort. Vi slår inte upp ett megastort basläger som jag sett att vissa gör utan vi vill snabbt kunna förflytta oss mellan olika system. Är det någonting som jag alltid prioriterar så är det sömnen. Har gjort för många nätter på för tunna liggunderlag och i för kalla sovsäckar för att veta bättre. Ska jag upp i fjällen idag så sover jag alltid i en sovsäck /Quilt som klarar ned mot +2 till -6 grader. Ska jag vara ute längre så väljer jag en som klarar kylan bättre och har en komforttemperatur från -2 till +2 grader. Många som vandrar Gröna bandet (130 mil) och är ute i flera veckor har ofta sovsystem som klarar -6 till -2 grader. Ett sovsystem (liggunderlag och Sovsäck) som klarar 3 säsonger behöver inte väga mer än ca 1 kilo eller strax över.
Tips på utrustning som både funkat för mig och flertalet långdistans vandrare som jag hjälpt:
Liggunderlag
Sea to summit etherlight XT är det skönaste underlaget för dig som är lite tyngre som jag, och sover på sidan. Thermarest X-Lite NXT är för dig som vill ha det bästa sett till vikt och värme. Den nya NXT modellen prasslar mindre än föregångaren och är både ett varmare och lättare liggunderlag än Sea to summit. Oavsett vilket du väljer som kommer du bli nöjd.
Sovsäck/Quilt
Funktionen för en sovsäck eller en quilt är betydligt enklare än för många andra grejer så här finns det många varumärken som gör jobbet. Se till att du har en bra dunkvalitet, att dunet är rds certifierat och du utgår från sovlösningens Comfort temperatur och inte limit. Skulle jag välja en quilt för tre säsongsbruk så är det en wide Enlightened Equipment Revelation -6.
Kök
Vill du röra dig snabbt och inte duka upp en festmåltid varje gång du stannar så är ett enkelt sätt att gå ned i bärvikt och spara volym att använda ett titankök med brännare. Ska du gå ensam på en 2-3 dagars tur så rekommenderar jag ett 750 ml kärl i titan där du kan få plats med både brännare, 100 ml gas och ett besticksett i och landa under 400 gram. Ska du gå långt eller med vänner eller familj så kika på ett 1100 ml eller större där du även får plats med en större 230 ml gas inuti. Två pålitliga brännare som tål vind som jag alternerar mellan är Soto Windmaster och MSR Pocketrocket. Som kokkärl har jag oftast något kärl från Gramjakt eller Toaks.
Att komma ned i en sammantagen vikt på 3 kg för ryggsäck, liggunderlag, sovsäck och tält (enligt 3 för 3) blir betydligt enklare om du delar tält. När det kommer till just kupol- och tunneltält så skiljer inte vikten så extremt mycket mellan ett 1p- och 2p- tält. Skulle jag varit en utpräglad ensamvandrare av mindre mått mätt, en traillöpare som strävar efter ett ultralätt tält och som bara vill använda till att sova i, ja då skiftar mitt sökspektrum till 1-p varianter, även innefattande dcf tält under 800 gram. Men för just mina behov så väljer jag hellre att lyxa till det och använder ett tvåmannatält, även när jag är ute själv. Utgå från dina behov och gå igenom respektive tälts egenskaper och mått innan du trycker på köpknappen. Det är inte varje dag det är strålande sol, speciellt inte på fjället och det är sällan man ångrar att man har ett tält som man kan röra sig i eller dela med en vän när ovädret kommer. Här är några tält som jag tycker om:
Skalmo The Mid: Ett rymligt lätt och störtsäkert tält för 1 person och kan byggas ut till ett 2 p genom att byta innertält (som du köper separat) Sover jag själv i det så är det ett palats. En stor fördel är att det tillverkas här i Sverige, nackdelen är kanske priset, Men du får det du betalar för. Kräver en stav på 160 cm.
Durston X-Mid Har kanske varit det mest hypade lättviktstältet senaste åren. Ett stabilt och ultralätt som genom sin unika design skapar ett gott utrymme. Tål höga vindar och har många nöjda användare runt om i världen. Kräver två vandringstavar eller
Big Agnes Copper spur Ett fristående tält som jag tycker är enormt trivsamt att bo i med sin höga höjd, smarta öppningar och smarta detaljer. Finns i flera storlekar från 1 p till 5p och betydligt lättare alternativ för plånboken än DCF tälten.
Hilleberg AnarisEn klassiker som håller år efter år. Kanske inte det lättaste på marknaden men ett av de mest pålitliga 2p tälten på marknaden. Perfekt tält för dig som går med vandringsstavar eftersom tältet kräver två pinnar för uppsättning.
Vi har intervjuat många långvandrare genom åren, bla ett antal Gröna bandare som knallat närmare 130 mil genom den svenska fjällkedja och när vi frågar dessa om utrustning som de allra helst vill lyfta fram så handlar det varken om tält, liggunderlag eller sovsäckar. Det är skorna och vanligtvis märket Altra Lone Peak med en bredare tåbox. Och det är inte så konstigt. Den absolut största energivinsten får du om du kan minska ned vikten på dina fötter. Flera olika studier visar att 1 kg på dina fötter motsvarar mellan 5 och 6 kg i din ryggsäck. Vandrar du i ett par klassiska kängor som väger ca 1,8 kg/paret (Mina gamla Meindl par vägde 2 kg) så motsvarade det nästan 10 kg på ryggen. Skulle du istället vandra i ett par trailrunningskor, exempelvis i ett par Lone Peak som väger ca 380 gram så skulle din energi effekt bli som att minska ca 7 kg i packvikt.
Om du kan gå i ett par lättare trailrunners, lätta vandringsbyxor eller shorts så gör det. På Backpackinglight.se har vi lätta trailskor för både honom och henne. Ett tips är också att vandra in skorna hemma innan du ska ut! Renskav är bättre än skoskav på fjället!
Altra Lone Peak är extremt lätta, ca 300 gram och har en bred tåbox som gör steget naturligt och förhindrar tåskav. Dessa finns i olika färger och för både honom och henne.
Vill du ha en högre och varmare sko så skulle jag kolla på en Joe Nimble Wondertoes i läder. Väger endast 380 gram och går lättare att torka än Gore tex och kommer hålla bättre.
Har du problem med tåskav så är mitt tips att vandra i ett par Injinji tåstrumpor.
Varför vandringsstavar?
Ur ett rent energiperspektiv så tillför stavarna ingen besparing. Du gör av med aningen mer kalorier när du vandrar med stavar än utan. Men ska du vandra i fjällen, i längre sträckor och under en längre tid så väger fördelarna över.
Säkerhet. Du kan förebygga skador genom att undvika fall med vandringsstavar
Styrka och avlastning. långvandrare oftast går med stavar är för att de avlastar musklerna i ben och fötter. Jag själv känner mig mindre sliten efter en vandring med stavar än en vandring utan stavar, speciellt när jag varit ute i flera dagar. Speciellt i ned- och uppförsbackar ger stavarna mig mer styrka och avlastning.
Köp ett tält där du kan använda dina stavar för att staga upp.. Hilleberg, Luxe, Serek Gear, Tarptent, HMG. Det finns flera tillverkare vars modeller är utformade för just detta ändamål. Stavarna får en multifunktion i din packning.
Design och vikt. 100 gram extra i handen känns mer än +2 kg i ryggsäcken, iaf för mig. Därför föredrar jag att prioritera lätta stavar när jag är ute. Jag använder ett par Fixan compact Ul Trekking poles på 158 gram/styck. Dessa fungerar också utmärkt att använda som tältstav.
Ryggsäcken är oftast den pryl där du kan spara mest vikt på. Många bär idag på tunga ryggsäckar som har en tomvikt på mellan 3-4 kilo. Vill du gå ned i bärvikt så köp inte ryggsäcken först. Vänta med ryggsäcken tills när du vet vilken volym och bärvikt som du behöver. Har du med dig fiskeprylar, kamerautrustning så kan du behöva en som klarar större volym och en högre bärvikt. På Backpackinglight.se finns det lätta ryggsäckar med ram som klarar att bära uppemot 20-30 kg. Men läs noga vilken rekommenderad bärvikt som varje ryggsäck har. Att bära 25 kg i en ryggsäck som är gjord för 12 kg kommer inte vara en skön upplevelse.
Lättvikts- och ultralätta ryggsäckar har i regel ett mycket enklare bärsystem än deras tyngre motsvarigheter. Detta är för att i en lättviktsryggsäck så har användaren oftast en betydligt lättare packning som matchar vikten, därför behövs inget tungt bärsystem gjort för tyngre packningar. Faktum är att många lättviktsryggsäckar utelämnar ramen helt och i stället använder ett liggunderlag som ryggplatta. Det finns förstås undantag till denna regel, exempelvis ryggsäckar från Hyperlite Mountain , en favoriter hos många lättviktare men som även klarar packning på ca 20-25 kg. Ingenting som jag normalt förespråkar men krisar det och du tvingas bära mer än din egen utrustning så kommer den palla det.
En bra tumregel är att de flesta ultralätta- och lättviktsryggsäckar upp till 65-70 liter med bra bärkapacitet och komfort kvalar in runt kilot i vikt. Om du klarar dig utan ram finns det ultralätta ryggsäckar runt 400 gram med 40 liters utrymme, vilket brukar räcka för de flesta sommarvandringar i upp till 3-5 dygn. Se hela vårt sortiment av ryggsäckar här.
PåBackpackinglight.se finns enkla guiderför dig som vill veta mer om att vandra lättare. På vår blogg kan du även ta del om olika långvandrares erfarenheter av utrustning.
Ett populär varumärke bland många långdistansvandrare är Hyperlite Mountain Gear. På bild en HMG Unbound 55 L på 975 gram.
Osprey Aether Pro på 70 liter är aningen tung i vårt sortiment men eftersom du kan skala bort topplocket och de stora sidfickorna så kommer den ner i cirka 1,4 kg. Men har du med dig fiskeprylar ,en kamera så är det en fantastisk ryggsäck att bära på. Svettas du lätt om ryggen och vill ha ett ryggsystem med ventilation så kolla på Ospreys ryggsäckar; Exos för honom och Eja för henne. Dessa två sitter väldigt skönt på ryggen! Se hela vårt utbud av ryggsäckar här
Tack för att du tog dig tid att läsa och hoppas du fann några värdefulla tips. Jag som skriver heter Marcus Falck och det är jag och min kollega Ken som driver Backpackinglight.se. Har du frågor kring utrustning så får du när som helst maila oss på info@backpackinglight..se så ska jag eller mina kollegor försöka hjälpa till. Vardagar mellan 09.00-15.00 går det även bra att ringa oss på 090-186850. Välkommen till vår butik i Umeå på Förrådsvägen 22 eller vår webbshop som du hittar här.
The Raido is a lightweight, adjustable frame backpack designed and built by the Swedish brand Klattermusen. First released in 2020 to little fanfare (with the exception being me who absolutely loved the backpack), it has now been updated to be a few hundred grams lighter while still having the same feel and quality of the original.
Klattermusen is a brand that I genuinely like. They easily make some of the best outdoor gear on the market, while being some of the worst at marketing and profiling themselves. What happens is they make fantastic outdoor gear, high quality, great production value, and usually expensive out the gate. In my opinion its one of the few brands that I think genuinely deserve a higher premium. However, where they screw things up is in their marketing. If you look at their product photos and marketing videos you would think they are trying to sell their gear to SoHo elites whose idea of a hike is walking from Gucci to the Rolex shop on Drottningsgatan central Stockholm.
I can only assume that like Fjallraven they are hoping that Klattermusen will become the city hikers gear of choice. Which is all fine I guess if you’re not actually making incredible outdoor gear and spending massive sums of money on actual product development. With that said, this uncoupling of klattermusens products from their marketing department usually means great deals for us the buyers, as nobody is buying their gear which means its almost always on sell, almost directly once it reaches the market.
While this is great for me the buyer, its awful for me the shop retailer. I pretty much use everything Klattermusen makes as its proper outdoor gear, though, usually I am put off by the marketing, almost to the point of not wanting to be seen with their gear on me. But I can’t deny they make incredible gear. I use the hiking shirts, the Gere pants, Mithril pants, misty pants, the Ymer backpack for heavier loads, A nasty (in a good way) waterproof winter jacket and finally I use and love the Raido.
I have been using the Raido 38 and 55 liter packs for roughly two years now. The raido 38 that I had used the most originally weighed 1300grams, which was 200 grams more than originally promised, I think this besides the usual shit marketing, is the reason the Raido has not been a big seller for us here at Backpackinglight.
Then, taking notes, Klattermusen finally released the Raido at its promised weight of 1100grams. Which is perfectly acceptable for such a high quality pack with adjustable back panel. Also, because Klattermusen marketing sucks, this incredible pack is usually highly discounted everywhere its sold.
Functions of the Raido
The raido is a properly large pack: The 38 liter backpack I use, usually fits more stuff in it than many other 55L packs that I use. I don’t know why. The Raido has a large main pack that is my guess larger than the stated Liters, then it has to big side pockets, and one of the side pockets has a large outer pockets on that. This pocket is where I keep my poop gear.
There is also a very nice fitting hipbelt with two decent pockets. Granted not the greatest pockets, but with the daisy chains along the hip belt and all along the pack itself, finding pockets to mount on the backpack is no issue at all.
The Raido will also work with most people as its highly adjustable from large back like mine )190cm tall= to smaller people as well. This is accomplished using an outer frame and adjustable shoulder straps. You can even adjust where the load lifters are placed.
Comfort and feeling
I can easily say that the Raido is a joy to use. It fits like a glove, easily being one of the most comfortable packs I’ve used. No matter how much weight I have in my Raido, it seems to just flow with my body. Also with a lot of space between my back and the Backpack itself, I never get that sweaty back feeling like I do with most other packs. I still sweat of course, but my back gets aired out.
The pack, like most everything else Klattermusen makes, just feels like a quality product. Its just something I want to fill up with outdoor gear and go on mountain walks with. Which is unfortunate again, as the marketing suggest that I should fill it with Gucci bags and walk the runway. A disconnect. But if you can keep your eyes away from the marketing, what you will find is genuinely great backpack that will last for decades of hard outdoor use.
My only real complaints about the Raido is the chest strap, which is a little hook that easily pops out. Especially when fishing with the pack on. And I don’t care for the hip belt buckle. This seems to be a system that Klattermusen loves, but personally I would prefer a simple buckle to these metal clips and hooks.
Plus
Lightweight
Rugged and robust + will last decades
Because of awful marketing, can usually find at good discount
Att ta sig an Gröna bandet, 130 mil genom den Nordiska fjällkedjan kräver en mix av noga planering, bra utrustning och pannben utöver det vanliga. Men hur ska man tänka och framförallt packa när man ska ta med sin fyrfotade vän på ett sådant massivt äventyr? Under våren 2021 fick jag och min vapendragare Ken äran att hjälpa det trevliga paret Elisabeth och Per Erik med att sondera fram lättare utrustning för det stundande äventyret. Det känns därför extra kul att nu får dela deras upplevelse och erfarenheter.
Foto: Elisabeth Hägglund
Berätta, vilka är ni?
Vi är två ganska vanliga 50+ som gillar att träna och vara ute i naturen. Per-Erik har egen golvfirma och kan styra över sin tid och kunde därför ta sig ledigt över sommaren och jag, Elisabeth är fysioterapeut och hade många sparade semesterdagar som jag passade på att ta ut. Black är en mycket vänlig och sällskaplig fågeltokig treårig Engelsk setter med italienskt påbrå.
Hur kom ni på tanken att vandra Gröna bandet?
Efter flera kortare fjällvandringar och sedan Kungsledenvandringen 2020 då vi insåg hur mycket behagligare det är att vandra under en längre tid blev vi sugna att prova att uppleva fjällen och vandra ännu lite längre. Under vandringen 2020 träffade vi även gröna bandarna Peter Bergström på fjället men kanske framförallt inspirerade Signe Johansson oss, som vi träffade i Jäkkvik och som ung tjej då valt att gå Gröna Bandet ensam.
Foto: Elisabeth HägglundFoto: Elisabeth HägglundFoto: Elisabeth Hägglund
-Ni vandrade med hund, hur fungerade det?
Det fungerar utmärkt att vandra med hund, man har alltid ett glatt sällskap med sig. Hundsällskapet styr förstås vägvalet eftersom man inte får gå i varken Sarek eller Padjelanta med hund utan är tvungen att ta Kungsleden den biten. Vi hade inga problem med några djupare vad eller besvärliga broar men annars är förstås något som man måste ta med vid planering av vägval. En hund som vandrar 10-12 timmar kräver mycket mer energi än i vanliga fall. Black åt nästan tre gånger så mycket kalorier än han brukar så man måste säkerställa att man har tillräckligt med energirik hundmat under vandringen och depålådor med bra hundmat är därför ett måste. Likväl måste man se till att hunden är rabiesvaccinerad och avmaskad för att komma in i både Norge och Finland vilket kräver sina förberedelser.
Foto: Elisabeth Hägglund
Har ni några tips till framtida bandare som vill ta med sin hund?
-Vi har ju ett Tarptent Stratosphire Li och hade fått tips om en sidecar till just det tältet, dvs ett separat innertält i mesh till ena absiden som Black fick husera i. Där kunde han lugnt ligga utan att vare sig bli störd eller riskera att trampa sönder våra uppblåsbara liggunderlag eller vara i vägen vid matlagning etc. Han kastade sig in i sitt eget lilla innertält så fort tältet var riggat och somnade som en stock så fort han ätit upp sin middagsmat. Sidecaren är dessutom så stor att vi fick plats med en del av övrig packning där med. -Självklart måste man hålla koll på tassarna för att se så det inte blir nån oönskad nötning när man går så många timmar varje dag. Är det riktigt varmt och soligt kan asfalt ibland bli brännhet, då får man helt enkelt gå vid sidan av vägen. Träna hunden på att gå långt, se till att eventuella klövjeväskor sitter bra och inte ger skav – vi valde till slut att skicka hem väskorna i första hand p g a värmen. Vi hade hundvänligt myggmedel med oss men använde mest ett myggnät över huvet på Black vid raster – det funkade toppen.
-Ha en plan för vad man gör om nåt händer hunden, om nån kan hämta, ta över om olyckan är framme. Det hade inte vi – men vi hade tur och fixade det ändå!
Tarptent Stratospire Li En Sidecar, går också att beställa som tillägg till tältet. Bilden tagen från Tarptent.
–Hur var upplevelsen?
-Det är en speciell känsla att vara ute så länge och vandra, man kommer in i en behaglig nästan meditativ lunk som tycks passa oss.
-Vi hade båda trott att Gröna bandet vandringen skulle vara tuffare mentalt än den var, kanske underlättade det att vi var tre (ja hunden gör stor skillnad när det känns lite tungt) och vi hade ju gått Kungsledens 42 mil året innan och visste lite vad vi givit oss in på redan.
-Vandringen är fylld av möten med andra vandrare, lokalbefolkning, stugvärdar, alla lika vänliga och hjälpsamma. På instagram är det möjligt att ha kontakt med andra vandrare, få tips om sevärdheter eller möjligen sträckor man borde undvika.
-Väldigt många långvandrare lovprisar trailskor nu och lämnar sina tunga kängor hemma. Vi ville förstås testa detsamma, allt för att få en lättare vandring. Per-Erik var mycket nöjd med det valet i kombination med Rockysockar i gore tex vid blötväder. Jag, däremot trampade mycket tidigt i vandringen snett och sedan om och om igen som det lätt blir. Till sin stora lycka fick jag dock återse sina förhållandevis lätta Lundhagskängor i Åre och kunde därefter fortsätta vandringen norrut utan ytterligare snedtramp. Således – alla fixar inte att gå i trailskor hur gärna man än vill!
-Det största missödet under vandringen blev även nästan det största guldkornet. Plötsligt från ingenstans blev Black halt när vi kom till Hemavan. Vi hade gått hela dagen utan problem men när vi efter inkvartering på vandrarhemmet skulle ta en sväng ut igen vägrade han gå på en framtass. Vi klämde och kände på tassen men noterade inget konstigt med den och morgonen efter tycktes han vara återställd. Vi vilade en halvdag och kom iväg sent på eftermiddagen utan missöden men halvvägs till Viterstugan ville Black plötsligt inte gå längre. Vad gör man? Vi ville inte gå längre från civilisationen förstås utan valde att vända åter i sakta mak. Klockan var ganska mycket på söndagskvällen, Per-Erik chansade och ringde till Trolltunet nere i Hemavan där man var vänliga nog att ta emot oss sent på kvällen. Dagen efter blev det bilhyra och veterinärbesök, ingen allvarlig skada, lite piller till hunden och ordinerad vila helst en vecka… Hur skulle vi gör nu? Avbryta alla tre, eller skulle Per-Erik gå ensam vidare? Kunde någon komma och hämta Black, ta hem honom till Övik? Vi hade ju flera veckor kvar att vandra!
Foto: Elisabeth Hägglund
Black blev snabbt pigg igen men skulle vi våga oss iväg igen med risk att han skulle bli halt igen inne i fjällvärlden? Det kändes absolut inte som vi ville riskera hans hälsa. Då erbjöd sig Malin som jobbar på Trolltunet att ta hand om Black så länge vi behövde, hela vår resterande vandring om det skulle behövas, så vi tvåbenta kunde efter tre dagar på Trolltunet fortsätta vår vandring utan Black. Malin tog hand om Black som om han vore en kunglighet, han fick fin mat, sova på soffan, åka gondol, vara på svamputflykter på fjället och mysa med sin nya familj medan Malin hade stenkoll efter ev. hälta. Black var pigg som en mört efter en veckas vila och efter ett samtal till ArcticAir i Hemavan fick han själv flyga helikopter till Ammarnäs där vi kunde återförenas alla tre och vandringen kunde fortsätta. Vilken lycka för oss alla och vilken fantastisk vänlighet av Malin på Trolltunet som spontant erbjöd sin ovärdeliga hjälp!
Foto: Elisabeth HägglundFoto: Elisabeth Hägglund
-vill ni lyfta fram utrustning som motsvarade era förväntningar? Och även om det är något som inte motsvarade dina förväntningar.
Vi är sena in i lättviktsvärlden men insåg då vi vandrade Kungsleden med 22-25kg på ryggen att andra vandrade samma sträcka med mycket lättare packning och som dessutom fungerade alldeles utmärkt. Kommer man från Övik är det lätt att tro att det enda som funkar är rejäla grejer med en liten räv på… Vi började söka oss fram på nätet men vill egentligen handla lokalt och hittade Backpackinglight.se som med norrländska mått finns i närheten (10 mil till Umeå) där vi fick personlig och kunnig service och kunde klämma och känna lite på grejerna innan vi bestämde oss. Vi bytte raskt ut vårt tält, ryggsäckar, liggunderlag och sovsäck och har nästan halverat vår vikt på ryggen.
Vi har varit mycket nöjda med tältlösningen inklusive hundens sidecar och likaså våra sovsäckar från Sierra Design.
Det är lätt att tänka att man borde ha med sig reservutrustning men vill man vandra lätt måste man se över packningen speciellt när man är två, inte ha dubbel utrustning och man kan faktiskt komplettera på vägen om man skulle sakna något.
Foto: Elisabeth Hägglund
Om ni skulle vandra Gröna bandet igen, är det något som ni önskar komplettera då?
Per-Erik planerar en repris av vandringen i år och nu utan hund och med större frihet att välja väg. Försöker nu förfina packningen ytterligare, byter ut successivt till lite lättare alternativ och självklart ett enmanstält denna gång, ett Sarek the Mid. Får vi det att fungera så går vi sista sträckan från Abisko till Treriksröset tillsammans alla tre.
Hur mycket mat hade ni med er, fyllde ni på längs vägen?
Vi hade mat för tre dagar enligt vår packlista på Lighterpack (se längre ned), en dag extra för hunden dock och sedan hade vi skickat depåer med jämna mellanrum (för 3-6 beräknade vandringsdagar). I depålådorna hade vi förutom mat till oss och hunden även toapapper, aktuella kartor, ulltvättmedel, lite specialgodis, en skvätt whisky mm.
Hur håller man en bra hygien under resan. Ni har med er ganska lite kläder likt många andra lättviktare. Går det bra attt tvätta/torka ?
Vi tvättade oss så gott vi kunde i vattendrag och sjöar, tvättade kläderna när vi kom till campingar och mer civiliserade boenden och däremellan blev det handtvätt av underkläder och strumpor. Vi upplevde aldrig något problem med detta, man måste ju bara vänja sig med det lite mer primitiva och med ullkläder på kroppen håller man sig ju rätt fräsch ändå!
Är du intresserad att läsa mer eller anmäla dig till Vita eller Gröna bandet. Gör det här:
Hoppas ni tyckte artikeln var intressant. Kommentera gärna! Har du varit med om ett äventyr som du vill dela med dig av, eller berätta om utrustning som du testat? Ris och ros, vi uppskattar ärliga recensioner! Skriv isf ett mail till marcus@backpackinglight.se.
The Osprey Levity is one of the lightest 60 liter backpacks on the market. At just 900 grams, it really does push some boundaries on lightness. There are of course lighter packs, but I would argue as far as overall comfort is concerned, the Osprey Levity is top class. Atleast up to about 10 kilos. I also wouldn’t consider it the most robust or highest quality pack, but certainly, weight to comfort it’s a great pack. It has a nice aluminum frame that, much like many of the Osprey packs, creates a nice distance between one’s back and the pack itself. Which means a less sweaty back. It also sits really nice when walking and the balance of the pack is fantastic. It sits really, really nicely.
Weight:
On our scales the Osprey Levity 60 Liter pack Large weighs just under 900 grams. Which, is certainly light for a 60 liter, aluminum frame pack. Osprey was able to achieve such a lightweight by using a lighter pack material, a much lighter aluminum frame and removed hipbelt pockets and so on.
Construction:
While the Osprey Levity feels like it will fall apart after a few miles, the truth is that it’s a rather robust backpack. I have been using mine for many hikes over the last couple of years, as I like to abuse my equipment as a right of passage. I can say that the Osprey levity has so far held up just fine to all kinds of natural and unnatural abuse.
Fit:
Unlike many of the Osprey packs, the back panel can’t be adjusted, so it’s important to buy a proper size pack from the start. These packs come in small/medium/Large and hipbelt should fit just about anybody. I won’t give a size guide here, as you can find that further down on this page, but it’s just something to think about. While the back panel can’t be adjusted it does have load lifters that allows for a bit more adjustability of the pack.
Dislikes:
There is not a whole lot that I don’t like with this pack, but I can name two. 1. I don’t really like the hipbelt – with heavier weight, anything above 10kg the belt starts to dig deep into my hips. Causing bruising and overall discomfort. This is a rather normal problem for me with a lot of packs that I use, but that doesn’t mean I like it. I would like to see a thicker, fatter hipbelt with removable hipbelt pockets. 2. Osprey doesn’t seem to like packs that can stand on their own. So you will always have to find something to balance the Levity on when it’s not on your back.
Plus:
Very light 60 Liter pack (70 with external pockets)
